FRÖJD – monnah

Inspiration och själva utövandet.

3 mars, 2026 14 kommentarer

Med ljuset kommer mer lust och mer ork, åtminstone för mig. Jag vill mer. Jag vill mest ut faktiskt, har en lång radda projekt jag behöver (mixad kompott av grad av viljor inblandade) ta mig an. MEN, det finns annat också. Jag vill inte städa, vill inte organisera, vill inte få ordning. Alltså, dessa aktiviteter är vanligtvis mycket inspirerande för mig, men nu vill jag göra. Faktiskt är det precis samma känsla jag hade då jag satte mitt årsord för 2024, HEMSLÖJD. Tyvärr blev det ett mellanår för mig och det blev inte alls lika mycket hemslöjdat som jag hade tänkt mig. Jag behöver ju inte hemslöjda som projekt, utan kan bara göra det. Sy, brodera, sticka. Vara i skapandets mjuka famn.

Detta skärmdumpade jag i början av 2024 och jag bestämde mig för att spara det i rensningen. Jag stickade också 2023. Tre koftor, om jag inte missminner mig, alla till lilla systerdottern och lilla Titti. Några sockor blev det också, i vanlig ordning. Men åtta vuxentröjor?! Helt enormt inspirerande. Jag har plockat fram min låda med stickgarner. Sa till min kompis att jag efter alla mina stora rensningsprojekt nu kommit fram till det lilla igen. Eller kommit tillbaka. Och då är det dags för fas två. För en hel del av det jag sparade behöver jag inte, kommer aldrig att använda och gillar inte ens.

Två stora plastlådor står och stirrar på mig. Vågar jag verkligen vara ärlig med vad som är rimligt att skapa med det som ligger i dem? Och kommer jag fortfarande att ha två lådor med stickgarner kvar i eftermiddag? Vi får väl se…

Ett Litet Ord

FRÖJD – den känslan.

27 februari, 2026 10 kommentarer

Nu när jag har varit hos svärfar i några dagar har jag ägnat en del tid åt att fundera vidare kring mitt årsord. Vad vill jag egentligen med det? Vad innebär FRÖJD rent praktiskt? Jag vill skratta mer! Jag vill känna mig uppfylld, lätt, mer nyfiken och lite förväntansfull kanske. Jag vill känna såhär:

Det finns något i alla element, något djupt livsbejakande och kraftfullt. Vatten, eld, jord och luft. Jag har svårt att bestämma mig för vilket som är min favorit. Rättare sagt är det så att jag antagligen kommer att sätta ett främst en dag och ett annat veckan efter. Elden – alltså, hur många gånger har jag inte suttit framför en eld, tittat på eldgubbar, fascinerats av glöden och njutit av värmen? Känt kalla tår tina upp under protest och stickningar, men ändå känt stor tacksamhet? Eller legat i ett badkar och njutit i fulla drag. Hällt på mer hett vatten, dåsat lite och känt doften av ett härligt badskum medan huden på fotsulor och handflator blivit helt russinlika? Tagit ett svalkande dopp i bräckt vatten efter en lång, het och svettig dag? Hur många gånger har jag inte grävt i jorden, skrubbat naglarna fria från sorgränder och försökt bli av med segt snigelslem? Eller fyllt på i odlingslådor med ny näring i form av bokashi eller härlig kompost av något slag medan jag drömt om storslagna skördar och goda middagar? Men just idag slår ändå luften högst. Den som jag girigt andas in efter att äntligen ha tagit mig ut efter en lång dag i skrivbordsstolen. Den som viner runt knuten och tovar ihop mitt hår då det dansar fram och tillbaka helt utan styrsel medan det ändå följer varje liten vindpust oavsett vilket håll den blåser åt. Jag älskar att komma upp på höjder då det blåser, gillar inte att gå i skogen där grenar kan dråsa ner i huvudet på mig. Men ja, bilderna här ovan, de visar FRÖJD. Och det är precis den känslan jag söker, men utan att behöva vänta in stormbyar eller åka till Skottland. Ah! Den känslan. Var hittar du den?

