Om politik och religion.

Så här i påsktider vill jag förespråka symboliken i dopet. Att vi har chansen att lägga gammalt groll och elände bakom oss och komma ut som bättre och starkare människor. Att förlåta och med det glömma.

Nu för tiden tycker jag att allt för mycket fokus runt religionsfrågor ligger på huruvida människor ska ha rätt att utöva sin religion eller ej och vad som är okej. Samma krav som ställs på religiösa människor verkar inte ställas på politiskt aktiva, trots att politiska övertygelser i mångt och mycket påminner om religioner. För er som vill ha något intressant att fundera över (om ni nu inte nöjer er med vilket modeplagg som gäller, vilken vas som ska stå på bordet eller vilken plansch som ska hänga på väggen) ger jag er några intressanta länkar i påskpresent. Det är min make som står för det politiska (eller snarare anti-politiska) tyckandet i familjen, men han har fått mig att tänka till om ett och annat.

Christer Sturmark – Humanisten Sturmark vet naturligtvis bäst. All religion ska bort från skolan, från det offentliga rummet, från överallt. Okej. Det förstår jag. Men jag förstår inte varför han inte lika starkt förespråkar att alla politiska övertygelser samtidigt ska bort från samma ställen. De problem han ser med religionen finns i politiken också nämligen. Ja, förutom att Gud är utbytt mot Marx eller vem det nu kan vara (Sturmark själv kanske?). Nej, jag gillar inte den här mannen och jag tror inte att hans väg är den rätta att gå.

Är det någon som har funderat över att vårt svenska skolsystem indoktrinerar våra barn i den ljuva socialismen? Läs Marx manifest från 1848 och fundera en stund över hur det kommer sig att vi ser de flesta av de tio punkterna (sök på ”advanced countries” för att komma till listan) som något naturligt och rätt. Jag har en kompis som är i 40-årsåldern och läser till socionom just nu. Hon är förskräckt över alla 19-åriga flickor som sitter där på föreläsningar och sväljer allt som undervisas. De ifrågasätter ingenting, inte systemet, inte om huruvida staten alltid har rätt, nej, i princip ingenting. A säger att hon ville få en utbildning till ”socionom”, inte till ”socialist”. Samma sak gällde på lärarhögskolan i början på 90-talet. Jag var en av de där 19-åringarna som svalde allt och jag har många gånger efteråt fått ställa mig själv frågan om vad som är rätt och vad jag blivit itutad (inte alltid nödvändigtvis rätt).

”Religion står för så mycket död och elände.”  Byt ut det mot ”Politik står för mycket död och elände.” så har du en minst lika stor sanning. Varför inte bara låta människor tycka som de vill så länge de inte skadar någon annan?

Är demokrati alltid rätt? Vad händer då 12 personer i en klass tycker att en person är en mupp och de andra åtta inte säger något? Majoriteten bestämmer att en ska frysas ut. Demokrati! Varför ska det alltid röstas i skolan? Kan inte vuxna människor ta beslut som de tror är bäst för barnen? Varför förfasas man över att SD hamnar i regeringen? Alla med rösträtt som har röstat har sagt sitt och antagligen tycker SD-röstarna att det är något SD kan bidra med som kan hjälpa landet framåt.

Nej, nu hinner jag inte vara politiskt aktiv längre. Det är nog ändå ingen som orkat läsa hit… 🙂

Continue Reading

Tipstorsdag vecka 14.

Den här boken är väldigt speciellt för vår familj. Den innehåller massor av roliga citat och berättelser från barnen från 1998 och framåt. Vänder man boken upp och ner och bak och fram kan man läsa om barnens ”just nu” från 1998 fram till 2004. (Vi har inte varit lika duktiga på att uppdatera just utvecklingsdelen som de roliga historierna…) Citatboken har varit guld värd otaliga gånger. När det känns tungt att vara mamma är det bara att läsa här och på två minuter känns det bra igen. Maken och jag har många gånger tipsat föräldrar till små barn om denna idé, men jag vet inte om någon tagit den till sig. Man tror att man ska komma ihåg så mycket, men det gör man inte.

