monnah – Sida 307 – Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare

31°C och man ska inte klaga.

10 juni, 2015 Inga kommentarer

Varför ska man inte klaga? Nej, för vi fick reda på att mammas cellgiftsbehandling gick bra idag efter två veckor med för höga kreatinvärden och alldeles för lite vita blodkroppar. Dessutom firar min roliga brorsdotter två år idag. Puss och kram till en av de små pluttarna jag längtar efter att få träffa i sommar! (Jag älskar att vara moster och faster. Det ger guldkant på livet! Hade jag haft en massa pengar hade jag skickat roliga överraskningspaket med bortskämningsgrejer till dem. Ofta!)

Yngsta dottern har nu uppdaterat ljusgrenen för de varma sommarmånaderna som ligger framför oss. Jag bad om fiskar i sommarfärger och fick ett gäng i olika nyanser mellan solgult och koboltblått. Jättefint! Det är bra att ha en origamiexpert i familjen. Hon får emellanåt jobba hårt.

Origamiexperten och jag hade en tidig date hos tandregleringen. När vi kom hem hade det redan hunnit bli nästan outhärdligt varmt. Det känns på solen att vi är närmare den här uppe på hög höjd. Därför är det ibland är det väldigt skönt att ha det där diket i trädgården! Särskilt då det är över trettio grader varmt. Jag måste ha alla mina temperaturregleringsgener från vikingarna…

Något som kanske också kom via vikingarna är den här rosenbusken. Jag har aldrig sett den blomma så vackert som i år! Den har tydligen mått bra av kylan och allt regn som fallit. Det kan också vara så att krypen som brukar äta upp dess blad inte har mått så bra av samma väderlek.

Ditten och Datten

Grattis till den finaste Faren i världen!

8 juni, 2015 2 kommentarer

Det finns ingen som är så bra på att hålla tal som min Far. Det skulle i så fall vara min kusin som ser ut som en 20 år yngre version av honom… Fotot här ovan togs då lillebror och svägerskan skulle få några goda råd på vägen tillsammans genom livet. Far avslutade med att låta oss alla lyssna på ”Nå’n där uppe måste gilla mig”. Idag spelar jag den för Far. Grattis på din alldeles egen dag!

Ditten och Datten

Söndagspromenad.

8 juni, 2015 Inga kommentarer

Sonen hade jätteont i halsen och ville bara ligga hemma och läsa i sängen och yngsta dottern tyckte det skulle vara att ta i om hon skulle gå en kvällspromenad dagen innan hon skulle ut och springa. Då var vi bara tre kvar! Underbar kväll med brinnande berg, fina lamm och uppfriskande luft. Själv behövde jag rensa huvudet då mamma hade åkt in på akuten med hemsk huvudvärk. Nu på morgonen fick vi reda på att det var bihåleinflammation som ställt till det. Tack och lov! Aldrig har väl en bihåleinflammation tagits emot med sådan entusiasm. (Cellgiftsbehandlingen bryter ner hela immunförsvaret samtidigt som den tar kål på själva cancern, så det är sannerligen ingen dans på rosor…)

Ditten och Datten

Glad och tacksam.

7 juni, 2015 6 kommentarer

Foto: E. B.

Nu är han ordentligt avfirad, vår fine G, the High School Graduate.

Fest blev det och så klart alldeles för mycket mat. (Jag kommer från en stor familj där det alltid varit viktigt att vid kalas så ska det finnas mycket gott att välja på och min svärmor kallar sig själv ”dubbel sats”. Hur ska jag någonsin lyckas vara lagom?) Två olika sorters potatissallad, revbensspjäll, två olika sorters grillad kyckling, hamburgare, sallad och lite annat smått och gott. Ja, och så kladdkaka med vaniljglass och jordgubbar. Och dricka. Och godis. Om någon gick hem hungrig så var det deras eget fel, hahaha!

Vi har sådan tur att vi har lite nära släkt här i krokarna och det känns fint att kunna dela sådana här dagar tillsammans med dem, något vi aldrig kunde göra då vi bodde i Sverige! De andra gästerna var vänner som G själv hade valt, men vi var ändå närmare 40 personer här hemma. Jag tror att de flesta hade trevligt. Tur med vädret hade vi också, faktiskt en faslig tur! Vi hade blivit lovade riktigt ruskväder, men lyckligtvis hade vi uppehåll ända tills de första gästerna började dra sig hemåt. Efter det öppnade sig himlen, så där så man kunde tro att ett helt gäng stod och öste vatten och hagel över oss samtidigt som blixtarna svingade sig mellan bergen. Se, det var ett fint avslut på en härlig dag!

Jag gillar traditioner, jag gillar att fira olika milstolpar och jag gillar att ha fina människor omkring mig. Det blev ingen trängsel framför trappan, inga vita mössor och inga studentflak för sonen, men det känns ändå fint det här. Framtiden är ljus!

