monnah – Sida 366 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Sista chansen på Alpine Loop denna säsong.

3 november, 2013 Inga kommentarer

Helg igen. Halloween är över, men det går alltid att hitta något att fira. Idag firade vi granntjejens 14-årsdag med en överraskningsbrunch tillsammans med ett gäng fnitterlisor. Tonåringar är kul på många vis. Vid matbordet pratade vi om drömmar och ambitioner. Två av tjejerna har pappor som är advokater. De var fullständigt överens om att advokat är jordens tråkigaste yrke och att det förmodligen är bra mycket roligare att jobba som lärare för småbarn. En tjej ville bli kosmetolog eller frisör, en ville bli mamma, en hade absolut ingen aning (men tänker gå en utbildning med en massa litteratur att läsa) och ytterligare en ville bli arkitekt. Hela min barndom ville jag bli lärare, när jag var 15 ville jag bli sömmerska/designer, när jag var 16 och 17 ville jag bli arbetsterapeut och när jag hade praktiserat som AT bestämde jag mig för att jag visst ville bli lärare ändå. Jag har aldrig ångrat mitt val. Hur är det med dig? Har du bara hamnat i ditt yrke på ett bananskal eller valde du med eftertanke?

Maken var duktig på att fixa utflykt också denna strålande lördag och vi begav oss upp mot Sundance och Alpine Loop. Loopen stängs på måndag, så vi hade tur som kunde komma upp en bit i alla fall. Vi kunde inte åka hela vägen eftersom det var för isigt på skuggsidan. Tänk att en 20 minuter lång biltur kan ta en från t-shirtväder till vinter! Nu är det bara att ta snön när den kommer. Det kommer att gå bra. Jag ska inte bryta benet igen…

Ditten och Datten

1,4 kg lakrits!!!

1 november, 2013 4 kommentarer

När någon är så fantastisk så hon packar ihop ett paket med 1,4 kg lakrits till en (och ens familj) och skriver ett långt brev, ett riktigt, då är det lätt att fälla en lyckotår. Tack söta, fina S! Vi blev otroligt glada och alla är tacksamma över din generositet.

Ditten och Datten

Bebisgos.

1 november, 2013 Inga kommentarer

En av mina favoritkillar! Första gången hos barnvakt. Jag känner mig hedrad! Lille H var så nöjd och glad i två timmar. (Alltså, han sov i en halvtimme, men jag antar att han var rätt nöjd med det också…)

Det är något med bebisar som gör att jag smälter! Jag trodde alltid att jag skulle ha fler än tre barn. Nåja. Jag är så nöjd och glad med våra tre fantastiska barn och som min syster alltid sa: ”man ska ha tre barn, för då får de plats i bilen”. Hehe. Vi hade planerat att spela in en liten musikvideo med Jojje Wadenius sång ”Mitt lilla barn” till min brorsdotters namngivning, men av det blev det inget av. Tur att Jojje gör det så bra själv.

Ditten och Datten

Happy Halloween!

1 november, 2013 6 kommentarer

E hittade en pumpa med ett mönster som hon verkligen ville att vi skulle göra till den här Halloween. Jag köpte pumpan, vi skrev ut silhuettmönstret och fixade lite bättre skärredskap än köksknivar och så satte vi igång. Tja, nu var det mest E som jobbade. Jag fick sköta grovgörat (tömma pumpan på inälvorna och städa efteråt).

Mönstret trycks in med en vanlig kartnål. Funkar utmärkt! Det var stor skillnad på att använda de små pumpasågarna som går att köpa i varenda matvaruaffär här innan Halloween. Vi har annars skurit med köksknivar och resultaten har blivit därefter!

Dags att gå ut i mörkret och ta en bild av Tingeling då hon jobbar. Vi har redan haft en hel hög busungar här på besök, men jag gissar att det dyker upp några äldre godisgrisar också innan kvällen är slut.

Tillägg:

Ditten och Datten

Och vad gör du?

31 oktober, 2013 Inga kommentarer

Lite nostalgisk och fast i mina egna tankar. ”Nu blåser vi ut ljusen” – så vacker en kväll som denna.

Are you Along for the Ride?

Ditten och Datten

Snart november.

