Ditten och Datten

Bloggbrudarnas tia om köket.

14 kommentarer

Hej på dig efter en veckas uppehåll… Här har jag varken skrivit i min egen eller läst andras bloggar. Jag kommer nog inte att hinna skriva särskilt mycket under den kommande veckan heller, men här kommer en ny Bloggbrudarnas tia! Idag handlar det om köket. Håll tillgodo!

  1. Vilket är ditt bästa och/eller värsta köksminne?
    Att leva mer eller mindre utan ett vettigt kök från april till december efter det att varmvattenberedaren hade exploderat i vårt hus i Snättringe fick mig att inse hur otroligt bortskämd jag varit i hela mitt liv! De där månaderna var utmanande på väldigt många sätt, men ”det var bara världsligt”. Som tur är växte jag upp utan diskmaskin, men med många småsyskon, så jag har alltid varit snabb på att diska för hand och har inte direkt något emot det heller. Många av mina finaste köksminnen handlar faktiskt om att ha stått i något kök och diskat under eller efter något slags fest. Jag kan inte ens räkna hur många timmar det rör sig om. Att vara helt ensam om den där kökstjänsten är inte så roligt, men att ha sällskap av andra som kommer och går är riktigt härligt. Köket är festens hjärta!
  2. Har du haft någon köks- eller matinspiratör?
    Min mamma, alla dagar. Hon var otroligt duktig på att laga god mat och ställa till med fest. Efter att ha gått lanthushållsskola var hon en riktig hejare på styckningsdetaljer, hur man saftar, syltar, tar vara på minsta lilla del. Det är så jag växte upp, alltid med god, hemlagad mat och hembakat bröd. Mina småsyskon kommer inte riktigt ihåg det. När jag var femton blev mamma sjuk och efter det hade hon aldrig samma ork eller lust även om kunskapen naturligtvis fanns kvar. Jag är ofta tacksam över den goda skolning vi fått i allt från hur man hushållar till att det är festligt att umgås med andra över god mat. (Minus att fester alltid gjorde mamma så stressad, det har jag själv fått jobba bort.)
  3. 5-10 saker som alltid finns i ditt kylskåp/frys? Och varför?
    Lök av olika slag, ägg, ost, potatis, smör, morötter, grädde, kyckling, lax, frysta grönsaker (också av olika slag). Med dessa ingredienser kan jag sno ihop allt från en snabblunch till en festmåltid om det skulle behövas.
  4. Hur ser ditt drömkök ut? Om du hade obegränsat med resurser och utrymme, vad hade du skapat då?
    Det är för det första uppbyggt kring arbetstriangeln! Jag väljer en vedspis och en extra bred elektrisk spis. Aldrig mer med induktion, jag blev galen när vi hade det. Gasspis är det absolut bästa, men tyvärr tycker jag också att det är lite läskigt. Jag tycker om enkla shakerkök. Scandinavian Shaker Kitchen har precis sådana kök, men fy för priserna! Rejäla rostfria bänkar från 70-talet tack och diskmaskin som inte är mitt i arbetstriangeln. Utsikt från arbetsbänken och från köksbordet. Stor plats för ett härligt bord och sköna stolar som går att göra tillräckligt stort för att rymma minst tolv personer. Jag hade haft ett inbyggt skafferi och plats på annat ställe i närheten för en större frys. Olika slags belysning för att både ha riktigt bra arbetsbelysning och mysljus.
  5. Vad är bäst respektive sämst i ditt nuvarande kök?
    Bäst är vedspisen och känslan. Jag älskar att vara där, att jobba med matlagning och att ta hand om skörden och att ha närheten till verandan och trädgården under sommarhalvåret. Jag älskar att vi kan sitta där och umgås och mysa.
    Sämst är att diskmaskinen är placerad mitt i arbetstriangeln, så är man fler än en person är någon ofta i vägen. Det fick dock bli så eftersom jag verkligen ville ha en rejäl rostfri bänk och den var vänd åt det hållet. Jag gillar inte heller att ha spis i hörnet.
  6. Berätta om ditt allra första kök i ditt första boende. Hur såg det ut? Använde du det mkt? Spinn vidare som du vill.
    När jag flyttade hemifrån bodde jag inneboende hos min faster i ett halvår. Efter det hyrde jag ett rum hos en ensamstående kvinna i 2,5 år och delade kök med henne och två andra tjejer. Det var först när jag fick hyra mammas väninnas lägenhet i andra hand som jag fick ett eget kök. Det var en köksvrå, bokstavligen, och jag fick knappt plats att vända mig där inne. Ingen dröm precis och inte skapade jag några stordåd där. Jag skulle säga att jag var bättre på att laga riktig mat när jag bodde inneboende. Vi som bodde där hade ibland matlagningshelger då alla lagade storkok och så delade vi upp det mellan oss så det skulle bli billigare och större variation i det vi åt.
  7. Om ditt kylskåp kunde prata vad skulle det klaga på mest?
    ”Men åh, vad du är tråååkig! Jag vill ha mer glamour, mindre lökiga inneboende och fräschare besökare!”
  8. Vilket köksredskap representerar bäst din personlighet och varför?
    Det måste vara min assistent. Rund, bullrig, effektiv och stark. 😅
  9. När, var och hur handlar du mat? Använder du matlistor/appar, storhandlar, olika affärer, på marknader.. berätta om dina matinköp.
    Vi bor på en ö som översvämmas av turister på sommaren. Under resten av året är dock kundunderlaget för den lokala ICA Nära-butiken inte särskilt stort. Jag är därför noga med att stötta ”vår” butik, köper matvaror efter säsong och storhandlar då och då på ICA Maxi eller Willys i Lyckeby (”förort” till Karlskrona). Vi odlar dessutom en del, så från juni till september belastas matkontot mindre. Jag och maken delar en app där vi skriver vad som ska handlas då vi kommer på det. Smidigt! Det är oftast jag som lagar maten och det gör jag efter principen ”här har du ditt kylskåp och din frys”. Det brukar funka utmärkt, sparar pengar, men är ju inte särskilt glammigt.
  10. Berätta om 1-3 köksmaskiner som du använder flitigt och varför.
    När barnen bodde hemma använde jag maskinerna betydligt oftare! Vår Magimix används nästan varje dag av maken till smoothies, mitt mest använda elektriska redskap är mixerstaven på vintern. Annars kör jag mest grejer för hand. Lagar man mat till många är matberedaren en god vän, men en sådan finns numera bara på sommarstället.

