Boknördarnas drömkväll.
I kväll hade vi möjlighet att träffa och prata med Reid Moon nere i Riverwoods, ett av köpcentren i närheten. Reid är bokhandlare som specialiserar sig på gamla biblar, mormonlitteratur, litterära dokument och förstaupplagor och han har ett fantastiskt bibliotek värt tiotals miljoner dollar i sin bokhandel. I kväll hörde vi denna intressante herre ha en liten presentation om några av sina senaste fynd och efter det började vår familj prata med honom. Det blev ett långt samtal och det slutade med att vi fick komma in från utställningshallen till hans ”privata” bibliotek där han visade E förstaupplagor av Jane Austens illustrerade verk, en stol som stått i Charles Dickens hus och några andra fantastiska guldkorn. Stackars människor som stod i kö för att få prata med honom… Han måste ha tyckt att vi var jätteroligt sällskap! 😀 Jag hoppas att det inte var sista gången vi fick språka med honom. Han frågade ”Are we going to continue to be friends?” Ja, det hoppas vi.
På besök i det häftigaste bibliotek jag någonsin varit i. Snacka om historiens vingslag!
Jaha, ja. En privat visning av Jane Austens förstaupplagor av de första illustrerade verken. Vi fick se hur det var tänkt att Mr Darcy egentligen skulle se ut. Jag måste erkänna att likheten med Colin Firth knappast var slående, men nog var han tjusig!
Jaha, ja nummer två. E med Joseph och Hyrum Smiths privata Mormons böcker. Bara sådär.
Ett av de nyaste tilläggen. En svensk bibel från 1691 som hamnade i samlingen för några veckor sedan då en granne till Mr Moon kom och frågade honom om det fanns intresse för några gamla böcker som hans chef ville göra sig av med i en flytt. Underbar.
Det här var en handgjord exakt kopia av Gutenbergs bibel. Magiskt vacker. Texten är tryckt, färgen är handmålad. Vackraste boken på hela utställningen.
Stackars huvudlösa Marie Antoinettes bönebok och officiella dokument hjälpte föga då folket var i extas och letade syndabockar för orättvisa.
Hej på dig, Charles Dickens stol. Den som fick sitta på dig! Charles Dickens stol. Japp.
Ps: Det sista vi fick göra var att få en snabb titt i kassaskåpet. Där stod till exempel ett dokument undertecknat George Washington lite nonchalant lutat mot väggen. Och den sista skatten var inte dålig den heller. Elizabeth I of England, Anne Boleyns dotter. Tudors? Har du koll? Ja, Reid Moon hade alltså Elizabeths bibel där i kassaskåpet. Och jag svepte liksom lite med handen över den. Jag hoppas verkligen att vi fortsätter vara vänner med Mr Moon. Jag är nämligen inte färdig! Och vår äldsta dotter har nu bytt yrkesdröm. Nu ska hon bli bokkonservator. Heja E!
Brighton, Utah.
I går hade maken jobbets liftkort för sista gången den här säsongen. Han var snäll och tänkte på mig som behöver lite lagom gröna backar, så vi åkte till Brighton för att testa. Milda makaroner! Det var en strålande vacker dag, men snön i backarna var allt annat än strålande. Jag har värkande muskler i hela kroppen och ett stort och läckert blåmärke på ena höften att bevisa detta med.
Tanken är ju att jag ska leva ”fearless” i år. Jag tycker jag är klenare än vanligt jag, men tanken att jag ska utmana mig själv finns alltid med. Jag följde med för att jag tänkte att det skulle vara trevligt med en liten utflykt och så dålig på skidor är jag väl ändå inte? Det visade sig att jag inte visste vad jag talade om. Men jag åkte i alla fall två oändligt långa åk och det var tur att K passade på mig så jag kunde ta mig upp igen efter vissa felåkningar. Efter det var jag färdig. K åkte vidare, men konstaterade att även om omgivningarna var trevliga så var det helt enkelt ingen rolig dag att åka skidor på. Man vill inte att det sticker upp stenar och kvistar för att det finns för lite snö till exempel.
Nu satsar vi på nästa skidsäsong och att det kanske snöar lite mer än det har gjort den här vintern så jag slipper muttra mig igenom isgata en gång till. Tjing.
