… överraskningar och min spikmatta.
Lite lagom april.
Japp. Idag vaknade vi till ett lätt snöfall och lite lagom mycket vitt ludd på marken. Aprilväder är tydligen ungefär likadant här i Orem som i Segeltorp, bara lite mer extremt. Tjugo grader en dag, nollan nästa. Tja, jag ska inte klaga. All snö hade smält lagom tills klockan var tre på eftermiddagen och då fick jag sätta på luftkonditioneringen i bilen. Som sagt. Varför lagom när living on the edge sätter sprätt på livet?
Hur som helst har jag skurit ner påskarrangemanget från Costco till en lite mer behändig vårbukett. Dessutom kom första numret av Real Simple, en av mina amerikanska favorittidningar som jag bestämde mig för att prenumerera på när vi flyttade hit. En tidningsprenumeration kostar numera ”ingenting”… Den gröna, fina mockaväskan fyndade jag från min kusin då hon rensade ut sin garderob. Nu undrar jag bara om jag ska ta den till en skomakare för en proffsrengöring, för det funkade inte riktigt med ett mockasudd. Jag tror nästan det är värt det! Det där är en väska man blir glad av, tro det eller ej. Den skickar inte direkt ut några endorfiner av sig själv, men färgen lyser upp och sprider glädje omkring sig!
Vi har ingen trädgårdsmästare, så vår trädgård ser lite risigare ut än flera grannträdgårdar. Jag hade haft nytta av en röjsåg, en traktor och en lövblås. Jag kan i alla fall konstatera att vi antagligen kommer att få ett vallmoblommande hav här om en tag. Det ser jag fram emot! Tulpanerna visar färg, lite i taget. Tjoho! Inga uppätna än. Ja, det var väl det. En liten vårrapport från South Carterville Road. Hoppas du har det bra på ditt håll! Förresten, vad gör du med dina trädgårdsblommor? Sätter du dem i håret kanske?
Vad betyder ditt namn för dig?
Jag älskar namnet Siobhan. Det är ett irländskt namn som inte låter som det stavas. Alls. Läste precis lite om Downton Abbey, och en av de i teveserien mest odrägliga karaktärerna verkar vara en hyvens kvinna till vardags. Dessutom heter hon Siobhan, så jag lovar att förlåta henne alla otrevligheter hon har ställt till med där på herrgården.
Vad tycker du om ditt eget namn? Känner du dig som den du är, eller är du någon annan? Själv heter jag Monica, men jag blev given namnet Monika, min mammas tvillingsysters mellannamn. När min glamourösa, halvamerikanska, blivande moster gjorde entré i mitt liv förändrades det. Hon stavade sitt namn, mitt namn, med C. Hennes handstil var något alldeles fantastiskt vacker och jag övade och övade för att få till samma slängar på M och a som hon hade förfinat under sina något fler år på jorden än jag hade haft. Så småningom insåg min mamma att jag nog inte längre var någon Monika och sålunda ändrades också namnet i alla officiella sammanhang.
För min familj är jag fortfarande Monna (Månna), smeknamnet namnet jag gav mig själv som liten. Det H jag lagt till på slutet står för mitt efternamn som ogift. Det lade jag till när jag en gång i internethistoriens begynnelse ville skaffa mig ett nick i scrapvärlden. Alla som ger sig på att kalla mig mitt smeknamn, gör det på egen risk. Säger man ”Mååååna” blir jag nämligen inte riktigt glad. Då är det mycket, mycket bättre att säga Mååånika (stockholmska), Månnicka (blekingska) eller helt enkelt Månika (svenska).
