Länklista inlagd och kategorier bortplockade.

Nej, att blanda både kategorier och etiketter var inte alls smart. Jag skulle ha gjort något åt det redan då bloggen var i uppstartsskedet, men bättre sent än aldrig? Jag har plockat bort kategorierna så får vi väl se hur rätt jag träffar i mitt etiketterande.

Det är väldigt länge sedan jag hade en länklista. Nu samlade jag ihop de jag besöker oftast (och som fortfarande uppdaterar rätt regelbundet). Jag ger dig en blandad kompott med allt från genusdiskussioner till papperspyssel. Eftersom jag tänker mer på pyssel än på genus kommer du också att hitta fler pysselbloggar. Förresten har jag med all säkerhet missat några viktiga bloggar, så om du vet att jag brukar kika in till dig och du inte finns med i listan får du gärna påminna mig.

Jag klarade inte av att ha ”Barbie Land” särskrivet trots att jag ville att headern skulle se amerikansk ut. Jag ber om ursäkt för min svaghet.

Continue Reading

När man blir extra glad…

… och samtidigt ledsen. Dagen har varit crazy, jag har varit så ARG på mig själv för en miss som inte går att göra ogjord, saker har ordnat upp sig och jag har fått många fina mejl och meddelanden som gjort mig lycklig (en ny liten viktig på väg in i världen, ömhetsbetygelser, kärlek, omtänksamhet, vettighet, styrka) även om några av dem gjorde mig också ledsen (ibland skulle det vara bra om man kunde ta hand om andras problem, i alla fall för ett tag). Livet är stort, hör du! Tack för alla härliga tillrop och pepp inför flytten. Jag vet ju att det blir bra! ”Puss och kram” skulle en viktig bloggerska skriva, och jag är inte sämre än att jag kan härmas. Så – puss och kram!

Continue Reading

Klagomål på mitt bloggande.

Klagomål om bloggen har framförts. Jag har tydligen inte skrivit tillräckligt mycket, tillräckligt ofta eller tillräckligt detaljerat. Jag har gett sken av att ha varit deprimerad under vintern (jag har onekligen varit väldigt låg, men att slänga sig med en sådan diagnos är inget man gör lättvindigt) och jag har sagt A utan att säga B. Detta görs inte ostraffat. Man kan få bannor. 😀 Jag vill dock påminna om att jag aldrig har skrivit denna blogg för att ge sken av att vara något jag inte är. Jag har också sagt att det för mig är viktigt att vara personlig utan att vara privat. Att lämna utelämnande detaljer om allt och inget finns det många som gör, både i tal och skrift. Jag önskar inte vara en av dessa personer. Men – jag berättar gärna om både det som är bra och mindre bra. Varför ska man inte göra det?

I går fyllde min fine far 70 år. Han hade undanbett sig uppvaktning. När jag ändå sjöng ”Ja, må han leva” via telefon sa han att han faktiskt inte ville leva till hundra, så jag fick sjunga ”Med en enkel tulipan” istället. Den var han nöjd med.

Gårdagen bjöd också på ”grundskoleexamen” för sonen. Jag har varit med på många skolavslutningar, både som elev, lärare och mamma, men den här dagen blev till något jag aldrig upplevt förut. Nu kommer jag att berätta sådant som kan upplevas som skryt. Jag vill återigen påtala att det finns mycket jag inte är stolt över, mycket som skrämmer mig och sådant som inte lämpar sig för allmän exponering då det gäller familjen. Jag har valt att hålla mina bloggläsare lite kort då det gäller sådant, för jag tycker själv att det är otrevligt att läsa sociala mediainlägg där gränser för det privata suddas bort. Å andra sidan lämnar jag heller inga falska bilder till er. Det som står här står jag för. Det är sanningen, även om det inte är HELA sanningen. Så – tillbaka till skolavslutningsdagen. Adolf Fredriks Musikklasser är en ovanlig kommunal skola. Vissa säger att det är en elitskola. Jag håller med. Våra barn har fått uppleva saker de aldrig skulle få vara med om, någonsin, i sin gamla skola. Skolavslutningen inleddes med marsch till Adolf Fredriks kyrka med ”ompa-ompaorkester”. Fantastiskt stämningsfullt! Kyrkstunden var alldeles magisk. Ca 550 elever som sjöng sommarpsalmer så tårarna rann på mig. Kyrkorummet gav en musikalisk upplevelse utöver det vanliga. Tonerna liksom flög runt och omkring och det går inte komma ifrån att kyrkoakustiken är väldigt cool.

Väl tillbaka till skolan var det dags för flera timmars avslutning med snart nog alla barns föräldrar deltagande. Gs mentor Fredrik Karlsson är faktiskt en av de allra bästa lärare jag träffat på någonsin. Jag är så tacksam över det han gjort för min son och för hans klasskompisar. Ingen kan komma och säga att det inte är viktigt vilka lärare man har. Det betyder allt! Kan man inte knyta an till sin lärare går det aldrig att få till en riktigt bra inlärningssituation.