Ett Litet Ord

Fastan är igång.

25 februari, 2026 14 kommentarer

Förra veckan drog den kristna fastan igång utan varken buller eller bång, åtminstone inte som jag märkte. Vi sjöng med kören på högmässan denna första söndag i fastan, men vi hade inte jättemånga kyrkobesökare. Att det var fettisdag i tisdags har däremot få personer missat och jag vet att väldigt många har ätit väldigt många semlor. Bara hemma hos oss har det bjudits på sammanlagt 56 semlor vid två olika tillfällen och jag har ätit en som jag fick av syrran. (Enligt uppgift säljs över 40 miljoner semlor i Sverige varje år medan det bakas över 30 miljoner hemma hos folk.)

Jag har uppmärksammat fastan på lite olika sätt genom åren. I år var jag lite sen på bollen och har inte heller plockat fram fastehäftet. Jag har sökt på nätet och hittat några riktigt dåliga förslag på fastekalendrar, så det betyder att jag känner eld i baken för att få till något för mig själv innan veckorna har gått och påsken är här.

Något som har pockat på uppmärksamhet ända sedan jag funderade på mitt årsord för 2026 (FRÖJD) är det där med att mer ofta se mig själv som en del av en helhet. Att känna på hur det påverkar mig att låta egots gränser lösas upp för att bättre förstå min plats i världen. Inte för att radera mig själv, utan för att sluta låta världen cirkulera runt mig som om jag vore solen (ja, alltså, som en mer vetenskaplig modell, inte som att jag skulle vara solen). Se mig själv som en pusselbit som först når min fulla potential då jag sitter på rätt plats i pusslet och samarbetar med alla mina medmänniskor. Att jag har större chans att uppleva FRÖJD tillsammans med andra personer än på min egen kammare.

Hur skulle jag då använda de här tankarna i fastan där man förväntas offra något? Då tänker jag att det behöver ha att göra med mig i relation till andra. Skänka pengar är alltid den lättaste vägen ut gällande att hjälpa till, oavsett hur mycket eller hur lite man skänker. Man kan swisha en summa och känna sig väl till mods. Å andra sidan finns det inte ens nog med pengar till det mest nödvändiga för många och då är sannerligen inte monetära gåvor något som är någon ”lätt väg”.

Sedan finns det tid, att ta av den tid som är över efter att det nödvändiga är gjort och bestämma sig för att lägga den på något som man själv inte får de främsta fördelarna av, oavsett om man tycker det är trevligt eller ej. Det kan vara att vara volontär, gymnastikledare, lärare i schackklubben, handledare av något slag, kontaktperson, sitta i styrelser… Somliga av de uppgifter jag tänker på ger en symbolisk slant, men inte alls i proportion till den tid som krävs.

Kunskap då, kan den räknas som något som kan offras? Att hjälpa andra istället för att snålt hålla i den kunskap och de kontakter man ha? Absolut, det tycker jag. Jag har lovat mig själv att alltid försöka hjälpa till då någon har frågor runt min verksamhet och hur det är att vara samtalsterapeut, eller hur det var att jobba som lärare (även om det numera är längesedan). Jag har nämligen mött lite för många som inte ser detta som något som de vill hjälpa till med.

Jag bestämde mig för att titta igenom mitt liv och städa upp lite bland prioriteringarna, men kände faktiskt att jag redan har jobbat så mycket med det här på olika sätt de senaste åren. Det har handlat om att få till ett hälsosamt förhållningssätt till hur jag distribuerar mina ”tillgångar” och med vilken inställning jag gör det. Martyren är inte längre inbjuden att delta, tack så mycket. (Inget mer ”JAHA, ingen annan gör det ju, då måste väl jag göra det, t ex.) Mycket av vår förnöjsamhet och lycka sitter i vilken inställning vi har till livet, till de arbetsuppgifter vi har att utföra och till våra medmänniskor. MÅSTE, TVINGAD, HAR INGET ATT SÄGA TILL OM, SLAV, IDIOT, INKOMPETENT, HATAR, TRÅKIG, MENINGSLÖS. Tankar som dessa sätter djupa spår precis som fysisk misshandel.