En lista om köket kräver ett recept, så det blir en bonus i Bloggbrudarnas 10:a denna gången.

Så avslutningsvis – dela med dig av ditt ”ess i rockärmen” recept. Receptet du vet alltid går hem hos gästerna, eller det du alltid går till när inspirationen tryter. Kanske det är ett ”tager-vad-jag-haver” recept. Du vet vad som är ditt ess, berätta för oss!

Själv påminner jag om en länk till ett recept som uppfyller kraven på gott, snabbt och lätt. Halloumi stroganoff uppfyller alla dessa krav. Fast allra lättast och godast är kanske ”plåtmat”, att skära upp och lägga i princip vad som helst på en plåt, massera med olivolja, salt och kryddor, ugnsrosta i 200-225 grader och servera som en varm sallad med en god dressing. Funkar både till vardag och fest. Hoppas detta blev rolig läsning. Häng gärna på och berätta vad du har att säga om köket.

Här hittar du de andra bloggbrudarna:

Anna
Anna
Annika
Sara

Continue Reading

Ditten och Datten

Skolavslutning.

4 kommentarer

Va, hur kunde skolgårdens ljud bära hela vägen ut hit till Uttorp? Glada tjo och tjim, det där dova mullret av röster i alla åldrar, men mest de ljusa och lätta. Där gick jag i morse på grusgången och undrade om jag fått hörselhallucinationer. Rensade pelargonblad, trampade på sniglar som roade sig efter nattens regn, njut av solen i den rena, klara luften. Frågan kvarstod. Hade jag blivit tokig? Det blev tyst igen, men plötsligt började kyrkklockorna ringa. Med ens kunde jag överge tanken på galenskap. Det visade sig vara skolavslutning på gång!

Det har gått fem år sedan vi gick på vår sista (eller senaste) skolavslutning, yngsta dotterns studentutspring som fick ske under märkliga former pga Covid. Känslan var överväldigande och det som tröstade var att vi ändå kunde ha ett litet firande i trädgården i Bredavik. Sista gången jag satt och grät i Adolf Fredriks kyrka var annars i juni, åtta år tidigare. Att få vara med på en kyrkavslutning för en skola med musikklasser ÄR något magiskt. Våra svenska sommarpsalmer tar fram det innersta i mig, det som jag kanske inte delar med en endaste själ. Att spela in det funkar inte, men här kan du ändå få ”vara med”. Sonens musiklärare leder Den blomstertid, men förutom det får du mullret av spända barn som inte KAN vara tysta, en ruskigt duktig kantor och lite annat smått och gott. Grattis till sommarlov, väl uträttat arbete och allt det andra till alla barn och vuxna som fortfarande befinner sig i skolvärlden!

