Hej och hå. Varje år är det samma sak. Jag är nästan rädd för att gå in i Bredaviksköket för att hämta hem pelargonerna då det kan vänta både det ena och det andra gällande mina kära krukväxter. Ruttna rötter, uttorkade rötter, resterna efter musfester och fjärilslarvsfester… Som min kompis sa, ibland kommer frågan ”Varför håller jag ens på??!!” i första rummet. I år slapp jag hämta hem alla krukorna, det gjorde maken då han hjälpt brorsan att ta hand om häcken. Snacka om kärleksgärning. Då de stått och väntat på sin spabehandling tillräckligt länge var det dags för mig att hämta in jord (jaja, jag använder köpejord) och ladda upp sopsäcken i vasken. I den häller jag ut alla döda pellisar med jord och allt, men även den gamla jorden (helt eller delvis) från de andra krukorna. Denna jord återanvänds sedan med bokashi för att få nytt liv.
Jag har tre stora krukor som brukar stå vid lilla verandatrappan. Jag har haft alla länge och de har klarat sig mer eller mindre helskinnat varje år. Denna hängpelargon har varit hårt ansatt varje år, men det har alltid funnits liv kvar. Så också i år! Den fantastiskt stabila Mårbacka som jag fick av min syster hade dessvärre lämnat in. Det var tre plantor som satt i samma kruka och en levde fortfarande. Den satte jag därför i en mindre kruka och ska låta den stå i pelargontrappan. Samma sak var det med den vita ICA-pelargon vi fick av våra vänner för många år sedan och som sedan har vuxit sig större med hjälp av sticklingar. I år var bara en av tre fortfarande vid liv. Av pelargonerna som står i trappan hade sex stycken lämnat in, vilket är ett ganska normalt antal jämfört med andra år.
Här är den vita pelargonen med ny jord och mer luftighet runt rötterna. Jag ser att det finns en del till att plocka bort i form av döda och gula blad, men det kan jag göra då jag flyttat upp allt till syrummet. I Willyskassarna står dahliorna och mår bra! De har klarat sig utmärkt. I år tänker jag faktiskt sätta alla direkt i backen och strunta i att försätta dem i plastpåsar med jord. Det känns lite busigt, men jag tror jag klarar det. Det är ett steg tillbaka från trädgårdshetsen jag utsatte mig för i början av mitt planttanteri då jag hängde på Facebook och trädgårdsforum som väl sabbade mitt trädgårdssjälvförtroende i grunden. Bra tips och allt det där, men om det innebär stress och hets är det bara att lägga ner. Åtminstone funkar jag på det sättet. Allt eller inget-tankar är annars något som jag lätt hänfaller mig åt och det är i princip aldrig särskilt hjälpsamt.
Så här såg det ut när allt var klart. Till vänster är mina klenisar till utepelargoner. Jag har alltid skurit ner dem till 3-5 cm långa stumpar och gillat resultatet, men i år testar jag en annan stil. Till höger ser du min syrras innepelargoner som inte beskurits lika hårt som mina. De står rätt mörkt inne i stan där solen inte riktigt kommer åt, men som du ser mår de annars bra. Mina är precis som träden här ute på Sturkö som är mindre, krokigare och lite ”segare” då de utsätts hårt för väder och vind. Jag brukar ställa dem under tak då det ska regna rejält, men annars får de ju helt andra förutsättningar än om de stått inne i verandan. Jag gillar trots allt min pelargontrappa, tycker den är något av det finaste vi har i uterummet. Nu ska jag drömma en kortis om hur det kan komma att se ut i sommar:
10 kommentarer
Men ååå, Monnah. DITT hus är som gjort för pelargoner. SÅ vacker glasveranda ni har. Drömmen!! Det blir som en saga när pelargonerna står där och blommar seanser i sommar. Den sista bilden är ju bara så wooow!!
Lycka till nu med alla små övervintrade pelargoner som sovit sin skönhetssömn (ska vi tro).