Acceptans för varandras ofullkomlighet är väldigt hjälpsamt. Vi behöver absolut inte försöka agera buddhistmunk i alla lägen. Det står en fritt att avbryta ett förhållande eller avsluta en anställning om dessa inte funkar, åtminstone här i vårt land. Andra relationer kan vara svårare att avlägsna sig ifrån, av olika anledningar. Då är acceptans också hjälpsamt.

En plats där jag känner mig ”ägd” och bitvis som en ”slav” är den digitala världen. Den har också med mitt förhållande till andra människor att göra, men dessvärre många gånger med personer som inte har med mig att göra, som jag inte känner, som jag inte har ansvar för osv i all oändlighet. De där Facebook-reelsen som jag så ofta hamnat i, jag blir galen!!! Här känner jag att jag BEHÖVER göra mig av med påverkan som dessa har på mig. Efter att ha lyssnat på den där podden om Brain rot är jag ännu mer övertygad. Jag vill verkligen inte ha dessa reels i mitt liv och bestämmer mig för att därför inte bära med mig telefonen under denna fasta. Behöver någon prata med mig kan jag ringa upp igen, inte sant? Och därmed är mitt ”fasteoffer” bestämt, om än lite senare än vanligt.

Bilden är skapad av Chat GPT.

Ditten och Datten

Lagom sparsam.

5 februari, 2026 6 kommentarer

Jag har redan skrivit mycket om hur jag ser på livet, både ur ett fysiskt/materialistiskt, mentalt och andligt perspektiv. Det är ingen hemlighet att jag numera knappt köper några nya kläder, att jag gillar second hand (av olika orsaker), att jag gillar att hushålla med både egna och jordens resurser och att jag ändå gillar att ha det vackert omkring mig, att jag älskar att känna att jag har fyndat och att jag gärna njuter av sådant som jag anser vara lyxigt. Jag vill inte skriva någon på näsan angående detta och tänker att alla har sin egen väg att gå i livet.

I min ”iver” att vara lagom sparsam har tankarna gått åt alla håll och kanter under januari månad. Livet är för kort för att inte njutas av! FRÖJD är mitt ledord för ordet for Søren! Det går bra att vara sparsam utan att bli asket eller ”tråkig”. Jag tror att det är bra för de flesta att fundera runt någon eller fler av dessa frågor.

Hur ser vår budget ut? Behöver den justeras?
Behöver något sparande/investeringar automatiseras eller tvärtom hanteras mer tydligt och personligt?
Borde vi spendera mer på något?
Jag gillar att ge bort presenter, hur kan jag göra detta på ett sätt som känns givande både för mig och ev. mottagare?
Det har blivit så dyrt att skicka grejer på posten (utom via Tradera, det är överlag jättebilligt), kan jag komma runt detta?
Jag älskar second hand, men vill samtidigt inte fylla på med fler prylar (allt måste ha sin egen plats för att få flytta in hos oss osv). Behöver jag bli bättre på att använda det som finns här hemma, kanske byta ut inredningsdetaljer och liknande mer ofta (är redan ganska bra på det tycker jag, men säg det som inte kan förbättras)?
Finns det grejer som behöver städas bort, få ett nytt hem, användas på ett bättre sätt?
Finns det något som vi faktiskt skulle kunna förhöja vår livskvalitet genom att införskaffa? (Svar ja, gillar verkligen inte våra noppriga lakan.)
Planera för en ny Tradera-runda.

