Efter de här veckorna av total avslappning, D-vitaminer i mängder och en chans för kropp och själ att komma ifatt sitter jag nu här med en gåta som fortfarande inte har något svar. Bokstäverna ligger framför mig som pusselbitar, men de är så många och pusslet är av det svårare slaget. Jag tror iallafall att pusslet är komplett och det är väl ingen dålig utgångspunkt?
Så lyckad resa, ser fram emot att se ditt färdiga pussel…
Jaaa, det gör jag också! ❤️
Vad härligt att ha alla bitar! Det är så svårt att leta efter en bit som kanske inte ens finns.
Jag tänker mig att livspussel ändrar form vartefter saker och ting förändras i ens liv, men just nu känns det som att jag åtminstone vet var jag ska börja! Dessutom står det i min poesibok ”Monika är en duktig flicka, hon kan både sy och sticka”, så fattas något får jag väl pyssla ihop ett substitut. ?
Lämna ett svar