Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Jag hade en stund över då jag väntade på lite jobbrelaterade svar. Eftersom barnen har påsklov kunde jag alltså göra något bara för mig! Det blev ett kort till Någon. Allt utom färg, klistermärke och embossingpulver är från You Do. (Usch, vilka dåliga foton… Ja, ja. Jag får skylla på att det är så sällan jag behöver fota något jag har pysslat ihop nu för tiden.)
Är du bara det minsta pysslig tycker jag att du ska vara med i You Dos Påskcrop. Det finns en hel hög roliga utmaningar som inte behöver vara färdiga förrän den 14/4. Lycka till!
Idag är det den första april. Jag har inte lurat någon och tror inte heller att jag har gått på något skämt, men vad vet jag? Ny månad, nya förändringar. Att ha valt hälsa som ett av mina delmål för den här förändringen var en lyckoträff. Jag har haft svårt att motivera min numera hälsosamma livsstil efter den brutna fotleden. Jag kan inte springa än och hur kul är det att göra tåhävningar och promenixa i all oändlighet? Nej, just det. Grundkosten har varit jättebra precis som vanligt, men jag har också tryckt i mig grejer som min kropp inte mår bra av. Nu ser min plan sålunda ut så här:
April blir en sockerfri månad. Jag klarade tre månader för 1,5 år sedan. Att bli totalt sockerfri är nog omöjligt och det är inte heller det jag vill. Däremot kommer jag att undvika allt socker jag vet om förutom ca en frukt och en eller ett par rutor mörk choklad per dag. Det blir inte ens födelsedagstårta i april alltså, så det är ingen idé att du bjuder mig på kalas.
Jag och yngsta dottern är djurvakter hos våra vänner fram till torsdag. Två hundpromenader om dagen i fyra dagar är väl en ypperlig upptrappning av träningen? Kat är en pigg och glad hund, så det är inga problem att få upp farten ordentligt. I morse blev det powerwalk i ett hårt och kallt vårregn, men det kändes ändå okej. Skönt att komma ut bara.
Min styrka från förrförra hösten är som bortblåst, men jag vet att den går att vinna tillbaka. Plankan, pull-ups och push-ups står sålunda på träningsschemat igen. Jag vågar inte ens titta i kväll då jag ska försöka mig på första rundan på länge. Sonen och maken hade armhävningstävling i går kväll. Låt mig bara säga att jag inte ens orkade ta mig ner på golvet. Voine. Hur ska det gå?
Tre delmål blir det alltså för den här månaden: sockerfri, pulsträning och styrka. Hoppas du hejar på mig. Och du som kan – passa på att springa lite då och då! Det finns inget som rensar hjärnan bättre. Var bara rädd om knäna och överbelasta inte dig själv. Det är det inte värt.
För övrigt vill jag bara ge dig en lång kram. Jag sitter och är tacksam över att veta att sonen är frisk och gråter över att en annan familj har ett långt värre öde. Här är min tröst: The Spirit Carries On…
Mina vänners (och mina) musiktips:
He ain’t heavy, he’s my brother
I’ll find my way home
If today was your last day – Nickelback
My immortal – Evanescence
One – U2
The power of love – Frankie goes to Hollywood
Mr Jones – Counting Crows
Follow the sun – Xavier Rudd
Everybody laughed but you – Sting
No guru -Van Morrison
Most of the time – Bob Dylan
Slipping through my fingers – ABBA
Trellick tower – Emmy the Great
February stars – Foo Fighters
Brothers in arms – Dire Straits
Fyllot och miss universum – Lars Demian
Under vinrankan – Monica Zetterlund
Feel – Robbie Williams
Beautiful scars – Disciple
Someday – Disciple
Carry me to the cross – Kutless
Let them be little – Billy Dean
Elegi – Lars Winnerbäck
Nothing else matters – Metallica
Come thou fount of every blessing
Always on my mind – Elvis Presley
Du är inte ensam – Ulrik Munther
Vi började denna alldeles fantastiskt vackra påskafton med sovmorgon och påskbrunch. Vissa av oss njöt av naturligt vackra ägg och andra målade roliga gubbar. Alla åt faktiskt inte ens ägg. Om jag hade kunnat ladda upp fotona ordentligt hade du fått se många fler kort, men nu får du nöja dig med ”det lilla”.
