I augusti gifter sig min bror och min (blivande) svägerska. Idag var de bjudna på annat bröllop, så vi passade på att övningsbarnvakta den ettåriga brorsdottern som under sina föräldrars bröllopsdag ska få vara i storkusinens ömma vård.

Nu sover den lilla gott och förhoppningsvis har dagen som ligger bakom henne inte givit några större psykologiska trauman. Jag är så stolt över dottern som har fortsatt visa sig vara en naturligt vårdande och kärleksfull barnvakt.

Tiden står stilla och går jättefort på samma gång. Soliga dagar ägnas åt strandhäng, gräsklippning, fasadtvätt, spel, umgänge, matlagning och en och annan utflykt. Det bästa med Sverige är onekligen den svenska sommaren när vädrets makter är med semesterfirarna.

Idag åker maken, stackar’n, tillbaka till Orem för att jobba och ta hand om djur och trädgård. Sonen åker till Stockholm för att träffa kompisar medan jag och tjejerna fortsätter hänga med Blekingesläktingarna. Inte går det någon nöd på oss! (Min största nöd just nu är att jag inte hittar något att ha på mig på brorsans bröllop, men det kan inte anses ligga högt på nödpoänglistan med tanke på hur det ser ut i världen runt omkring oss.)

Nästa vecka tar jag med mamma på road trip till Skåne. Där ska vi besöka Å och hennes familj, men på vägen blir det nedslag på lite andra ställen också. En av mina systrar har vunnit ett restaurangbesök som jag också ser fram emot. Förutom det lär dagarna fyllas på i vanlig ordning.

Jag känner att det är som om jag hade glömt skriva dagbok nu när jag uppdaterar bloggen så sällan. Det blir ett hål. Upplevelserna finns i alla fall där och jag kommer att minnas dem med glädje framåt den kalla vintern…

Här får du lite foton från Smålandsbesöket vi gjorde för några dagar sedan. Bondelivet verkar tufft och inte särdeles romantiskt, men det har onekligen sin charm! Och kattungar. Kattungar är ungefär det finaste livet har att erbjuda.

Jag sitter här på den solvarma stenbänken uppe hos mina föräldrar. Det känns som att det just nu bara är jag, havet och solnedgången trots att vi är många som håller till här.

Dagen då, hur blev den? Vi har ätit god mat hos svärföräldrarna, svettats i 30 grader, fixat badbyxor och solshorts till de som behövde samt storhandlat på Lidl. På vägen till Sturkö från Karlskrona plockade vi upp ”extrakusinen” som vi ofta träffar hemma i Orem. Han firar också sommarlov här, men tonåringar behöver hänga med tonåringar, inte bara småsyskon och ”gamlingar”. Här märks det ändå inte om man plockar in ett extra barn i röran. Hehehe…

I bilradion hörde jag Elvis sjunga så jag till och med fällde en liten tår. I kväll ska jag bestämt ha Elvismaraton medan jag hjälper mina systrar att rensa många liter blåbär.

Ps: Det blev inget Elvismaraton.

Varför är ett ord som kan vara svårt att hantera och jag slåss med det då och då. Jag hoppas att jag en dag får svaret.

Det är lättare att ifrågasätta de bollar livet spelar åt oss de dagar då solen gått i moln, då livet känns orättvist eller då någon utsatts för onödigt lidande. Idag har inte varit en sådan dag. Jag ville inte ifrågasätta någonting när jag låg på en hammockdyna med håret vått efter doppet i havet och med solen och vinden som smekte min kropp. Tvärtom tänkte jag att det var länge sedan jag kände mig så tillfreds med livet, och för att inte tappa tanken bestämde jag mig för att skriva några rader här.

Grattis kära bonussyster! Dessa är till dig.

Sommarlovet har verkligen påverkat bloggen. Inte kan jag påstå att gör något. Vi lever lite ”ett med naturen” och nu när solen har kommit fram från sitt gömställe finns det ännu mindre tid och lust för de tekniska prylarna.

I helgen hann jag ta med en syster och äldsta dottern upp till Stockholm för att träffa två andra systrar och plocka upp maken som via Arlanda passade på att träffa sin pappa som bor 20 minuter från vårt gamla hem.

