Nedslag i februari.

Februari brukar inte direkt vara min favoritmånad. Den kommer och går, oftast i ruggighet. Egentligen gillar jag bäst då vi har en kall februari med snö, men det händer inte särskilt ofta. Det är dock tillräckligt kallt för att inte trädgårdsarbete känns som något förstahandsval. Istället håller jag mig inomhus. Jag håller på att sortera mammas gamla papper om släktforskning, sådant som allmänt är intressant ur historieperspektiv och ännu några foton. (Föräldrarnas fotografier digitaliserade jag och syrran för några år sedan, det gick många timmar till att scanna och försöka bestämma vem som var med på bilderna och jag är fortfarande inte nöjd med systemet jag valde.) Min systers projekt, mormors- och morfarsboken till vår yngsta systers barn, har lett till att vi letat efter viktig information som vi hade glömt eller missat i informationsmängden. Syrran hade en intervju med far att ta till, jag hade gett mamma en massa frågor och en tom anteckningsbok som hon fick skriva i själv. En skatt! Jag rekommenderar dig som fortfarande har dina föräldrar i livet att göra detsamma.

PostNord gör väl vad de behöver nu när folk inte längre skickar brev. Eftersom det kostar ungefär lika mycket att skicka ett vykort som att skicka ett paket så valde jag det senare till några av småflickorna i släkten för att jag saknar dem och tänker att jag åtminstone kan vara med då de läser böcker där hemma.

Jobbar man hemma kan man bjuda på lunch en vanlig tisdag. Jag har kört Alla hjärtans-tema i flera veckor. Säsongen med egna blommor från trädgården har dragit igång igen. Min favoritvas till snödroppar, en grön underbar liten skapelse som vi fick av svärmor för många år sedan, åkte dessvärre i vasken förra året och gick i tusen bitar. Jaja, det är världsligt och snapsglas och småvaser med smal hals funkar också. Vi bor i ett blåshål och får vänta ett tag till innan snödropparna är långa och kraftiga. De här gullisarna gör mig dock glad. Att stoppa näsan i dem och njuta av att doftsinnet sitter där som det ska gör mig också glad.

Nu har plasthyllan som agerar kylskåpshylla i verandan fram tills det är dags att förodla fått flytta upp till syrummet. Planttantstiden är redan igång, men nu är det på riktigt. Eftersom jag inte är med på sociala medier eller i trädgårdsgrupper har jag missat detta. Nu drar nämligen folk igång sina sådder i rullar! Jag var tvungen att googla då min kompis som läser till trädgårdsmästare frågade om jag börjat. Jag har inte börjat och jag vet ingenting om att odla i rulle/snäcka. Det vet dock En plats under solen och där finns det mycket information att hämta för den som är intresserad! Vi får se hur jag väljer att göra, jag har åtminstone såjord här hemma som jag tänkte sterilisera i ugnen innan jag drar igång. Må årets odlingsperiod bli fruktsam!

Continue Reading

Välkommen februari!

Men hej, kära du! Åh, vad jag har längtat. Jag vet att andra redan har dragit igång förodlingar och olika typer av trädgårdsarbete, men jag är fortfarande inne i den mentala uppbyggnadsfasen. Igår satt jag och tittade på bilderna i förra årets odlingsdagbok. Alltså, vilken skatt! Vad underbart det är att slippa förlita mig på andras kunskaper och övertygelser! Nu kan jag ta det lugnt och inte hetsas att sätta fröer som ändå kommer att leda till rangliga och klena plantor som inte kan sättas ut eftersom det fortfarande är för kallt ute… (De där odlingsforumen på Facebook är fantastiska, men också enormt stress-inducerande för mig. Jag har en känsla av att samma gäller för många andra.)

All mat som växer upp ur de små pilliga fröerna och ur den surt insamlade bokashin med hjälp av maskar, små mikroorganismer, sol och vatten gör mig glad. Det gör även alla blommor! I år har jag inte beställt fullt lika mycket fröer som jag gjort de senaste åren. Det visar sig kanske ha varit fel beslut, men just nu är jag nöjd. Vi har en stomme till ett miniväxthus, men ingenting som täcker. Växthuset ”tålde inte vind” – eh. Får se om vi kan fästa ihop byggplast och få det att funka. Det är en senare fråga, just nu duger det bra att vi har ett litet växthus i sonens skrubb.

Tydligen hade jag glömt att skrubba av hyllplanen innan maken plockade ner hyllan förra året, men det är snabbt avklarat. Den här synen gör mig glad, men jag förskräcks även av det faktum att det känns som att det bara gått ett par månader sedan vi var här förra året…

Vad jag vet finns inget juligt kvar i resten av huset. I köket frodas dock flera amaryllisar och den lilla julstjärnan som kostade 29.90 dagarna innan jul och fortfarande är lika fin. Svärmor hade fått en att leva gott hela året, så jag är lite sugen på att se om jag vill testa samma experiment. Den får fortsatt omvårdnad så får vi väl se hur det blir. Inget nytt på amaryllisfronten. En knopp sitter kvar i sin lök, sju har blommat eller blommar fortfarande och de andra fem lever fortfarande i största välmåga. Vet inte om jag hade behövt skaka om dem lite mer innan de fick flytta in? Försöket fortsätter.

Ps: Vill tipsa om Underbara Claras Fånga årliga februari-utmaning. Jag kommer inte att vara med alla dagar, men hoppas få fram kameran lite mer ofta.

Continue Reading