Jag gillar äggjakt i trädgården. De senaste åren har vi letat ägg hemma hos min bror i Rödeby. Jag saknade storfamiljen lite extra dagen till ära, men jag såg att svärföräldrarna hade en likadan påskduk som vår fina kökshandduk och jag vet att mamma har det bra hos syrran i Skottland, så det var okej ändå. (Fullkomligt klar logik, eller hur?) Alla hittade sina ägg och jag tror att de andra blev glada och nöjda med godiset trots att det inte fanns en smula svenskt godis kvar sedan min resa. 🙂
Det är så roligt att följa vår trädgårds utveckling. I rabatterna börjar det titta upp både det ena och det andra. Hyacintplanteringar finns till exempel på flera ställen. Just den här färgen är inte min favorit, men jag imponeras av att faktiskt ha så starka och välluktande exemplar här. Hyacinter är fina som snittblommor också, så jag kanske plockar in en liten bukett vad det lider.
Det är inte påsk utan en liten penséplantering utomhus. Precis i hörnet till min olyckliga fallplats i vintras finns en liten urgröpt ”stencementkruka” som jag tyckte passade förträffligt till årets första penséer. De piggar upp då man är på väg in i huset och är helt enkelt bara vackra.
Vi har kompisen D på besök från Sverige. Han fick följa med maken, sonen och ett par andra grabbar upp till Squaw Peak efter lunch. De hade tydligen en alldeles fantastisk hajk trots att de inte hade någon kvinna som såg till att de hade ordentligt med vatten och energitillskott med sig.
Jag och tjejerna drog in till Salt Lake City istället för att ha en egen tjejdag. Det blev riktigt lyckat – shopping, överraskningar och visa ord. Mina flickor är underbara. Jag är så glad över att vara mamma (för det mesta).
Storstaden bjöd på dramatik. Att se och höra brandbilar hojta förbi tillhör inte längre vanligheterna där vi bor. Det var nästan lite spännande med sirenljud och däcktjut.
Templet. Nästan lite magiskt vackert, eller hur?
Ibland undrar jag. Sedan tänker jag att det löser sig. Japp, det gör det. Livet är fantastiskt och vi människor är fascinerande. Tror du att sådan här musik hjälper för att återfå fokus? Jag tvivlar starkt… Tina påminde mig om den här gamla godingen. Jag håller mer på den. Puss.
My sun shall rise in the east
So shall my heart be at peace
And if you’re asking me when
I’ll say it starts at the end
You know your will to be free
Is matched with love secretly
And talk will alter your prayer
Somehow you’ll find you are there.
Your friend is close by your side
And speaks in far ancient tongue
A seasons wish will come true
All seasons begin with you
One world we all come from
One world we melt into one
Just hold my hand and we’re there
Somehow we’re going somewhere
Somehow we’re going somewhere
You ask me where to begin
Am I so lost in my sin
You ask me where did I fall
I’ll say I can’t tell you when
But if my spirit is strong
I know it can’t be long
No questions I’m not alone
Somehow I’ll find my way home
Somehow I’ll find my way home
Somehow I’ll find my way home
Somehow I’ll find my way home
När livet bjuder på det här…
… och det här…
… behöver man inte vara ledsen. Dagen har varit intensiv. Och bra. Och givande. Och skrämmande. Och för all del rätt fin också. Just nu hade gärna någon fått spela den vackraste av Beethovens vackra, Pathetique, för mig. Vissa stunder ligger en närmare i hjärtat än andra.
Vi firar skärtorsdagen med lite röntgen, barnvakt till blivande fyrabarnsmor, art class, Påskcrop hos You Do och slutprov i geografi för E. Ja, och så ska jag hinna jobba också, men kvällen är lång. På fredag kväll kommer en gammal kompis från Malmö hit på ett två veckor långt besök. Vi får se vem som får flytta på sig. Jag tror att det blir sonen som flyttar till yngsta dotterns rum och så får hon flytta in till storasyster. Så gjorde vi sist då en av makens kompisar kom och hälsade på i några dagar medan jag var på min lilla ”Europaturné”.