Jag har som projekt att göra varsin Citatbok till barnen i fotoboksformat. Alla får allas historier blandat med passande foton helt enkelt. Roligheterna som barnen kläckt ur sig är rätt jämt fördelade. Här kommer en från varje barn:

G fyra år

Pappas kompis D är på besök och leker med G medan mamma och pappa förbereder middagen. Killarna bestämmer sig för att läsa en bok om ormar.
G – Vet du att ormar gifter sig precis som människor, D?
D – Nej, det hade jag ingen aning om!
G – Jo, de gifter sig, för det finns faktiskt giftormar!

E fyra år

E är arg på sin storebror i bilen på väg hem.
”När vi kommer hem så ska du få sparken!”

S fyra år

Det värsta som finns i hela världen är enligt S ägg. Konversation mellan henne och storasyster E då en något svavelosande odör sprider sig i bilen.
S – Urk, det luktar ägg!!!
E – Ja, det var inte jag.
S – Nä, det var jaaaaa. Hahahaha!

Bonusberättelse. Det roliga kom från dotterns kompis i det här fallet. Flickorna var 3,5 år gamla.

E – Jag har en massa tänder!
J – Det har jag också…
E – Jag har en massa mjölktänder!
Paus.
J – Och jag har juicetänder!

Så! Gå genast och fixa en citatbok. Då är du beredd nästa gång någon säger något minnesvärt!

Continue Reading

Vad kommer vi med och vad kan vi ändra?

Morgonens upplevelser fick mig att tänka på hur olika vi är som människor.

Vår 13-åring är Mini-Me. Hon är sötare och kortare än jag, men hon funkar precis som jag. Jag ser hennes mamma-ordning-och-reda, hennes tidsplanering och hennes behov av kontroll. Jag ser hennes kärlek till musiken, hennes kärlek till böcker, hennes stora frågor och behovet av att få svar på dem. Hon är vaken och redo att börja dagen på en gång då jag väcker henne och är klar i god tid innan hon ska ge sig av. 15-åringen är Mini-Maken. Han har en förmåga att analysera och lära sig utan att någonsin glömma. Han befinner sig inte gärna i stora folksamlingar och nöjer sig med ett fåtal goda vänner. Han mår som bäst då han kan vara uppe halva natten och sova tills han vaknar. Han gillar inte att någon annan bestämmer vad han ska tycka och tänka. När han gillar något ägnar han gärna hur mycket tid som helst åt sitt intresse (sedan något år tillbaka är det slagverksspel som gäller).

I går kväll bad sonen att jag skulle hälla vatten på honom då jag väckte honom. Detta med anledning av att det är extremt svårt att få fart på honom. ”Du får inte bli arg på mig – det var ju du som bad om det!” (Alltså, det var min kommentar.) Jag bestämde mig för att använda vattensprutan istället för vattenkannan, men lite vatten sprutat i ansiktet var tydligen effektivt. Inte blev han arg heller, utan var på plats i duschen på mindre än fem minuter. Undrens tid är inte förbi. Lugn och ro, inget tjat och alla klara i tid. Tjoho! (Yngsta dottern har stenkoll och åker alltid tidigare för att hon och hennes kompisar gillar att vara i GOD tid till skolan.)

När jag kom tillbaka från skjutsen till pendelstationen var det dags att få liv i maken. Jag testade inte vattensprutan. Han hade faktiskt inte bett om att bli vattenbombad och jag hade själv blivit topp tunnor rasande om någon försökt sig på något liknande på mig! Däremot svarade han precis som då vi precis hade träffats och jag ofta fick ringa och väcka honom. ”Japp! Jag är vaken.” Alltså, med en röst som antydde att han faktiskt inte alls var i något komatillstånd vilket han var. Efter att ha tvingat upp honom (han hade ändå en tid att passa) och kört ännu en runda till pendeln, denna gången i rallyfart, suckade jag lite för mig själv. För maken är tid något ungefärligt. Ungefärligt som i ”hellre lite sen än prick i tid”. Tur att vi alla är olika, för annars hade livet blivit fasligt tråkigt.

Continue Reading

Nostalgi med fel.

På väg hem från makens mormor lyssnade jag på Lotta Bromés Efter tre (för övrigt ett riktigt trevligt program som jag dessvärre inte kommer ihåg att lyssna på speciellt ofta). Först hann jag med att lyssna på en intervju med en ny favoritgrupp, systrarna Klara och Johanna som utgör First Aid Kit. Vilka tjejer! De är bara runt 20 år gamla, men har jobbat med musik på heltid i flera år och har redan hunnit med att turnera jorden runt. Nu är de på väg till Canada och USA en sväng. Har ni nu råkat missa dem så rekommenderar jag er att lyssna på exempelvis Blue, en av låtarna som kanske inte spelats så mycket på radio än.

