Ditten och Datten

Det där med gröna fingrar och lite annat smått och gott.

2 kommentarer

Jag har inga gröna fingrar. Jag har däremot naglar med trasiga nagelband som flisar sig och har svarta sorgränder. Jag låter inte det hindra mig från att göra vad jag kan för att få en vacker trädgård, särskilt med tanke på att de som bott här innan oss har lagt ner mycket tid, pengar och energi på att få till något slags helhet.

17_3

Jag kanske inte har gröna fingrar, men jag har fina, gröna trädgårdshandskar med vita prickar. De får mig att känna mig som en engelsk dam och jag förväntar mig samma resultat som en sådan efter mina timmar bland allt det gröna.

17_5

Jag berättade att jag var orolig för persikoskörden eftersom det frös till riktigt illa precis då persikoträden hade gått i blom. Jag kanske inte hade behövt oroa mig så mycket, för det har börjat växa små luddiga frukter som förhoppningsvis kan göra vårt liv lite mer njutbart då vi kommer hit igen efter sommaren i Sverige.

17_6

Päronträden dignar av små päronkart. Det blir nog till att rensa ut lite om det ska bli så där fina, stora päron som jag har hört att vi borde få.

17_7

Vi håller på att få ett hav av blå irisar. Dessa vackra och ståtliga blommor gör mig nästan lite tårögd och jag kommer att tänka på Maja och hennes alfabetssånger. Kommer du ihåg Iris?

17_4

Efter flera dagar med riktig sommarvärme har vi idag haft det lite småruggigt och kallt. Jag har inte tänt ett ljus på flera veckor, men i kväll satte jag mig i ”finsoffan” (så fin är den inte, men den står i ”audiensrummet” och används sällan om vi inte har gäster), luktade på syrenerna som jag hade snattat från ödetomten vid sidan om oss och tänkte på min vän som gått vidare. Det blev en fin stund. Eftertanke är underskattad.

Continue Reading

Ditten och Datten

You Do-kort.

Inga kommentarer

Jag älskar ju att använda mina händer till alla möjliga hantverk, men det jag känner mig mest hemma i är att använda papper, lim, skärmaskin, stämplar och ”duttel” (allt möjligt som gör projektet roligare). Till dagens You Do-inlägg pysslade jag ihop ett grattiskort. Vårt köksbord ser ut som kaos sedan i söndags då sonen föreslog att vi skulle sätta oss och göra mors dags-kort, så jag passar på att sitta där en liten stund varje dag tills vädret blir så dåligt att vi inte kan sitta ute och äta… Jag älskar den terapeutiska effekt pyssel ger.

Och hur blev kortet då? Om du klickar HÄR så får du se. Vi får väl se om det är just du som får det vid lämpligt tillfälle.

17_1

Continue Reading

Ditten och Datten

Om du inte orkar bry dig ska du nog sluta läsa nu.

14 kommentarer

Idag bjuder jag på ett inlägg om sådant som jag tycker är intressant. Grejerna jag tar upp har direkt eller indirekt med varandra att göra och de rör alla det där med att vara människa i dagens samhälle. Vi lever i en fantastisk tid! För mig och andra som lever under trygga omständigheter finns det inget praktiskt att direkt oroa sig över. Vi behöver naturligtvis planera, jobba, pussla och anstränga oss, men vi behöver inte leta i soptunnan efter mat till våra barn eller hoppas att bomben inte slår ner i vårt hus under nästa anfall.

Jag följer med spänning den ständigt pågående debatten om hur det kommer sig att så många barn, ungdomar och vuxna mår så dåligt då vi har det bättre än någonsin rent materiellt. Själv har jag kommit fram till att det beror på flera saker. De flesta av dem ska man inte tycka. Som att om man väljer att ha barn så är det viktigare att se till barnens behov än att se till sina egna och att man därför inte ska ha små barn (läs små barn, ett- och tvååringar) i förskolan. Många föräldrar har inte en susning om vad deras barn ser och lär sig på internet. Porr är därför på väg att förstöra en hel generation. (Porr – erektionsproblem för män, hjärnan omprogrammeras så man får svårt att ”tända” på samma person, kvinnor har fått ett porrinfluerat skönhetsideal, tonåringar tycker det är normalt att skicka nakenbilder på sig själva till andra människor, gruppvåldtäkter blir vanligare…) Män och kvinnor är biologiskt olika – inga genusbestämmelser kan ändra på de olikheterna. Män och kvinnor har lika värde. Människor i det västerländska samhället är bortskämda. Om man har många rättigheter och få skyldigheter blir det liksom så. And it goes on and on and on…

