Bloggbrudarnas tia

En bloggtia om vardagsrummet.

12 februari, 2026 15 kommentarer

Idag är det dags för vardagsrummets lov! Bloggbrudarna har varit i farten igen. Här kan du läsa de andras svar på dessa frågor: Anna, Anna, Annika och Sara.

Hur används vardagsrummet i ditt hem?
Både maken och jag har våra arbetsrum på övervåningen, men ibland sätter sig maken i vardagsrumssoffan då vårt wifi är lite svajigt. Det funkar bättre i mitt arbetsrum än i hans.
Annars är vardagsrummet vårt umgängesrum. Vi samlas gärna i soffan efter att ha bjudit på mat i köket och gillar att sitta och prata med familjemedlemmar och vänner. Vi har också vår teveskärm i vardagsrummet, men vi tittar nog väldigt lite på serier och film jämfört med många jag känner. Vi tycker dock att det är mysigt att följa en bra serie och är lite periodare gällande det. Efter att vi blev färdiga med Yellowstone har vi inte fyllt på med något nytt.
I vardagsrummet gillar jag att sitta då jag stickar, men det har jag inte heller gjort sedan den sista julklappen blev klar. Jag kan också lägga mig där för att läsa eller scrolla på telefonen.
Finns det någon pryl som är lite extra viktig för dig i ditt vardagsrum?
Både mina och makens första par skor står i Pilasterhyllan i björk som maken fick i 30-årspresent av sin mamma och styvfar. Hyllan var den enda möbel som fick följa med då vi flyttade med 26 (28?) flyttkartonger och några tavlor till Orem, UT.
I vardagsrummet står också ett rullbord som far byggde i slöjden då han var tonåring. Det är ju inte specifikt mitt, utan tillhör alla syskon. Kanske är det snart dags för någon annan att få njuta av det?
Vilken plats i ditt vardagsrum tycker du allra bäst om?
Årstidsbordet! Alltså, det är ett litet bord som man möter i passagen från hall till kök via vardagsrummet. Där ändrar jag böcker och dekoration i takt med årstidernas skiftningar, en tradition som jag tog med mig från USA.
Vad skulle du vilja ändra på i ditt vardagsrum?
Åh, jag skulle vilja att det var STÖRRE! Vi får dela upp familjen då vi ska ha gäster för att det inte ska bli för trångt. Teoretiskt skulle det gå, men alla på en gång funkar mycket bättre under sommarhalvåret då vi kan vara i den jättestora trädgården (eller ladan om det skulle regna).
Om ditt vardagsrum kunde prata, vad skulle det klaga på mest?
”Ge mig en ny soffa, for Søren!” Jag har älskat vår soffa som inhandlades på IKEA i Draper 2012, men den är så urblekt och nedsutten att det inte är roligt längre. Vill inte lägga ut lika mycket pengar som en ny IKEA-soffa kostar på ett Benz-överdrag. Maken har lagat spiralerna under soffan som lossnat genom att spika fast dem igen (dålig konstruktion), så rent teoretiskt funkar soffan fortfarande som den ska. MEN, den har lagt sina bästa år bakom sig. Jag hade inte haft något emot att byta ut den till en likadan, men modellen har utgått ur sortimentet och det finns ingen lika bra hörnsoffa. Hörnsoffa är ett måste för att rymma folk!
Vad i vardagsrummet har hängt med längst, och varför?
Vi har flera saker som har många år på nacken (makens mormors matta, fars rullbord, våra små barnskor och några böcker), men som kanske inte har hängt med i mitt och makens olika hem lika länge som hur gamla de är. Just nu är det en mässingsljusstake som vi fick av min mammas moster i bröllopspresent 1994. Vi gillar att använda saker med affektionsvärde, men vill ju gärna att de ska vara vad vi tycker är fina också såklart.
Vad skulle du vilja ha i ditt vardagsrum, men som du inte kan ha där?
Det finns bara ett svar på det, förutom plats för fler personer. EN FLYGEL! Alltså, det hade räckt med ett piano, men det får inte heller plats. Buhu! Jag är väldigt nöjd av mig, men ett hem är inte något riktigt hem utan ett piano och dottern tog med sig sitt elpiano då hon flyttade.
Vad har du för teknik i ditt vardagsrum och var finns den?
En teveskärm hänger på väggen. Punkt. Vi har en bärbar högtalare som ibland står på bokhyllan, men högtalarna i teven är bättre än den även om teven har fjorton år på nacken.
Edit: När jag läste hos Anna i Portugal kom jag ju ihåg att vår router också är monterad i vardagsrummet, men det är något jag aldrig någonsin tänker på eftersom den är gömd. Så kan det vara!
Varför anser du att ditt vardagsrum är värdigt ett alldeles eget blogginlägg?
Jag älskar hela vårt hem och tycker kanske inte att just vardagsrummet är speciellt jämfört med alla andra rum. Dock har det skapats lite extra många härliga minnen där skulle jag vilja påstå, så visst är det värt ett eget inlägg.
Har du något/några särskilda minnen som är kopplat till nåt eller några av vardagsrummen genom ditt liv?
Det första som dyker upp i mitt minne är den gröna hörnsoffa som var hjärtat i mitt föräldrahem. Den var i mörkgrönt tyg och så bekväm och härlig att sitta i! Dessutom svalde den i princip alla i vår stora familj, även om det alltid satt någon i fåtöljen (eller bakom den om man egentligen inte fick titta på programmet som gick på teven, hahaha) eller på golvet. Alla mina och mina syskons pojk- och flickvänner utfrågades av min mamma i denna soffa, något som säkert kunde upplevas som lite svettigt (även om det bara fanns gott uppsåt, mamma var genuint intresserad av människor). Mamma var den som gärna ville byta ut soffan till något mer modernt, far vägrade. När den slutligen gick till tippen tror jag minsann att inte bara jag grät en tår, fastän den hade sett sina bästa dagar för länge sedan vid det laget. Jag är väldigt tacksam både till vardagsrummet på Roséns väg 3 och den där soffan och för alla härliga minnen som skapades där.
Det andra jag tänker på är alla härliga jular och andra festligheter som jag haft ynnesten att få tillbringa med nära och kära. Minnesglimtarna från dessa kommer ofta från olika vardagsrum, både mina och andras.

