Här sitter jag denna sista dag på ett år som känns mycket rikt på upplevelser. Av vilket slag då, kan man undra… Jag satt och skrev min årssammanfattning (tradition sedan 1994, även om den inte alltid blivit av) häromdagen och påmindes om det där som jag redan visste. Det finns inga ”bra” eller ”dåliga” år. Visst finns det år som är extra utmanande eller år där mer än vanligt har varit positivt. Delar man upp åren i stunder syns det dock tydligt att det både finns ljus och mörker.
Jag tänker på nyårsaftnar då jag var barn och älskade att titta på fyrverkerierna de nyårsnätter som var klara. (Vår granne LA som alldeles nyss gick vidare till grönare ängar hade alltid sådana där extra maffiga paket.) Långt senare har jag förstått att fyrverkerier är komplicerade grejer, både gällande säkerhet och för stackars djur och människor som blir livrädda av dem. Själv har jag dock alltid njutit. Det finns något så hoppfullt i de där konstverken på den mörka himlen. Jag tänker på en nyårsafton på åttiotalet då jag var tillsammans med en massa andra ungdomar, hörde ABBA:s Happy New Year och tänkte att jag aldrig någonsin skulle hitta någon att dela mitt liv med. Jag tänker på nyårsafton 1999 som vi firade med goda vänner i Philadelphia. Det hade varit så stor uppståndelse runt vad som skulle hända runt allt digitalt i millenieskiftet, vi var spända och själv tyckte jag det var både läskigt och fantastiskt att vi skulle gå över i 2000-talet. Jag tänker på nyårsafton 2014 då mamma ringde från akuten precis efter tolvslaget och berättade att hela hennes buk var full av tumörer. Jag tänker på sista nyårsafton i Orem, så roligt vi hade med världens bästa grannar. Jag tänker på nyårsafton 2019 då jag kände mig extra försiktigt förhoppningsfull. Nu sitter jag här den sista dagen på 2025 och är tacksam för att ha fått lägga ännu ett år bakom mig. Må 2026 bjuda på mycket vackert!
Lämna ett svar