Continue Reading

Ditten och Datten

Det som snurrar runt i luften.

6 kommentarer

Jag känner den så fort jag öppnar sovrumsdörren och kommer ut i vardagsrummet. Doften av hemma. Doften av medelålders inneboende, liten knubbig besökare och vårbruk med ovanligt många dammtussar i hörnen. Jag känner hur köket andas vitlök, mogna bananer och rooibos med någon fruktig smaksättning. Jag tänker att jag är tacksam över vår moderna toalett, rinnande vatten och en golvbrunn som inte läcker förruttnelse, urin eller långa tiders hudavlagringar och ackumulerad livs-skit.

När köksdörren knarrande öppnas ut till verandan är det doften av pelargon som raskt tar över. Jag plockar ett blad, tänker att det är märkligt att denna metalliska doft som gör mig så glad stör andras näshår så till den grad att de vägrar ha dessa växter hemma. I trädgården ser allt frodigt och levande ut. Nyregnade grusgångar, fuktigt gräs och blommande vallmo bjuder in till imaginära Majas alfabets-symfonier och Carl-Antons sång om den korta, svenska sommaren.

Vi pratade om gamla människors speciella doft häromdagen och vännen sa att det är särskilda ämnen i huden som förändras, så vi borde kunna hålla oss fräscha med hjälp av rejäla skrubbningar när vi blir äldre. Jag ville lära mig mer och hittade artikeln om luktsinnet från 2013 som påminner om komplexiteten i det sinne som oftast ses som minst viktigt. Under COVID var det nog många som omvärderade den vikten. Jag vet flera som blev som galna av att antingen inte känna dofter (och därmed smaker) på många månader, eller de som fick omprogrammerade doftreceptorer och fick helt nya doftpreferenser. Själv har jag alltid haft en känslig näsa och även om dess kraft trubbats av lite har jag fortfarande stor nytta och glädje av den. Luktsinnet ger livet guldkant och ger superkrafter gällande vardagliga utmaningar. Idag hyllar jag alla näsor och deras funktion, oavsett vilken form och storlek de har!

Continue Reading

Ditten och Datten

Loppisrunda i Växjö, nationaldag och barnvakt.

6 kommentarer

Alltså, tur att jag inte har någon karriär som bloggare, för då hade jag nog fått kicken efter den senaste månaden. Dagarna går i ett. Jag tror mig veta att vi är många som hade önskat längre dygn under maj och juni. När vinterns knackiga halvfart äntligen har åtgärdats hade det känts dumt att prutta fram i samma fart och därmed missa en massa av allt som utspelar sig åt alla håll och kanter! Å andra sidan är många utmattade efter att ha stått ut med D-vitaminbrist och en allmän nedstämdhet hela vintern, så det är inte ovanligt att träffa på medmänniskor med bleka läppar och mörka ringar under ögonen som knappt kan stå ut i väntan på de efterlängtade semesterveckorna. Vi är lite märkligt skapta, vi svenskar, men det tillhör väl sakens natur.

I torsdags åkte jag till Växjö med dotter, dotterdotter och syrra för att gå på loppisrunda. Ett par av oss jobbade några timmar på förmiddagen innan vi möttes upp för att gemensamt inleda denna lilla roadtrip. Det är (nästan) alltid trevligt och givande att sitta och prata i bilar. Man kommer ingenstans och behöver inte känna sig uttittad då ens samtalspartner sitter och tittar åt samma håll som en själv. Vi satt mestadels och pratade om bröllopsförberedelser, vad vi ska göra den närmaste tiden och lite annat smått och gott. Syrran och dottern satt och planerade rutten för själva loppisarna och gjorde det med den äran. För att orka med en hel eftermiddag i butiker behövde vi dock grunda med lite ChopChop. Ingen har väl anklagat dem för att laga allt för nyttig mat, men gott var det. Väldigt gott, till och med. Emmaus var nog den sämsta second hand-butik jag någonsin besökt, men både Röda Korset och Erikshjälpen hade mycket som var trevligt. Allra bäst gillade vi alla dock Busfrö, en butik som inte alls bara sålde barnkläder vilket dottern hade fått för sig. Trevligt, välsorterat, bra priser och trevlig personal. Högsta betyg!

