8 december 2021.

Hej pilligt julpyssel! Igår hade jag tänkt göra klassiska flätade hjärtan, men jag hade dels lovat brorsdottern att göra sådana med henne om ett tag och dels hade jag sett sådana fina stjärnor hos Trendenser. Jag letade helt enkelt upp YouTube-videon som Frida länkade till och kände mig som en ungdom, eller brorsan. Det är de som alltid brukar lära sig saker på YouTube. Jag var lite tveksam efter mitt försök att sy ihop en socka med maskstygn (Kitchener stitches). Det tog nämligen cirka två timmar och blev inte alls så snyggt som jag tänkt. Trägen vinner och den som ger upp får aldrig chansen att utvecklas! Sagt och gjort, det fick bli en ny YouTube-lärare på skärmen.

Frida hade gjort jättefina stjärnor i två färger. Är det något jag har hemma så är det mycket papper, men jag vet hur jobbigt det är att göra origami med för kraftigt material. Jag bestämde mig därför för att använda mig av det lite finare kalligrafipapperet, mitt övningspapper i A4-storlek. Det har åtminstone lite glans i sig även om jag inte riktigt gillar den vita färgen. Jag skar till längder på höjden, 7 mm breda. Det resulterade i en färdig stjärna med knappt 3,5 cm mellan spetsarna. Perfekt storlek för ett tallris tänker jag.

Här ser du på nära håll ungefär hur det ser ut då vikandet är i full gång. Jag testade även med billigt kopieringspapper. Det var faktiskt ännu lättare att vika, men resultatet blev inte riktigt lika fint.

Ojoj, det gäller att hålla tungan rätt i mun då man pysslar med sådant här. Vår yngsta dotter kommer ihåg sina origamivikningsföljder i huvudet, men jag ser inte hur jag ska kunna göra sex sådana här till utan att behöva stresstitta på instruktionsfilmen… Det får bli dagens projekt. Jag hann inte mer än två då jag var tvungen att lägga tid på något annat. Så blir det ibland! Jag kan iallafall rekommendera detta projekt för dig som gillar att pyssla. Se bara till att ha väldigt jämnbreda remsor! Det gör det så mycket lättare att få ett snyggt resultat. Pyssla på och lycka till!

Edit: Under den sista biten med Daniel Bergmans Hjärtat i lurarna (Så bra!) blev det några stjärnor till. Jag fick ut sju stjärnor på ett A4. Med en centimeter per remsa hade längden också räckt, och då hade stjärnorna naturligtvis blivit lite större.

Continue Reading

7 december 2021.

Måste allt vara så himla tjusigt? Jag ställer frågan till mig själv, men konstaterar att till och med jag har fördragsamhet med somligt som är rätt fult om det bara finns nostalgiska värden också. Jag är inte så ”tomtig” av mig egentligen, men en jul utan tomteland?! Nej, det förslår inte. Jag växte upp med tomteland. Där fanns aldrig några krav på hur tomtelandsdekorationerna skulle se ut – hörde man inte hemma i julgranen eller i julkrubban hamnade man i tomtelandet. Jag har försökt hitta bilder i mina barnalbum utan framgång, så jag ska se om mina syskon har större framgång gällande den frågan.

Vi har haft lite olika platser för tomtelandet genom åren, men för det mesta har det hamnat i en bokhylla eller på någon annan typ av hylla. För ett par år sedan kom äldsta dottern och svärsonen på att fönstret i allrummet på övervåningen här hemma skulle passa bra till detta projekt, så efter tre år på raken på samma plats kan vi konstatera att det nu är ”tradition”. I år kompletterade jag dock det hela med ny snö, något som tillförde en hel del till känslan. (Vi har haft lite olika slags snö genom åren. Snyggast och definitivt jobbigast var låtsassnön som hamnade precis överallt, mest ofta har det bara varit gammalt lakanstyg.) Borta i second hand-butiken hittade jag en ny förpackning av detta skira och nästan lite gnistrande pysseltyg för en tia. Taget! (Det fanns mer kvar i lördags för hugade snöspekulanter.)

