Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Jag har alltid gillat Oprah Winfrey. Hon är smart och har använt sig av sina kontakter och jobbat hårt för att ta sig fram i livet. Att få skjuts av Oprah har inneburit framgång och rikedom för en hel del människor. Tänk bara att vara en fattig men duktig författare som blir utvald till Oprahs bokklubb!
Just nu bjuds man på Oprahs huspsykolog Dr. Phils nya bok gratis. Här kan du ladda ner den! Grattis. Gratis smakar ganska gott.
Jag har lätt att känna med människor och gissar att jag skulle få ganska höga empatipoäng om jag gjorde ett test om just det. Jag får ständigt jobba på att inte låta mig absorberas allt för mycket av andras olycka och sorg. Jag vet inte om det är min ålder som gör att jag blir mer och mer medveten om livets baksida, eller om det bara är så att jag har öppnat mig för att ta emot det som andra inte orkar bära själv.
Döttrarna har fått det stora förtroendet att sitta barnvakt till ett par barnfamiljer här i grannskapet. En av dessa familjer håller på att gå igenom något som är varje förälders mardröm. Ashlynn har bett alla hon känner dela med sig av deras berättelse för att öppna ögonen på alla, just för att hon inte vill att någon, någonsin, ska behöva råka ut för samma sak som de har gjort. Jag har gråtit över det som har hänt, men inser också att ”bad things happen to good people” och när dessa saker händer så får vi som finns runt omkring hoppas att vi har styrketränat tillräckligt för att orka ta emot då de drabbade behöver bäras!
Ett av mina syskons vänner tog emot fosterbarn i många år. De var fantastiska och mycket generösa och det gick bra tills de fick ta emot en pojke som hade blivit sexuellt utnyttjad. Det visade sig nämligen att han bearbetade detta genom att utsätta yngste sonen i familjen för samma sak. Detta är en av anledningarna till att jag, eller vi, inte tagit emot några fosterbarn trots att jag vet att det finns många som behöver en kärleksfull familj. Inte på bekostnad av mina egna barns välmående… Jag vet att det kan låta själviskt, men vi har valt att hjälpa vuxna människor istället. Jag har varit kontaktperson i många år och uppmanar alla som har möjlighet att dela med sig av några timmar varje månad att göra det. Du kommer att få så mycket tillbaka! Här gör jag volontärarbete för WoW och jag har redan berättat om att det ibland känns som det är kvinnan som jag är mentor till som ger mig mer än tvärtom.
Ta hand om dig och dina kära. Och du, varsågod. Här kommer Ashlynns historia.
This month is CHILD SEXUAL ABUSE AWARENESS MONTH & I feel very moved to share how I feel about the subject. Over the last 5 months we have been coping with the fact that someone we love & trusted sexually abused our daughters in our own home. The emotions we have gone through & continue to go through are quite the spectrum & in the end we have been reassured that the road we have taken has been the road less traveled by many but it is the right one to take {even though the consequences of losing family members & their love is at stake}. I don’t know if you are a church going friend or not but either way sweeping this issue under the rug is not the answer. It won’t go away.
How could something like this happen you might ask? We taught our girls from the beginning the correct anatomy of bodies, we let them know they could tell us anything no matter what & we educated them on what is appropriate behavior. If we had not done this I fear my daughter would have never come to me that December night & told me what had happened to her & her sister. (FYI the LDS church & text books encourage all parents to teach this because if you don’t how will your child know something bad is happening). We decided long ago sleepovers with friends would never happen in or outside our home, but we did allow family to stay in our home. We were cautious of who we let our kids play with, who we had babysit & we even put our kids to bed before babysitters arrived feeling like this was a safer route. I don’t feel like we did things wrong … we tried to protect our girls but the problem was that the person we loved, trusted & most importantly who our girls trusted made us feel safe. This person didn’t fit the creepy, stranger lurking in the van role, it was someone close.
The last few months for us have been HUGE growing pains for us as a family & individuals. We go to therapy 2-3 times a week because we know that professionals can help us & they have. Sitting in group therapy as parents of victims bonds us with strangers as we cry together sharing our stories, feelings & heartache. Don’t be embarrassed to reach out & ask for help, it doesn’t mean you are weak, it means you are strong.
My daughter is courageous, she is beautiful, she is strong, she is a truth teller & she is smart. In her 5 years of life I have been told by people that she is the most ”people aware” child they had met, she remembers names & who goes with who. I believe my daughter with every fiber of my being & I will continue to protect them both for the rest of their lives.
