Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Vi höll oss mest på Sturkö under vår sommarsemester, men några utflykter blev det. En kväll bjöd mamma på middag i Kristianopel. Jag och syrran lämnade barnen hemma att passa varandra och råkade pricka in en kväll med bryggdans. Det innebar att hela Kristianopel surrade av solbruna människor, fina båtar och gamla amerikanare. Härligt! Jag kan varmt rekommendera Café Sött och Salts räckmackor för dig som rör dig i trakterna.
Resultatet av en hemkunskapslektion här hemma blev glutenfria pannkakor med rårörd hallonsylt. Det är bra att ha en hemskolningselev i köket. Jag har en benägenhet att ta över eftersom det går fortare, men under lektionerna måste jag verkligen stå tillbaka och låta S lyssna och lära sig genom att testa själv. Det brukar gå alldeles utmärkt! Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var så drygt att vi skulle behöva städa efter våra hemkunskapslektioner och att det tog för mycket tid från den roligare matlagningen och avsmakningen. Nu är det ”tyvärr” så att ordning och reda är A och O för att lyckas i köket. (Naturligtvis betyder fina råvaror också mycket.) S fick tummen upp både av mig och storebror. Jättegott!
Tidigare idag höll S på med en uppgift som styrdes av en datorlektion. Då passade jag på att putsa lite nysilver som ligger här i kökslådan. Vet du hur man bäst håller sina nysilverbestick fräscha? Jag tänker att det borde räcka att undvika diskmaskinen.
Vår helg svischade förbi som i ett nafs. Gör de inte alltid det, helgerna? Gårdagen gick åt till att fixa, fixa och fixa. Yngsta dottern satte igång med sina ridlektioner igen, men vi andra fixade i trädgården, städade (alltså, jag och maken har inte samma syn på vad som är en ”okej” smärtgräns för hur sunkigt man kan ha det omkring sig) och körde ärenden. På kvällen kom våra kompisar/självvalda familj och åt middag och pratade. Döttrarna i den familjen, våra tjejer och jag åkte till Macy’s för att leta fynd på 25% på rea-ställen. E hittade träningsbyxor och två jättesnygga och praktiska träningströjor till gympan. Förresten, roligaste skolpapperet vi skulle skriva på för den klassen: ”Booties and shoulders will be shaking”. Hahahahaha! Vi var alltså tvungna att skriva på att vi som föräldrar gick med på att zumbaeleverna skakar på rumpan och axlarna. Jag fnissar fortfarande åt det. Welcome to Utah, guys!
Det myckna åskandet fortsätter! Så här såg himmelen ut precis innan solen gick ner tidigare i kväll. (Solen går alltså ner nedanför bergen borta i väster, men solnedgångsljuset brukar speglas i ”våra” berg precis som här.) Jag vet att jag säger det ofta, men jag älskar verkligen bergen.
Det har åskat rätt mycket sedan vi kom tillbaka, men ovädret i natt tog nog priset! Jag vaknade av en knall som skakade hela huset och jag trodde att ett rymdskepp hade slagit ned i trädgården! Regnet vräkte ner och jag som egentligen älskar åskoväder tyckte faktiskt att det kändes lite läskigt. Jag gissar att blixtarna får bättre fart här i dalen mellan bergen…
Så här såg det ut strax innan solnedgången (Vilken sol?) några timmar innan åskan väckte mig och resten av familjen.
Nu har vi haft fyra dagars vardag. Skola mest och jobb, trädgårdsskötsel och tvätta och handla och komma i ordning. I morse steg jag upp tidigt för att skjutsa E till skolan. När jag kom hem låg ett litet pyssel på bordet som jag gjorde klart. För en gångs skull får jag kanske tillägga, för jag lägger alldeles för lite tid på min kreativitet för att jag ska vara nöjd. Det blev ett kort med akvarell, tejpöverförd bild, glitter och bladguld. Ja, och så lite handstil på det. Just det här citatet tycker jag passar så bra i dagens samhälle då det är så lätt att höra av sig till folk. Just att det är så lätt är inte bara av godo och ibland kanske det är bra att låta tiden gå lite så man har mer att prata om när man hörs nästa gång?
… men vad betyder det när man har unga, raska händer som kan rensa bland allt ogräs? Dessutom är definitionen av ogräs rätt vid i mina ögon även om det finns växter hos oss som säkert inte uppskattas av grannarna då deras välansade plättar tas över av våra vildfröer.
Man sir’ at over skyerne er himlen altid blå
Det kan være svært at forstå når man ikk’ kan se den
Og man sir’ at efter stormens pisken, kommer solen frem
Men det hjælper sjældent dem der er blevet våde
For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt
Ser man alt med ganske andre øjne
Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se
og skelne mellem sandheder og løgne
Man siger jo at det der sker er altid godt for noget
Troen har vi fået for at bruge den
Man si’r så meget, men ved så lidt når angsten den har fat
Sjælen mærker illusionen briste
For når vennerne forsvinder og når livet er betrængt
Ser man alt med ganske andre øjne
Man øver sig og bliver langsomt bedre til at se
og skelne mellem sandheder og løgne
Alting kan gå i tu
Et hjerte kan gå i tusind stykker
Kaldte du mig for ven engang
Så er jeg her nok endnu
Anne Linnet
Det där med rödbetor, alltså… Jag har ätit många redan den här sommaren eftersom de var så fina på Sturkö, men det finns många kvar här i Orem också. Maken har levt på rödbetor, bacon och tomater så kylskåpet ekade väldigt tomt när vi kom hem. I går fyllde vi på med diverse basvaror och det har varit så skönt att vara tillbaka i goda matvanor efter många månader med alldeles för mycket sötsaker och skräpmat.