Detta projekt börjar alltid på samma vis. Jag plockar upp alla tomtar, granar, snögubbar och hus och passar på att påminna mig om hur länge de funnits med. På många av prylarna finns en anteckning undertill om vem som fick den och när. En av de äldsta är tomten med äppelskålen som jag fick av min bästis i ett julklappsbyte, så den har en bra bit över fyrtio år på nacken. De fina handmålade tomtarna fick jag och barnen på åttio- och nittiotalen av mamma som köpte dem av en väninna. Tulpanen fick jag i julklapp av en av eleverna i min allra första ”egna” klass i Uttrans skola. Det saknas några mycket viktiga tomtar här och jag har inte heller hittat sonens fina julkrubba, så jag gissar att de ligger i lådan med julgransdekorationer. Får hämta in den senare idag.

I år började jag med snögubbarnas häng till vänster och fortsatte med tomtar av olika slag för att sluta med värmelyktan i form av hus och en pulkabacke där dotterns lilla tomtenissa får åka. Jag ska se om det går att få till bättre lutning bara.

Tomtelandet 2021 är på plats! I det mjuka ljuset från stjärnan gnistrar snön så fint. Maken har dessutom fixat ett 9V-batteri till sonens juliga elinstallation, en liten gran som blinkar i rött. Det enda som fattas är en ljuskälla till huset som egentligen är en ljuslykta. Har du också ett tomteland hemma?

Continue Reading

Om att överlista naturen.

Det blåser ofta rätt rejält här och när det händer flyger och far grejer. Med det i åtanke räcker det inte att hänga upp kransar lite fint i ett rött sidenband eller liknande. Maken har satt häftstift mitt uppe på båda dörrarna och dessutom sitter det ett både till vänster och höger på ”sidorna” på varje dörr. De är ordentligt intryckta så det inte påverkar då man stänger. När han hängde upp kransarna förra året använde han tjock ståltråd. De satt som berget, men det var inte fint. I år använde han något slags jutetråd vilket jag tycker funkar bättre, men nästa gång blir det nog någon kraftig och genomskinlig nylontråd som får uppgiften att hålla kvar dessa dekorationer. Jag har aldrig sett något enda inredningsreportage med montering av liknande slag, men i den situationen är man väl mest ute efter fina bilder.

Continue Reading

6 december 2021.

Nä, det blev inget vackert foto till gårdagens pyssel… Tyvärr kan man inte skicka dofter och detta projekt vänder sig enbart till näsan. ”Simmer pots”, eller doftgrytor, har jag berättat om tidigare här i bloggen. (Vissa kallar alla blandningar som luktar gott för potpurri.) Man samlar helt enkelt ihop ett gäng grejer som luktar gott då man värmer dem i vatten och låter denna röra stå och sjuda på spisen för att sprida väldoft. Jag hittade tyvärr inte min hela kanel, men öste ner skalet från två apelsiner, ett gäng kryddnejlikor och lite malen kanel i en kastrull med vatten. Detta recept måste vara det ultimata för just juldoft, även om jag hade föredragit hel kanel för utseendets skull. Är man rädd för att bränna vid sitt potpurri går det också bra att använda en slow cooker och sätta den på ”Low”. Jag fyller på lite mer vatten då och då och använder samma röra i upp till tre dagar, men när det mest ser geggigt ut och den trevliga doften tagit slut häller jag av vattnet och lägger resten i bokashihinken.

Recept 1
apelsin (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet)
kryddnejlika, några stycken
hel kanelstång

vatten

Recept 2
grapefrukt (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet)
citron (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet)
äppelklyftor
kanelstång
färsk kvist av barrträd
en bit ingefära skuren i skivor

vatten

Recept 3
kvist av barrträd
apelsin (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet)
hela nejlikor
vatten

Recept 4
citrus av något slag eller äpple (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet)
kryddnejlika
hel kanelstång

en bit ingefära skuren i skivor
stjärnanis
vatten

Recept 5
färsk rosmarin
citrus av något slag (hel frukt skuren i bitar eller bara skalet)
vatten

Continue Reading

5 december 2021.