Tycker pelargoner doftar så gott också, bladen … mmmm …
Kramar!!
Eller hur, visst är det? Jag undrar just när den första Mårbackapelargonen fick flytta in här, det hade varit så roligt att få vara med… Huset byggdes någon gång mellan 1911 och 1913, Mårbackan blev poppis i början på nittonhundratalet. Jag hoppas också att skönhetssömnen har varit effektiv. De ser ut att vara i okej skick! Det brukar ta ett tag för dem att vakna till liv efter den nya jorden.
Jag gillar också doften av pelargoner, men min man tycker verkligen illa om den. Som tur är (för honom) var han inte hemma när jag höll på. Doftpelargoner är mina favoriter! Kram.
Hallå Monnah! Åhhhhh!! Älskar din glasveranda!! Så FIN!! Och alla pelargoner också! De ser pigga och friska ut, kul! Jag tog fram mina under sportlovet. Mårbackan, de ser jättefina ut och mina stjärnpelagoner summer twist ser också ut att må bra. Jag ÄR SÅ NYFIKEN på årets pelargon. Torsdag nästa vecka får vi reda på vilken det blir. Tjoho!!
KRAM till DIG!! Anna
Jag tycker också väldigt mycket om den! Jag hoppas att pelargonerna snart vaknar till och skjuter skott lite överallt längs sina taniga ”grenar”. Vad fint att dina har mått bra i vinter! De kommer snart att vara gröna och fluffiga igen. Jag tycker också det är roligt med årets pelargon. Kram!
Verkligen fint med pelargoner och glasveranda! Villhöver! Det kommer att bli så fint helt klart. Fint att läsa om ditt pysslande med pelargonerna och vet du jag har också svårt för det där att läsa mig till hur man bör göra. Kollar bara lite lätt på videor om hur man klipper ner vissa träd och buskar. Annars blir jag sjuk. Förmodligen blir träden det också. Kram
Just pelargoner och glasveranda känns som en kombo jag blir glad av! Tror att det är en av de första ”visionerna” jag hade för detta ställe då jag kom hit. FAST, jag trodde nog att pelargonerna skulle stå inne i verandan.
Det som störde mig mest med forumen var att många var så hårda och fördömande. De påpekade hur fel andra gjorde, att du MÅSTE göra si och så osv. Så är det naturligtvis inte och jag förstod det teoretiskt. Det blev ändå inga hjälpsamma känslor och jag är nöjd med att fortsättningsvis läsa mig till information i böcker.
Just beskärning känner jag mig väldigt osäker på, men jag gör det ändå. Fruktträden har svägerskan tack och lov tagit hand om de senaste åren. Kram!
Åh så fin din pelargontrappa och veranda ser ut! Jag gillar verkligen pelargoner men har så svårt att övervintra dom. Facebook kan, oavsett ämne, förstöra ens självförtroende helt. Människor kan vara så fruktansvärt elaka så det finns inte…
Tack Hanna! Jag tycker mycket om dem. Hade vi inte haft sommarstället vet jag inte var jag skulle ställa dem, men jag har vänner som bara övervintrar dem hemma i fönstren. Jag håller helt med dig gällande Facebook, eller alla ställen där folk ”umgås” digitalt. Det är inte alltid hälsosamt…
Underbart, så glädjefyllt att öppna påsarna och se att det är så många som överlevt och vill fortsätta sitt liv hos er, att blomma på trappan och förgylla det där hörnet. Er veranda är så otroligt fin, fönstren och den färgade glasbiten.. underbart! Kram
Glädjefyllt, verkligen! Efter min initiala nästan ”nu blundar jag, det har nog inte gått bra”-känsla (trist att vara i grunden pessimist, men jag har lärt mig acceptera att det är så jag funkar) är det underbart att se de omplanterade plantorna och liksom kisa lite för att se precis hur fina de kommer att vara om några månader. Vi älskar vår veranda, både hur vi använder den och att den känns som ett riktigt smycke. Kram, kram!