Häromdagen skrev min kusin ett ”jag tycker”-inlägg på Facebook. Diskussionen som följde var väldigt intressant. Här kommer kusinens inlägg: Jag önskar fler föräldrar vågar tro på sin egen förmåga att ta hand om barnen. Jag önskar man ej fick lämna småbarn under 3-4 år (gärna mer) när man är hemma med bebis om det ej är komplikationer eller andra bekymmer. Jag önskar personalen o samhällets subventioner kunde gå mer till de barn som måste lämnas. Jag önskar staten kunde garantera barnen en plats in på sin ”gamla” Förskola sen om man önskar i god tid.

Här kommer utdrag ur några av kommentarerna hon fick:

Håller inte alls med dig. De korta stunder som X var på förskolan när Y var nyfödd var enda gången jag överhuvudtaget fick vila eller sova.

Jag önskar att de 15 timmarna kunde utökas istället så att man slapp stressa halvt ihjäl sig mellan lämning och hämtning, och så att barnen kunde komma in i gemenskapen bättre. Alla som har haft 15-timmarsbarn vet att de blir en särskild grupp av barn som inte riktigt blir del av gemenskapen. De är dömda till ett visst utanförskap.

Barnen behöver båda föräldrar och kompisar. Däremot är barngrupperna alldeles för stora och säkerheten på dagis är därmed inte optimal. Dessutom har inte de vuxna den tid med varje barn som behövs.

Du minns väl, precis som jag, Z, när vi hade små barn och gick hemma med bebisar. Alla föräldrar, dagmammor och barn träffades på lekparkerna och andra ställen och ungarna hade massor med barn i närområdena att leka med. Inte konstigt att barnen saknar kompisar hemma när alla barn ska vara på dagis istället trots att de har föräldrar hemma, känner jag.

Ni har glömt hur det var. Punkt. Låter som en härlig fin solskensbild över att vara småbarnsförälder. Jag har alltid mina barn med mig överallt och älskar att umgås med dem, men jag är inte deras allt och de kan inte alltid hänga i mina kjolar.

Det är en skrämmande utveckling man ser. Vi har barn hos oss som kommer till morgonfritids vid 7:00 o äter frukost, sedan är de i skolan 8:00-13:15 och så fritids igen till 17:30. 🙁 Dödströtta när de går hem och även när de kommer på morgonen…. Umgänget med föräldrarna är i princip obefintligt under veckorna (o då har de båda föräldrarna). Dagens föräldrar med barn i den åldern är så upptagna med att förvekliga sig själva, träna, renovera, planera resor att de glömmer det viktigaste de har…barnen! Småbarnstiden kommer ALDRIG tillbaka så ta tillvara på den!!

Jag trivs inte att vara föräldraledig, inte att barnen är besvär utan för att det innebär en isolerad bubbla helt utanför resten av verkligheten.Men klart, hade ingen haft rätt till de där 15 timmarna så hade vi inte heller haft behovet. Fast de första 4 månaderna efter bebis så behövs avlastningen för oss som inte har mormor hemma.

Innan jag ger dig de intressanta länkarna som tar flera timmar att titta och lyssna igenom om du nu känner för det någon regnig dag vill jag tala om att jag inte har glömt hur det var att ha små barn. Jag har många gånger varit både trött och slut och tyckt att livet varit jobbigt, men jag är otroligt tacksam över att jag inte gav efter för trycket utifrån.

Många kan vara hemma med sina egna barn när de är små (Jag skjuter inte på dig som är ensamstående mamma eller vad det nu är.) men de väljer att inte vara det. De orkar inte vara hemma med barnen. De vet inte hur man gör då man är förälder på heltid. De vill ha råd med en livsstil som kostar kosing. De tror att de ska få pension från staten då de fyller 65 och därför är det bäst att fylla på sitt pensionskonto. Väljer man att stanna hemma med barn får man räkna med att det blir jobbigt. Det värsta är inte barnen, utan frågorna och kommentarerna från Messerschmitzar: Hur kan du låta bli att gå tillbaka till jobbet, alla måste väl bidra till samhället? Är du inte rädd att förlora skärpan? Hur står du ut att vara så där mycket ensam med dina barn? Förskolepersonal är ju ändå utbildad för att ta hand om barn, varför ska du göra det?