Att åka förbi ”hemma” kändes konstigt. De nya ägarna har målat om huset, byggt altan, fixat pool och studsmatta, sågat ner stora eken (Hu!), byggt staket och satt tujor i en lång rad. Det är inte vårt hem längre och det finns ingenting att längta tillbaka till. Så kan det bli! Vi hade tolv fina år där i alla fall och jag är tacksam över den tiden.

Trevligare var det att besöka min syster som har flyttat till Nynäshamn. Hon och hennes familj har köpt ett radhus som ligger centralt på alla sätt och vis. Granne med Kulturskolan, några hundra meter till Coop åt ena hållet och Willys åt andra hållet, tio minuters promenad till den mysiga hamnen, fem minuter till shopping i centrum och nära pendelstationen. Att huset dessutom är ursnyggt renoverat gör ju ingenting.

I Mörtfors tog svägerskan och hennes familj emot med glass- och melonfest. Temperaturen var helt perfekt, vattnet var skönt att doppa fötterna i och rosorna blommade vackert. Vilken härlig paus!

I går kväll anlände så Festen hit till Sturkö. Festen är min syrra som numera bor i Skottland och när hon kommer blir det riktigt roligt. Nu ska jag fixa middag och sedan ska jag roa mig med detta myller av människor. Hoppas att din sommar är allt du hoppats på!

Min far är född och uppvuxen i den pyttelilla byn Klackamåla utanför Eringsboda i norra Blekinge. Han åker fortfarande upp dit ofta trots att det numera är hans lillasyster, min fina faster, som tagit över familjegården och har den som sommarstuga. Idag åkte jag, yngsta dottern och Far upp för att göra blåbärsskogarna osäkra. Vi hittade många blaubär, men de behöver nog en vecka för att växa till sig lite. Hur som helst fick vi en härlig utflykt och smultronbacken levererade till max, så resan gav ändå full utdelning!

Vi har redan varit här i två veckor. Vad är det med tiden? Trots ett väder som påmint om en höstlovssemester har vi hittat lekar att leka, uppgifter att utföra och fina människor att umgås med. Och solnedgångarna är alltid njutbara på ett eller annat sätt…

Maken fick lov att jobba hemifrån i två veckor, så om en vecka plockas han upp i Stockholm. Halleluja! Undrens tid är inte förbi.

Vad gör du?

… och det första jag gjorde var att radera en snäll kommentar. Tack för välkomnandet, Kristina! Jag hoppas att din sommar också blir trevlig.

Idag sägs det att vädret har varit extremt i Skåne, Halland och Blekinge. Visst har det åskat och regnat här, men inte värre än ett vanligt sommaroväder. Tydligen var sommaren här redan i maj, så vi får väl hålla tillgodo med förhösten vi bjuds på. Försök inte vädret! Jag älskar Sverige trots den muppiga behandlingen.

”Jag älskar bebisar, de är så söta! Fast man vet ju aldrig när de blir stora. De kanske blir tjuvar…”

Varje sommar blir det minst en utflykt till Andréns bageri. Nu mår inte jag särdeles bra av bakverk, så jag äter ingenting. Några minuter inne i den där magiska doften gör mig nöjd nog. Medföljande barn får gratis bulle, men jag har aldrig lyckats räkna ut hur gammal man är då man är för gammal för den där bullen. För dig som har glädjen att besöka detta trevliga utflyktsmål kan jag rekommendera dubblingar, rågskorpor och örfilar.

I går var det dags för den årliga sammankomsten som jag och några grundskolevänner brukar ha. Det var rysligt trevligt. Den här gången var vi på vackra Knösö. Matvete, kyckling och massor av annat gott var det i salladen som värdinnan hade gjort. Min kusin hade bakat en nöttårta med citronkräm, jordgubbar och grädde och hon bjöd också på te gjort av egenodlad chokladmynta. Sådan vill jag också ha i min trädgård!

Naturligtvis var det trevligt med det goda vi åt, men allra bäst var själva diskussionerna, promenaden i den värmande kvällssolen och att faktiskt tillbringa tid med några som jag såg varje vardag under skolåret från lekis till nian. Idag ser våra liv ganska olika ut även om mycket känns ”same, same but different”. Vi har barn och tonåringar, åldrande föräldrar, känner oss lite mittemellan, en har börjat omskola sig och flera andra är sugna på detsamma, alla känner att skinnet på näsan har blivit lite tjockare och vi aktar oss för att bli tjuriga och arga tanter.