Samtidigt som jag höll på med mitt lilla sparsamhetsprojekt skickade jag en korsordstidning till mammas kusin i USA. Hon älskar att få dessa tidningar som både håller igång svenskan och hjärnan och jag brukar försöka skicka ett par, tre stycken per år. Det har dock blivit dyrare att betala portot än själva tidningen, så jag kände mig lite tjurig då jag kom hem efter att ha varit på ICA Nära och skickat iväg den där tidningen. Då kom jag ihåg min syrras tips att köpa frimärken billigt. Frimärkens värde består år från år och frimärken som är märkta Inrikes brev har det värde som dessa frimärken kostar samma dag som man skickar sin försändelse. Frimärken som inte har blivit använda kallas ”postfriska” och säljs både på auktion och på diverse försäljningssidor. Själv gick jag genast in på Tradera och letade upp några olika försäljningar av just postfriska frimärken och hittade en auktion som skulle avslutas om några timmar. Frankeringsvärde 800 kr, ingen hade budat. Eftersom Tradera har infört ett köparskydd så jag skulle kunna skicka tillbaka paketet om jag blev lurad bestämde jag mig för att testa. Jag satte ett maxbud på 350 kr (inklusive porto på 44 kr och köparskyddet på 15 kr skulle det innebära halva priset på varje frimärke) och glömde auktionen. Senare samma dag fick jag meddelande om att jag hade vunnit på försäljarens utgångsbud, 250 kr, eftersom ingen annan varit med och budat! Det innebar att jag betalade 309 kr kronor för frimärken värda 800 kr. Många av dessa frimärken har lite lägre valörer, så det kommer att bli ett pusslande för att få ihop rätt värde när jag ska skicka något. Det ska bli mig ett riktigt nöje!

Ett Litet Ord

Städnostalgi.

28 januari, 2026 14 kommentarer

Den sista upprensningen bland fotografierna i den gamla datorn blev aldrig klar, så nu har jag tagit tag i det igen. Igår kväll hamnade jag därför mitt i några av mitt livs mest omvälvande år, nämligen 2011-2013. Det är så spännande att se sitt liv lite mer utifrån, så som det blir då man till exempel tittar på fotografier som man inte sett på länge. Ibland känns denna tid helt overklig, av många olika anledningar. Jobb i pysselbranschen (vem kunde ana att det fanns en sådan…), makens mormors död, ett uppbrott från Sverige med funderingar på en mer permanent flytt till USA, tre veckor i Hawaii, hemskolning, tonårsmörker, mina första ”tacksamma dagar”, nya och fantastiska vänner, bortgången av den vän som var närmast mig förutom min familj och så många nya intryck.

Man utvecklas hela tiden, vare sig man märker det eller ej. Dessa år skjutsade in mig i en bättre version av mig själv, det är något som jag ofta tänker på. Det finns inget sätt att leva om livet, varken gällande beslut eller hur man hanterar sådant som händer en, men jag gillar den person som kröp ut på andra sidan bättre. Hon är mer förnöjsam, mer tacksam, mindre katastrof-tänkande, mer obekväm för vissa och mer stöttande för andra, mer vidsynt gällande sånt som är värt min vidsynthet, men mer kompromisslös för sådant som inte är det. ”What doesn’t kill you makes you stronger” – jag vet att det inte är sant för alla situationer, men för mig är detta viktiga ledord. Och idag motar jag bort kylan med lite minnesvärda, fröjdefulla vibbar från Kalifornien och Hawaii. Mmmmmm.

Ett Litet Ord

Öppna upp för boken.

2 januari, 2026 6 kommentarer

Jag känner för att läsa. Det har jag skrivit här i bloggen alldeles för många gånger de senaste åren. Har inte läslusten gett mig oändligt mycket fröjd under min livstid?! De senaste månaderna har jag faktiskt läst två ”riktiga” böcker – Mina vänner av Fredrik Backman och Till växten: En kärlekshistoria av Maja Alskog Bredberg. Kanske hade jag fått lite större läslust om jag hade gillat dessa böcker, men ingen av dem blev någon större favorit. MEN, jag ska ärligen erkänna att jag har så dåligt läsfokus numera att detta helt klart påverkade mina upplevelser av vad som hände i texten.