Monica betyder ”förmanande” (man är väl inte storasyster för inte) om namnstammen är latinsk/fenicisk eller ”ensam” (jag är i stort behov av att få vara ifred ibland även om jag är en synnerligen social människa) om det är så att Monica bygger på grekiskan. 1785 skrevs det för första gången om någon med mitt namn i Sverige. Jag undrar just vem hon var, den första, svenska Monica/Monika…
Min mamma släktforskade jättemycket under min barndom. Vi barn fick ofta sitta med och läsa ”mikrofish”. Varje gång vi hittade det namn som mamma letade efter blev stämningen hög! Jag undrar om det inte var under alla timmar vid ”släktforskningsapparaten” som mitt intresse för kalligrafi började. De gamla prästerna hade ofta härligt yviga handstilar som var spännande och mycket annorlunda den tillrättalagda sjuttiotalsstil vi fick lära oss skriva i skolan. (Blä för den, alltså.) När vi släktforskade fastnade jag för ett namn som ofta förekom i vår släkt, nämligen Sissa. När min kusin fick sin första dotter, en Cissela, kändes det inte längre aktuellt att ge en eventuellt kommande dotter det namn jag i så många år tyckt om. (Förresten var det nog lika bra, för vem vill ha ett namn som rimmar på kissa?) Jag blev också väldigt förtjust i Vendela. Våra två döttrar heter inte heller det (inte sonen heller), utan har fått två helt andra namn. Det är nämligen så spännande att man varje gång man får barn tänker till och påverkas av alla intryck man har just då!
Bästa lästipset om namn är Mitt förnamn är Ronny. Jag älskade att läsa den då den kom ut. Det är ju inte helt okomplicerat, det där med namnval och det faktum att det nästan alltid är någon annan som gör valet åt en. Tänk noga på den som ska bära namnet nästa gång du får det stora ansvaret att välja åt någon annan! Och lycka till.
Jag tror, jag tror på kärleken!
I somras försökte jag lyssna på så många sommarpratare som möjligt. Några av programmen blev jag lite besviken på. (Sorry, systrarna i First Aid Kit, ni är nog för unga för att vara riktigt intressanta i ett sådant här sammanhang. Ni sjunger och spelar dock emellanåt rent gudomligt!) Andra program har stannat i mitt hjärta hela långa vintern. Ett av de programmen är Ulf Ellerviks. Jag ska läsa hans kommande bok Njutning – berättelser om kärlek, känslor och kemi så fort jag bara kan. När jag lyssnade i somras fick jag flera aha-upplevelser och det händer ju inte annars så ofta längre. Det har väl med åldern att göra… 😉 Här har du lite av en sammanfattning av det Herr Ellervik talade om i programmet. Intressant, eller hur?
Chiara Fucarinos lista om lyckliga människors hemligheter.
Idag får du Chiara Fucarinos lista komprimerad. Någon dag under veckan kommer jag att lägga upp en svensk översättning. Jag tänker en liten stund på det här varje dag. Kram på dig! Må den nya veckan bjuda oss alla på tro, hopp och kärlek.
1. Don’t hold grudges.
2. Treat everyone with kindness.
3. See problems as challenges.
4. Express gratitude for what they already have.
5. Dream big.
6. Don’t sweat the small stuff.
7. Speak well of others.
8. Never make excuses.
9. Get absorbed into the present.
10. Wake up at the same time every morning.
11. Avoid social comparison.
12. Choose friends wisely.
13. Never seek approval from others.
14. Take the time to listen.
15. Nurture social relationships.
16. Meditate.
17. Eat well.
18. Exercise.
19. Live minimally.
20. Tell the truth.
21. Establish personal control.
22. Accept what cannot be changed.
Trädgårdsfix, Eminem och ett gott recept.
Jag har en kompis som försöker få mig att erkänna att jag gillar rapp och hippetihopp. Alltså, det finns fördelar med all musik. För vissa genrer är det allt bra mycket svårare att hitta de där fördelarna. Sådana svårigheter har jag då det gäller just denna sortens musik. Kolla här till exempel. (Bered dig på ett skratt, men skratta med dem!) Jag hade elever som tjatade för att vi skulle lyssna på Eminem under lektionerna. När jag hade översatt en av hans texter, läst den på lektionen (makens smarta förslag) och hade sagt ”mammakn*****are” några gånger var det ingen som tjatade igen. Det funkade. Nog för att Eminem har en hel del bra i sig. Annars hade han naturligtvis inte haft så många fans.