Vi mötte upp en av syrrans bästa vänner och hennes man eftersom de var på väg ner till Karlskrona och passade på att också upptäcka lite mer av Växjö när vi nu ändå var där. Domkyrkan är ett givet besöksmål. Imponerande på alla sätt och vis, men dessutom är Livets träd, deras ljusstake, så otroligt vackert att jag aldrig sett dess like någon annanstans.

Mormor och lilla Titti tände ljus för att minnas de som gått före. Det gör jag varje gång jag får tillfälle. Tycker det är en fin tradition.

Denna lilla Biergarten hade vi dessvärre inte tid att sätta oss på, men TIPS till alla! Kan inte svara för matens kvalitet, men myset alltså… Hundra poäng!

Nationaldagen firades sedan igår, delvis i regn i Wämöparken där barnens kusin spelade trummor i sitt band. Jag missade då jag stannade hemma med lilla Titti för att förbereda för gästerna som skulle hänga med hem efter de läckra tonerna. Det visade sig vara en god idé. Dottern hade förberett en av de godaste tårtor jag ätit på länge, men den får jag berätta om en annan dag. Svett och tårar ingår i historien. Det var så trevligt att ha svägerskan, svågern och deras son här. Finfin eftermiddag och kväll… Jag kunde knappt stå efter grillmiddag, tårta och Otto-glass som gästerna tagit med sig. Gott och trevligt, en kombination som jag gillar.

Idag har dottern och svärsonen varit på galej. De åkte hemifrån tidigt i morse och väntas tillbaka mitt i natten. Totta (morfar) och mommo har haft jouren hela dagen till di gamles stora glädje och förnöjelse. Vi hade hjälp i några timmar av mina brorsbarn som gillar sitt lilla kusinbarn. En 7- och en 12-åring kan dock reta varandra till vansinne och jag fick be dem tänka på att lilla Titti suger i sig precis allt hon ser och upplever som en svamp. Hon lär sig i 180 km/h i varje vaken stund. Detta hjälpte lite och när alla samsades var det väldigt mysigt här hemma.

Det blir inte många knyck gjorda med en 1,5-åring som medarbetare, men det är roligt och lärorikt på så många sätt. Jag älskar det! Den enda nackdel jag riktigt kan se är tröttheten. Jag tycker mig minnas att jag var väldigt trött som småbarnsmamma också, men tror ändå att jag är tröttare idag. Huruvida det är sant eller ej går det tyvärr icke att utröna, så vi får väl nöja oss med att det ligger någon sanning i det faktum att folk som träffar mig frågar ”hur mår du” eller ”är allt bra”. Jag gissar alltså att det betyder att jag ser lite schleten ut, hehehe. Tack för härliga dagar till naturen, trädgården, familjemedlemmar och allt/alla andra som gjort mitt liv lite bättre sedan i torsdags!

Några av fotona har äldsta dottern tagit, som de från domkyrkan och tårtbilderna.

Edit: Inte konstigt att jag såg scheleten ut! Jag hade visst borrelia./M

Continue Reading

Ditten och Datten

Lång dags färd mot ordning och reda.

12 kommentarer

Jag gillar ordning och reda.
Jag gillar städat.
Jag gillar rätt sak på rätt plats.
Jag gillar mysigt.
Jag gillar hemtrevligt.
Jag gillar att känna mig färdig.

Den som tar sig en titt hur vi har det här hemma just nu kan konstatera att det varken känns ordningssamt, städat, mysigt eller hemtrevligt. Dagen börjar därför med en rejäl uppröjning för att få saker på plats. Jag vill ändå klappa mig själv på axeln och kan konstatera att anledningen till att det ser ut så här är att annat viktigt har prioriterats. Detta är det vanliga kaoset efter maj, åtminstone här hemma. Jag ser dock känslan i bilden längst upp i antågande. AI kan vara riktigt hjälpsam ibland…

Continue Reading

Ditten och Datten

Det tar sig!

6 kommentarer

Också det som tagit mycket tid på sig här i trädgården börjar visa framfötterna nu. Det är till exempel alltid kul när pelargonerna börjar blomma. De flesta tomaterna har ordentligt med blommor, somliga växter som gjorde sken av att vara döda har kommit igen och myrorna attackerar bladlöss på ett par ställen. (Jag ska såpspreja imorgon.)

