”I morgon är en annan dag.” Det är ett citat som hjälpt mig släppa taget om dagar som kanske inte varit de bästa. I går var jag verkligen inte på mitt bästa humör. Jag var så ledsen över det som hade hänt i Paris. Jag kände mig frustrerad över det faktum att dessa terrorister faktiskt tänkte att de gjorde gott för världen. Jag var arg då jag tänkte att Sverige och svenskarna knappast sitter säkra. Tur att jag hade mitt tacksamhetsprojekt att fokusera på så jag kunde somna i lugn och ro.
Idag är verkligen en annan dag. I går lyssnade jag på direktsända nyhetsutsändningar i flera timmar för första gången på jättelänge då jag numera mest läser insändare och debattartiklar, sådant som Facebookbekanta lägger upp. Idag är det som att attackerna aldrig ägde rum, förutom att ”alla” skaffat en Facebookprofilbild som är röd-, vit- och blårandig. Jag tror att många tänker ”hemskt, det var det, nu går vi vidare”. Nästa vecka ett annat randigt filter att lägga på profilbilden för att visa hur stöttande man är… Det här är IS, för dig som orkar lägga ner en god stund på en inte helt lättläst engelsk text som verkar vara väldigt välunderbyggd. Frågan är hur många som förstår att det inte går att bekämpa IS genom att lägga ett randigt filter på sin Facebookprofilbild? Ibland undrar jag. Å andra sidan är det väl just förmågan att tränga undan verkligheten som gör att vi orkar med livet utan att deppa ihop över allt som är jobbigt. Inte ska jag då dra undan mattan på alla som behöver ha det så!
Själv kunde jag njuta av en fantastisk morgonpromenad i friskt senhöstväder med klar luft och blå himmel för att sedan vara med på Öppet Hus som yngsta dotterns stall bjöd på. S var så duktig och vann till och med en rosett då hon placerade sig trea i sin grupp! Vinnaren i gruppen var en väldigt duktig kille i 25-årsåldern som är allt-i-allo i stallet vilket gör rosetten ännu mer värdefull.
Efter lunch kom min väninna hit med sin dator, sin nya externa hårddisk och ett gäng fickminnen med fotografier på för att vi skulle ha ”fotoeftermiddag”. Tanken var att jag skulle hjälpa D samla ihop bilder från diverse ställen (fickminnen och delade fotoströmmar på telefonen t ex) och spara ner på den externa hårddisken. Själv skulle jag sortera ett gäng fotografier som trycktes efter att jag hade slutat (Usch, så sorgligt det låter…) scrappa mina bilder. Vissa av dem är 5-6 år gamla. Jag och maken kunde hjälpa D att få koll på det hon skulle men sedan satt hon och jag mest och diskuterade livet i högt och lågt tills det var dags för henne att åka iväg. Jag har nu sex slarviga högar på bordet och ingen riktig plan runt vad jag ska göra med fotona och jag har fått iväg noll beställningar på de fotoböcker jag hade planerat att beställa med en 50%-kod som går ut i morgon.
Som sagt. I morgon är en annan dag. Idag var en fin dag trots att gårdagen var så rutten. Livet går vidare. Idag tänker jag på alla som jag delar jobbiga och svåra stunder med, men också alla som jag delar fantastiska och ljusa minnen med. Vill jag byta mina erfarenheter mot någon annans? Nej. Önskar jag ha vissa saker ogjorda? Kanske, men det är ingen idé att ligga kvar i det förgångna och skapa något slags förskönad nostalgi över något som med all säkerhet inte var så bra som det verkar många år i backspegeln. I morgon är en annan dag. Dagen idag kommer vara del i det som lett upp till den dagen och den stunden. Jag är tacksam över att jag får vara jag och för de erfarenheter jag upplevt, genomlevt, överlevt och till och med återupplevt. Om du som läser varit en del av de erfarenheterna tackar jag dig och önskar dig en strålande morgondag. Allt har sin tid. Peace.