Det hade varit jätteroligt att höra dina tankar om ditt vardagsrum. Lämna gärna i kommentarsfältet länken till ditt inlägg om du skriver ett.

Ditten och Datten

Idag har vi en lite speciell tia, nämligen en som personer som läser våra bloggar har varit med och skapat. Kul att andra också vill engagera sig i dessa teman tycker vi! Det är länkat till en del av frågeställarna, så gå gärna in och hälsa på hos dem.

Har du någon speciell jultradition, något som du aldrig skulle hoppa över/strunta i?
LillaSyster

Ja, alltså, hej från Monna, tanten som mest vill bo i jul hela tiden! Jag vill inte hoppa över en enda grej om jag inte behöver. Vi har ju på förekommen anledning firat många jular i USA, så kanske har det också bidragit till att det har känts viktigt att ”göra julen rätt”. Julen har alltid varit något tryggt att bottna i och det har känts viktigt att få föra över mina och makens varma känslor för julen till våra ätteläggar.

Med det sagt känns det ändå lite fint att lyfta fram något fint med det amerikanska. Med släkt och vänner i USA på mammas sida har kontakten med detta land på andra sidan Atlanten alltid funnits med i bilden, så jag och mina syskon fick redan på sjuttiotalet julstrumpor. (Nu för tiden, i Sociala Medier-tider, sprids andras traditioner mycket mera.) De hängdes upp kvällen innan julafton och var sedan på julaftons morgon som av ett mirakel fyllda med en härlig tidning, en clementin, godis och någon liten julklapp som skulle hjälpa till att fördriva tiden fram till dagens stora begivenhet för ett barn – julklappsutdelningen. Det hängs fortfarande upp julstrumpor varje år och har vi gäster finns det extra till dem också.

En annan tradition som jag inte känner någon annan som har är att jag alltid sover i soffan den natt då julgranen har kommit upp och dekorerats. Det känns fortfarande magiskt och lite spännande.

Vad skiljer hur önskejulen ser ut mot hur den egentligen brukar vara? Ex skulle gärna vara hemma själv med familjen, men behöver fira med makens släkt.
Jessica

Vi har alltid firat ”varannanjular” – en jul med makens mamma, nästa med mina föräldrar. Efter att mina föräldrar gick bort firas våra Håkansson-års julafton istället tillsammans med några av mina syskon här i stan och sedan tillbringar vi juldagen med makens familj. Året efter blir det tvärtom. Det här är ett upplägg som jag faktiskt inte vill ändra överhuvudtaget. Jag dras t ex inte till hotelljular som jag har flera runt omkring mig som gillar och tycker att vi får tillräckligt med egentid som det är. Jag älskar att laga mat och tycker det är så roligt att träffa storfamiljen. Tycker det är mysigt att få vara med och ”skapa mys” till andra. Däremot hade det såklart varit härligt att få ha ”ungarna” och deras familjer hemma varje jul.

Vad är viktigt för dig på julaftonsmorgon?
Monika

Jag stiger upp först av alla, njuter av allt. Vittjar såklart julstrumpan! Tomten kommer sällan till mig sedan jag flyttade hemifrån, men det brukar ligga ett glossigt magasin och en clementin där iallafall… Sedan fixar jag julaftonsfrukost. Risgrynsgröt, skinkmacka med senap och lussekatter (eller liknande för mig som inte äter vetemjöl). Mums, mums. Kanske julens godaste måltid?

Får den religiösa bakgrunden till julen någon plats i ditt julfirande?
Znogge

Absolut! Detta är för mig som kristen en religiös höjdpunkt. Det första som åker fram förutom stjärnor och adventsljusstakar till första advent är våra julkrubbor. Jag tror vi har skrapat ihop fem stycken vid det här laget. Delar av kören jag är med i sjunger ofta under någon av julgudstjänsterna i Fredrikskyrkan, något som jag tycker är väldigt stämningsfullt. Att jag laddar upp inför julmånaden med Trettio tacksamma dagar sätter mig också i rätt stämning.

Tycker ni det är viktigt att det är julmat som gäller på matbordet när det är julafton?
Carin

Jag är kluven. Det är inte precis så att jag tycker att julbordet är årets bästa måltid. Men! Jag är mycket traditionsbunden liksom maken och skulle nog inte kunna få igenom något annat än julmat här hemma. En av mina systrar och hennes familj äter typ inte julmat alls längre. De äter vad de tycker är gott bara. Jag tänker dock att det finns ett värde i att behålla traditioner och gott äter vi alltid annars också, så det kommer nog att fortsättas med både skinka, prinskorv och köttbullar. Och rödbetssallad, det är ju jättegott!