Till växten öppnade upp för existentiella frågor och jag kände igen mig i en hel del av författarens tankar om ansvar och odling, vad vi själva kan göra för jorden, men också för oss själva. Kanske hade den varit mer revolutionerande för mig för ett gäng år sedan då jag själv var i något slags kris och ännu inte titulerade mig planttant? Alskog Bredberg har definitivt sina poänger och jag vill ändå rekommendera hennes bok för alla som känner sig fast i ett liv som tycks snurra bortom kontroll.

Flera av Fredrik Backmans andra böcker har jag läst och lyssnat på med så stor glädje att jag tror att mina förväntningar på något vis dödade boken, som för övrigt har fått höga betyg från flera av mina vänner. Jag har varit med om att döda böcker med förväntningar förut. En av mina vänner vill inte ens läsa baksidestexten på en bok innan hon gräver ner sig i den. Jag kan förstå varför hon vill ha det så. Inga förväntningar gör att man lättare blir positivt överraskad och att man inte redan på förhand ”vet” hur man bör tolka boken. Att någon annan talat om att något är bra eller dåligt påverkar också, recensioner bör läsas efter att man själv har skapat sig en egen uppfattning. Ja, alltså det är min uppfattning.

Jag köpte en diktbok på Pingstis för några månader sedan. Först fick den ligga i frysen, men sedan innan jul har den legat bredvid min arbetsplats. Svenska dikter – samlade och utgivna för skolorna av Elsa Carlsson. (Hon var för övrigt vid tiden för utgivningen en f.d. bitr. föreståndarinna vid Stockholms Norra Kommunala Mellanskola.) I förordet står det:

”Det är… sålunda inte meningen, att dikterna skall läsas i följd, vilket naturligtvis varje lärare förstår, utan lämpliga dikter kan utväljas såsom illustration t. ex. till en historisk händelse eller en geografisk skildring. Även några psalmer har medtagits, bl. a. därför att psalmen vinner på att komma med i vardagslivets arbete. Då först får den sina riktiga proportioner och sin rätta belysning i förhållande till den övriga litteraturen och barnen får lättare att förstå, vilka skatter som finns gömda i vår psalmbok.”

Denna bok har jag med glädje intagit som mellanmål här och där under hela december. Det är detta förfarande som fru Carlsson rekommenderar tidigare i förordet, alltså att inte läsa boken från bokpärm till bokpärm. Exemplaret jag har här hemma är en ny upplaga från 1947, något ”moderniserad”. Jag är SÅ tacksam att jag plockade upp denna bok. Kanske är det den som kan hjälpa mig nå målet att bli en läsare igen? En dikt är inte längre än att jag fixar att behålla uppmärksamheten under tiden jag läser den och jag hinner kanske till och med analysera den i lugn och ro?! Ett gott nytt läsår önskar jag dig som också vill läsa, oavsett det är lite, lagom eller jättemycket. Må dina läsupplevelser bidra till ett expanderat sinne och en själ som mår bra.

Ett Litet Ord

Ett litet ord 2026 – FRÖJD.

28 december, 2025 10 kommentarer

I slutet av 2023 kände jag starkt att jag ville ha ett praktiskt årsord under 2024, ett ord som skulle handla om få grejer gjorda. HEMSLÖJD kändes då så roligt, inspirerande och peppigt. Att det sedan inte direkt blev något av det, eller rättare sagt att ordet aldrig gavs chans att påverka mig på det sätt jag hade hoppats, gjorde mig lite besviken. Jag började leta efter ett 2025-ord som jag hoppades skulle bli mer mentalt utvecklande och så blev det ju verkligen med ALIGN (justera). Precis som jag skrev igår blev detta ett toppenord, ett ord som blev till en mental satsbräda för nästa del i livet, den som ”icke-fertil kvinna”.