I am a member of the Church of Jesus Christ of Latter Day Saints & I am not perfect & the person who did this to my girls is not perfect. I love my church & continue to cling to it seeking peace, humility to forgive, hope & strength. As we seek to forgive those who have hurt us we realize the consequences will still be there & that we must also prevent future abuse. Forgiveness will come & we are working on it daily. To quote President Gordon B. Hinckley ”Little children are innocent and precious in the eyes of God. Jesus Christ experienced some of His most tender moments with children and reserved His strongest language for those who abuse them. ”Whoso shall offend one of these little ones which believe in me, it were better for him that a millstone were hanged about his neck, and that he were drowned in the depth of the sea” (Matthew 18:6).” The Prince of Peace spoke these harsh words, what does that say about abuse? The Church’s role in the community war against the evil of abuse is to learn what we can, deal with the problem as it exists, and share our experiences with others who are equally motivated.
So for those out there who can empathize with what we are going through or what my daughters are going through know that there are many resources to find that strength & guidance to get through it. For those of you who are family members of victims or perpetrators please seek understanding on their behalf. Although you may not be affected physically you are making an effect on them.
I appreciate all my family & friends who have reached out to us, shared their stories of abuse & who have supported us in this hard road we are on. My girls are doing good & are healing but we still see the affects of abuse in small everyday things. It is part of our lives & will be forever. Be aware – 90% of sexual abuse is by a loved family member.
… överraskningar och min spikmatta.
Japp. Idag vaknade vi till ett lätt snöfall och lite lagom mycket vitt ludd på marken. Aprilväder är tydligen ungefär likadant här i Orem som i Segeltorp, bara lite mer extremt. Tjugo grader en dag, nollan nästa. Tja, jag ska inte klaga. All snö hade smält lagom tills klockan var tre på eftermiddagen och då fick jag sätta på luftkonditioneringen i bilen. Som sagt. Varför lagom när living on the edge sätter sprätt på livet?
Hur som helst har jag skurit ner påskarrangemanget från Costco till en lite mer behändig vårbukett. Dessutom kom första numret av Real Simple, en av mina amerikanska favorittidningar som jag bestämde mig för att prenumerera på när vi flyttade hit. En tidningsprenumeration kostar numera ”ingenting”… Den gröna, fina mockaväskan fyndade jag från min kusin då hon rensade ut sin garderob. Nu undrar jag bara om jag ska ta den till en skomakare för en proffsrengöring, för det funkade inte riktigt med ett mockasudd. Jag tror nästan det är värt det! Det där är en väska man blir glad av, tro det eller ej. Den skickar inte direkt ut några endorfiner av sig själv, men färgen lyser upp och sprider glädje omkring sig!
Vi har ingen trädgårdsmästare, så vår trädgård ser lite risigare ut än flera grannträdgårdar. Jag hade haft nytta av en röjsåg, en traktor och en lövblås. Jag kan i alla fall konstatera att vi antagligen kommer att få ett vallmoblommande hav här om en tag. Det ser jag fram emot! Tulpanerna visar färg, lite i taget. Tjoho! Inga uppätna än. Ja, det var väl det. En liten vårrapport från South Carterville Road. Hoppas du har det bra på ditt håll! Förresten, vad gör du med dina trädgårdsblommor? Sätter du dem i håret kanske?
Jag älskar namnet Siobhan. Det är ett irländskt namn som inte låter som det stavas. Alls. Läste precis lite om Downton Abbey, och en av de i teveserien mest odrägliga karaktärerna verkar vara en hyvens kvinna till vardags. Dessutom heter hon Siobhan, så jag lovar att förlåta henne alla otrevligheter hon har ställt till med där på herrgården.
Vad tycker du om ditt eget namn? Känner du dig som den du är, eller är du någon annan? Själv heter jag Monica, men jag blev given namnet Monika, min mammas tvillingsysters mellannamn. När min glamourösa, halvamerikanska, blivande moster gjorde entré i mitt liv förändrades det. Hon stavade sitt namn, mitt namn, med C. Hennes handstil var något alldeles fantastiskt vacker och jag övade och övade för att få till samma slängar på M och a som hon hade förfinat under sina något fler år på jorden än jag hade haft. Så småningom insåg min mamma att jag nog inte längre var någon Monika och sålunda ändrades också namnet i alla officiella sammanhang.
För min familj är jag fortfarande Monna (Månna), smeknamnet namnet jag gav mig själv som liten. Det H jag lagt till på slutet står för mitt efternamn som ogift. Det lade jag till när jag en gång i internethistoriens begynnelse ville skaffa mig ett nick i scrapvärlden. Alla som ger sig på att kalla mig mitt smeknamn, gör det på egen risk. Säger man ”Mååååna” blir jag nämligen inte riktigt glad. Då är det mycket, mycket bättre att säga Mååånika (stockholmska), Månnicka (blekingska) eller helt enkelt Månika (svenska).
