monnah – Sida 365 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

Bumps ahead!

11 november, 2013 4 kommentarer

Vad tänker du när du ser den här skylten? Själv ser jag den varje dag, åtminstone om jag har tagit mig ut, eftersom den står precis utanför vår trädgård. Häromdagen fick jag en aha-upplevelse. Jag tänkte att det vore bra om någon satte upp en sådan här varningsskylt innan en tuff period i ens liv drar igång. Hur skulle det hjälpa? Tja. Mer eller mindre jobbiga saker händer de flesta då och då. Ganska ofta, faktiskt. Ibland råkar man direkt ut för något och andra gånger får man rollen som medpassagerare när det är andra som har råkat illa ut. Inom loppet av några dagar har jag samlat ihop följande ”tråkigheter” bland familj, vänner och bekanta:

höstdepression
ångest
cancer
familjefejd
arbetslöshet
fattigdom
misshandel
skoltrötthet
äktenskapskris
svajande Gudstro
ofrivillig barnlöshet
ofrivillig graviditet
förlust av någon nära
ME
Parkinson
MS
tonårskris
bilolycka
att bli ”dissad”
beroende
för tidigt fött barn

Jag har säkert glömt något, men den där listan räcker väl gott och väl? Hur hanterar du problem? Är du en sådan som är duktig på att hålla näsan precis över vattenytan medan du jobbar på med fötterna tills du inte orkar mer och därmed sjunker? Är du en sådan som tar på dig flytväst så att när du väl trillar i vattnet så klarar du dig rätt bra tills hjälpen kommer? Är du den som alltid har ett skyddsnät som tar emot och hindrar dig från att ens hamna i vattnet? Är du i så dåligt skick redan från början att du sjunker och får bli upplivad varje gång du råkar illa ut? Hade du blivit hjälpt av att få möta den här skylten redan innan det jobbiga händer för att på så vis göra dig redo? Det tål att tänkas på, eller hur?

När saker känns jobbiga för mig tenderar jag att vända mig inåt. Jag får aktivt välja att ta in sådant som bygger upp mig igen. En av de rent praktiska saker som hjälper mig är att skriva tacksamhetsdagbok och att fotografera allt vackert jag har omkring mig. Jag delar oftast inte med mig till någon annan förrän något är genomarbetat för mig, eller då det har hållit på ett tag och jag har haft tid att vänja mig vid situationen. Hur reagerar du?

Ditten och Datten

Paus.

10 november, 2013 2 kommentarer

Vi har en av makens bästa vänner på besök. Kul! Med anledning av detta trycker jag nu på pausknappen. Behöver du får du låna den. Pausknappen alltså. Lite Helen Sjöholm på det kanske så rinner all eventuellt kvarvarande stress av.

Ditten och Datten

Så fint…

9 november, 2013 2 kommentarer

I går träffade jag mina vänner över en IKEA-middag. Det var trevligt och spännande och givande, men det var inte särskilt gott. Jag tyckte min laxtallrik såg så god ut och i Sverige brukar motsvarande vara jättesmaskig. Den här var, tja, sådär. Nåja. Det spelade ingen roll, för det var sällskapet som var viktigt. Jag och C stod och pratade i 45 minuter på parkeringsplatsen, så mina frysta julprinskorvar hann tina lite innan jag hann hem. Jag tjurade lite på mig själv för denna glömskeattack, men tjurminen försvann snabbt då jag kom in och maken bad mig leta efter något fint. E hade städat köket noggrant och hon hade avslutat genom att skriva ett litet meddelande till mig. Det är sådana meddelanden man får spara och ta fram dagar då saker och ting verkligen känns jobbiga.

Det bästa är att när jag läser de ord hon har valt ut till att representera mig så känner jag att de är helt rätt – det där är ju jag! Inte alltid, men för det mesta. Kärleken är tålig och mild. Den är också väldigt svår ibland och andra gånger är den störig, men mest är det den som ger mitt liv kraft. All kärlek till dig! Hoppas att du får en fin helg.

Ditten och Datten

Från springa till gå för att hitta detaljerna omkring oss.