Föräldrar behövs till större barn också. En kompis skrev på Facebook att vi kanske ska fråga våra barn och ungdomar hur de har haft det på nätet varje dag. Sätt dig och titta på roliga klipp tillsammans! Ha datorerna i allmänna utrymmen och var försiktiga med smartphones. Tro inte att din gulleplutt till nioåring aldrig skulle kolla på porr. Det gör han rätt säkert. Både på skolgården med kompisar och hemma i sitt rum. Tycker du det är okej vill jag att du tittar på ”the great porn experiment” med länk här nedanför innan du fortsätter tycka att det är okej.

Var inte rädd för att erkänna både dina styrkor och dina svagheter. Jag är så trött på att folk skyller på allt och alla och att de tycker att ”någon annan” ska fixa. Men det är ju jag. Och ja, jag gillar att vara positiv och se det vackra i världen och bjuda på härlig musik och stämningsfulla bilder, men det här ÄR min blogg och jag får bestämma vad som skrivs här. Ha det gott, korvkompott! Kram på dig och tack för att du finns.

Allt fler ettåringar i skolan

Barnen tillhör staten/samhället

Multisexuella statyer av förskolebarn

Turning children into medicated zombies

Dåliga intagningspoäng på lärarlinjen

Ordlösa ungdomar

Arbetslösa ungdomar

The Great Porn Experiment

Om porr

Hur kvinnor ser på sig själva

De är bra på Unisex…

Continue Reading

Ditten och Datten

Sverigepaket och trädgårdsfix.

4 kommentarer

14_2

Maken har varit hemma i Sverige en sväng. Han har i tre år arrangerat FreedomFest Stockholm och i år var talarna riktigt intressanta tyckte jag. Synd att Stockholm ligger lite för långt bort för en spontanbesök… K hade ruskigt trevligt nästan hela tiden då han var ”hemma”. Han hade också med sig ett gäng trevliga saker tillbaka som min syster hade varit snäll och fixat. Ett par påsar lösgodis med precis lagom antal godisbitar. En jättefin smörkniv från Tallinn. En spännande bok som syrran har rekommenderat, nämligen Viktig, från matmissbrukare till träningsförebild. Två behåar från Hogengård. (En sak. Hogengårds sportbehåar är de enda värda namnet.) En inspektionslapp. Nej, vänta lite. Den var inte från min syster. Den var ju från Transportation Security Administration. Kul att det just var makens väska de hade sökt igenom, han som verkligen ogillar det där med ”Storebror Ser Dig”.

14_6

Idag fixade Super Man (aka Maken) bevattningssystemet efter att jag hade klippt våra tjugoelva hektar gräsmatta (måttlig överdrift) och insett att det nog var dags att hjälpa gräsrötterna på traven om vår tjusiga trädgård inte ska se ut som en bakgård i bortre Georgien resten av sommaren. Efter att ha använt kunskap från KTH-åren på elektro och megahandkraft samt pepp från medägaren till vårt hus är nu det synnerligen avancerade systemet igång. Det kommer nu att gå igång klockan sju varje morgon och vattnar hela trädgården genom sju ventiler. Coolt! Bättre sent än aldrig. Jag betar förresten långsamt av ogräset. Det går i avancerad fem sjuttondels takt blandat med snubbelsteg till skillnad från de mexikanska trädgårdsmästarna som har hand om alla våra grannars trädgårdar. De jobbar nämligen i salsans fyrtakt, vilket gör att det går mycket snabbare för dem. Tror du mig inte? Det är bara att komma hit och se med egna ögon…

Livet går vidare också då man knappt orkar sätta ena foten framför den andra. Det finns styrka att hämta på olika ställen och jag är tacksam över att jag åtminstone vet var jag kan hämta den.

Continue Reading

Ditten och Datten

Tack!