Monica betyder ”förmanande” (man är väl inte storasyster för inte) om namnstammen är latinsk/fenicisk eller ”ensam” (jag är i stort behov av att få vara ifred ibland även om jag är en synnerligen social människa) om det är så att Monica bygger på grekiskan. 1785 skrevs det för första gången om någon med mitt namn i Sverige. Jag undrar just vem hon var, den första, svenska Monica/Monika…
Min mamma släktforskade jättemycket under min barndom. Vi barn fick ofta sitta med och läsa ”mikrofish”. Varje gång vi hittade det namn som mamma letade efter blev stämningen hög! Jag undrar om det inte var under alla timmar vid ”släktforskningsapparaten” som mitt intresse för kalligrafi började. De gamla prästerna hade ofta härligt yviga handstilar som var spännande och mycket annorlunda den tillrättalagda sjuttiotalsstil vi fick lära oss skriva i skolan. (Blä för den, alltså.) När vi släktforskade fastnade jag för ett namn som ofta förekom i vår släkt, nämligen Sissa. När min kusin fick sin första dotter, en Cissela, kändes det inte längre aktuellt att ge en eventuellt kommande dotter det namn jag i så många år tyckt om. (Förresten var det nog lika bra, för vem vill ha ett namn som rimmar på kissa?) Jag blev också väldigt förtjust i Vendela. Våra två döttrar heter inte heller det (inte sonen heller), utan har fått två helt andra namn. Det är nämligen så spännande att man varje gång man får barn tänker till och påverkas av alla intryck man har just då!
Bästa lästipset om namn är Mitt förnamn är Ronny. Jag älskade att läsa den då den kom ut. Det är ju inte helt okomplicerat, det där med namnval och det faktum att det nästan alltid är någon annan som gör valet åt en. Tänk noga på den som ska bära namnet nästa gång du får det stora ansvaret att välja åt någon annan! Och lycka till.
I somras försökte jag lyssna på så många sommarpratare som möjligt. Några av programmen blev jag lite besviken på. (Sorry, systrarna i First Aid Kit, ni är nog för unga för att vara riktigt intressanta i ett sådant här sammanhang. Ni sjunger och spelar dock emellanåt rent gudomligt!) Andra program har stannat i mitt hjärta hela långa vintern. Ett av de programmen är Ulf Ellerviks. Jag ska läsa hans kommande bok Njutning – berättelser om kärlek, känslor och kemi så fort jag bara kan. När jag lyssnade i somras fick jag flera aha-upplevelser och det händer ju inte annars så ofta längre. Det har väl med åldern att göra… 😉 Här har du lite av en sammanfattning av det Herr Ellervik talade om i programmet. Intressant, eller hur?
Idag får du Chiara Fucarinos lista komprimerad. Någon dag under veckan kommer jag att lägga upp en svensk översättning. Jag tänker en liten stund på det här varje dag. Kram på dig! Må den nya veckan bjuda oss alla på tro, hopp och kärlek.
1. Don’t hold grudges.
2. Treat everyone with kindness.
3. See problems as challenges.
4. Express gratitude for what they already have.
5. Dream big.
6. Don’t sweat the small stuff.
7. Speak well of others.
8. Never make excuses.
9. Get absorbed into the present.
10. Wake up at the same time every morning.
11. Avoid social comparison.
12. Choose friends wisely.
13. Never seek approval from others.
14. Take the time to listen.
15. Nurture social relationships.
16. Meditate.
17. Eat well.
18. Exercise.
19. Live minimally.
20. Tell the truth.
21. Establish personal control.
22. Accept what cannot be changed.
Jag har en kompis som försöker få mig att erkänna att jag gillar rapp och hippetihopp. Alltså, det finns fördelar med all musik. För vissa genrer är det allt bra mycket svårare att hitta de där fördelarna. Sådana svårigheter har jag då det gäller just denna sortens musik. Kolla här till exempel. (Bered dig på ett skratt, men skratta med dem!) Jag hade elever som tjatade för att vi skulle lyssna på Eminem under lektionerna. När jag hade översatt en av hans texter, läst den på lektionen (makens smarta förslag) och hade sagt ”mammakn*****are” några gånger var det ingen som tjatade igen. Det funkade. Nog för att Eminem har en hel del bra i sig. Annars hade han naturligtvis inte haft så många fans.
Från ”Lose Yourself”:
Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted in one moment
Would you capture it or just let it slip?
You better lose yourself in the music, the moment
You own it, you better never let it go
You only get one shot, do not miss your chance to blow
This opportunity comes once in a lifetime
Jag undrar just om jag har missat mitt ”moment” eller om det fortfarande finns där i framtiden?