7 november, 2013 5 kommentarer

I fredags kväll var vi på ett härligt födelsedagsfirande. Vi fick leka Tjuv och polis i mörkret i grannens trädgård och eftersom vi var så många lånade vi ut också vår trädgård. (De som byggde våra hus var systrar, så de planerade in en grind mellan husen. Smart!) Vi hade verkligen supertrevligt, men dessvärre var jag inte beredd på att denna lek skulle innebära en massa springande. Dessutom var jag tjyv och en av poliserna blev trea i State Championships härom veckan, så du kan ju gissa hur fort man var tvungen att springa för att ens ha en liiiiten chans att komma undan! Jag hade inte värmt upp innan och rätt vad det var kände jag att jag hade väldigt ont i vristen. Jag vet, who cares? Problemet är bara att det inte riktigt har gått över än och jag fick avbryta min joggingrunda idag och köra power walk istället.

Eftersom jag skulle gå plockade jag upp kameran hemma och gick en annan runda än den jag brukar springa. Så här såg min morgonpromenad ut genom kameraobjektivet…

Provo i höstmorgonljus.

Det är så ruskigt skönt att slippa rösta! Den enda kandidat som förordar att man inte höjer skatterna här i Orem är Richard Brunst. Jag skrattar varje gång jag ser hans kampanjskyltar! (Gå in på länken så får du se hur de ser ut.) Dessvärre så får jag vibbarna ”ful gubbe” och det har han ju på inget vis gjort sig förtjänt av… Men förstår du varför jag tänker som jag gör?

Tycker du att trappor går upp eller ner? Rockys trappor går definitivt uppåt, men visst går den här trappan neråt?

Träd har alltid fascinerat mig. Tänk ett litet ekollon och hur man många år senare kan se att detta lilla frö har gett upphov till något så pampigt som en gammal ek. Detta träd (jag är lite dålig på trädslagen här i trakten) har blivit stympat, men fortsätter växa och frodas. Värre är det för den här stackaren som jag hittade liggandes mitt i vägen medan bilisterna bara svischade förbi…

Ditten och Datten

Förändring del 11 – Hem.

7 november, 2013 2 kommentarer

Jag kom på att jag inte har introducerat mitt förändringstema för månaden, även om du kanske märker att jag har börjat jobba på det. ”Hem”. Vad lägger du i det ordet? Jag har fått fundera över hur man känner sig hemma, när man känner sig hemma och varför man känner sig hemma många gånger. Maken retade sig i många år på att jag sa ”Nästa helg ska vi åka hem!” när jag menade ”Nästa helg åker vi till mina föräldrar i Bostorp!”. Det tog många år för mig att känna mig själv hemma någon annanstans än i mitt föräldrahem. Ju fler gånger vi har flyttat, desto lättare har jag haft att bo in mig.

Vi bor numera i ett typiskt stort Utahhem som har ”beige” som signum. Utsidan är modern och häftig trots att huset är närmare 30 år gammalt, men insidan är trots flera renoveringar av tidigare ägare hopplöst trist… Jag kan räkna upp alla detaljer jag hade velat ändra på om pengar inte var ett hinder och om vi varit säkra på att vistelsen här skulle vara längre än ett år i taget:

heltäckningsmattorna skulle åka ut överallt utom i ”pingisrummet” och i familjerummet
klinkersen i både hall och badrum skulle bytas
plattorna i taket skulle bytas ut
köket är stort och lättarbetat, men fult
väggstrukturen skulle bort, alla väggar borde målas om
alla tre badrum skulle byta all inredning

Så. Det var alla klagomål jag hade. Det konstiga är att trots jag har alla dessa klagomål är detta hus verkligen vårt hem. Här känner vi oss trygga. Vad är det då som gör detta hus som är helt i min o-smak till min trygga hamn? Inte är det inredningen. Alla våra möbler är i princip köpta på IKEA här i Draper och på Denver Mattress. Vi tog med oss några viktiga detaljer: pilasterhyllan, våra favorittavlor, Maria-servisen, lite jul, lite kök, några småpryttlar, våra instrument och ett och annat fotoalbum. Vi tog också med oss några spel och ganska många böcker (jämfört med allt annat). Det är inte grejerna som får oss att känna oss hemma. Det är vi själva. Home is where your heart is. Det är det som får bli slutklämmen på de här funderingarna. Och Björn och Benny – tack för Hemma…

Ditten och Datten

Det här är gott.