När jag svängde av E4:an började Lotta spela en låt som kändes kusligt bekant, men det var något som störde mig väldigt. Det var nämligen Uno Svenningsson som sjöng och jag kunde äta upp min högra hand på att det var fel artist till den här låten. Bitte, min musiklärare i sjuan, var bra på att sitta framme vid katedern och se snygg ut (tyckte han själv och en handfull klasskompisar), spela Hansson de Wolfe United (vilket han gjorde VARJE gång, jag kan fortfarande se LP-fodralet framför mig) och emellanåt plinka på sin gitarr medan vi sådär lite halvhjärtat sjöng Trettifyran och andra kampsånger. På trottoaren utanför vårt hus kom en ung tjej gående precis då jag skulle köra upp till vårt hus, en kopia av vackraste Vanessa, och åttiotalet slog till med verkligt full kraft. Jag hamnade helt enkelt 25 år bakåt i tiden och sörjde mitt eget, dåliga tonårssjälvförtroende och all tid jag ödslade på att jämföra mig med alla dessa människor som jag tyckte var så mycket bättre än jag själv. Jag sörjde också Vanessa som jag vet gick bort för några år sedan och jag sörjde att hennes barn får fortsätta växa upp utan sin mamma. Så varsågod Vanessa, här är ditt soundtrack. Hoppas att du också är lycklig i din himmel!

Ps: Uno har gjort en ganska ny cover på Hansson de Wolfe Uniteds Var kommer barnen in. Som sagt. Mina musikkunskaper förvånar emellanåt mig själv. Eller som min väninnas otrooooligt smarte man ekonomidoktoranden på UPenn sa till min make (som ”bara” var MBA-student, sådana som doktoranderna såg ner på) då maken hjälpte honom lösa ett problem som höll på att göra honom sjuk – I had no knowledge your knowledge was so deep…

 

Continue Reading

Om Karin Boye.

Mamma älskar Karin Boyes lyrik. Boye bodde under sina sena tonår bara någon mil härifrån. Jag har genom hennes verk anat att hon var en ganska komplicerad kvinna. Efter att ha läst igenom nästintill allt som Karin Boye-sällskapet skrivit om henne har jag förstått att så verkligen var fallet. Hon var en känslomänniska. Hon studerade, undervisade, gifte och skilde sig, gick i psykoanalys i Berlin, kom ut som lesbisk och förförde en judinna, Margot Hanel, som flyttade med Boye hem till Sverige. (Stackars Karin Boye! Denna sammanfattning av hennes liv var kanske en aning komprimerad och inte riktigt rättvisande.) När hon var lika gammal som jag är nu valde hon att ta sitt liv med sömntabletter. Hon hade förut gjort flera försök, men dessa hade alltid misslyckats då vänner hade hunnit rädda henne.

Jag hoppas att Karin Boye är lycklig i sin himmel. Alltid vid denna tid på året kommer jag att tänka på henne. Det är nästan omöjligt att inte göra så efter alla gånger jag hört mamma citera raderna från en av hennes mest kända dikter… Håll tillgodo!

Continue Reading

Påskhönan på plats.

På torsdag är det påsk. Firar du och din familj på något särskilt vis? Vi har inte ens något påskris än, men hönan med den oändligt stora magen har hittat till vardagsrumsbordet. Påskpyntet i den här familjen består mest av några ytterligt charmiga dekorationer som barnen skapade då de var yngre tillsammans med några pressglashönor som man kan stoppa godis i. Jag tycker det räcker ganska bra…

Continue Reading

Måste bara visa en grej!

Det kan hända att det var någon annan som tog kort på den här fantastiska skylten till ett barnrum. Jag har inte bett om lov att få använda bilden, så jag har tagit bort namnet på rummets innehavare. Jag känner nämligen inte riktigt till reglerna runt publiceringsrätt. 🙂

Jag vet att bilden har väldigt dålig kvalitet, så ett visst förtydligande kan behövas. Do Not Enter or Els… Ohhhh! Alla hjärtan liksom hoppar ut från skylten som en riktig kärleksbomb! Blir du skrämd?!