Är det här kanske den julfirande världens vanligaste pyssel? Torkade apelsinskivor tror jag har funnits med i julpysselböcker i olika projekt så länge jag har läst sådana. Det är så lättillgängligt och tilltalar flera olika sinnen och inte är det särskilt svårt eller dyrt att få tag i materialet.

Det här projektet började jag för flera veckor sedan. Det finns olika ”recept” på hur man torkar skivor av citrus. Jag gillar egentligen riktigt stora Jaffaapelsiner skurna i tunna skivor, men eftersom jag bara hade tillgång till tråkigt smakande och rätt små apelsiner fick jag använda dem. Tänkte att duger de inte till att äta för att de var så torra så borde de vara extra lätta att torka. Sagt och gjort. Några timmar i 50° ugn och så en träslev mellan lucka och ugn för att släppa ut fukten. Hälften torkade jag i drygt två timmar, resten i kanske fyra timmar. Jag ville få dem att se ut mer som blodapelsiner. Det blev ett lyckat experiment, för det blev precis som jag ville!

Jag hade tänkt använda björntråd, men dessvärre visade det sig att den nu var slut! Jag har haft samma rulle sedan jag var tonåring, så känslan av att dra av de sista decimetrarna var total tomhet. Wow. Nu fick det bli vanlig vit sytråd av polyester eller vad det nu är, men jag tror att det håller tillräckligt bra för de veckor det gäller.

Här syns färgskillnaderna mellan de olika tiderna i ugnen mycket bra. Är man en sådan som inte är så förtjust i orange kan det kanske vara ett sätt att komma runt den färgen och ändå få en riktigt julig känsla? Själv älskar jag dessa färger, värmen och hur väl det matchar mässingen. Mässingshjärtat är fäst med en metalltråd runt själva sotluckan. Vi eldar i kakelugnen varje dag och då den blir varm är det viktigt att tänka på var det blir varmt och vad man har i närheten av ugnen. Så här går det utmärkt kan jag meddela. Lycka till med dina apelsinprojekt! De få skivor som blev över tänkte jag använda som dekoration på julklappar. De är rätt sköra precis som lacksigill, så det gäller att inte slänga dessa paket i den allmänna högen. De måste nämligen behandlas med försiktighet! Med detta vill jag önska dig en fin andra advent.

Continue Reading

Hur bygger man ett hem?

Vilken stil har du där hemma? Sparsmakad? Anspråkslös? Modern? Eklektisk? Tidsenlig? Häromdagen tyckte jag att det mest såg tantigt ut här hemma. Hemtrevligt, men tantigt. Jag hade med all säkerhet protesterat högt om jag som femtonåring hade presenterats för mitt eget hem och fått veta att det var jag som bodde här. På den tiden ville jag att allt skulle vara vitt och mycket minimalistiskt. Inte en volang, inte en pastell, inte något hemvävt fick uppehålla sig i min närhet. Nu höll jag ju på med en massa olika hantverk, allt från att virka och sticka till att sy, väva och brodera, så detta genererade naturligtvis en hel del inredningsdetaljer som jag sedan inte ville använda själv. Något jag är lite ledsen över är att jag faktiskt vävde en fantastisk pläd som jag dessvärre tvättade själv i ullprogrammet i en maskin med resultatet att den filtade sig och krympte. Den hade jag nog kunnat tänka mig att använda varje dag fram tills nu annars.

Snättringe, 70-talshus. IKEA:s Stockholmsserie och Billybokhylla i björk. Ca 2011. Makens mormor Brittas matta. Mattan har vi i vardagsrummet nu också, flera av kuddfodralen ligger i lådan med kuddfodral. Våra Billyhyllor tror jag såldes innan vi flyttade till USA. Där köpte vi likadana, men med glasdörrar. Dessa åkte hem med oss i containrar och hamnade sedan hos svärfar.