Glad Påsk på dig! Vi har ingenting särskilt planerat så här långt, men på söndag blir det i alla fall ett påskprogram med kören. Det blir kul, det! Trädgården behöver sig en riktig genomkörare. De mexikanska trädgårdsmästarna jobbar hårt här precis som i Kalifornien då vi bodde där. De kör omkring med sina flakbilar fulla med arbetsredskap och trädgårdsrens. Det är mycket lockande att hyra en trädgårdshjälpreda en dag, men tyvärr lite för dyrt. Jag skulle bara vilja få lite koll på vad det är som är på väg upp i trädgården, men det löser sig väl… Våra fruktträd är i alla fall fint beskurna! Alltid något att vara nöjd med. 😀
Efter en dag med flip-flops kan jag tala om att det brutna benet inte klarar att vara utan stödstrumpor än. Vristen är alldeles svullen och lite öm. Hoppas att den effekten avtar mer och mer, för annars blir inte sommaren rolig. Ett gott skratt förlänger livet och jag försökte kompensera svullnaden genom att läsa en lista med Autocorrect Struggles. Inte rumsrena, så ni får ingen länk. Jag fick alldeles ont i magen av att läsa dem… Ena dottern kom upp och frågade om jag kunde skratta lite tystare. Alltså, det kan bli väldigt fel ibland.
Påsk var det, ja. Dags för Lalaland innan dess. Ät rätt sorts godis och var glad. Här har du lite passande musik. Tack Johann Sebastian Bach. Din musik håller än.
Som jag sa är det många i min närhet som firar födelsedag i mars! Idag är det dags för syster no. 3, eller nummer fyra i syskonskaran. T är mer energisk än någon annan jag känner. Där hon är blir det fest! Hennes liv är naturligtvis inte alltid på topp, men jag är så tacksam och glad över att hon är generös och att hon delar med sig av sina skratt då jag är med henne. Skottlandssläkten – vi längtar efter att träffa er i sommar! Grattis T. Tack för att du ger mamma en egen dag just på din egen födelsedag!
Med en enkel tulipan(bukett), härliga servetter och matchande sugrör blir det festligt hela vägen till Dundee, eller hur?!
Jag önskar jag tog mig tid till ett TED-tal om dagen. Nästan varje tal jag ser känns viktigt, givande eller ögonöppnande. Det här såg jag i kväll. Hjärtskärande, vackert och så sorgligt.
Våra barn har inte direkt blivit mobbade. E blev kallad ”dockan” och ”mini” i sexårs. Då tog storebror tag i saken, gick till den vuxna som var elevvårdsansvarig och sa: ”Antingen tar du hand om det här eller så gör jag det själv.” Jag vet inte om han varit så modig igen. Barn är starkare än man tror, men de vill också vara till lags. De vill hålla sina föräldrar glada och de skäms ofta för att tala om när de råkar ut för elaka eller tanklösa kommentarer.
Jag har träffat kvinnan jag är mentor till idag och jag har gråtit. Jag har tittat på flera avsnitt av Dilemman med Doreen och jag har gråtit. Nu har jag tittat på TED och gråtit, så jag sitter här med röd näsa och svidande ögon. Det är bra att gråtknarka ibland, för det rensar systemet. I morgon ska jag dock vara glad igen, det lovar jag här och nu.
Ny månad betyder nytt ord. Jag klurar lite runt det kommande temat vilket är hälsa. Under tiden suger jag ur musiken allt vad jag kan! Jag har spelat mer fiol nu i februari än sammanlagt på flera år tror jag. Då och då kommer det små stunder av perfekt vibrato och övergångar mellan de olika lägena då det faktiskt låter helt okej. Jag stämde tyvärr inte dotterns fiol i går då hon bad mig, så granntjejen spände sönder e-strängen då hon försökte. Nåja. Olyckor händer så lätt. Vi har en jättebra musikaffär bara några minuter härifrån, så det är lätt åtgärdat.
Nu har jag bara en av mina musikutmaningar kvar. Tanken är att jag ska skriva färdigt några texter jag har klurat lite på. En av dem är redan rätt okej, de andra är väl inte mycket att hänga upp i julgranen. Vad tycker du om språk? Engelska eller svenska? Och tror du Hugh Grant kommer och spelar lite om jag ber honom? Jag har nu ingen musikstudio, men ändå.