Nu gråter molnen…
… men tidigare idag hade vi ännu en underbar vårdag med perfekt lagom sommarvärme. Eftersom S hade Art Class på eftermiddagen hade jag ett par timmar på mig att rensa och städa i trädgården. Idag satsade jag på baksidan. Vi har en jätteful soffa/förvaring i grå ”Little Tikes”-plast som alltid blir extra ful över vintern. Idag skrubbade jag den rejält. Inte blev den mer tilltalande, men nu är den i alla fall ren så man kan sitta på den. Vi har också tusentals frön från alla ”Trees of heaven” som växer i skogsdungen bakom huset. Det är väl bara att sopa och räfsa bort det man kan och låtsas att man inte ser resten.
Tulpanerna på framsidan brukar alltid rådjuren ha mumsat upp bladen på, så det här är nog första gången som vi får se dem i sin fulla prakt. Det är någon sort med megakorta stjälkar. Lite synd, för jag har gärna fräscha tulpaner inne mest varje dag och året runt. Å andra sidan är de jättefina i trädgården också.
Körsbär och päron är det som blommar för fullt just nu. Vårt lilla körsbärsträd som jag antar planterades precis innan vi flyttade in blommar jättemycket i år, så kanske blir det första året med bär?
Någon hade försökt sig på att handla på mitt bankomatkort i Texas samtidigt som jag själv handlade mat på Smith’s, så banken anade oråd. De spärrade kortet och jag fick hämta ett nytt på kontoret idag. (De är lite sega de där amerikanerna, så det finns bara några som har chip i sina kort.) Samtidigt passade jag på att köpa ett par basilikaplantor och en persiljeplanta för en billig peng. Jag tänker mig att de väl ska kunna producera lite färska kryddor till husbehov i alla fall. Jag kommer nog ihåg att vattna fram tills vi åker till Sverige, men sedan lär omsorgen bli styvmoderlig.
Min fina granne hade köpt beroendeframkallande mandlar med limoncellosmak på Costco. Jag skröt om att jag hade lyckats motstå frestelsen då jag var där med barnen förra veckan. Det skulle jag inte ha gjort.
Jag kan inte fatta att påsken redan är här! Flera av mina syskon samlas i Karlskronatrakterna över helgen. Tur att det snart är sommar så jag inte behöver längta allt för länge.
I morgon har maken jobbets skidpass igen, så jag följer med honom en runda. Jag hoppas att vädret är bra och att snön inte är isig. Jag tycker det är läskigt då det går för snabbt. Sedan blir det väl inte så mycket mer snö att åka i. Det har verkligen varit en konstig och väldigt mild vinter. Men så är det. Det där konstiga verkar vara följa mig hack i häl nu för tiden. Ingenting blir väl någonsin riktigt som man tänker sig. Gilla läget?
Bara för att…
… det är 20°C här och snart påsk kan vi fira med en av de vackraste filmer jag vet. Det är en Luciafilm som Jonna Jinton gjorde för drygt två år sedan. När jag fick höra att trettio bilar brann i Hallunda tänkte jag att jag mycket hellre ser sådan eld som finns i Jonnas film. Varsågod! Hoppas att du njuter lika mycket som jag.
Picknick i parken.
Maken föreslog att vi skulle träffas i parken som ligger halvvägs mellan vårt hus och hans jobb eftersom alla barn hade hemstuderingsdag idag. Vi fixade sushi från Harmons, jordgubbar och sprutgrädde och hade en härlig timme tillsammans. Det är rätt läckert att sitta ute i 20° värme den 30 mars och titta på snötäckta bergstoppar!
Hej lördag!
Massor av trädgårdsarbete, fiskgratäng, panna cotta, sommarvärme, Montaigneläsning, girl power-möte, nytt liv i min orchidé, cykelreklamation, vattenmjukgörartunnan påfylld med salt… Intensiv dag!
Har du en folkdräkt hemma?