När man är färdig med något kan man antingen känna att man tar sig ifrån det, eller att man tar sikte mot något annat. Springa ifrån något eller springa emot något annat. Viktig mental bild som är mycket användbar i terapeutiska sammanhang. Testa själv! ”Jag vill sluta utgå från att jag är ett offer” eller ”Jag vill vara öppen för nya sätt att se på situationer som händer”. ”Jag vill inte ge upp så lätt” eller ”Jag vill lära mig bli bättre på att stanna i det som är obekvämt”. ”Jag borde inte vara så tjock” eller ”Jag vill ha en stark och frisk kropp”.

Jag har inga som helst ambitioner att sätta mig och vänta på döden för att jag inte kan få fler barn. Det går dock inte att frångå det faktum att livet rent praktiskt är ändligt. Jag vill inte ödsla tiden som är kvar, oavsett om det är tre år (mormors mor), fjorton år (mamma) eller trettiofyra år (mormor). Så många blir bittra med en stigande ålder. Jag vill inte ens lockas att gå åt det hållet. Jag vill inte känna att hela mitt väsen lägger ner och inte längre orkar. Det är underbart med återhämtning, men jag vill inte scrolla bort tid som en algoritm stjäl från mig. Det finns sådant jag kan göra för att kompensera för att de hormonella nivåerna inte längre spelar på min planhalva. Tänk att få fortsätta vara nyfiken och vetgirig, att känna förundran då jag lär mig något nytt eller något jag har glömt att jag redan kunde. Jag vill känna livsglädje, förundran, förnöjsamhet, klurighet, vishet… Och jag vill skratta mer!

Det var där jag landade när jag började fundera på vilket ord jag skulle ta med mig under 2026. (Detta var redan i höstas, jag var på årsordsbollen i ovanligt god tid i år.) SKRATTA blev då mitt ord och var så ända tills för några veckor sedan, men jag kom fram till att det är för låst. Jag vill absolut skratta mer, men jag vill inte känna att jag har ett inre krav på att vara något slags vandrande källa till roliga historier (detta hade varit dömt att misslyckas med tanke på att jag inte kan en enda rolig historia från början till slut). Jag vill hitta fram till leendet som ”default mode” snarare än att sitta där med en rynka mellan ögonen. Efter att ha vänt ut och in på min inre ordbok landade jag så i FRÖJD. Det ska uttalas med ett långt och rullande tungspets-R, ingen blekingska där.

Håll i, håll ut, för här kommer SAOB:s definition av FRÖJD (scrolla förbi om du vill komma till min sammanfattning):

FRÖJD fröj⁴d, r. l. f. (m. Sahlstedt, ÖoL (1852)); best. en; pl. -er³².

Etymologi

[fsv. fryghþ, frygh, frög(h)d(h), motsv. d. fryd, ä. d. frygd, frøid, nor. dial. frygd, livlighet, livslust, isl. frygð, härlighet, yppighet; av en urnord. stam friggwiþō- l. fruggwiþō-, i avljudsförh. till en germ. stam frawa-, rask (se FRO, adj., FRÅ, adj.); jfr mnt. vroude, vro(u)wede, holl. vreugde, fht. frewida, freuwidha (t. freude). Ordet synes i bet.-avs. hava påvärkats av t. freude]

Ordformer

1) (numera i sht i religiös o. vitter stil) tillstånd(et) att känna sig (djupt) tillfredsställd (o. starkt upplivad); (innerlig) glädje; hänryckning, sällhet; stundom koll.: yttringar av stor glädje. I frid och fröjd. I fröjd och gamman. Med glädje och fröjd. En himmelsk fröjd. Gör någhor barmhertugheet så göre thz medh frögd. Rom. 12: 8 (NT 1526). Templet som tilförenna medh reddhogha och förskreckelse fult warit hadhe, wardt nu fult med glädhe och frögd. 2Mack. 3: 30 (Bib. 1541). Jag såg, .. / .. at en skimrand’ frögd i allas ögon spelte. Nordenflycht QT 1744, s. 24. Då erfor hon för första gången fröjd i Herren. Petri Ouchterlony 26 (1924). — jfr BARNA-, FADERS-,FÖRFATTAR(E)-, HIMLA-, LEVNADS-, SEGER-, SKADE-FRÖJD m. fl.