7 november, 2013 2 kommentarer

Godaste kvällsmålet någonsin. Vi köpte två stora granatäpplen för $3 och sedan två till. Jättegott till lite lyxigare sallader, fruktsallad eller helt enkelt au naturel med grädde. Som här. Hur gott som helst. Mums. Och vi har ändå en hel frukt kvar att njuta av!

Kreativitet

I’m still here.

6 november, 2013 4 kommentarer

Asking for nothing
Wishing for more
Still full of hope

Walking on sunshine
Clouded by fear
Still full of hope

Meeting my past
Living my present
Still full of hope

Ditten och Datten

När grejerna trillar ut av sig själva.

6 november, 2013 Inga kommentarer

Vår pyttelilla skrubb innehåller en lucka i golvet så man kan komma ner i krypgrunden. Den innehåller också en jättetunna med salt för vattenbehandling och diverse verktyg, rengöringsmedel och annat som kan tänkas behövas för husets omvårdnad. Efter att ha gjort ren diskmaskinen gick jag lös på ugnen (jag använde det självrenande programmet, verkar funka utmärkt) och fortsatte här i skrubben. Du får hålla till godo med två efter-bilder eftersom kameraobjektivet antagligen fick fnatt där mot slutet och inte kunde ta en vettig bild till. Jag återkommer i dagsljus!

Före:

Efter:

När jag verkligen tittade på denna skrubb tänkte jag att ett par lager med högglansig färg nog inte hade varit någon dum idé! 🙂

Ditten och Datten

Hushållsgöra.

5 november, 2013 2 kommentarer

Jag är ganska ordningsam av mig. Resten av familjen också. Makens största talang är inte direkt att plocka undan efter sig, men han var väl för gammal när jag träffade honom. Sonen är väldrillad, äldsta dottern är lite slarvig men innehar magiska städartalanger och yngsta dottern har ärvt sin fars känsla för att njuta av detaljer. De ser helt enkelt det som är vackert och blundar för störiga element. En gåva…

Idag plockade jag ur diskmaskinen, en uppgift som annars barnen tar hand om. Jag lade då märke till att kanterna var riktigt äckliga. Ordning är ju en sak, men att ha det rent och fräscht omkring sig är ännu viktigare. Jag bestämde mig för att ge kanterna på diskhjälpen en omgång och tänk, den blev som ny!

1. Urk!

2. Ännu mer urk.

3. Kanten efter en omgång rengöringsmedel och en trasa.

4. Skruven efter en omgång med min städtandborste och lite extra rengöringsmedel.

Voila! Rent och fint. Åtminstone tills vi har ätit middag nästa gång…

Ditten och Datten

Vi går mot kallare tider.

5 november, 2013 Inga kommentarer

När vi närmade oss slutet på skoldagen bad jag ungarna följa med ut i trädgården för att fixa lite. Jag ville inte bli ”överraskad” av snön som förra året. Vi gick ut. Tjejerna klippte rent i rabatten närmast huset, sonen räfsade på den främre gräsmattan och jag körde rätt över alla löven på den stora gräsmattan med gräsklipparen. (Pulvriserade löv blir gratis gödsel. Vi har ju ingen ek här och jag tror att fruktträdens löv kan tas om hand av gräsmattan utan att göra den för sur.)

Jag satte in gräsklipparen, gick in och hämtade en sopsäck till löven och gick ut igen. Tror du inte att det hade börjat snöa! Ibland skrämmer jag mig själv lite… Förresten nej, jag hade inte läst någon väderleksprognos på flera veckor. Det slutade snöa efter en liten stund, men jag har hört att de har snöstorm i Salt Lake City just nu. Vi får väl se om den tar sig hit!

G hittade det fina fågelboet bland vinrankorna och tjejerna hittade militärskjortan som hade hunnit till något tidigt förmultningsstadium bakom buskarna i rabatten. Jag stoppade den i maskinen på högsta värme och med en skvätt Klorin för att se om det går att rädda eländet. Jag är förresten helt oskyldig. Maken hade hängt skjortan på vädring över balkongräcket för länge sedan och hade helt enkelt glömt att han hade en militärskjorta i sin ägo!

Har jag rätt i mina gissningar blir det inte så många fler höstuppdateringar. Alpine Loop har stängt för säsongen, det snöar i SLC och vi har laddat med ett gäng nya, goda teer inför den långa, kalla vintern. Jag är redo. Är du?

Along for the ride…

I am not shattered
Out of the ashes I rise
Knowing that nothing is stronger than faith