Continue Reading

Måndag igen…

Dagarna går i ett just nu. När jag vaknar på morgonen undrar jag vad som hände med de timmar jag uppenbarligen redan har lagt bakom mig. Helgen som gick var jättetrevlig och jag är tacksam över Fiffis besök, mässa (okej, sällskapet var trevligt), visa ord, Hungerspelen på bioduk, konserten med Ninni, Margareta och Tonsillerna, varmt bad och mörk mintchoklad.

Kudden fick man på köpet då man betalade inträdesbiljett till Äntligen Hemma-mässan. Den är av det billigare syntetslaget, ett fräscht tillskott till sommarhuset även om det är en kudde som inte kommer att gå till historien som en av de skönaste någon har sovit på. Planschen med alla Sveriges dagfjärilar är jag otroligt nöjd över. Nu ska vi lära oss fjärilar på Sturkö! Jag tror jag sätter upp planschen på dass. Där kan man till och med få sällskap av ett levande exemplar om man har tur (eller otur). Kanske skulle jag ha tagit den andra, med nattfjärilarna, också? The Boss fick följa med hem! Jag har velat ha den fina haren sedan Fiffi lade upp den i sin blogg, och nu bor han här. Var han ska hänga vet jag inte riktigt än, men jag ska ta honom med på en runda i huset så ger det sig nog.

Hungerspelens soundtrack går runt, runt i min dator. Abraham’s Daughter är favoritlåten. Suggestiv, en sådan där låt som känns i magen. Det finns många andra guldkorn också, men jag har en benägenhet att lyssna sönder en låt i taget. Jag har som projekt att sätta ihop en jogginglista, men det går inte bra. Jag har kollat runt lite och har märkt att jag har svårt att hitta musik som jag gillar. Alltså, jag hittar massor av låtar jag tycker om, men de ska passa i en joggingspellista. Om du har bra förslag får du gärna komma med dem!

Continue Reading

En röd tungafil’e till middag i kväll kanske?

Jag önskar att jag inte brydde mig så mycket om bokstäver. Det gör jag verkligen. Men… Jag får hellre hjälp av en sjuksköterska än en sjuk sköterska. Mjukglass är gott, men mjuk glass är glass som stått ute i värmen för länge. Jag vill inte handla i en butik som har kassa personal. Och efter fem års kalas borde man vara rätt trött på festande. Häromdagen var jag på Ingarö. Där hittade jag en ny delikatess som jag inte är speciellt sugen på att testa. Röd tungafil’e! Är det kotunga som gäller? Eller tunga från gris? Kycklingtunga filéad av den där Mannerström kanske? Någon som har testat? (Ni märkte att jag inte ens kommenterade att skylttextaren till och med klämt dit ett genitiv-s, eller hur?)

Ps: Jag vet att det här är ett fånigt inlägg, att bokstävers ordning och antal int’ betyder särskilt mycket och att jag borde bry mig om viktiga saker istället. Då kan jag tala om att jag tittade på Sofias Änglar innan jag började jobba i morse. Sedan skänkte jag pengar till Barncancerfonden. Det tycker jag att ni också ska göra.

Continue Reading

Musik på tyska?

Gillar du att öva din skoltyska ibland? Då tycker jag att du ska lyssna på en av mina favvisar, Julis Geile Zeit. (Okej, jag vet att jag lovade ett gladare You Tube-klipp ”nästa gång”, men jag kunde inte hålla vad jag lovade. Sorry!) Jag trodde efter 99 Luftballons att det aldrig mer skulle komma en låt på tyska som jag skulle kunna tänkas gilla, men se, där hade jag fel! Efter besöket i Berlin då jag och lillsyrran blev bjudna på Beckmann Webers avskedskonsert tjurade jag lite över att jag inte hade känt till denna förnämliga duo förrän de bestämt sig för att lägga ner. Putt… Den där konserten fick jag sitta på helspänn för att hänga med i alla tyska texter, men det var det värt. Helt fantastiskt bra, på ett annorlunda sätt. Sedan finns Tokio Hotel förstås. Nuförtiden sjunger de mest på engelska, men Durch den Monsun gillar jag. Finns det någon tysk musik som jag absolut inte får missa?

Tipset om den här sidan blev det bästa nappet på min fråga. Wow!! Vem ska göra samma sak med vår svenska sångskatt?! Jag är alldeles tagen…

Continue Reading