30 oktober, 2013 2 kommentarer

Så här mysigt var det här utanför i går kväll då våra vänner kom hit på middag. Att ha samma lykta på trappan till huset i Segeltorp som på trappan här i Orem känns som någon slags förankring i vardagen, en trygghet och en värme som jag vill att mitt hem ska ha. Idag har vi bott här i ett år och en vecka. Ett år och en vecka har gått sedan vi kom till detta tomma skal mitt i natten. Vi bestämde oss för att sova på våra vänners extramadrasser som de hade ställt i garaget tillsammans med lakan, filtar och kuddar. (Vilken tur att de har flyttat runt mycket mer än vi och har en väldigt massa extragrejer av alla de slag!) Det tog inte många veckor innan vi hade ställt ganska mycket i ordning. Visst var det mycket som var kaotiskt, men jag är förvånad över hur fort vi kom in i rutiner trots de bakslag vi råkade ut för på vägen.

Jag kommer uppriktigt sagt inte riktigt ihåg vad jag förväntade mig då av livet så här ett år senare, men jag tror och hoppas att jag befinner mig där jag ska vara. Jag är här och jag är nu. Jag tar en dag i taget. Jag försöker komma ihåg att lyckan finns alldeles nära och allra mest i de relationer jag har med mina medmänniskor. (Jag har faktiskt blivit bättre på att tala om för mina nära och kära att de är viktiga för mig. Det är inte så svårt som det verkar…) Jag älskar dig. Jag älskar dig.

På lördag är det Alla Helgons Dag. Jag skulle bli jätteglad om du ville gå till en kyrkogård nära dig och tända ett ljus för alla som har gått före åt mig. Här får man hålla till godo med skräckinjagande monster som tigger godis. Det är liksom inte lika fantastiskt för själen som ett besök på en kyrkogård med tusen fladdrande lågor…

Ps: Jag kommer ihåg en Alla Helgons Dag för många år sedan. Vi åkte runt med makens mormor tlll familjegravarna och hamnade på hennes föräldrars kyrkogård. Den tjänstgörande kyrkoherden var något överförfriskad, men han visade stor gästfrihet och var en fröjd att prata med. Jag kan inte låta bli att fnissa lite när jag tänker på hur surrealistisk hela situationen var!

Ditten och Datten

Om att drömma och att göra.

29 oktober, 2013 7 kommentarer

Idag fick vi en inbjudan till The Christmas Crèche Exhibit i Palo Alto. Utställningen av julkrubbor håller på den 7-11 december. Vi får bo hemma hos vår extramamma M om vi kommer… Jag älskar Palo Alto, jag älskar Kalifornien, jag älskar M och jag älskar den där utställningen (som tydligen har blivit ännu bättre sedan vi såg den senast för nitton år sedan). Det finns egentligen ingen orsak att vi inte skulle åka, förutom … Maken ser inga problem, jag börjar räkna upp anledningarna till att vi inte ska kunna åka innan jag ens funderar på om det kanske faktiskt skulle kunna vara möjligt.

Om du i morgon fick göra precis vad du ville och slapp tänka på praktiska grejer som ekonomi, semester och barnvakt, vad skulle du göra då?

Om jag fick göra precis vad jag ville i morgon skulle jag kanske göra något av följande:

sitta och sträckläsa eller lyssna på böckerna i min hög
åka runt och dela ut kramar till några som jag tror behöver sådana just nu
ta in på spa med maken
bjuda barnen på sushi till frukost, lunch och middag
ringa en byggfirma som skulle få fixa väggarna, golvet, köket, toaletterna och innertaken
åka till Sverige och fixa släktträff
köpa en gård
simma längd efter längd efter längd i en lagom varm bassäng eller i ett hav utan hajar
åka till Australien och hälsa på hjärtana där
skriva en bok
gå på konsert

Det är bra att skriva av sig så här ibland. Det gör det lättare att ta beslut om vad som är viktigt och vad som är värt att kämpa för. Det blir ännu bättre om man också skriver en lista med saker som man kan göra med de begränsningar man faktiskt har. Den listan kommer antagligen att bli lättare att bocka av vad det lider.

Peace.