Har ni pysselkvällar där ni gör egna julklappar och/eller skapar julprydnader?
Karin

Hela jag är en pysselmaskin, hahaha! Under december blir det både det ena och det andra fixat mest varje dag, men speciella pysseltillfällen har jag bara med syskonbarnen. I år missar vi adventspysslet i samband med Lucia med syrran i Nynäshamn och hennes familj, det är lite trist.

Har du upplevt en jul du helst vill glömma?
Marika

Två jular på raken i början på åttiotalet tillbringade syskon till mig på sjukhus. Jag vill dock inte glömma dessa, för det ledde till att julgranen började tas in redan till Lucia för att vi skulle ha möjlighet att säkert få njuta av den. Bra ”ny” tradition som jag tog med till vår lilla familj. Annars kan jag säga att de sjuka jular jag haft inte varit lika roliga. Häromåret hade jag t ex lyckats få borrelia väldigt sent på säsongen och var jätte-, jättetrött. Under just julen vill jag helst orka gå bara på ångorna och julgodis.

Vilket är ditt bästa julminne från när du var liten?
Lisa

Mamma var Jularnas Drottning! Alltså, jag måste säga att det var underbart hemma i föräldrahemmet då mamma hade julat upp allt och far hade köpt en trälåda med marsipan, en massa clementiner, stor julost och lång prickig korv. Det hängde julkort överallt och det var så roligt att läsa dem alla. Det är min stora sorg att portot blivit så dyrt att det inte känns rimligt att skicka julkort längre… Inte hållbart att lägga flera tusen bara på porto, sedan kostar ju själva julkorten också pengar.

Ps: Hade verkligen Tomten julklapparna i en svart sopsäck?! Det var väl ändå inte särskilt värdigt…

Vad var det mest minnesvärda från förra julen & vad skulle du vilja göra annorlunda eller ha mindre av denna julen?
Nilla

Vårt lilla barnbarn var lite drygt ett år och hon älskade såklart julklappspappret. ”I ett barns klara ögon bor den” – glädjen var sådär stor som sången hävdar. Tyvärr har vi ”bara” vår son hemma i år. Barnbarnet får glädja sin farmor och farfar istället och det unnar jag dem verkligen. Så jag hade snarare velat ha mer av något, eller samma som förra året. Alla våra vuxna barn och deras familjer hemma, det är grejer det.

Om du kunde uppfinna en helt ny jultradition som alla måste följa, vad skulle den vara?
Anna

Hahaha, detta var väldigt svårt för mig som har så dålig fantasi! Som alla MÅSTE följa… Att alla ska sova i soffan när granen är klädd? Njae, den traditionen vill jag nog ha själv. Att gå ut på jultipsrunda kanske, för att jag själv också ska komma ut? Det blir så lätt att man bara stannar inne eller möjligtvis på sin höjd rör sig mellan bil och hus under dessa dagar. Jag gillar tipsrundor och frågesporter och egentligen gillar jag promenader också. Eller ett obligatoriskt julpussel kanske? Det är ju jätteroligt att ha ett pussel igång under juldagarna som man kan jobba på tillsammans. Så får det bli! Inget revolutionerande precis, det ska bli spännande att läsa vad ni andra har svarat på denna fråga.

Tack alla som gav mig en möjlighet att grotta ner mig i nostalgiska minnen! Det ska bli roligt att se hur andra upplever sina jular.

Ditten och Datten

Bloggtian om film och serier.

5 november, 2025 12 kommentarer

Idag är det dags för en ny bloggtia! Det är så roligt med de här inläggen som vi planerar tillsammans. Idag har vi alltså fastnat för temat ”film och serier”. Jag hade en rolig stund då jag svarade på de här frågorna. Kanske vill du också göra det? Skriv isåfall gärna en kommentar här eller hos de andra bloggarna. Det hade varit jätteroligt att läsa vad du har att säga.

Sara, Annika, Anna och Anna är det som har varit med att styra upp frågorna. När jag trycker ”publicera” har jag ännu inte läst deras svar, men jag är säker på att de alla har olika spännande vinklar på detta ämne.

1. Är det bara jag som måste pausa för att kolla om man känner igen skådespelaren från något annat? Eller kolla upp karaktärerna om det bygger på en sann historia.
Tja, vi är minst två. Precis såhär beter jag mig nämligen också. Det är bara det att jag inte pausar när det gäller skådisarna jag känner igen, men inte minns namn på eller var jag har sett dem förut. Jag tar fram IMDB, slår in namnet på vad-det-nu-är-jag-tittar-på och ser till att upplysa mig själv omgående. Gällande ”bygger på en sann historia” hiar jag mig lite och brukar sålunda vänta tills jag har tittat klart innan jag söker information efter hur mycket av handlingen som var sann och hur mycket som hade tillagts för att öka dramatiken.

2. Hur lyckades man följa handlingen när man bara fick ett avsnitt i veckan förr i tiden?
Det här är nu inget problem för mig. Jag ”bingear” mycket sällan. Senast jag gjorde det var det en serie om groomingskandalen i Rochdale. När jag hade hällt i mig alla avsnitten (det var bara en kort serie förvisso) var jag väldigt arg och försökte hitta allt jag kunde komma över. Jag gillar inte känslan av att förlora förmågan att vänta, blir så irriterad när jag märker att jag funkar precis så som de som har skapat våra digitala prylar har tänkt sig. När det inte finns utrymme att tänka själv eller ens ha ro att vara med mig själv och mina egna tankar, vem är jag då?

