Fish and chips?
I kväll ska vi åka till min morbror och moster som bor en dryg timme härifrån. De har lovat att ta oss till morbrors favoritställe med riktig fish and chips. Familjen bodde i England i några år, så jag antar att han vet vad han talar om. Något han säkert vet om är att vi inte äter så mycket fisk som vi gjorde i Sverige, delvis eftersom Utah-borna oftast inte ens petar på fisk vilket betyder att utbudet är undermåligt, men också eftersom det är så dyrt att köpa när man väl hittar bra, färsk fisk. Det ska bli jättetrevligt att träffa släkten och det gör ingenting om maten är god också! Med tanke på vilka frågor K ställde mig så gissar jag att jag får använda all min viljekraft för att stå emot frestelser resten av kvällen… Vi får väl se!
Har du någon favoriträtt, något som du kan bli sådär riktigt sugen på? Själv älskar jag sushi och det unnar vi oss då och då. Kroppkakor är också hysteriskt gott. Jag ska se till att engagera familjen i kroppkaksbakning en lördag i mars då vi bjuder tillbaka ovanstående morbror och moster, men också min mammas kusin och hennes man. Lite Sverigenostalgi sådär. Är vi riktigt hurtiga så orkar vi kanske bjuda in fler svenskar i förskingringen, men jag vågar inte lova något i förskott.
En gång för många, många år sedan var vi bjudna på kroppkakor hemma hos sommargrannarna på Sturkö. Våghalsigt av V att bjuda in vår familj så som vi äter… Maken och Far hade något slags outtalad tävling och att maken inte fick åka till sjukhus efter att ha ätit ELVA kroppkakor är mig en gåta. Far förlorade tävlingen, men han såg rätt proppmätt ut ändå där han låg utslagen på gräsmattan efteråt. 🙂
Äldsta dottern går just nu en keramikkurs. Jag älskar hennes studie i ”klichéer”! Den gör sig bra tillsammans med kvisten med frystorkade och nyspirande rosenblad. För övrigt hoppas jag att du ägnar helgen till att lära dig något nytt. Själv ska jag extraöva på mina yogapositioner. Det finns ju så många! Trevlig helg.
Disk och mayafolket…
… det är ungefär på den nivån vi är idag.
Vardagslunk.
En promenad runt kvarteret och lite till blev det i alla fall idag. Fortfarande känner jag mig inte frisk, men jag får väl skylla på min medelålders bräcklighet eller något eftersom ingen annan blivit sjuk.
Häcken är klippt och skuren. Den här vintern har vi, ännu så länge, inte haft några rådjur som ätit upp allt inom räckhåll, men häcken har sett risig ut ända sedan alla besök de gjorde förra vintern. Det här ser mycket bättre ut. Häckar brukar ha en förmåga att komma igen.
Man fick inte direkt känslan av vårlätta vindar och hopp idag, snarare var det Hitchcocks fåglar som inspirerade till sinnesstämningen. Hu!
Är det inte lite tragiskt att det är ett sådant här fynd som ska få en att känna sig hemma?!
Dagens Beigebruna. Här är huset som ligger ett hus och en lite större väg ifrån oss. De började bygga det i höstas och nu står det klart. Husen känns mycket som fuskbyggen. Eller fusk och fusk… Sten kommer till exempel på sådana där glasfibernät som mosaikkakel kommer på hemma. Det har hur som helst varit väldigt intressant att följa bygget!
Så här såg huset ut från vårt håll i oktober.
Ibland så måste man bara…
… trycka på pausknappen, eller hur? I går morse vaknade jag glad över att veta att det var dags att sjunga med kören och att det därför var värt att stiga upp lite tidigare än vanligt en söndagsmorgon. Det höll i sig i ungefär en minut, men sedan tog illamåendet över. Och sedan tog det över ännu mer. Låt mig bara säga att kören fick klara sig utan min (inte så) ljuva altstämma. Usch, vilken kräksjuka. Nu, ett och ett halvt dygn senare, är fortfarande resten av familjen frisk. Jag är glad för deras skull, för den här upplevelsen tillhörde inte mina mer angenäma. Spysjuka alltså. Kanske jag ska vara tacksam över den ofrivilliga ”detoxen” istället för att klaga så rysligt. Hoppas att du mår bra och att alla stjärnor lyser på din himmel.
Trädgårdsfix i februari?