Från ”Lose Yourself”:
Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted in one moment
Would you capture it or just let it slip?
You better lose yourself in the music, the moment
You own it, you better never let it go
You only get one shot, do not miss your chance to blow
This opportunity comes once in a lifetime
Jag undrar just om jag har missat mitt ”moment” eller om det fortfarande finns där i framtiden?
Idag har vi passat på att städa upp lite i trädgården. Vi är inte färdiga, men det börjar bli utrymme för det nya och fräscha. Efter att ha slagits med en rosenbuske bestämde jag mig för att jag inte gillar rosor. Ja, eller något. Hrmf. Mina armar ser lagom snygga ut och min kjol fick sig lite nyutdragna trådar. Så det kan bli! Det var ändå mysigt att jobba alla tillsammans. Eftermiddagen bjöd dessutom på sol och lagom värme, så ingen kunde vara gladare än vi. Tänk att vi har en massa tulpaner i trädgården! Måtte rådjuren vara mätta för resten av året så de inte ger sig på ”mina” skönheter. De har redan käkat upp många av bladtopparna, men kanske klarar blommorna sig bättre nu när det ändå hunnit bli så varmt.
Vi samlade mycket av skräpet i svarta sopsäckar och under ett av äppelträden. Det kändes som det mest logiska nu eftersom vi inte har tillgång till ett slängsläp förrän om en vecka eller två. Det finns många, många sopsäckar att slänga!
Efter städningen bjöds det på fruktsorbet. Vi blev bjudna på likadana, härliga sorbeter förpackade i naturliga skal (kokosnöthalva, citronskalshalva, ananashalva…) i går då vi var hemma hos svenska vänner i Draper. (Det var förresten fantastiskt trevligt. Vi var hemma först vid midnatt.) För dig som bor här i USA kan jag tala om att de går att köpa i tolvpack på Costco och att ett paket kostar ca $13. Kul att jag en dag berättar om att vi inte äter sötsaker och att jag nästa dag berättar att vi ätit sorbet två dagar på raken. Jaja. Ingen regel utan undantag. Jag kan också bjuda på ett lättlagat, nyttigare och rackarn’s gott recept.
Rostad broccoli
Skär upp broccolibuketter, skölj dem och dela dem i ungefär lika stora bitar
Ringla över lite olivolja och flingsalt och blanda runt broccolin så oljan sprids lite
Rosta i 200°C varm ugn i 25 minuter (ev lite mer eller mindre beroende på din ugn)
Vänd broccolin ett par gånger under tillagningen
Ät till kyckling eller något annat gott!
Akta så broccolin inte blir bränd. Den ska få lagom tuggmotstånd och bli lite småfrasig.
Hjälp!
Jag har fått pianonoter av sonens slagverkslärare. Tanken är att jag ska kompa G på piano i ett marimbastycke. Det är svårt! Ville bara säga det.
Paleo/Primal.
Kära du. Jag ska skriva ett långt inlägg som bara handlar om mat och hur vi äter här hemma. Just nu har jag dock ingen tid. Klockan är över ett på natten och jag behöver sova. (Sömn är en viktig del i vårt liv eftersom vi har sett hur kroppen reagerar om den inte får sova de timmar den behöver.) För att inte tala om att motionera! Särskilt efter den fantastiskt goda maten och det trevliga sällskapet vi hade i kväll då vi var på middag hos några svenska vänner som bor i Draper, 40 minuter härifrån.
Innan du får läsa om just våra upplevelser får du några länkar som har hjälpt och hjälper mig. Kom ihåg att Primal och Paleo inte riktigt är samma sak. Jag har testat LCHF (low carb high fat) och mådde inte bra av allt det där fettet. Paleo tillåter mer fett än Primal, speciellt animaliskt, och dessutom sötningsmedel. Primal innebär att man i princip inte äter något som är fixat av maskiner, inga sötningsmedel och helst inga mjölkprodukter. Vi äter alltså lite av en blandning av dessa ”skolor”.
Mark Sisson – primalguru med massor av inspirerande och upplysande kunskap.