3. ”Förr i tiden” skulle en erkänd skådis aldrig sänka sig till att vara med i en serie. Varför tror du att detta har förändrats? Finns det någon skådespelare som du uppskattat både i film och i serie?
Det här har jag tänkt en hel del på. Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt känslan av att undra om någon måste ha fått det riktigt dåligt ställt rent ekonomiskt för att ha kunnat sänka sig till att vara med i en teve-serie. Det fanns helt enkelt ”riktiga” skådespelare och så fanns det Dallas. Idag är det inte alls så. Jag tror att det idag är svårt att göra sig ett namn på samma sätt som när Hollywood var det enda ställe där ”riktiga” filmer producerades. Att då få en roll i en välproducerad serie ger en säker inkomst under en längre tid, med förhoppningen att inkomsterna kommer att öka i takt med att populariteten stiger. Jag tänker på hur det har varit för exempelvis Kevin Costner, hur hans skådespeleri har utvecklats, men även att han fått chansen att producera. Bl a den moderna vilda västern-filmen Yellowstone. Med det sagt har jag förstått att hans framgångar kanske stigit honom åt huvudet. Eller så är det bara det att det blåser hårt på toppen i Hollywood och om någon tagit sig upp är det många som vill få ner en igen. Eller så är karl’n bara människa, vem vet?

4. Vill du dela med dig av din ”fem i topp” – serier och/eller filmer som varit extra viktiga för din personliga utveckling?
Den här är klurig. Har jag utvecklats av det jag tagit in genom rutan? Absolut! Har det varit viktig utveckling? Är inte all utveckling bra? Jag inser att filmer för mig kanske har varit mer underhållning än något annat. Jag älskade Tom Cruise som så många andra i min ålder och Top Gun kan jag nog se hur många gånger som helst. Fast har jag utvecklats av den? Nja. Döda poeters sällskap fick mig att tänka djupt och mycket. Det var en film som länge var min favorit och som öppnade upp min förståelse för något annat än det vatten jag badade i. Många filmer och serier jag har sett har varit medvetet manipulerande/undervisande, beroende på vilken sida man står på.
Teveserier ger större chans till anknytning. Fem myror är fler än fyra elefanter, kommer någon annan serie någonsin göra lika mycket för ett lands barnaskara? Jämför denna serie med Teletubbies eller de där kiss- och bajsfigurerna… Högklassig undervisningsunderhållning! (När jag fick träffa Eva på lärarutbildningen, det var en dag jag sent ska glömma.) Jag älskade Lilla huset på prärien och intresset för denna tid i den amerikanska (och även den svenska, så många svenskar sökte lyckan i Ameeerikat) historien kvarstår. Märkligt nog tänker jag på teveserien Sisters som jag följde på nittiotalet. Den kanske kändes relevant då den handlar om fyra systrar som är väldigt olika varandra och ändå så nära. Systrarnas tillvaro var så olik min egen, men något var det som slog an. Och vem hade jag varit utan att tjuvtitta på Dallas, denna teveserie som jag, storögt och förundrad, lärde mig mycket om livet av. ”Good morning, miss Ellie”, med ett martiniglas i handen. Olika falla livets lotter. Kanske är det just detta jag lärt mig mest om genom att betrakta påhittade historier som varit en flykt från verkligheten mer än något annat?

5. Nämn en tv-serie och/eller film som ”alla”’ sett utom du.
Eh – var ska jag börja? Jag ligger så mycket back att det aldrig finns en chans att ta igen allt jag har missat. Game of Thrones är väl den som jag först kommer att tänka på. ”Alla” har sett den, jag är själv inte intresserad.

6. Om du letar dig tillbaka i minnesbanken, vilken är den första film respektive tv-serie du minns?
Den här frågan trodde jag skulle bli lätt att svara på. Jag vet inte om jag ska svara Fem myror är fler än fyra elefanter, John Blund eller Vilse i pannkakan, men jag är tämligen säker på att det är den förstnämnda.

7. Med dagens stora utbud så gäller det att vara selektiv med vad en vill/hinner titta på tänker jag. Hur tänker du? Vad avgör om du börjar titta på en serie eller film? Och vad kan få dig att stänga av filmen eller sluta följa serien?
Jag tittar nästan alltid på rekommendation från andra eftersom det hela tiden kommer nytt och jag alltså inte kommer att ha chans att se allt. Men en riktigt bra filmtrailer kan också övertyga mig om att det är något jag ”måste” se. Filmer stänger jag sällan av, men utnyttjade barn, extremvåld och explicit och återkommande sex tycker jag inte behöver hitta in i mitt hjärnkontor. Gillar jag inte en series första avsnitt tittar jag sällan vidare.

8. Finns det någon särskilt regissör, skådis, produktionsbolag eller manusförfattare som du inte vill missa nya serier/filmer från?
Nej, här är jag mycket okunnig och inte heller särskilt intresserad. Förutom när Tompa Cruise kom i nya Top Gun-filmen för några år sedan, den kunde jag ju inte missa.

9. Om ditt liv just nu vore en film eller serie vad skulle den heta, och vilken genre skulle den ha.
Hmmm, det jag kan tänka mig är Lilla huset på prärien i en mer vuxen och mindre dramatisk version. Det lilla huset på Sturkö hade nog inte många varit intresserade av, hehehe.

10. Om du kunde hoppa in i vilken film eller TV-serie som helst och leva där i en vecka vilken skulle du välja, och varför?
Någon sjukhusserie, vilken dag som helst. Nu var det längesedan jag tittade på Grey’s Anatomy, men tänk att slänga fram rätt operationsinstrument och rädda världen om och om och om igen. Och att leva mitt i Hänt Extra, liksom. Vilket adrenalinpåslag!