Bästa salladen om man gillar rödbetor då? Skala och skär i kvartar eller åttondelar beroende på hur stora betorna är. Slunga i olivolja, flingsalt och lite svartpeppar och ugnsrosta i 200°C i 35-40 minuter. Strössla fetaost, solroskärnor och babyspenat över de färdigrostade rödbetorna och blanda om. Täck med någon god dressing. (Vi gjorde en med balsamvinäger, olivolja och salt.) Hur gott som helst! Seså. Prova du också!
Rödbetor är riktiga konstverk. Kolla bara hur vackra de är, alldeles naturligt!
Frukt och grönsaker växer här, men det knakar inte särskilt. Precis som förra året är äpplena lite för maskätna för att det ska vara roligt. Ankor och hönor har gjort vad de har kunnat, men tyvärr visade det sig att deras blotta närvaro inte helt bidragit till hel och fin frukt… I grönsakslandet har vissa sniglar försökt ge sig på våra grödor, men vi är ju några som kan slåss om rätten till den maten. Persikorna däremot är jättefina. Jag åt den första persikan plockad direkt från trädet idag. Inte så jättesöt, men saftig och med lagom motstånd. Samtidigt som jag smaskade på persika fick S, som nu har hunnit börja i åttan, sitta och räkna med tal på tallinjen. Vi lät lite olika, jag som njöt av persikan och dottern som tog sig an sitt ”favoritämne”. Det gick finemang och jag känner att om inget annat så har de här hemskolningsåren varit jättebra för Ss självförtroende och hennes syn på sig själv och kunskapsinhämtning. Hur har din ”termin” dragit igång? Åskar det och regnar där också? (Perfekt orsak för att tända ljus och sitta och njuta av allt det ruggiga.)
Vissa saker är mer värda att fira än andra. I går var det 20 år sedan vi gifte oss i Stockholm, maken och jag. Efter lördagens bröllop kan jag konstatera att just våra festligheter knappast gick till historien som något att lägga på minnet. Att vi fortfarande är tillsammans, starka och med hopp om många vackra minnen framför oss, är däremot väl värt att fira! Att inte ta varandra för givna är A och O i ett förhållande, men det är lätt att glömma vad som är viktigt i vardagslunken mitt i den oreda och röra som även ett ”normalt” liv med barn och tonåringar orsakar. Jag är tacksam för allt jag lär mig av och genom K och för det vi har tillsammans.
Vi bestämde oss för att gå till Cheesecake Factory tillsammans med barnen för att fira den stora dagen. Det var ett vist beslut. God mat, mycket mat och mat i rättan tid skulle vissa ha sagt. Själva cheesecaken tog vi med oss hem eftersom ingen hade plats i magen då middagen var uppäten. Jag åt två tuggor av min tårtbit till kvällsmat och lät 18-åringen ta hand om resten till frukost i morse. Kommer du till USA är det värt att vänta i kö i en timme för att äta på det här stället.
Ps: Ursäkta det konstiga utseendet på den här bilden, men jag tog bort färgen eftersom vi såg ännu prickigare ut på kamerafotot som togs i ljus som uppenbarligen inte var tillräckligt.
Jag har fotat rätt länge nu. Första riktiga försöket till att lära mig mer om exponeringarnas spännande värld gjorde jag på högstadiet då jag och mina kompisar fotade och framkallade svartvitt under skolans FA (Fria Aktiviteter). Jag tyckte det var roligt redan då och började längta efter en systemkamera. Efter att ha passat barn under rätt lång tid under vårt första år som gifta blev jag uppvaktad med min första systemkamera, en Nikon, av barnens föräldrar. Då började jag fota lite mer seriöst eftersom kvaliteten på fotografierna blev väldigt mycket bättre. Så småningom var det dags för den digitala revolutionen att göra intrång i även mitt fotograferande och då övergav jag Nikon eftersom jag fick en Canon 350 D i present av min familj. Photoshop blev min nya bästa vän i samband med bytet till en digital kamera och fotograferandet blev om möjligt ännu mer roligt!
Under årens lopp har jag sett andra hobbyfotografer utmana sig själva för att sluta som ”riktiga” fotografer. Till deras skara kan man räkna sig då man känner sin kamera utan och innan, när man faktiskt vet vilken skillnad det gör att använda olika slutartider och när man kanske har haft råd att samla på sig några olika spännande objektiv, externa blixtar och en riktig kamera. Till dessa personers skara hör bl a min fantastiskt duktiga svägerska Karin och flera ”gamla” scrappare.
Ibland har jag turen att få utmana mig själv lite mer. I somras bad min kompis mig fota honom och hans fru då de firade 25-årig bröllopsdag och samtidigt passa på att ta familjefoton. Här är några av mina favoriter. (Jag har inte frågat om lov att lägga upp deras ansikten här i bloggen, så det här får duga.) Vår familj har inte ens ett enda vettigt familjefoto, men du vet väl vad de säger om skomakarens ungar…