Det finns en annan sida
Det finns nånting jag aldrig ser
Men jag vill inte veta vad
För därifrån syns längtan mer
Men om jag tar mig från en sviken dröm och hit igen
Så kanske jag kan känna meningen med tystnaden

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mer än mina tankar

Har fått lovord och mordhot,
Piska och morot,
Ångest och oro,
Som om jag vore av stål och glas
Borde gå men stanna kvar
Jag har lovat och glömt, förlåtit, fördömt
Försent för att ångra men tid nog att tänka om
Och leva med det

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina tankar

Jag saknar de som inte finns
Och sprider ut mig själv i vinden
Bara du kan bära det
Som gör så ont i mina ögon
Vi har nåt stort på gång
Så länge ingen bryr sig om
Vilka höjder vi kan nå
På vilken sida som vi står

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina

Svalkar vinden, värmer solen
Ser du något bakom molnen?
Känner du lyckan genom sorgen?
Jag har inget mera än mina tankar

Ditten och Datten

Så var den helgen över!

28 oktober, 2013 Inga kommentarer

Rosenbusken framför huset blommar som bara den! Jag gillar det där med kontinuerlig blomning. Nu ser det illa ut rent vädermässigt framöver, men vi plockade in den här kvisten och kan förhoppningsvis njuta i många dagar.

Jag älskar att kunna sätta fräscha blommor på bordet. En av fördelarna med att ha egen trädgård är definitivt den att man alltid har något fint att plocka in, till och med på vintern.

I går kväll plockade jag fram fiolen igen. Först spelade jag och sonen marimba tillsammans, men jag är helt enkelt för seg på marimba för att det ska vara roligt. Fiddelin funkade mycket bättre! Nu är det julmusik som gäller. Mysmys.

Mitt älskade instrument… Visst är fioler vackra?

I lördags kom en försenad födelsedagspresent från svärmor (och svärfar). NU är jag sugen på att sticka vantar, men först måste jag läsa in mig lite på teorin. Makens mormor stickade de vackraste vantar jag har sett. Jag är så glad att jag har ett par kvar efter henne!

Ditten och Datten

Frukost?

28 oktober, 2013 Inga kommentarer

Jag älskar att äta frukost. Sedan jag började slippa skynda iväg till jobbet på morgnarna så är det ännu bättre. Nu för tiden blir det ofta en omelett på två ägg, en tomat, lite lagrad cheddarost och vårlök eller något annat grönt. Jag hittade recept på paleogröt för ett tag sedan och det har blivit en ny favorit för mig. (Jag gillar inte att sätta in i kylen för att värma sedan. Mycket godare nylagad.) Äpple och kanel på blir väldigt gott. Sallad, kokt ägg och rökt lax är inte dumt, men det är lite för lyxigt för att äta ofta. Perfekt brunchmat! Förutom själva maten dricker jag alltid en kopp örtte till frukosten, gärna rooiboschai med en skvätt kokosmjölk och lite honung i. Det är skönt att värma upp sig lite inifrån…

Vad äter du till frukost?

Ditten och Datten

Nu kan vintern komma.

27 oktober, 2013 2 kommentarer

Idag fixade jag en riktigt god brunch till familjen. Ja, till mig själv också naturligtvis. Jag var lite seg i starten, så vi åt först klockan halv tolv. Maten var väl värd väntan dock. Glutenfria mandelmuffins med chokladbitar, jordgubbs- och banansmoothie, rökt lax, ägg, majonnäs, grapefrukt, te, varm choklad… Ingen gick hungrig från matbordet. Detta var det tredje receptet jag provat ur The Paleo Chocolate Lovers’ Cookbook och det fick två tummar upp. Jättemumsigt recept… När till och med äldsta dottern tycker det är gott vet man att något är lyckat.

Att baka med mandel- och kokosmjöl är mycket dyrare än att baka med vanligt mjöl. Å andra sidan tycker jag att det är väl värt de pengarna då jag vet att det min familj får i sig är bra för deras kroppar. Jag är så tacksam att vi inte har några nötallergier, för det hade gjort saker och ting lite krångligare.

Här kommer ett knäpp ur verkligheten. Varför ser man aldrig sådana här tjusiga foton i matbloggarna?!

Resten av dagen har ägnats bl a åt trädgårdsskötsel och promenad. Jag ska jobbpyssla i några timmar nu. Kul! Vad skönt det kändes att klippa gräset för sista gången den här säsongen… Nu väntas snö nästa vecka och den här gången hann vi förbereda oss för det lite bättre. Någon som fortsätter öva sin gymnastiska kropp är yngsta dottern som fortsätter imponera med sina konster. Idag gjorde hon en perfekt hjulning med en hand. Jag kommer inte ens upp med rumpan…