Karin Bjurvald – otroligt fantastiskt musikalisk lärare som deklamerade ”I rörelse” så vackert. Det var härligt att se alla tonåringar krama sina lärare med schvung och kärlek. Inga halvhjärtade meskramar, utan hulkande, krampaktiga tjejkramar, rejäla ryggdunkskramar, kramkramar, tacksamma kramar…

Coolaste frisyren någonsin… Den matchar resten av hennes personlighet!

Eftermiddagen och kvällen firade vi tillsammans med min kusins äldste son som tog studenten. Det var festligt och fullt med folk från släkt, vänner, grannar och hockeylag. Vi satt och pratade länge, länge och sedan fortsatte några av syrrorna, mamma, sonen och jag diskussionen till sisådär klockan två här hemma. Jag kan konstatera att det är viktigt med social samvaro då och då och just i går blev det som en riktigt nödvändig tryckregleringsventil som fick all ohälsosam stress att försvinna för några timmar.

Som avslutning vill jag påminna dig om att du bär ansvar bara för dig själv, men det du gör påverkar kanske fler än du tror. Insikter från gårdagens upplevelser och diskussioner som jag kan dela med mig av:

Våga bjuda på dig själv och dina problem.
Att visa en perfekt yta fast saker och ting är allt annat än bra är förgörande.
Vi människor behöver närhet.
Ett gott skratt förlänger livet.
Nästa års sommarplåga behöver planeras redan nu. Varför ska alla dessa slagdängor ha så dåligt språk?!
Tiden går snabbt.
Allt är inte vad det synes vara.
Kärlek ÄR det viktigaste.
Livet som tonårsförälder kan vara rätt knäckande.
Livet som tonårsförälder kan vara alldeles underbart.
Någon annan kan inte lösa dina problem.
Paj är gott. Speciellt sådan med jordgubbar och rabarber.

Continue Reading

Hej på er kära läsare, besökare, släkt, vänner och indrullare!

Innan jag drog igång bloggen igen efter det ofrivilliga uppehållet tänkte jag mig noga för. Det är bra att tänka till då och då. En av mina gamla barndomsvänner tycker att jag ställer så många frågor jämt och tyckte att jag borde vara lite mer som Magnus Ugglas Jerry. Tyvärr funkar jag inte riktigt så. Jag tycker och tänker. Ofta och mycket. Jag tror det är därför jag gillar att blogga. Jag är gammal dagboksskrivare, men en dagbok får man ingen respons på. Den fungerar som ett bollplank för en själv och för de stackare som eventuellt kommer att läsa mina dagböcker en vacker dag kommer jag nog att framstå som en extremt känslomässig person utan någon förankring i jorden. (Jag har skrivit som mest i perioder som har varit omvälvande, ledsamma eller tunga. Det ger ju ingen rättvis bild av verkligheten?!)

Här inne rör sig en hel massa människor. Jag känner rätt många av er och uppskattar verkligen ett hej både i kommentarsfälten och ”i verkligheten” då vi träffas. Då jag precis hade installerat Google Analytics skrev jag upp alla ställen som mina besökare kommit från, men det funkar inte igen – ni har blivit för utspridda. Här är topp tio sedan den första januari i år:

Stockholm – 3019
Malmö – 692
Karlskrona – 362
Göteborg – 317
Phuket – 310 (nu är det slut på de besöken)
Berlin – 304
Uppsala – 225
Borås – 170
Vetlanda – 169
Eskilstuna – 144

För att fira de över 11 000 besöken som gjorts här i bloggen sedan den 14 november och dagen då min mormor hade fyllt 92 år om hon fortfarande hade levt tänkte jag att det kunde passa bra med en liten utlottning. Jag plockar ihop ett må bra-paket med några pocketböcker, lite choklad, ett gäng pysselprylar och en riktigt bra skrivpenna. Skriv bara hej här i kommentarsfältet eller skicka ett mejl till mig (monica@bernpaintner.com) innan söndag kväll så har du chansen till paketet. Under tiden kan du få njuta av några favoritlåtar.

Alltid Dig Nära (Sofia Karlsson)
Moon River (Andy Williams)
Jesus, Take the Wheel (Carrie Underwood)
Öppna Upp Ditt Fönster (Lisa Ekdahl)
Build Me Up, Break Me Down (Dream Theater)
Beds Are Burning (Midnight Oil)

Mormor fick vara med och fira sina tvillingflickors 60-årsdagar. Tänk att ha barn som är 60… Jag tycker det känns skumt att ha ett barn som har 45-46 i skostorlek och han är bara 15!

Mormor – jag tror det är här någonstans i vår skog som Glödknäppen bor nu för tiden. Jag har inte sett eller hört honom, men man vet aldrig var han kan tänkas dyka upp.