Ibland är det bra att ta sig tid till att verkligen se vad man omger sig med och vad som finns i gömmorna. Det är roligt att rotera detaljer. Sådant jag är trött på idag kanske känns roligt och ”nytt” om tre år igen. Å andra sidan är det inte många som har ett förråd där allt står synligt och lättillgängligt för inspektion. Våra grejer och prylar står mest i ladan, men textilierna har vi i plastbackar här inne, och en del garderober och lådor. Du som brukar läsa här vet att jag kör mina utrensningar med jämna mellanrum. Jag har insett att jag alltid gör mig av med något som jag sedan saknar, men det är en bra övning i att inte lägga för mycket känslor i prylar. Jag tänker mycket på det nu när jag förbereder julklappar t ex. Trots att jag gillar att få överraska inser jag att det är bättre att ge folk det de behöver och vill ha än att försöka hitta på något som kanske, men kanske inte, går hem.

Orem, Utah, arkitektritat 70-talshus på drygt 300 kvadrat. 2016, IKEA:s Stockholmsserie funkade här även om möblerna hade köpts på IKEA i Draper. Just soffan köptes billigt i fyndhörnan. Den står nu i vårt allrum på övervåningen, soffbordet står i brorsans sommarhus, vi har en fåtölj i vardagsrummet och sonen har tagit över den andra. Lampan såldes i USA. Påskdetaljerna åker fortfarande fram varje år och tavlan från vår gode konstnärsvän hänger i vardagsrummet.

Vissa saker vi har omgett oss med genom åren har slitits ut eller gått sönder och har inte varit värda att laga. Annat har fått nytt liv, eller så har vi tagit oss an andras avpolletterade saker för att ge dem en ny chans. Det är härligt att det kan vara så tycker jag!

Gröna soffan på övervåningen i vårt hem här på Sturkö. Huset byggdes i början av 1900-talet och har renoverats genomgående sedan 2016 med målet att behålla charmen. Jag fick ljusstaken i 40-årspresent av min fina vän som några år senare gick bort i cancer. Den har kompletterats med en ”julgransstam” och påminner mig hela december om V och det vi hade tillsammans. Nostalgi av vikt och värde. Den mönstrade kudden var ett broderi som jag köpte på Tradera och gav nytt liv. Även Gocken Jobs-tavlan (en stor favorit) köpte jag på Tradera för en billig slant. (Säsongsbetonade prylar införskaffas förslagsvis på helt fel tid om man vill spara pengar.)

Nu ska jag lördagsjula och ikväll är det dags för kyrkokonsert. Det hade varit kul att höra hur du förhåller dig till inredning, prylar och vad som sparas och inte.

Continue Reading

4 december 2021.

Det är inte jul om jag inte får sitta och sticka minst ett par sockor. Inte något endagarspyssel precis, men eftersom jag vet ganska precis hur lång tid en strumpa tar fick uppstarten en tidig dag i kalendern så paret hinner bli klart till jul. Just strumpor är ett tacksamt pyssel för stickare som är av det otåligare slaget. Det går snabbt, är rätt omväxlande och när man väl räknat ut hur själva häl och tå-partierna ska övervinnas så är det som att cykla – kunskapen sitter i ryggmärgen oavsett hur mönstret ser ut.

Continue Reading

3 december 2021.

Jag har varit van vid att alltid kunna gå ut i trädgården eller bakom huset och plocka in vad jag har velat ha till olika projekt. Enris, tallris, julgranar, mossa… Här är det inte lika lätt då vi inte har den sortens mark. Jag får säkert ta vad jag vill i Klackamåla i syskonens skog, men det kräver planering och en resa. Igår ville jag få till kransar till pardörrarna på verandan. Förra årets enkransar blev fina, men omväxling förnöjer. I år ville jag därför testa tallris.

Vi har en tall precis utanför huset. Dessvärre är den hög och lite till åren kommen, så själva riset är inte precis lättillgängligt. Vi bjuds dock ofta på höststormar här på ön, och påpassligt nog hade några klena grenar blåst ner lagom till mitt projekt. (Visst är grenar med alkottar på fina? Jag plockade på gårdagens promenad, men vet inte riktigt vad jag ska göra med dem.)

