Just nu sitter jag i våra vänners gästhus med massor av bagage och ännu mer pirr i magen. Om några timmar bär det av till Salt Lake City från LAX. Vi har nog inte fattat vad vi har fått vara med om och har antagligen inte riktigt grepp om vad vi har gett oss in i. Jag lovar att skriva då vi är på plats i Orem.
FABBA!
Jag sitter ute i den varma kvällsbrisen medan skeppet tuffar vidare mot västra sidan av the Big Island. Vi bubblade bubbelpool och dansade loss till Abbamusiken som spelades under kvällsföreställningen vid poolen. Skeppets showbesättning satte både de glittriga scenkläderna och de tjusiga stegen. Vår familj pustade ut efter en härlig dag på en strand med magisk, svart lavasand och massor av stora sköldpaddor som låg och solade i vänligt samspråk med oss människor. Det här var sonens favoritutflykt under hela resan. Med tanke på att han knappt orkade följa med (extremt morgontrött, semesterschema, upp ”vanlig vardagstid”) tackade han till och med den ljuva fadern som inte gav upp. 🙂
Efter lavasanden var det dags för vulkanparken. Vi åkte till jordens mest aktiva vulkan, Kilauea, fick gratis ansiktsbehandlingar vid ånghål, upptäckte svavelbanker, tittade på majestätiska kratrar och gick i en riktig lavatunnel. Utflykten avslutades med en tur förbi gigantiska träd som planterades av kändisar som huserade för 80 år sedan (Amelia Earhart och Babe Ruth bl a) och den största japanska trädgården utanför Tokyo. Coolt. Med tanke på att det regnar i Hilo nästan varje dag och vi hade sol blev denna utflykt lite extra lyckad.
Slutligen vill jag tillägna dig en egen ABBA-låt. (Högt och lågt, vitt och brett… Läser du min blogg och jag vet om det kan det hända att någon av dessa låtar är just till dig!)
Slipping through my fingers
Mamma Mia
Thank you for the music
The winner takes it all
Att finnas till
Ligger i solstolen.
Framför ligger Stilla Havet, bakom Maui, runt omkring servar Pride of America’s 930 anställda oss ca 2300 gäster. Vi har det oförskämt bra. En kryssare går i genomsnitt upp 3,5-7 kg i vikt sägs det. Jag kan förstå det. Vi äter bufféfrukost varje dag, något lättare till lunch och trerätters på kvällarna. Hur ska vi vänja oss vid att flytta in i ett tomt hus utan kyl och frys? Inte ens varsin madrass att sova på? 😀
Hårdrock.
Hade jag varit i Sverige i morgon kväll (läs lördag) hade jag ägnat kvällen åt hårdrockens historia. Slå på Kunskapskanalen om du också är intresserad. Viss diskussion har förts runt om den här serien visar ”sanningen”, men jag kan inte tänka mig annat än att det blir rätt spännande. Hang loose!
Om att bara vara.
Inom loppet av ungefär en vecka har jag fått reda på saker om flera nära och kära som gjort mig jätteglad och jätteledsen. Att glädjas med någon är lätt. Det ger ny energi och hopp om att livet är så ofattbart stort och spännande och kärleksfullt. Att sörja med någon är svårare. Det är svårt att veta vad man ska säga för att trösta, lätta bördan, göra saker bättre. Ord som är tänkta att hjälpa kan göra mer skada än ge helande. Ord som inte uttrycks kan ändå misstolkas och handlingar som är tänkta att hjälpa kan upplevas stötande eller kanske ”fjuttiga”.