Ps: Chat GPT gjorde bilden.

Ditten och Datten

Bloggbrudarnas 10:a om resor.

17 september, 2025 19 kommentarer

Idag är det dags för ännu en tia från bloggdamerna! Bloggbrudarnas 10:a är en blogglista med 10 frågor kring ett ämne. Vi har ställt två frågor var för att på så sätt skapa en intressant lista och hoppas att du också tycker det här är kul.

Idag publicerar vi alltså alla fem ett inlägg där vi besvarar alla tio frågor. Vi hoppas att du också vill haka på. Ingen tidspress, men berätta gärna när du gjort ett inlägg med dina svar. Någon gång under dagen kommer du att hitta inlägg med svar på samma frågor hos:

Anna
Anna
Annika
Sara

Vi återkommer någon annan dag med ett annat ämne och med andra frågor.

Här kommer frågorna!

2015 versus 2025, har ditt tänk kring resor förändrats under de senaste 10 åren? Både ur fysisk och mental aspekt?

2015 bodde vi i Orem, Utah. Utah bjuder på ett helt otroligt landskap och vi utnyttjade verkligen närheten till alla spännande platser som fanns inom rimliga avstånd med bil. Vi reste under åren i USA tillbaka till Sverige varje sommar för att träffa storfamiljen, både för vår egen och barnens skull. Flyget var då bara ett transportmedel som vilket som helst, ett nödvändigt ont för att ta oss från punkt A till punkt B.

2018 infördes ordet flygskam i Svenska akademiens nyordslista och ingen har väl missat vad som hände i kölvattnet runt denna relativt nya ångestkälla. Flygskam blev ett modeord, liksom hemester och svemester (de senare två hade dock funnits med i nyordslistan redan 2009). Personer med en mer offentlig profil som hade pausat flygandet för risken att bli canclade, eller för att de verkligen hade miljö- eller klimatångest, började så småningom resa långt igen. När resandet återupptogs var det dock ofta utan att göra stort väsen av att de hade rest till Långtbortistan medelst flygplan, men detta fenomen började jag inte märka riktigt förrän sviterna efter Covid hade lagt sig. Folk ville väl uppleva mer exotiska platser igen, kan jag tänka.

Vi har rest mindre sedan vi flyttade hit till Sturkö. Delvis för att det har passat sämre, delvis för att vi inte har haft riktigt samma behov. Den planerade 100-årsresan (50+50) längs Oregonkusten 2020 sköts på förekommen anledning upp, men vi har nu hunnit till 2025 utan att resan blivit av. Jag har inte samma resesug längre, något som jag mest tolkar som att jag har det bra i min trädgård på min semester-ö. Att svenskar har en stark önskan om sol och värme under vintern känner jag dock varm sympati för!

Berätta om en resa/resmål som har haft ett djupt intryck på dig på ett personligt plan?

Det finns flera, men det viktigaste är nog ändå den som gick till Gambettola i nordöstra Italien då jag var 11-12 år. Där bor (fortfarande) en av mammas bästisar som gifte sig med en eldig italienare på 70-talet. Jag blev i samband med denna resa officiellt Monica istället för Monika då jag fick ändra stavningen i passet efter påtryckningar från mitt håll (min coola, amerikanska moster och namne var anledningen). Jag fick uppleva doften och smaken av mat lagad med vitlök, färsk rosmarin och färsk pasta, jag fick äta gelaaaato för första gången, jag fick lyssna på italienska (världens vackraste språk) och jag fick känna äventyrliga vibbar. Jag har fortfarande inte lärt mig italienska trots flera försök (dock inget allvarligt), men kärleken till Italien har jag sannerligen kvar. Någon sa häromdagen att han upplevde att italienarna var så otrevliga mot turister. Jag upplevde samma då vi var i Kroatien 2019. Personer på platser som är välbesökta av turister är väl allmänt trötta på ohyfsade besökare som inte tar hänsyn, men är inte det ett sentida fenomen? Själv har jag bara känt kärlek de gånger då jag varit i Italien… (Fotot togs i Rom 2001.)

Berätta om den första lite längre resan som du kommer ihåg.

Jag hänvisar till punkten ovan! Annars räknas kanske resan till Köpenhamn då jag som sjuåring var med om min första bilolycka. En ung kille körde mot rött rakt in sidan på morfars bil. Mamma, morbror Kalle, Monica W och jag klarade oss med mindre blessyrer, morfar var värre däran och fick sy i huvudet. Den unge kille som orsakade olyckan hade skadats svårt. Jag vill minnas att han dog, men det kan också vara en efterkonstruktion. Det jag vet är att det för oss i den svenska bilen lyckliga utfallet var mirakulöst. Jag satt inte ens fastspänd, utan i knät på en av de vuxna i baksätet… (Fotot togs i Köpenhamn tillsammans med Sanne som jag inte hade träffat 1977, men det var bara fyra år senare som vi började brevväxla.)

Vilket slags packare är du? Hur ser din ”packprocess” ut?

Jag planerar i god tid, ser till att ta fram och eventuellt tvätta allt som ska med. Jag har (nästan) alltid med mig lite för mycket kläder, men hellre för mycket än för lite tänker jag. På en av våra resor till Sverige från USA packade jag ner min systemkamera i stora resväskan och den stals (samma har hänt min syster en gång). Det gör jag aldrig igen, är nojig och räknar alltid med att okända rotar igenom mina grejer. Ibland har jag velat lägga ner en hälsning för att muntra upp någon stackars tulltjänsteman eller stoppa en tjyv från att göra något dumt.