Idag hade vi Våren på besök. Solen lyste väl inte direkt, men det var tolv grader varmt och när vi jobbade i trädgården fick jag ta av mig jackan. Som sagt. Trädgårdsarbete… Vi hade lämnat mycket av det gamla och torra kvar i rabatter och längs trädgårdskanterna. Dels ger det lite karaktär till trädgården och dels skyddar det växterna att inte rensa bort det torra innan vintern och snön kyler och blötlägger. Det är annars inte ”rätt” sätt att sköta trädgården om man har trädgårdsarbetare, vilket många med så stora trädgårdar som vår har. Jag tror de flesta sätter utseende framför funktion också när det gäller ”grönsakerna” som växer hemma hos dem…
Hur som helst var det läge att fixa till det värsta, sådant som bara inte blivit gjort och sådant som faktiskt ska fixas ungefär vid den här tiden på året. Det underlättade definitivt att inte ha en massa snö i vägen och dessutom var det så otroligt skönt att få vara ute och jobba!
Mr Jag-tar-hand-om-rotskott-gamla-granar-och-annat-som-ska-sågas. Alla i vår familj har hunnit bli lite vinterbleka i hyn, men jag har sett att vår granne som åker skidor i Sundance tre gånger i veckan ser riktigt solbränd ut. Solen tar här uppe, särskilt om man är ute då solen faktiskt skiner och ännu mer om det ligger snö på marken.
Till höger på staketet kan man se druvorna. Vår kompis har lovat att komma hit och hjälpa oss beskära dem. Tydligen ska man i princip klippa bort allt gammalt ris om man vill få till en riktigt bra druvskörd. Det blir spännande att se! Ser du dottern som klev omkring i dammen och muttrade om barnarbete och ont i ryggen? De ska härdas, småglinen. Hon klarade av sin uppgift, men jag förstår att det kändes. Nu i kväll verkar det som att vi alla har ryggar som behöver lite extra omsorg. Själv ska jag lägga mig på spikmattan och hoppas att det hjälper till med viss lindring av den brännande känslan som hunnit breda ut sig över ett alldeles för stort område. Är det månne åldern som tar ut sin rätt?
2014-02-14.
Den här kakan ser mycket godare ut än vad det smakade. Hm. 5/5 i betyg på sidan jag hittade receptet på. Vår familj gav 1 eller möjligtvis 2/5. De var i alla fall glutenfria, fria från mjölkprodukter och sockerfria. (Ha! Vad förväntade vi oss?)
I veckan fick jag en video från en kompis. Han undrade om maken hade en tvillingbror i underhållningsbranschen. ”Tvillingbrodern” var Adam Lambert… Förut fick han höra lite då och då att det var Tompa han var lik. Ja, Tom Cruise. Det tycker jag också. Kolla själv!
Mina vackra döttrar innan de hade smakat kakorna som visade sig vara till besvikelse.
Pleasant Grove. Bergen snötäckta, ingen snö kvar nere i dalen.
Visst är det mäktigt? Jag älskar mina berg.
Happy Valentine’s Day!
Lite ljus och lite värme.
I morse steg jag upp efter lite sovmorgon då maken körde dottern till skolan. Att slippa öppna ögonen klockan 6.05 är rätt skönt måste jag säga. Jag har varit så otroligt trött de senaste dagarna. Vädret är tungt och grått och regnigt. Jag gissar att det påverkar välmåendet. Eller, ja, det vet jag ju att det gör. Sådana här dagar saknar jag verkligen att ha en kamin i huset. Att veta att ägarna innan de förra ägarna renoverade bort den öppna spisen samtidigt som de gjorde hela huset till ett beigebrunt hav känns lite surt. Jag vet att de lade ner både mycket pengar och tid för att få till sitt drömhem och jag önskar att jag kunde uppskatta den smak som de uppenbarligen har/hade.
Jag vill bara tala om att jag verkligen har fått uppleva vilken skillnad det gör att uttrycka sin tacksamhet istället för att fokusera på att vara besviken över allt som inte är som jag hade önskat. Jag är tacksam över att vi har ett varmt hem där jag känner mig hemma, en skön säng att sova i om natten och en underbar trädgård som jag gärna utnyttjar under de tre andra årstiderna. Kanske har jag helt enkelt fått en överdos av beige just nu? Det löser sig. Så fort snön smält bort och solen visar sig igen tror jag att det känns bättre igen.
Vill du följa med på en rundtur genom allt det beigebruna? Varsågod.
”Favoritmattan”. Kräkvänlig, smutstålig, kamouflerande. Första gången jag såg den kändes den som en magsup, men jag inser ju att den är väldigt praktisk. Den ligger dessutom i pingisrummet, så som inredningsdetalj stör den inte SÅ mycket.
The Front Room. Aprikosbeiga väggar. Mycket aprikos blir det, för det är väldigt högt i tak. (Det här trägolvet är det enda som jag är riktigt nöjd med i hela huset för övrigt!)
Ljust olivgrönbeige. Tillsammans med den rosatonade bruna heltäckningsmattan och strukturen i färgen blir det en effekt som är, tja, slående.
Den gulbeiga färgen i vardagsrummet får sällskap av vit träpanel, så att färgtonerna på golvet och väggen kraschar gör inte så mycket.