Livet, alltså. För mig som tänker alldeles för mycket blir det nästan överslag i hjärnan ibland. Jag önskar att jag kunde göra mycket mer. Just nu finns det några jag bara skulle vilja sitta och klappa, hålla i handen, laga mat till och trösta. Tror du på att kunna vara med någon i tanken? Jag tror att böner kan nå fram, andra tror på mantran, karma, slumpen…
Här i USA handlar mycket just nu runt valet som står för dörren. För mig är varken Obama eller Romney något bra val, så resultatet kvittar lika. Politikerna, och allt för många andra, har glömt bort det viktigaste mitt ibland alla bidrag, hot, krig, lagar och regleringar. Nobels fredspris går till EU – vilket skämt! (Faktiskt ännu värre än när Obama fick det.) Vem bryr sig verkligen om den lilla människan? Vilka av politikerna ser kärleken till sin nästa som drivkraften att göra bättre? Suck. Nu orkar jag inte knappa mer på mobilen, men jag kan skicka min kärlek över jorden. Hoppas att du känner den.
Onsdag.
Sitter i bilen efter en lång dag. Vi steg upp kl 6 för att hinna ta oss till Snorkel Bob’s där vi fixade utrustning till Hanauma Bay-utflykten som jag längtat efter hela resan. Då vi var i Thailand för några år sedan fick jag aldrig möjlighet att snorkla. Nu var det alltså dags!! Hanaumaviken var kungligheternas fiskeområde då det begav sig. Numera är det här området skyddat och vi fick inte ens komma ner till stranden förrän vi hade sett en film som handlade om hur man ska bete sig bland korallreven och fiskarna.
Att sätta på sig ett cyklop och snorkel och sedan försvinna ner under vattenytan för att bara höra papegojfiskarnas korallgnagande och se ett färgglatt skådespel – det är makalöst! Jag ska snorkla igen, lita på det. (Det enda är att jag blev alldeles illamående efter en lång stund i vattnet, men det gick fort över.)
I går kväll kom ett gäng svenskar över tillsammans med svägerskan, så det blev svenskparty vid poolen. Hur trevligt som helst! Att vara flexibel är viktigt om man vill få ut så mycket som möjligt av livet. Jag utmanar dig till att vara lite extra fri idag. Livet är ändå rätt galet och du kommer inte att förstå allt hur du än försöker.
Kan någon uppgradera bloggapparna…
… så jag kan lägga in lite bilder? Det här blir ju tråkigt. Ja, att bara blogga mobiltext utan bilder alltså.
Vi är tillbaka i Turtle Bay och har haft svägerskan här hela, långa kvällen. Det är spännande att lära känna någon som ändå delar rätt mycket av makens dna, att se vad som är likt och vad som skiljer åt!
Beach 2012 inföll för länge sedan, men jag hann inte med tåget. Efter showen HA – Breath of Life på PCC i går tänkte jag att människan är till för att ha glädje och må bra, äta naturligt och röra sig mycket. Det är något jag verkligen lärt mig de senaste åren, men det är så lätt att falla tillbaka i gamla fällor. Amerikanska butiker är fulla med junk. Gott junk. Vi försöker hitta bra alternativ, för det går inte riktigt att laga mat helt som vanligt. I kväll blev det dumplings (frysta) till middag. Snabbt, jättegott och åtminstone ganska okej att äta. I morgon blir det hemgrillad kyckling och rotfrukter.
Kom ihåg att välja lycka…
Polynesian Cultural Center.
Makens lillasyster har pluggat här på Oahu i tre år och de här veckorna har vi chans att träffa henne mer än någonsin då hon har vuxit upp med sin mamma i Finland. Tänk hur det där med blodsband funkar, hur gener slår igenom trots att man kanske inte ens träffar sina föräldrar en enda dag… Ibland undrar jag var alla mina delar kommer ifrån. Nja, snarare från vem. Det skulle verkligen vara roligt att åka tillbaka i tiden för att lära känna mina förfäder, följa egenheter och personlighetsdrag.