När vi kommer hem sorterar jag upp allt i ett nafs, tvättar rent och återbördar väskan/väskorna till rätt plats så fort som möjligt.

Min procedur gör att det ofta ser uppställt ut hemma innan en resa, men att det återställs tämligen omgående efter hemkomst. (Jag flyttpackar med samma precision som jag packar en resväska. Ordning och reda, i god tid.)

Vilket eller vilka transportmedel föredrar du när du ska resa utomlands? Motivera gärna.

Utomlands är ett vitt begrepp. Finland? Skönt att ta färjan från Stockholm så man lätt kan ta sig runt i egen bil. Köpenhamn? Tåg (om jag inte har tid att passa). Resten av Danmark? Bil. Nordeuropa? Färja och bil. Sydeuropa? Flyg och hyrbil. Längre än så? Då finns inget annat alternativ än flyg om inte tågresan är en del av upplevelsen och så kan det ju också vara.

Mina och familjens upplevelser med tåget de senaste åren har varit katastrofala. Jag älskaDE att åka tåg, har gjort det ofta och gärna tidigare i mitt liv. Sedan många år tillbaka är Karlskrona dock en avkrok både gällande tåg och buss när det gäller resor uppåt landet. Till Köpenhamn går Öresundståget ofta och borde vara ett toppenalternativ för resor ut mot Europa, men allt för ofta får familjemedlemmar rycka ut för att rädda personer som har tider att passa. Jag vet tyvärr inte vad som går att göra åt detta.

Några av mina favoritresor har varit roadtrips med familjen, både i Sverige, i USA och i Europa. Det går inte att frångå det faktum att det är bekvämt med bil, men det är också mysigt att sitta och prata och umgås på det sättet. Inte på det moderna sättet med alla i sin egen värld med hörlurar som stänger ut ”buller” (exempelvis konversationer med andra personer), utan genom att sitta och prata, med någon som är fikaansvarig och kanske någon fixar lite roliga frågesporter eller liknande.

Vilket resmål står högt på din bucket list, men som du vet/tror att du aldrig kommer besöka? Varför vill du dit och varför kommer du troligen inte dit?

I snart 45 år har jag drömt om Nya Zeeland. Jag har en svägerska där och en i Australien. I tonåren brevväxlade jag i många år med en nyzeeländare. Det borde vara ett naturligt resmål, men jag vet inte… Ju längre tiden går, desto mer avlägset känns det. Jag vet inte varför det känns så, jag borde kanske jobba väldigt medvetet för att kunna genomföra denna resa?

Sveriges mest underskattade småstäder, charmiga platser folk oftast kör förbi.

Här måste jag bara slå ett slag för min duktiga och betydligt äventyrligare resebloggare till syster! Annika har jobbat med resor i många, många år och har just platser som dessa samlade under ”Svenska Pärlor” på sin hemsida. Jag har haft ynnesten att få följa med på några av hennes uppdrag och kan i sanning säga att Sverige är ett otroligt vackert land. Allemansrätten ger oss tillträde till många platser som inte går att uppleva på samma sätt i andra länder och vår natur är mycket varierande. Det finns människor som brinner för sin hembygd överallt.

Den första plats jag kom att tänka på då jag ställde mig själv denna fråga var annars Blekinge! ”Mitt” landskap har inte fått namnet Sveriges trädgård utan en anledning. Visst är det allra vackrast och troligtvis mest givande att resa hit under sommarhalvåret, men vinterstormarna i skärgården går inte av för hackor de heller. (Bilden visar det vackra Listers härads tingshus i Sölvesborg, ritat av Gunnar Asplund.)

Planera allt i förväg eller ta det som det kommer?

Man skulle kunna tro att jag är någon som planerar en resa i detalj, men detta har jag faktiskt ofta överlåtit till min man. Han är nämligen en riktig hejare på att förbereda resor, på många olika plan. Vi har landat i att han har större upptäckarlust än jag (och somliga andra i familjen), men att det är precis som med min packade resväska. Det är bättre att ha för mycket att välja på än att känna att man går miste om något i onödan. Finns det ork en dag kan man klämma in mer, en annan dag kanske man mest vill dega under en korkek!

Vad är det värsta du varit med om under en resa?

Störst adrenalinpåslag måste vår resa till Hawaii 2012 stått för. Som ett steg i flytten till Orem skulle vi genomföra en riktig drömresa. Vi skulle mellanlanda hos våra vänner i LA, lämna vår stora packning där och åka till Hawaii i två veckor (en vecka med svägerskan som pluggade där då, en vecka på en all inclusive-kryssning runt Hawaiis öar). Efter Hawaii-resan skulle vi hem till våra vänner och hänga i ett par dagar till, hämta flyttpackningen (27 flyttkartonger reste på pall till Utah, men vi hade alla två stora väskor med allt från vinterkläder till det allra viktigaste som vi behövde från dag ett i vårt nya hem) och sedan flyga raka vägen till Salt Lake City.