Continue Reading

Hej igen!

Bloggen fick spatt och ingenting syntes här på några dagar. Tanken slog mig att det kanske var dags att lägga ner igen, men jag bestämde mig för att jag faktiskt fortfarande gillar det här forumet. Jag är glad över att ni som är med här och läser, och ibland är med i diskussionen, finns i mitt liv. Några av er har jag med mig ändå, andra kanske skulle försvinna i cyberrymden. Jag träffade ett par av mina bloggläsande vänner (Hej fru Ö och fru W!) och det var ju rysligt trevligt. Vänner kan man vara på olika vis. Det tycker jag är lite kul.

Idag flyttar Thailandssyrran och hennes familj in i sitt nya (hyres-) hus fyra kilometer härifrån. Det tycker jag är toppen. De har varit här hemma för att låna nätverk eftersom Telia inte direkt hållit vad som var överenskommet. Deklarationer måste lämnas in oavsett om man bott utomlands eller ej. Om en stund drar flyttbomben igång. Då lyfter vi och kånkar så svetten flyger gissar jag. Grattis till oss som får ”gratis” motion!

Tjejerna med sin lilla kusin.

S tyckte att det var väldigt kul att leka med sin storkusin trots att han blev lurad på bollen om och om…

… och om igen.

Ps: Idag höll jag på att slänga kameran rätt i soptunnan. Jag insåg själv att det hade varit rätt fånigt, så jag lät bli. En vacker dag ska jag byta. Tills dess ska jag lära mig att vara mer varsam om den här stackaren som faktiskt inte har mått bra på ett år nu. Inte konstigt att den trilskas.

Continue Reading

Idag träffar jag en vän…

… som jag träffar alldeles för sällan. Hon bor i Hamburg, men våra påhälsningar ”hemma” i Karlskrona krockar dessvärre väldigt sällan med varandra. Hennes man fick ta emot en fin utmärkelse här i Stockholm i går, så de råkar vara i trakterna i ca ett dygn. Jag åker till Trångsund om ett tag så jag och M kan få en och en halv timme tillsammans. Vi ska hinna shoppa Ballerina kladdkaka (beställt av hennes tonårsson), födelsedagspresenter till tvillingarna (som fyller år idag) och lite annat smått och gott, så tror ni att ni ser mig flänga omkring i Farsta C tillsammans med en Tysklandsemigrerad svenska så ser ni antagligen rätt.

I går skrev två av mina systrar roliga musikinlägg, här och här. Jag har gjort det flera gånger förut, men kanske inte med en så klar tidslinje som de båda. Jag kunde i mitt stilla sinne konstatera att det verkligen finns ett ledmotiv för varje händelse i mitt liv. Mina första ”lyssna på musik”-minnen är något diffusa, men Demis Roussos, Baccara och ABBA finns helt klart med där i gyttret. Syrrornas minnen var spännande att följa! Själv kan jag konstatera att det faktiskt enbart, med undantag av min kompis storasyster A, är män som har lämnat större musikaliska avtryck i mitt liv. Nu talar jag inte om de låtar som låg på topplistor och som alla lyssnade på, utan de där riktiga öronöppnarna, de nya och spännande tongångar som jag antagligen inte hade börjat lyssna på om det inte hade varit för XYZs skull. (I denna musikinspirationsgrupp finns allt från min gamle fiollärare som jag träffade flera gånger i veckan i många, många år över fästman till en kollega som jag bara kommer ihåg förnamnet på.) Japp. Så är det.

Min uppmaning till er idag är att rota i musikminnet och leta fram en låt som ni inte hört på jättelänge, men som väcker härligt glada känslor!

Continue Reading

Vet inte riktigt om den här dagen kommer att vara värd att komma ihåg.

Kameran suger, men jag har ju en ny teleFån som ska ha en så bra kamera. Jo tjena. Om man jämför med en annan telefonkamera kanske, men inte om man jämför med en fungerande Canon 350D. Nu har inte min kamera fungerat så där som den ska på rätt länge, men ändå. Jag drömmer om klara bilder utan en massa brus med motiv som faktiskt är i fokus. Jag drömmer också om semester och värme, eller i alla fall sol. Jag drömmer om skratt och liv i luckan, eller i alla fall sportlov. Jag drömmer om att bli färdig med alla de projekt jag har på hög, eller i alla fall att bli färdig med ett av dem. Jag drömmer om allt möjligt jag och nu ska jag dra mig tillbaka till verkligheten. illa är det ändå inte där. (Nästa gång jag skriver är jag nog på lite bättre humör.)

Förresten, jag måste berätta en sak som hände i går. En fin människa, en vän, ringde bara för att säga att hon uppskattar mig och min blogg. Det gjorde mig så glad! Kramar till dig, S.

Continue Reading