Vi är väl inte oändligt många svenskar som bor här i Utah, men på olika vis verkar vi springa in i varandra både här och där. Idag var det dags för en av emigranterna som hamnade i Salt Lake City för 50 år sedan att fira sin 70-årsdag. E och jag hade den stora äran att få vara med. (Min mammas fantastiska Blekingedräkt fick mig obönhörligen att anta ungefär samma form som en Michelingubbe, men jag bar ändå dräkten med stolthet. E fick låna en Ångermanlandsdräkt av min väninna.)
Birgitta Sayer heter jubilaren som skrivit fantastiska svenskklingande sånger under många år. Idag var det dags för henne att med hjälp av dessa kompositioner, musiker och sångare framföra ett urval av dessa för sina vänner. Vilken kul idé! Jag hoppas att hon får möjlighet att ge ut sin musik i Sverige vad det lider. Festligheterna började med en konsert och fortsatte med gott att äta (Biskvier på en amerikansk fest? Wow!) och mer underhållning i lite lättsammare form. Det var hur trevligt som helst! Jag rekommenderar varmt detta koncept.
Förresten fyller min tredje marssyster år idag. Brorsan skrev i familjediskussionen ”Hon är väl ute och firar” när flera av oss hade försökt få tag i henne utan framgång. Grattis T! Du är bäst på att fira stort och smått, viktigt och oviktigt, ensam eller med andra. Jag uppskattar den fart och fläkt som uppstår i ett rum bara du träder in och ser fram emot att få höra ditt skratt mycket och ofta i sommar!
Folkdräkter och fett.
Min mamma är en hjälte. Jag har precis tvättat blusarna och Es förkläde till folkdräkterna vi ska ha på oss i morgon. Jag tittade lite extra på hur välgjorda alla mammas sömmar är. Broderier, hyskor och hakar, allt sitter med millimeterprecision. Phu! När man tar på sig en folkdräkt blir man några storlekar större av alla puffiga ärmar och kjolar och sådär, men det löser sig nog med det. Förra gången jag hade på mig den här dräkten drömde jag inte om att ha en korsett under, men det gör jag nu. Phu!
På matvaruaffären sålde de 10 förpackningar av mitt favoritsmör (osaltat, ekologiskt, kommer från kossor som inte ätit hormonfoder) för $19.90, alltså mindre än halva priset. Jag köpte fem paket (ca 450 g i varje) som fick åka in i frysen och fem paket som ska bli till ghee. Idag gjorde jag iordning första paketet för att se att det funkade som det skulle. Nästa omgång vill jag prova att krydda, för det blir så ruskigt gott att steka med! Ghee är det rena fettet från smöret. Man kokar bort mjölkproteinerna och kvar blir en produkt som man kan ha i ett år i kylen utan att det härsknar. Dessutom tål det högre stektemperaturer. Hurra!
Smält smöret på låg värme. Värm tills det bubblar. Låt det inte stormkoka, utan fortsätt hålla låg värme. Din ghee är färdig när mjölkproteinerna blir ljusbruna, klumpar ihop sig lite och faller till botten. Själva fettet har vid det här laget blivit klargult och genomskinligt. Då är det dags att hälla över det rena fettet i en glasburk genom en finmaskig sil och några lager gasväv/ostduk.
Maken sa ”Så fint!” då han fick se burken. Själv tänkte jag inte alls ”Fint!”, utan snarare ”Hm, det här ser ut som…”.
Dagens glädjor.
Äldsta dottern kom in på A Capella-kören på nya skolan där hon börjar till hösten. (Stor glädje!) Sonens slagverkslärare berättade att gossarnas kvartett vann både andra och tredje pris i sin klass i hela Utah. Coolt! Två av tonåringarna har fyndat nya springskor (Asics och Nike för ca 300 kr, grymma priser) på Sport Authorities rea. Påskliljorna vid dammen har kommit upp nästan allihop. Jag har skickat ett lite roligt överraskningspaket till en släkting. E har fått låna en folkdräkt, så nu kommer både hon och jag se gammelsvenska ut på festen på fredag, hon i Ångermanlandsdräkt och jag i Blekingedräkt. Jag har pratat med mamma idag och hon verkade ganska pigg! Jag sträckte ner fickan på vårjackan och hittade $10 000. Nej, det var visst en pappersnäsduk. Använd dessutom. Men allt det andra var sant! Nu ska jag baka cupcakes med ett gäng härliga tonåringar. Peace.