Musik

När hjärtat är fullt.

6 juni, 2015 6 kommentarer

I bilen lyssnar jag alltid på musik (störigt högt) eller på radiokanalen som motsvarar något slags P1 i Sverige. I kväll var det lite ”Beejthouven” (amerikaner och deras uttal) på tapeten. Min absoluta favorit, den som alltid får mig att gråta en skvätt.

Beethoven – Piano Sonata No. 8, Op. 13 ”Pathétique” II. Adagio cantabile

Det finns nästan inte något vackrare på denna jord. Nästan inte. Däremot finns det en del annat som får mig att gråta. Det här till exempel:

Love you forever av Robert Munsch
Du måste finnas med Helen Sjöholm
I den stora sorgens famn med Ted Gärdestad
Always on my mind med Elvis Presley
Space oddity med David Bowie
Nothing compares to you med Sinead O’Connor
Nulla in mundo pax sincera

Och så en hel massa annat också. Men sådan är jag. I morgon ska jag i alla fall inte gråta, för då ska vi fira sonens high school-examen. Han fick sitt jättefina examensbevis på posten idag. Amerikanerna kan kanske inte uttala Beethovens namn, men de är duktiga på examensbevis, diplom och annat som man kan hänga upp på kontorsväggen!

Ditten och Datten

Uppdatering pannrummet/tvättrummet.

5 juni, 2015 2 kommentarer

Ingenjören till make kommer ofta på smarta lösningar till olika problem och jag låter gladeligen honom skruva och dra och borra och löda där det behövs. Nu har vi en gardinstång i taket och ett provisoriskt draperi som kostade några tior på IKEA.

Tur att jag inte klipper i tyll särskilt ofta.
Synd att IKEA inte talade om att de två längderna inte var lika långa från början. (Fast vi slipper i alla fall riskera att gardinen släpar i golvet och samlar damm.)
Hela detta lilla pluttrum känns på en gång lite ljusare och jag är nöjd trots gammeltantsgardinen och genomskinligheten.
Haren är mycket gladare i sin nya, svarta ram som faktiskt har ett glas i sig.
Jag har sett vit väggfärg ute i garaget. Tror jag ska fylla i det omålade under skåpet. Å andra sidan ser man det inte då man inte tar kort från den trånga korridoren som jag har gjort här, so why bother liksom? 😀

Ditten och Datten

Om att vänta.

4 juni, 2015 4 kommentarer

Väntar du mycket? Och vad väntar du på? Själv väntar jag på bättre tider, på resultat, på något spännande som ska hända, på att något ska bli klart och säkert på en hel del annat också. När man har barn väntar man ofta på att aktiviteter ska ta slut. Denna tid kan vara aktiv eller passiv beroende på vem man är och vilket intresse eller ansvar man har i själva aktiviteten.

När dottern åker till sina ridlektioner brukar jag inte åka hem emellan lämning och hämtning. Ibland sitter jag inne i ridhuset och tittar på lektionen, ibland sitter jag kvar i bilen och lyssnar på någon ljudbok och ibland tar jag mig en promenad i parken som ligger mitt över gatan.

Idag var vädret perfekt för att strosa runt i parken och det var bara den tjusiga, viktorianska klänningen och parasollet som saknades. Det allra bästa var inte ens den perfekta temperaturen och den alldeles lagoma (jag vet att det inte är ett ord, men det borde det vara) solen. Det var de glada ljuden från barnen och ungdomarna som gungade på en sådan där härlig gunga som klarar gamla tanter och farbröder också. Det var också mannen som satt och spelade tuba mitt i grönskan. Jag fångade kanske mer soptunnan än honom, men jag älskar ändå det här fotot. Vet du hur underbart en bastuba som får fritt spelrum låter? Det visste nämligen inte jag innan idag.

Jag mötte en ung mamma som sprang efter sin lilleman (i tvåårsåldern) och hon skrattade och ropade ”What a wonderful day it is!” till mig. Jag kunde inte annat än att hålla med. Just dagens väntan var helt enkelt effektiv energipåfyllnad på alla sätt och vis.

Ps: Det är inte ofta man hör tuba som solistinstrument. Jag tänkte att det kunde vara roligt att höra Melton Tuba Quartett imponera lite. (Nej, tuba kommer aldrig att bli mitt favoritinstrument, men visst är de duktiga, de här herrarna?)

Ditten och Datten

Sommarlov.

4 juni, 2015 2 kommentarer

Sonen är vid Lake Powell och njuter förhoppningsvis av den fantastiska natur som erbjuds där. Här hemma är det nu sommarlov för mig och de unga damerna. Jag har fortfarande lite jobb som jag vill få klart innan vi åker till Sverige, men annars försöker jag få till fina upplevelser med döttrarna så att dagarna inte ”bara går”.