Kransstommar gjorde jag av två metallringar från en billig IKEA-lampa som inhandlades till dotterns bröllop för att stympas till ett annat pysselprojekt. För att få en yta med lite mer motstånd klädde jag dem med floratejp (självhäftande och töjbar, bara att snurra på). Ringarna är det sedan bara att återvinna till något nytt projekt.

Så här såg de färdiga stommarna ut.

Eftersom jag inte hade så mycket tall att tillgå var visionen lite luftigare kransar. Jag klippte till ca 1 dm långa toppar och delade upp dem i två högar – utan och med kotte. Två utan och en med i upprepat mönster gjorde att materialet precis räckte. De kommer att bli söta på plats tänker jag.

Continue Reading

2 december 2021.

För många år sedan brukade jag ha julkalender i bloggen. Ett år lade jag upp ett nytt julrim varje dag, något annat år var det barnens pysselkalender och så har det varit länkar till julmusik. I år har jag tänkt att det vore roligt att göra något liknande.

Vari ligger din återhämtning? Var hämtar du kraft när du behöver bygga på, komma igen, lyfta tyngre? Själv hittar jag mycket av den kraften i musiken som du säkert vet, men också i att använda mina händer för att tillverka saker. Handarbeten, pyssel, bak, inredningsfix… Vi har haft aktivitetskalender med barnen, så i år tänkte jag ha en för mig själv. Jag har en hel hög med projekt som jag vill ägna mig åt innan vi är framme vid julafton. Med tanke på att jag alltid brukar sitta ner på morgonen för att skriva i bloggen passar det bättre med en dags förskjutning. Så vad dolde sig då bakom första luckan? Jo, att omvandla några vackra, hemvävda tyger till juliga kuddar.

Jag gillar loppis, second hand och auktioner. Absolut är det ”fyndpåsekänslan” som drar mest då det gäller ett helt paket med grejer. Att köpa grisen i säcken är kanske inte alltid lönsamt, det kan ju leda till att man har slängt pengarna i sjön. Ser man något som man faktiskt behöver eller är villig att betala för får man utgå från det. Jag är väldigt svag för gamla fina handarbeten, men inser ju att de inte gör någon nytta i våra begränsade förrådsutrymmen. Därför försöker jag tänka ”en in, en ut” eller att det måste finnas en specifik plats eller uppgift för något redan från början. Finns inte det ger jag bort till Mia som har en second hand-butik här på Sturkö, eller så säljer jag på Tradera. Så här såg paketet ut som jag köpte sist. Jag såg de hemvävda tygerna och förklädena till hembygdsdräkter och bestämde mig för att det var värt ett par hundra, även om jag inte kunde vara helt säker på att det var hembygdsdräktstyger. (När man bjuder på auktion måste man alltid lägga till ett par avgifter. ”Till vinnande bud tillkommer Inropsavgift om 22,5% inkl. moms samt slagavgift om 30 kr inkl. moms och i förekommande fall även följerätt.” Detta gäller dock inte Traderas auktioner. Där betalar du ditt högsta bud vid vinst och naturligtvis frakten.)

Min Husqvarna var lastgammal redan då jag fick den i 15-årspresent 1985. Den kan möjligtvis ha varit mina föräldrars bästa present till mig. Då jag fick den sydde jag mycket av mina kläder själv. Sedan dess har den använts till att fålla gardiner, sy lapptäcken, sy barnkläder, laga kläder och göra lite mer handarbetsliknande projekt. Igår fick den sy ihop kuddfodral. Jag sydde ihop fram och baksidor med rätsidorna mot varandra och lite drygt en centimeters sömsmån. Jag klippte bort hörnen (inte för nära sömmen) för att det inte skulle bli för klumpigt då fodralet vändes rätt. Som du ser hade jag lämnat mitten öppen längst ner för att sy ihop det sista för hand och hade med det redan fixat hörnen. Vill man göra det krångligt och lite dyrare för sig i sömnadsprocessen kan man sätta dit ett blixtlås. Båda kuddarna jag använde är av en ovanlig storlek och ingen hade något överdrag som används i nuläget. Därmed kan jag låta överdragen sitta kvar permanent och sprätta bort handsömmen om de behöver tvättas.