Idag har vi passat på att städa upp lite i trädgården. Vi är inte färdiga, men det börjar bli utrymme för det nya och fräscha. Efter att ha slagits med en rosenbuske bestämde jag mig för att jag inte gillar rosor. Ja, eller något. Hrmf. Mina armar ser lagom snygga ut och min kjol fick sig lite nyutdragna trådar. Så det kan bli! Det var ändå mysigt att jobba alla tillsammans. Eftermiddagen bjöd dessutom på sol och lagom värme, så ingen kunde vara gladare än vi. Tänk att vi har en massa tulpaner i trädgården! Måtte rådjuren vara mätta för resten av året så de inte ger sig på ”mina” skönheter. De har redan käkat upp många av bladtopparna, men kanske klarar blommorna sig bättre nu när det ändå hunnit bli så varmt.
Vi samlade mycket av skräpet i svarta sopsäckar och under ett av äppelträden. Det kändes som det mest logiska nu eftersom vi inte har tillgång till ett slängsläp förrän om en vecka eller två. Det finns många, många sopsäckar att slänga!
Efter städningen bjöds det på fruktsorbet. Vi blev bjudna på likadana, härliga sorbeter förpackade i naturliga skal (kokosnöthalva, citronskalshalva, ananashalva…) i går då vi var hemma hos svenska vänner i Draper. (Det var förresten fantastiskt trevligt. Vi var hemma först vid midnatt.) För dig som bor här i USA kan jag tala om att de går att köpa i tolvpack på Costco och att ett paket kostar ca $13. Kul att jag en dag berättar om att vi inte äter sötsaker och att jag nästa dag berättar att vi ätit sorbet två dagar på raken. Jaja. Ingen regel utan undantag. Jag kan också bjuda på ett lättlagat, nyttigare och rackarn’s gott recept.
Rostad broccoli
Skär upp broccolibuketter, skölj dem och dela dem i ungefär lika stora bitar
Ringla över lite olivolja och flingsalt och blanda runt broccolin så oljan sprids lite
Rosta i 200°C varm ugn i 25 minuter (ev lite mer eller mindre beroende på din ugn)
Vänd broccolin ett par gånger under tillagningen
Ät till kyckling eller något annat gott!
Akta så broccolin inte blir bränd. Den ska få lagom tuggmotstånd och bli lite småfrasig.
Jag har fått pianonoter av sonens slagverkslärare. Tanken är att jag ska kompa G på piano i ett marimbastycke. Det är svårt! Ville bara säga det.
Kära du. Jag ska skriva ett långt inlägg som bara handlar om mat och hur vi äter här hemma. Just nu har jag dock ingen tid. Klockan är över ett på natten och jag behöver sova. (Sömn är en viktig del i vårt liv eftersom vi har sett hur kroppen reagerar om den inte får sova de timmar den behöver.) För att inte tala om att motionera! Särskilt efter den fantastiskt goda maten och det trevliga sällskapet vi hade i kväll då vi var på middag hos några svenska vänner som bor i Draper, 40 minuter härifrån.
Innan du får läsa om just våra upplevelser får du några länkar som har hjälpt och hjälper mig. Kom ihåg att Primal och Paleo inte riktigt är samma sak. Jag har testat LCHF (low carb high fat) och mådde inte bra av allt det där fettet. Paleo tillåter mer fett än Primal, speciellt animaliskt, och dessutom sötningsmedel. Primal innebär att man i princip inte äter något som är fixat av maskiner, inga sötningsmedel och helst inga mjölkprodukter. Vi äter alltså lite av en blandning av dessa ”skolor”.
Mark Sisson – primalguru med massor av inspirerande och upplysande kunskap.
Everyday Paleo – Sarah Fragoso är bäst på recept. Vi har ätit massor av smaskiga maträtter lagade efter hennes instruktioner.
Nom Nom Paleo – Michelles blogg är bra för receptinspiration.
Här hittar jag också en del recept.
Vill du börja utan att läsa på har du snabbtipset här:
Ingen överdriven motion (läs Mark Sissons historia, superinspirerande). Använd istället kroppen som ett arbetsredskap, lyft med kroppen som motstånd och spring lite lagom om du gillar det.
Se till att inte låta skärmar styra ditt liv. Stressa ner en timme innan sovdags. (Jag tar ofta varma bad.)
Ät bra mat, prutteiner (kyckling, fisk, nöt, fläsk…), grönsaker och de flesta rotfrukter samt lite frukt. Inga färdiga köttbullar, fiskpinnar, potatis, pasta, ris (okej, en del klarar lite ris), bröd, godis, snacks, läsk. Var försiktig med mjölkprodukter, särskilt om du ofta lider av täppt näsa och har en mage som inte riktigt samarbetar. Fullfeta, gärna ekologiska produkter om din kropp är lite mer tålig. Tänk dock på att energi är energi. Får man i sig en massa kalorier mer än man gör av med blir man tjock.
Tja, det var väl det. Jag återkommer.