I morse klippte jag gräset på baksidan och när jag kände hur skönt vädret var lade jag mig i gräset och lyssnade klart på en ljudbok från Audible. Tänk dig perfekt, svensk sommardag så har du känslan! Efter det åkte jag och tjejerna till Provo för att lämna in ett objektiv till kameradoktorn och äta lunch. Hux flux hade det gått flera timmar och det kan hända att vi kom hem med lite fina accessoarer. Det är sådant som inte alls är nödvändigt, men som kan vara lite kul för att muntra upp lite i sommar. Till och med jag köpte mig ett armband! (Jo, det är verkligen till och med då det gäller mig…)

Hur gör man utflykter så billiga som möjligt? Även om man förbereder picknickar och fixar allt på förhand kostar det alltid mer för vår familj att bara leva på sommaren. Har du några bra tips?

Ditten och Datten

Livet var det, ja.

3 juni, 2015 Inga kommentarer

Idag träffade jag en svensk tjej som jag blivit vän med sedan vi flyttade hit. (Hon är 39+ veckor gravid och strålande vacker! Det där med hur gravida kvinnors skönhet stämmer nu inte alltid, men helt klart i detta fallet.) Hur som helst. Vi satt och skvallrade på IKEAs restaurang och åt god najadlax. Det kändes precis som att sitta på IKEA i Kungens Kurva och på något vis kändes det väldigt skönt att veta att vi åker till Sverige om bara ett par veckor.

Mammas kropp har motarbetat henne på alla sätt och vis de senaste veckorna. Njurarna renar inte riktigt som de ska och de vita blodkropparna har tagit för mycket stryk för att hon skulle klara av den cellgiftsomgång som var planerad till förra veckan och trots inläggning och behandling på sjukhus har det inte blivit tillräckligt bra. Nu ber vi för att det ser bättre ut nästa vecka… Du får gärna göra detsamma.

I morgon är det dags för en annan fin vän med hälsoproblem att opereras. Framtiden är oviss, men jag låter tanken på att vi inte vet något om vad som ska hända någon av oss trösta. Jag orkar inte vara rädd för allt hela tiden… Du, fina L, det blir bra! För dig och för mamma och för alla andra kommer här Waltz for Toots spelad av Jim Schneider och komponerad av Rickard Malmsten. Rickard är en duktig kompositör och basist, tillika bror till en av min pluttsyrras gamla tonårscrusher (eller hur man nu skriver). Musik helar.

Funderingar

Mors dag.

1 juni, 2015 8 kommentarer

I arton år har jag blivit firad på Mors Dag. Jag har fått ögonfransböjare (fråga inte), teckningar, böcker, pussar, lerfigurer, julgransprydnader och blommor. Idag kom maken och barnen in med frukost på sängen och de här fantastiska solrosorna. (Hej Martin! Mamma och Far kallar mig fortfarande Solblomma när jag inte blivit av med arvet eller varit för skarp i tonen eller druckit Pepsi Max. Hehehe.) Jag fick hemmagjorda, vackra och personliga gåvor som gjorde mig glad in i hjärteroten.

Att vara mamma är min svåraste uppgift. Det är svårare än att vara barn till mina föräldrar, det är svårare än att vara maka och det är svårare än att vara syster, svärdotter, kusin, syskonbarn, granne, medarbetare eller kund.

Som mamma vet jag att mina barn gör som jag gör, inte som jag säger. Jag vet att hälften av deras gener kommer från mig och mina förfäder och de är inte alltid särskilt lätta att hantera. Generna, alltså. Jag vet att min kärlek till dem är helt ovillkorlig och att den kärleken gör ont så det svider, både av allt det goda och allt det svåra. Jag vet att mitt liv för evigt blev förändrat en sen kväll i augusti för snart nitton år sedan. Hur förändrat det skulle komma att bli kunde jag inte för mitt liv ens föreställa mig. Jag har känt vart och ett av mina barn sedan innan de blev till, men trots det måste jag acceptera att deras vägar är deras egna att upptäcka och utforska. Jag vet att blod är tjockare än vatten vad som än händer i våra liv. Jag vet att jag inte är mer än människa och att jag därför har utsatt alla tre barn för saker som jag kanske inte är så väldigt stolt över, men på det stora hela har jag gett allt jag haft för att de skulle få ett fint liv och en ljusnande framtid.

Jag vet att ofrivillig barnlöshet och döda barn och döda mödrar gör just denna dag till en av de svåraste på hela året för en del. Gäller det dig vill jag bara skicka en kram och hoppas att i morgon blir en bättre dag. Jag vet att livet inte alltid blir som man räknat med och att en del inte längre har kontakt med sin mamma eller sina barn. Om du tillhör den gruppen skickar jag också en kram. ”Life is hard, but life is good.” ”Livet är svårt, men livet är bra.”

Jag önskar dig en vecka full av solrosor, kärlek och en och annan glass.