Spännande. Livet alltså. Om hur någon som har varit abortmotståndare därmed diskvalificerar sig till att vara arbetsmarknadsminister. Politik. Och tyckare. Feminister och antifeminister, abortmotståndare och aborträttsaktivister. Arbetsmarknad? Tja, jag tycker inte ämnena rör varandra direkt. En bekant till mig har skrivit en debattartikel i ämnet.
Diskussionen om huruvida ett befruktat ägg är liv eller ej går från högt till lågt. Vissa tycker livet börjar i det ögonblick befruktningen sker. Andra tycker att det börjar ”någon gång efter tjugoandra graviditetsveckan” (så länge är det möjligt att göra abort i Sverige). Åter andra tycker att ett liv börjar då barnet är önskat och planerat, men då minipiller, p-piller eller kondomer kommer till korta, då börjar inte livet alls förrän man hunnit ta dagen-efter-piller eller fått tid på kvinnokliniken. Många svenskar anser att ett foster är en del av den gravida kvinnans kropp och att ett beslut att avsluta graviditeten därför enbart är hennes. Ett par filosofer som hade slagit sina kloka huvuden ihop kom för ett tag sedan faktiskt fram till att det var okej att döda nyfödda barn som ingen ville ha, som hade någon oupptäckt fysisk åkomma eller kanske en svår sjukdom. Postpartumabort helt enkelt. Jag hade en bekant i skolan som under tonåren gjorde tre aborter innan vi hade hunnit gå ur gymnasiet. Jag har också varit beredd att ta emot någon annans oplanerade barn med öppna armar. Livet, som sagt. Inte helt enkelt, eller hur?