Dagen innan Hawaiiresan frågade maken vår vän och värd när vi behövde åka för att komma i tid till flygplatsen. Han reser mycket i jobbet och bor i Pacific Palisades (du känner kanske igen namnet från de stora bränder som härjade i området i vintras) just därför. Vi skulle räkna med ca 40 minuters resa och lägga till lite extra för att återlämna hyrbil och liknande. Maken är tidsoptimist, men han lade ändå till lite extra extratid och jag var nöjd med det eftersom jag litade stenhårt på vår värd. Problemet var bara att värden inte hade koll på att det skulle vara avstängt för en cykeltävling på många platser runt flygplatsen nästa morgon.

Vi gav oss av tidigt på morgonen, glada i hågen, men stötte snart på patrull. Vägen var avstängd och vi blev anmodade att vända om. Vi frågade poliserna som stod vakt om hur vi skulle komma till flygplatsen, men de hade ingen lokalkännedom alls eftersom de var utkommenderade från andra distrikt. GPS:en hade idag lyckats med det den inte gjorde vid den här tiden, nämligen att uppdatera med alternativa vägar till flygplatsen i realtid. Den uppmanade oss bara att ta samma väg, om och om och om igen. Minnet av stressen över allt som pågick får fortfarande min puls att öka. Vi kunde bara inte missa detta plan! Så småningom lyckades maken köra tillräckligt långt ifrån avspärrningarna för att GPS:en skulle leda oss rätt via en annan väg. Vi kom till flygplatsens drop off, jag och barnen sprang in för att hitta rätt (LAX är inte känd för sin hjälpsamma medarbetare precis, men just denna morgon mötte vi några OTROLIGA personer), både jag och döttrarna grät och jag stod där med makens pass och biljett – i villervallan hade vi inte tänkt på att det hade varit bra för honom att ta hand om dem på egen hand. Fortfarande vet varken han eller jag hur det gick till, men flyget var tillräckligt försenat och flygplatspersonalen var tillräckligt hjälpsamma för att vi faktiskt kunde hinna med. (Hans historia om hur lååångsamt allt gick då han skulle hitta hyrbilsdepån och ta sig tillbaka till terminalen ger mig mental klåda.) Oj, vad vi sprang den där morgonen och oj, vilken glädje vi alla kände då vi väl satt i våra säten! Inte undra på att vår son tycker att det värsta som finns i världen är att resa, han är väl traumatiserad efter alla våra resor mellan USA och Sverige som sällan gått smidigt. Denna tog dock priset. Var det värt det? Alla gånger! Den där semestern sitter inpräntad i sinnet av många olika anledningar, inte bara dåliga som den här.

Vilket, eller vilka, är dina smultronställen?

Jag behöver inte ta mig särskilt långt till mina viktigaste smultronställen, de flesta av dem finns i min närhet. 1,5 km härifrån kan jag möta Östersjön och drömma mig ut mot Europa. Jag älskar Uttorps naturreservat och passande nog går Uttorpsrundan precis förbi vårt hem. Jag älskar såklart vårt sommarhem i Bredavik, några kilometer härifrån. Att njuta av solnedgången där ensam eller i sällskap med människor som jag älskar är något av det finaste jag vet. Annars funkar jag numera så att jag ser till att hitta smultronställen även där de kanske inte direkt ger sig tillkänna. Skönhet ligger många gånger i betraktarens öga. Men måste jag välja något som har med resor att göra, och detta är ändå ett reseinlägg, väljer jag Aranöarna utanför Irlands västkust. Kanske får jag åka dit med The Happy Hooker ännu en gång? Den som lever får se. Och det var mina tankar om denna bloggtia.

Ditten och Datten

Bloggbrudarnas tia om köket.

19 juni, 2025 14 kommentarer

Hej på dig efter en veckas uppehåll… Här har jag varken skrivit i min egen eller läst andras bloggar. Jag kommer nog inte att hinna skriva särskilt mycket under den kommande veckan heller, men här kommer en ny Bloggbrudarnas tia! Idag handlar det om köket. Håll tillgodo!