1 kommentar

Jag är så tacksam för ditt stöd! Jag har haft ett tag på mig att acceptera det faktum att min vän skulle gå bort, men det har varit svårare att hantera än jag hade tänkt mig. I går hjälpte vi våra bästa vänner här (barnen räknar familjen som ”sina kusiner”) flytta och det var ett perfekt sätt att bearbeta sorgen på! Hårt fysiskt arbete i hög temperatur tillsammans med människor man gillar… Jag luktade på syrenerna i den ”nya” trädgården och kom ihåg all cirkus runt Vs syrenhäck och fick skratta lite. Jag hoppas hennes syrener blommar riktigt vackert i år.

Ta hand om dig. Krama om dina kära. Vet att livet är dyrbart och att det finns så otroligt mycket glädje här också när allt känns svårt. Idag firar man Mors Dag här i USA, men jag har bett mina barn att få bli firad på rätt Mors Dag, om de nu hade tänkt sig någon uppvaktning förstås… 😉

10_2

Continue Reading

Ditten och Datten

När orden inte räcker till.

13 kommentarer

Hur definierar man ordet vän? Kanske som Hans Rosenfeldt? ”En vän är en som får en att må lite bättre när man lämnar den än när man kom.” I ordboken förklarar man vän som ”person som en annan person är nära bekant med och vars relation till denna präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit”.

I Facebookflödet har jag flera gånger de senaste månaderna läst kommentarer som ”nu vet jag vilka mina riktiga vänner är”, ”jag trodde jag visste vilka som var mina vänner” och ”det är sällsynt med riktiga vänner”. Jag har tänkt att jag har tyckt synd om dessa kvinnor (ytterst få män skriver liknande kommentarer, vad nu det betyder) och också talat om att jag bara väntar mig att mina vänner ska finnas där för mig om jag skulle behöva dem. Så funkar ju jag. Gör inte du det?

Sedan vi flyttade hem från USA förra gången för tolv år sedan är det en vän som har varit lite närmare mig än andra. Med henne har jag delat himmel och helvete. Vi har skrattat och gråtit tillsammans och förfärats över än det ena och än det andra. Vi har varit väldigt omaka, men det vi har haft gemensamt är att vi båda varit väldigt raka och rättframma och jag tror att det är det som gjorde att vi blev så nära vänner. Vi har haft barn i samma åldrar och vi har delat tankar runt recept, graviditetsnojor, barnsjukdomar, inredning, fynd, andlighet, ledarskap och knäppa/fantastiska makar. Vi har diskuterat utseende och märkesvaror. (Där var vi väldigt olika, jag med mitt rufshår, tjockkroppen och Adidasbyxorna och V med sin modellkropp och en stor kärlek för amerikanska märkesoutlets och höga klackar.) Det viktiga var att vi båda kände oss helt naturliga med den andra. Det spelade liksom ingen roll om man tog emot den andra med maskara under ögonen och tvätthögar innanför dörren – det viktiga var att vi visste var vi hade varandra.

I går somnade min fina, fina vän in efter att ha fått tillbaka den sjukdom som vi trodde hon hade vunnit över. Jag har känt mig så hjälplös och ledsen. Jag vet att hon har det bättre nu än de senaste veckorna, men hon finns ju inte HÄR (eller där hemma). Hon svarar inte på mina SMS, hon muntrar inte upp mig med sin galghumor, hon tipsar inte om de bästa dealarna. Hennes underbara familj finns kvar, och det jag kan göra nu är inte mycket då jag befinner mig på fel sida Atlanten. 🙁

Mitt i allt elände är jag så tacksam över att jag hann träffa min vän i några timmar då jag var hemma i Sverige på överraskningsresan. Vi grät och kramades i två minuter och sedan bestämde vi oss för att inte ödsla tid på att gråta, utan vi pratade och pratade och pratade i stället.

Idag finns det en ny ängel i himlen. Hennes femåring har kommit på att om man blåser i en visselpipa så kan nog mamma höra det i himlen. Jag tror att jag ska testa det. Att blåsa i visselpipan, alltså. Att tänka att det funkar gör att hon inte känns så långt borta.

“I’d rather be a could-be if I cannot be an are;
because a could-be is a maybe who is reaching for a star.
I’d rather be a has-been than a might-have-been, by far;
for a might have-been has never been, but a has was once an are.” – Milton Berle

V – du vet att jag älskar dig. Tills vi möts igen…

Continue Reading

Ditten och Datten

Nu blomstrar det i dalens famn.