Fönsterdörrarna är alldeles underbara! Jag älskar dem och det ljus de släpper in.
Min mamma sa att klinkersen som jag kallar ”fläskkotletter” inte alls är så farliga. Rosatonad terrakotta mot kallbeige vägg? Nja, inte mitt förstahandsval. Hm. Konstig fotovinkel. Båthyllan är alldeles rak, inte så sned som här.
Köket visar jag inte ens. Jag älskade mitt kök i Segeltorp. Det är inte alla som får möjligheten att planera sitt drömkök, men den möjligheten fick jag. Att de i det här huset valde laminatskivor som är så fula att jag var säker på att de var stenskivor (för annars finns det ju massor av fina alternativ) gissar jag har att göra med att de helt enkelt har annan smak än jag. Någon annan möjlighet ser jag inte.
Tack och lov! En vit vägg i den trånga korridoren utanför arbetsrummet. Men vad har vi då? En struktur som gör mig åksjuk. (Fy, så otacksam jag är.) Fiffis hare gör mig glad varje gång jag ska in i tvättrummet, så jag fokuserar på den istället.
De förra ägarna lämnade i alla fall något efter sig som är färgglatt och utan spår av beige! Ett alldeles eget Frankensteinmonster i plast!!! Jag kan inte fatta att vi glömde sätta fram den till Halloween. Nästa gång, vännen. Nästa gång.
Jobba Hårt och Var Snäll.
Min väninna fick en skylt i julklapp av sina barn. Jag måste säga att de hade lyckats ovanligt bra med julklappen då väninnan ofta uttrycker just de ord som står på skylten: ”Work Hard and Be Nice”. Jobba Hårt och Var Snäll.
Jobba hårt. Vad betyder det? För min Far betyder det att man jobbar tills man stupar. Han är som en evighetsmaskin, till och med nu när han med gott samvete skulle kunna skylla på svår sjukdom. För andra betyder det att man gör så gott man kan, kanske får man till och med dåligt samvete då man finner sig själv sysslolös. För åter andra är det omöjligt att arbeta ens lite grann då de helt enkelt inte har den fysiska eller den psykiska förmågan. Om ens hela självkänsla ligger i det man presterar istället för i den man är blir det jättejobbigt om man råkar ut för sjukdomar eller andra omständigheter som gör att man inte längre kan jobba hårt, eller kanske inte alls.
Vad får dig att anstränga dig lite extra för att inte bara göra bra ifrån dig, utan att göra mer än vad som kanske krävs? Hur länge orkar man vara en sådan som hela tiden är bättre, blir färdig fortare eller alltid kommer med de bästa idéerna? Ligger det fast i någons personlighet? Kan man bli bättre på att över huvud taget få saker gjorda? Motsatsen till att jobba hårt borde vara att vara lat. Ligger det för evigt i ens fat om man alltid är den som försöker komma undan, den som väntar på att någon annan ska erbjuda sin hjälp, den som vet att världen inte står och faller på att man själv är den som hugger i?
Och hur är det med den där godheten? Hur är man snäll? Vari ligger värdet att behandla andra med respekt, att gå den extra milen, att hjälpa både sådana som är i uppenbar nöd och sådana som inte ens själva hunnit inse att de behöver hjälp? Är det snällt att alltid säga JA när någon ber en om något? Är det snällt att ställa upp gratis med de kunskaper man på ett eller annat sätt har kunnat utveckla genom åren? Är man snäll när man ger ”ytliga” komplimanger som ”Vilken fin kjol!” eller ”Den färgen passar dig!”? Är man snäll om man bara gör saker när andra ser eller är det sann godhet att bara göra saker för andra i hemlighet? Kan man vara för snäll?
Just nu tänker jag lite extra på de här frågorna. Jag tror att det kan vara jobbigt att jobba hårt och vara snäll. Jag tror att många skulle må bra av att släppa vissa saker och fokusera på annat istället. Jag tror att vänlighet och osjälviskhet är mycket viktigare för att få ett väl fungerande samhälle än att folk får högsta betyg i sina skolämnen. Jag tror att folk har väldigt olika sätt att vara snälla på, men vet också att många inte har lärt sig eller kanske glömt bort hur man gör för att vara snäll. Är det viktigast att vinna eller är det viktigast att ha rätt?
Nu ska jag vara snäll mot mina familjemedlemmar och laga middag till dem. Efter det ska jag vara snäll mot mig själv och gå på yoga. Sedan ska jag träffa den ungdomsgrupp jag är ledare för och vår aktivitet i kväll har tema ”Secret Service”, alltså att vara snäll lite så där i hemlighet. Kanske vill du titta på de filmsnuttar som jag ska visa. Här har du den första, här den andra och här den tredje. Jobba Hårt och Var Snäll!