Tänk så glad all denna växtlighet gör mig… Det gör även denna:

Bägarrankan som jag köpte halvdöd, men lovades en ny om denna inte skulle ta sig, har satt två fräscha knoppar. Tvillingsporren har påbörjat sin generösa blomning och jag ser potentialen till blomexplosion också i år (mest tacksamma utekrukväxten någonsin). Prinsessan Marie har så många småknoppar att jag knappt kan bärga mig då jag tänker på hur fint det ska bli där i rosportalen.

Jag följde med dottern till Pingstis och hittade ett fantastiskt bokstöd och några härliga gå bort-vaser. Ett och annat till presentlådan fick också följa med hem och de två sönderslagna uddamuggarna som saknats de senaste månaderna är utbytta mot två andra vackra muggar. Ja, så tji fick jag som sa att INGENTING skulle inhandlas efter att jag hade lämnat fyra kassar i donationsdörren.

Continue Reading

Funderingar

Vila och sånt.

12 kommentarer

Jag hörde imorse någon säga att dagens kroppar blir utslitna på ett onaturligt sätt då de sitter i kontorsstolar, lyfter tunga patienter om och om och om igen och allmänt återupprepar rörelser utan att bygga styrka för att kompensera. Jag tänker att det är så mycket som är onaturligt för oss människor – hur vi lever i städer, hur vi lever avskärmade från varandra trots att vi aldrig bott så tätt på varandra, hur vi matar hjärnan med kost som gör oss sjuka (både bokstavligt och bildligt talat), hur vi teoretiserar allt i livet och lever i huvudet istället för med kroppen, hur vi tar in all världens smärta och känner oss ansvariga för den utan att ens kunna hantera vår egen och hur vi transporterar oss. MEN, det är ju som det är. Det är så här livet ser ut för oss, det är så här vi är, det är så här vi anpassat oss. Medellivslängden har ökat med mååånga år, men jag tror knappast att den självupplevda livskvaliteten har gjort det. Du vet den klassiska frågan: ”Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?”

ska man vila först när man är klar blir det aldrig vilat

kajsa

Lillastesyster väntar på att ta emot sitt andra barn vilken dag som helst och kom med denna kloka påminnelse. Jag påmindes om vikten av att ta ansvar för sin återhämtning, något som jag blivit mycket bättre på sedan jag var utmattad för ett gäng år sedan. I ett samhälle som är så fokuserat på egot och hur vi känner oss borde vila vara en naturlig och viktig del i vardagslivet, men jag tycker mig inte se att det är så. Vi skulle kunna må bättre av att se till att faktiskt vila då tillfälle ges. Mammas väninna hade som söndagstradition att ta en rejäl tupplur medan make och barn fick förbereda maten. Ingen fick störa henne, punkt slut. (Huruvida hennes man fick samma chans vid annat tillfälle kan jag inte uttala mig om.)

Själv har jag ofta funderat över känslan av att känna mig dålig om jag inte är upptagen med något. Varifrån kom den från början? Varför är det så viktigt i vårt samhälle att påpeka hur upptagna vi är? Det ger liksom stjärnstatus att vara jätteupptagen och att kunna hantera det med svalhet, kontroll och full koll. Jag vet många saker som jag kämpar med medan jag är bättre på annat, medan andra har sitt. Just det här upptagenhetshävdelsebehovet tycker jag dock är mer allmänt utspritt, åtminstone bland kvinnor i USA och Sverige där jag levt mitt liv.

Vila kan se väldigt olika ut för olika människor. Vi vet väl alla att scrollandet på telefonen sällan ger den typ av vila som vi mår bra av, utan mer är ett sätt att undvika det som behöver göras. Jag gillar bättre små tupplurar och skäms inte för att lägga mig en stund på eftermiddagen för återhämtning. Larmet måste dock sättas, sover jag för länge blir jag alldeles groggy. Att tömma huvudet med ett yogapass är ett jättebra sätt att utöva aktiv vila, men det har jag inte gjort sedan jag fick min hälsporre. Inte heller promenader har varit aktuella tråkigt nog, särskilt för dottern som bott här i någon månad och har fått gå sina barnvagnspromenader på egen hand eller med sin pappa. Jag ser fram emot att långsamt återta de goda rutiner som jag faktiskt har i mig. Dessutom har vi äntligen plockat fram trädgårdsmöblerna efter den synnerligen kylslagna våren, så jag ser också fram emot sköna små mikroåterhämtningar där. Fram för mer vila som faktiskt ger återhämtning!

Continue Reading