7 kommentarer

7_3

Underbar och älskad av alla. I alla fall alla som slipper allergier och tråkigheter av dessa underbara humörhöjare. Att bara kunna gå ut i trädgården och ställa sig under ett blommande fruktträd, insupa doften och följa bergens snösmältning, det är sannerligen lyx.

7_4

Just nu går mina tankar ofta till Nangijala, om att gå vidare, om att inte räcka till, hur man kan hjälpa de som finns kvar… Hur kan man faktiskt underlätta för någon i sorg? Det här är tunga frågor som är svåra att ta tag i. En vän till mig tipsade om Mia Skäringers artikel om Lyckofasaden. Det är väl ingen som är lycklig hela tiden heller? Att kunna känna lycka också i stunder då livet känns övermäktigt är en gåva.

7_1

Något att vara glad över är att penséerna som blev skövlade av rådjuren har kommit tillbaka. Och som de har återkommit! Jag som egentligen inte är någon lila person blir alldeles glad av dessa små karameller. Sannerligen något att glädja sig åt!

7_2

”Du lilla bäck som ilar käck igenom grönan lund
Vi hastar nu, ack stanna du och lek med mig en stund”

I vår trädgård, liksom. Porlet gläder både barn, tonåringar och vuxna. Det är bara något med vatten som gör att hjärtat slår lite fortare, eller långsammare, beroende på vad man behöver.

7_5

Även om jag gärna uppehåller mig i uterummet nu gör dessa tulpaner och svärmors allmogeskål mig synnerligen glad. Våra senaste middagsgäster hade med sig mina favoritblommor. Träffsäkert! Jag tjurar lite över att ha missat den stora tulpanutställningen i Thanksgiving Point, men jag ska väl ha några höjdpunkter kvar att se fram emot också!

Continue Reading

Ditten och Datten

I dag snakker vi dansk i bloggen.

3 kommentarer

6_1

När du har varit hemma hos oss och haft det trevligt och ätit god mat kommer du att se denna fina blomsterkrans precis innan du öppnar dörren och går ut. Kransen fick jag från en av mina äldsta vänner. S och jag träffades då vi var tolv år gamla. Våra klasser brevväxlade med varandra eftersom Hillerød och Karlskrona var (och är, tror jag) vänorter och våra lärare på något vis kände varandra.

När det var dags för min klass att åka på klassresa i sexan kändes det naturligt att åka till de gästvänliga danskar som vi hade lärt känna via brevväxlingen. Jag måste erkänna att vi alla hade lite problem med språket, men det löste sig. Klassen förberedde en sketch. Dallas. Hela manuset på engelska. Typ ”Good Morning, Miss Ellie!” ”Good Morning JR!” och så de obligatoriska drinkarna. Hahahaha! Och jag var Sue Ellen, milda makaroner. Tur att jag aldrig blev någon alkoholiserad lyxfru med stora ögon och darr i mungipan på riktigt. Jag känner fortfarande igen vinjetten till Dallas efter två noter och blundar jag ser jag hela scenariot framför mig, inklusive helikopterskuggan mellan höghusen.

Hur som helst… Jag fick bo hemma hos S och hennes härliga föräldrar och jag och min nyfunna vän med ett lockigt hår som jag avundades och ett leende som skulle kunna tina upp en igloo fortsatte att skriva brev till varandra. Vi har träffats ett par gånger sedan dess och skrivit brev och e-post till varandra, följt varandras liv och leverne och i år har vi känt varandra i trettio (30!) år. Hon är alltid med mig med den där kransen som har hängt i snart sagt alla de hem jag har haft genom åren. Jag hoppas den får hänga med i många år till!

Dagen till ära firar vi med min favoritmusik på danska – Kloden drejer kunde jag en gång utantill. Den övade vi också in till den där klassträffen i Hillerød. Hahaha! Jag kommer tydligen fortfarande ihåg den. ”Kloden drejer, alting vokser op på ny, menn’sker mødes, svæver på en sky”. Nej, det var faktiskt på skoj. Allvarligt talat är det Anne Linnets Tusind Stykker som ligger mig varmast om hjärtat. Den får mig alltid att gråta en skvätt, och nu är det du som får den av mig.

Och S – Tack för att du fortsätter hänga med som vän! Knus og klem. 🙂

Continue Reading