Vilket är ditt bästa och/eller värsta köksminne?
Att leva mer eller mindre utan ett vettigt kök från april till december efter det att varmvattenberedaren hade exploderat i vårt hus i Snättringe fick mig att inse hur otroligt bortskämd jag varit i hela mitt liv! De där månaderna var utmanande på väldigt många sätt, men ”det var bara världsligt”. Som tur är växte jag upp utan diskmaskin, men med många småsyskon, så jag har alltid varit snabb på att diska för hand och har inte direkt något emot det heller. Många av mina finaste köksminnen handlar faktiskt om att ha stått i något kök och diskat under eller efter något slags fest. Jag kan inte ens räkna hur många timmar det rör sig om. Att vara helt ensam om den där kökstjänsten är inte så roligt, men att ha sällskap av andra som kommer och går är riktigt härligt. Köket är festens hjärta!
Har du haft någon köks- eller matinspiratör?
Min mamma, alla dagar. Hon var otroligt duktig på att laga god mat och ställa till med fest. Efter att ha gått lanthushållsskola var hon en riktig hejare på styckningsdetaljer, hur man saftar, syltar, tar vara på minsta lilla del. Det är så jag växte upp, alltid med god, hemlagad mat och hembakat bröd. Mina småsyskon kommer inte riktigt ihåg det. När jag var femton blev mamma sjuk och efter det hade hon aldrig samma ork eller lust även om kunskapen naturligtvis fanns kvar. Jag är ofta tacksam över den goda skolning vi fått i allt från hur man hushållar till att det är festligt att umgås med andra över god mat. (Minus att fester alltid gjorde mamma så stressad, det har jag själv fått jobba bort.)
5-10 saker som alltid finns i ditt kylskåp/frys? Och varför?
Lök av olika slag, ägg, ost, potatis, smör, morötter, grädde, kyckling, lax, frysta grönsaker (också av olika slag). Med dessa ingredienser kan jag sno ihop allt från en snabblunch till en festmåltid om det skulle behövas.
Hur ser ditt drömkök ut? Om du hade obegränsat med resurser och utrymme, vad hade du skapat då?
Det är för det första uppbyggt kring arbetstriangeln! Jag väljer en vedspis och en extra bred elektrisk spis. Aldrig mer med induktion, jag blev galen när vi hade det. Gasspis är det absolut bästa, men tyvärr tycker jag också att det är lite läskigt. Jag tycker om enkla shakerkök. Scandinavian Shaker Kitchen har precis sådana kök, men fy för priserna! Rejäla rostfria bänkar från 70-talet tack och diskmaskin som inte är mitt i arbetstriangeln. Utsikt från arbetsbänken och från köksbordet. Stor plats för ett härligt bord och sköna stolar som går att göra tillräckligt stort för att rymma minst tolv personer. Jag hade haft ett inbyggt skafferi och plats på annat ställe i närheten för en större frys. Olika slags belysning för att både ha riktigt bra arbetsbelysning och mysljus.
Vad är bäst respektive sämst i ditt nuvarande kök?
Bäst är vedspisen och känslan. Jag älskar att vara där, att jobba med matlagning och att ta hand om skörden och att ha närheten till verandan och trädgården under sommarhalvåret. Jag älskar att vi kan sitta där och umgås och mysa.
Sämst är att diskmaskinen är placerad mitt i arbetstriangeln, så är man fler än en person är någon ofta i vägen. Det fick dock bli så eftersom jag verkligen ville ha en rejäl rostfri bänk och den var vänd åt det hållet. Jag gillar inte heller att ha spis i hörnet.
Berätta om ditt allra första kök i ditt första boende. Hur såg det ut? Använde du det mkt? Spinn vidare som du vill.
När jag flyttade hemifrån bodde jag inneboende hos min faster i ett halvår. Efter det hyrde jag ett rum hos en ensamstående kvinna i 2,5 år och delade kök med henne och två andra tjejer. Det var först när jag fick hyra mammas väninnas lägenhet i andra hand som jag fick ett eget kök. Det var en köksvrå, bokstavligen, och jag fick knappt plats att vända mig där inne. Ingen dröm precis och inte skapade jag några stordåd där. Jag skulle säga att jag var bättre på att laga riktig mat när jag bodde inneboende. Vi som bodde där hade ibland matlagningshelger då alla lagade storkok och så delade vi upp det mellan oss så det skulle bli billigare och större variation i det vi åt.
Om ditt kylskåp kunde prata vad skulle det klaga på mest?
”Men åh, vad du är tråååkig! Jag vill ha mer glamour, mindre lökiga inneboende och fräschare besökare!”
Vilket köksredskap representerar bäst din personlighet och varför?
Det måste vara min assistent. Rund, bullrig, effektiv och stark. 😅
När, var och hur handlar du mat? Använder du matlistor/appar, storhandlar, olika affärer, på marknader.. berätta om dina matinköp.
Vi bor på en ö som översvämmas av turister på sommaren. Under resten av året är dock kundunderlaget för den lokala ICA Nära-butiken inte särskilt stort. Jag är därför noga med att stötta ”vår” butik, köper matvaror efter säsong och storhandlar då och då på ICA Maxi eller Willys i Lyckeby (”förort” till Karlskrona). Vi odlar dessutom en del, så från juni till september belastas matkontot mindre. Jag och maken delar en app där vi skriver vad som ska handlas då vi kommer på det. Smidigt! Det är oftast jag som lagar maten och det gör jag efter principen ”här har du ditt kylskåp och din frys”. Det brukar funka utmärkt, sparar pengar, men är ju inte särskilt glammigt.
Berätta om 1-3 köksmaskiner som du använder flitigt och varför.
När barnen bodde hemma använde jag maskinerna betydligt oftare! Vår Magimix används nästan varje dag av maken till smoothies, mitt mest använda elektriska redskap är mixerstaven på vintern. Annars kör jag mest grejer för hand. Lagar man mat till många är matberedaren en god vän, men en sådan finns numera bara på sommarstället.

En lista om köket kräver ett recept, så det blir en bonus i Bloggbrudarnas 10:a denna gången.

Så avslutningsvis – dela med dig av ditt ”ess i rockärmen” recept. Receptet du vet alltid går hem hos gästerna, eller det du alltid går till när inspirationen tryter. Kanske det är ett ”tager-vad-jag-haver” recept. Du vet vad som är ditt ess, berätta för oss!

Själv påminner jag om en länk till ett recept som uppfyller kraven på gott, snabbt och lätt. Halloumi stroganoff uppfyller alla dessa krav. Fast allra lättast och godast är kanske ”plåtmat”, att skära upp och lägga i princip vad som helst på en plåt, massera med olivolja, salt och kryddor, ugnsrosta i 200-225 grader och servera som en varm sallad med en god dressing. Funkar både till vardag och fest. Hoppas detta blev rolig läsning. Häng gärna på och berätta vad du har att säga om köket.

Här hittar du de andra bloggbrudarna:

Anna
Anna
Annika
Sara

En bloggtia om vardagsrummet.

En bloggtia om julen.

Bloggtian om film och serier.

Bloggbrudarnas 10:a om resor.

Bloggbrudarnas tia om köket.