Nästan hela lördagen tillbringade vi med svägerskan uppe på Polynesian Cultural Center. Då S varit guide där gick hon med oss som vår personliga ledsagare. Jättetrevligt! Det här stället är något utöver det vanliga. Jag får återkomma med detaljer, för klockan är mycket och det är jobbigt att skriva på en telefon. Jag lämnar dig med Edith Piafs Hymne a l’amour vilken jag idag för första gången hörde i hawaiiansk upptempoversion. Jag tror originalet står sig länge än…
Magsjuk natt…
… gick in i solig dag och jag fick en alldeles fantastisk födelsedag! Jag valde frukost på Yoghurtland efter rekommendation från syrran som var här förra året med sin man. Yoghurt?! Nja, den frusna glassversionen. Vi fick provsmaka de olika smakerna först (det fanns allt från vanilj till rostad kokossmak) och när vi provat färdigt tog vi varsin stor bägare och fyllde med önskade yoghurtsmaker och några av de ca 30-40 tillbehör och såser som fanns att välja på. Det där konceptet tycker jag skulle passa perfekt i Sverige också. Hur gott som helst! Jag fick vara lite försiktig, men det var inte resten av familjemedlemmarna kan jag säga. Det blev lite dyrt då man betalar vikt. Hela familjens ”frukost” kostade ca 250 kr, men en betydligt tristare fika skulle lätt gå på lika mycket.
Dagen tillbringade vi annars med att byta boende från skabbigt hotell till en timeshare-lägenhet, en etta i ett lägenhetskomplex precis vid stranden, nära Hilton. I kväll fick vi en härlig överraskning då vi fick se och höra ett fyrverkeri värdigt vilken nyårsafton som helst. Maken påstod att han hade beställt det till mig, men när vi sedan gick på promenad längs stranden fick vi reda på att Hilton bjuder på dessa spektakel varje fredag. Tur för oss! Varje restaurang och lite större pub/hotell längs strandpromenaden bjöd på livemusik. Kanske inte min favorit, men det satte onekligen rätt stämning! Lite ukulele och en Hawaiiflicka i bastkjol så är feeelingen fixad!
Dagens strand blev Kailua Beach. Tänk vilka fina badstunder vi får under den här semestern! Det är verkligen något att ta med sig. Jag önskar du kunde vara med här! The more the merrier, inte sant?
För övrigt älskar jag presenterna jag fick idag (glada barn och fina utflykter) och sådant jag fått i förskott. Presenter är underskattade. Eller hur var det nu!?
Snart 42.
När jag vaknar i morgon bitti är jag 42 år gammal. Det sägs att damer inte ska prata om sin ålder, men det bryr jag mig inte om. Runt 40 tyckte jag det var fruktansvärt att acceptera varje nytt år. Jag tyckte det kändes som att jag hade slösat viktig tid på oviktiga saker och funderade ofta på vad jag skulle kunna ändra på för att göra världen lite bättre. Det kämpar jag fortfarande med. Just nu ligger mitt största fokus på att få ut våra barn i vuxenlivet, att känna att jag har gjort allt för att ge dem den bästa barndom de kunde fått. Att vi nu är på väg att flytta är en del i den processen. Jag ville verkligen inte ta mig till andra sidan jorden, men jag insåg att den här chansen inte skulle komma tillbaka. Att dra upp något med rötterna och sätta det i bättre jord kan göra stor skillnad!
Vad är då målen för det kommande året?
1. Hjälpa barnen att snabbt komma in i sin nya vardag för att känna sig hemma.
2. Få vårt tomma hus att bli ett hem.
3. Räcka ut en hand för att hitta nya och nygamla vänner och släktingar att umgås med.
4. Måna om dig som finns kvar i Sverige.
5. ”Be Still My Soul”. Något att leva efter varje dag.
6. Ta hand om min och min familjs hälsa. Snabbt leta upp bra mat för att inte fastna i guck-matfällan.
7. Hitta vägar att träna trots att jag vet att de kommande månaderna kommer att bli väldigt upptagna.
Grattis till mig själv som får leva här och nu! De år som ligger bakom mig har varit både spännande och omtumlande. Livet självt är detsamma. Jag ser fram emot det som kommer framöver. Är du med mig på den resan?