2) om ngt som bereder glädje l. njutning; glädjeämne; njutning, nöje; äv. koll.: glädjeämnen, njutningar, nöjen. Hava, finna sin fröjd i ngt. Det var en sann fröjd att höra honom resonera. Hemmets, kärlekens, livets, sommarens, vårens fröjder. Frå frögd och lust fördriffuijn. Ps. 1536, s. 91. Thet är och Gudz frögd och lust, at wara barmhertigh, och vtaff nåde förlåta synderna! Muræus Arndt 1: 68 (1647). Han ville icke dö från lifvets fröjd och oss. Runeberg 2: 45 (1848). Det finnes två drag i (Hedins) Från pol till pol som skola göra den till en fröjd för allt hvad pojkar heter. Böök 1Ess. 125 (1913). — jfr BARNA-, HIMLA-, HJÄRTANS-, SINNES-, ÖGON-FRÖJD m. fl. — särsk.

a) (numera knappast br. utom i religiös l. vitter stil) om person; förr stundom liktydigt med: (ngns) älskade. Gudh som mijn glädhi och frögd är. Psalt. 43: 4 (Bib. 1541). Haff tack mijn Frögd för sådan swar. Messenius Sign. 14 (1612). Gellerstedt 2Dikt. 4 (1881).

b) i uttr. hjärtans fröjd, se under HJÄRTA.

c) (starkt vard.) (sämre) förlustelse; skoj; stundom konkret: förlustelselokal, varieté. (Sv.) Ute på fröjd, (eng.) out on a lark. Björkman (1889). Hvad är det för skojtande och fröjd i min park? Skall jag skicka och väcka poliskommissarien? Nordström Sönd. 52 (1910). Jag struntar .. i balen och far hellre på fröjden i sta’n. Högberg Utböl. 2: 49 (1912). — jfr HUND-FRÖJD.

3) (†) (glädje)fest; åminnelsehögtid; äv. abstraktare: högtidlighet, festivitas. Ther war ett gladeligit gestebodh, att ther fattades intedt thet frögd tilhörde. Svart G1 136 (1561). Kyrckemessor, Kyrckewigningar, och åhrligha Högtijdher .. warda hållne medh tilbörlig frögd vthi twenne, trenne, fyra eller otta daghar. Schroderus Comenius 635 (1639). Anställa een offentelig frögd öf- (ve)r dhen seger, som .. (den ryske tsaren) förledet åhr, emoot wåra wijd Pultava hafdt. KKD 5: 119 (1710).

Alltså, tänk vilket ord! Jag blir glad bara jag tänker på det. Det är ett ord som ger mig möjlighet att utvecklas både fysiskt, mentalt och själsligt om jag är öppen för det. FRÖJD inbjuder till glädje och njutning, tillfredsställelse, att känna mig upplivad, hänryckning, nöje, förlustelse, skoj, glädjefest, högtidlighet och festivitas (wow, känslan av det sista här…). I FRÖJD finns det mycket utrymme för skratt, men även för en positivt laddad andlighet och stor allmän livsglädje.

Citatet för 2026 måste naturligtvis bli ”mitt hjärtas fröjd och eviga längtan”! Vilket soundtrack jag ska ha får jag klura lite mer på, men det kommer helt säkert att vara positivt laddat. Har du någon låt som skulle vara självklar i ett FRRRRRÖJD-soundtrack?

Med det öppnar jag upp för ett fröjdefullt år. Välkommen 2026!