Det här tyget är min favorit och det syntes inte ens på bilden från auktionsfirman. Kul bonus! Kudden är en vanlig IKEA-kudde i storlek 40×65 cm. Mitt bästa tips för att få en snyggare form på kuddar är att sy fodralet lite trångt. Det gjorde jag inte på kudden längst till höger t ex. (Ett av mina bästa second hand-köp, en gammal kjol i ett fantastiskt tyg som jag köpte just för att göra till kudde för säkert tjugo år sedan. Det fick dragkedja, något som var ett rätt beslut. Detta kuddfodral har nämligen tvättats många gånger och jag upplever att det fortfarande är lika fint.)

I auktionslådan fanns flera löpare och ofållade, hemvävda längder. Maken fick välja det tyg han tyckte var finast och så blev det en liten kudde till. Innerkudden med måtten 35×50 cm är med syntetfyllning och jag tycker att det är roligt att den kom till användning. Nu tror jag inte vi har plats för fler kuddar i soffan. Å andra sidan gillar jag verkligen att ha matchande kuddar i olika storlekar och material, men i en sammanhållen färgskala. Det är bl a så jag ”byter årstid” här hemma. Jaha, ja. Detta var alltså min första lucka i aktivitetskalendern. (Projekten är av väldigt varierande slag för övrigt. Detta var nog ett av de mer tidskrävande, även om det tog max två timmar allt som allt.)

Continue Reading

Välkommen december och juletid.

Det känns ändå lite småmagiskt att se snö på marken tillsammans med adventsstjärnan i fönstret en tidig decembermorgon. Jag älskar den här tiden på året! Mörkret stör mig inte direkt, men visst älskar jag ljuset som snön tillför. Det var bara det där med is och bilar. Gillar verkligen inte att köra då det är halt.

Vår granne Lotta har satt upp utomhusljus lite här och där för att muntra upp oss trötta medmänniskor! Det är så mysigt att gå förbi deras gård på eftermiddagspromenaderna. Ljusslinga i träd, adventsljusstakar också i ladan, ljusbollar i krukor och allt vad det är. ”Var inte rädd för mörkret, tänd ett litet ljus.”

Numera står gårdens gamla vagn som dekoration vid sidan om vår uppfart. Den tillhör väl egentligen brorsan, men tills han flyttar den hade det varit roligt att använda den till något fint. Jag kan se krasse slingra sig ner över kanten, men jag vet inte om jag orkar springa med vattenkannan ända hit. Vi råkar ju bo på ett ställe som alltid bjuder på torka. Nåja, det är inte precis något problem just idag.

Hej Hemma! Blir fortfarande rörd av att jag får bo här. Jag älskar vårt hem.

Den gamle kartongtomten står bra i kröken i trappan. Jag tänker att den kom med huset, men samtidigt funderar jag på om den kom i Sikölådan med julgrejer härom året. Hur som helst tycker jag att han har sin plats här! IKEA-växten är jag dock trött på. Vet bara inte vad jag skulle sätta dit istället.

Älskar ”det är en ros…”-trycket som hade sin plats i hallen förra året. Nu har den fula elcentralen blivit inbyggd i ett fint skåp, så då får inte bonaden plats. Jag tycker ändå att den passar perfekt också i den blårosa hörnan. Lite väl svulstigt och en gnutta tantigt, men jag gillar känslan!

Blommorna fick jag av äldsta dottern efter konserten i söndags och de passar så fint i kökets lilla julhörna. Det enda som inte passar in är mikron, men den får inte plats någon annanstans. Är ändå väldigt nöjd med att den sväljer så mycket trots sin lilla storlek. Jag hade velat ha den svart så den blev lite mer en del av skåpet. Helt oviktigt egentligen!

Continue Reading