Everyday Paleo – Sarah Fragoso är bäst på recept. Vi har ätit massor av smaskiga maträtter lagade efter hennes instruktioner.
Nom Nom Paleo – Michelles blogg är bra för receptinspiration.
Här hittar jag också en del recept.
Vill du börja utan att läsa på har du snabbtipset här:
Ingen överdriven motion (läs Mark Sissons historia, superinspirerande). Använd istället kroppen som ett arbetsredskap, lyft med kroppen som motstånd och spring lite lagom om du gillar det.
Se till att inte låta skärmar styra ditt liv. Stressa ner en timme innan sovdags. (Jag tar ofta varma bad.)
Ät bra mat, prutteiner (kyckling, fisk, nöt, fläsk…), grönsaker och de flesta rotfrukter samt lite frukt. Inga färdiga köttbullar, fiskpinnar, potatis, pasta, ris (okej, en del klarar lite ris), bröd, godis, snacks, läsk. Var försiktig med mjölkprodukter, särskilt om du ofta lider av täppt näsa och har en mage som inte riktigt samarbetar. Fullfeta, gärna ekologiska produkter om din kropp är lite mer tålig. Tänk dock på att energi är energi. Får man i sig en massa kalorier mer än man gör av med blir man tjock.
Tja, det var väl det. Jag återkommer.
Vårtjutet avklarat.
”Kolla träden!”, sa mellandottern och jag började nästan gråta en skvätt. Våren är verkligen, verkligen här och nu finns det ingen väg tillbaka. Trädgården har vaknat ordentligt och även om rådjuren har ätit på väl mycket av både det ena och det andra finns det nog tillräckligt för att vi ska kunna njuta av växtligheten här. Åh, det känns underbart! Jag njuter för dig också. Ja, just du. Du som har snö på altanen och is att skrapa från bilrutan på morgonen… Jag känner livet i mig. Tjoho!
De senaste veckorna har jag fått några fina meddelanden skickade till mig. Jag hoppas att de personer som har lyft mig har förstått hur tacksam jag är över att de finns. Livet är för kort för att slösas bort på oegentligheter. Man måste göra en del grejer som man kanske inte tycker är särskilt roliga. Annat är nödvändigt och rent trist. Det finns till och med det som man gör bara för andra människors skull. Ingen har svar på vilka uppoffringar som är värdefulla och vilka som bara är slöseri med tid och energi, så må vi alla göra visa val! Här har du Endless Sacrifice. (Tack till dig som fick mig att upptäcka John Petruccis fantastiska texter. Som The Answer Lies Within t ex.)
Idag har vi firat vår gästs födelsedag. Någon pompa och ståt blev det dessvärre inte, men lunchen blev riktigt god. Och han fick ett par presenter och födelsedagsdukning med svenska flaggan också, så förhoppningsvis blev det inte hans värsta födelsedag någonsin. Dessutom är han bortbjuden på middag i kväll, så han kanske blir lite bortskämd där?
Djurpassningen är avklarad och jag, maken och S har nu en lugn kväll. Eller ja, jag jobbar (och skriver uppenbarligen i bloggen samtidigt), men jag är i alla fall hemma. Samtidigt hade det ju inte varit dumt om jag hade kommit iväg på en promenad. I morgon är en annan dag.
Förresten fick jag de grejer jag hade beställt från Cavegirl Confections. Mums. Jag behöver inte säga mer. Jag längtar till min frukost i morgon då jag ska äta Chocolate Hazelnut Granola. Då vi i princip gör all mat själva gör det inte något om man någon enstaka gång lägger ner lite mer pengar på något riktigt, riktigt gott som känns värt den ekonomiska uppoffringen. 😉 Jag frågade ju om guilty pleasures för ett tag sedan. Det här får vara min nya sådan.
Ps: ”Säga vad man vill om hårdrockare, men spela kan de.” Dagens citat från maken. Apropå vad då, undrar du kanske? Kolla in den här videon.
Tänk att hjälpa någon…
… bli riktigt lycklig. Wow.
