Med ALIGN i backspegeln.

Nu är det dags att göra bokslut för det årsord som varit min kompanjon under 2025. Vid det här laget har konceptet årsord istället för nyårslöften blivit en viktig del av det som utgör grunden till vem jag är. Jag är helt enkelt någon som väljer att utvecklas tillsammans med årsord. Det är så viktigt att komma ihåg att små rutiner leder till vanor som leder till utveckling i någon riktning. Detta gäller åt alla håll. De vanor som inte är bra för oss kallar vi ovanor, men de funkar ju precis på samma sätt som de goda vanorna. Vi gör dem mer eller mindre utan att tänka, eller åtminstone utan att behöva tvinga oss själva till att utföra dem.

2009 ordning
2010 kärlek
2011 skapa
2012 lyfta
2013 förändring
2014 reach
2015 fearless
2016 fortsätt
2017 vårda
2018 nu
2019 bygga
2020 disciplin
2021 kontakt
2022 framåtanda
2023 rutin
2024 hemslöjd
2025 align

Jag har betygsatt orden utefter hur mycket de påverkade mig: givande, helt okej, kom och gick. Som du ser har jag betygsatt ALIGN som ett av de mer givande orden. Jag har jobbat hårt för att uppfylla det som var mitt mål. Jag citerar:

Jag var ganska inställd på att LJUS skulle bli mitt nya ord, men under en djup diskussion med sonen och svärsonen var det klart att ett annat ord hade sprungit förbi. Vi satt och pratade om en teori som dotterns kompis pappa har, att man blir utbränd av att verka i en miljö som strider mot ens värdegrund/moraliska principer. Att röra sig i en miljö där man tvingas ta beslut som strider mot ens övertygelser, att göra våld mot sin själ. Alla tre tyckte att denna teori klingar väl med vad vi själva tror. Vi pratade om hur dessa två unga herrar i sina ”filosofidiskussioner” pratat om att det finns ett ”sant jag”, den version som är den bästa versionen av en själv.

Genom att lära sig mer om psykologi, om naturen, om mänskliga relationer, om moral, om tro, om samhällsfrågor och om sin egen roll i den fantastiska världen kan man förkovra sig och bli bättre på att få kunskap om hur man ska kunna nå fram till detta ”sanna jag”. Eftersom vi alla har olika förutsättningar betyder det att vi behöver vara öppna för att lärdomar står att finna i allt från hur vi interagerar med våra medmänniskor, vad vi lär oss genom att agera utifrån egen vinning eller att vår grupp ska få det bra till hur vi använder fysiska, mentala och andliga resurser. Vi kan ha jättemycket kunskap utan att ha kommit det minsta närmare vårt sanna jag, för någonstans handlar det om att vi också måste göra, agera, omsätta denna kunskap. Ju mer dessa tre parametrar (vårt sanna jag, teorin och det praktiska utövandet) justerar sig till varandra, desto bättre kommer vi att må. Det klack till i mig och jag tänkte att precis denna justering är det jag vill jobba med under 2025. ALIGN funkar bättre för mig än JUSTERA, så ordet får helt enkelt bli på engelska denna gång.

Nog har jag tagit denna justering till mitt hjärta. I princip har det inneburit att jag jobbat mer än vanligt på att leva som jag lär. Inte inför andra människor, jag har nått en ålder där jag på något vis landat i att jag inte bekymrar mig över vad andra tycker och tänker om mig. Däremot vill jag kunna stå rakryggad inför mig själv. På engelska finns ett citat som jag gillar: ”Don’t just talk the talk, walk the walk”. Jag vill inte vara någon som säger ett och gör något annat. Jag vill vara någon som kan lita på mig själv. Jag vill mena det jag säger och säga det jag menar.

Det har varit en mycket spännande process att på något vis ställa mig själv mot väggen, men det är också ett jobb som jag anser är mycket privat. Jag är gärna personlig med det jag skriver i bloggen, men även i mötet med andra. Detta är något annat. Detta handlar om det som går innanför mitt integritets-staket, det som händer då jag sitter med bara mig själv som sällskap. Här är några av de mer allmänna funderingar jag har haft:

• ANSVAR – att verkligen ta ansvar för sig själv, sitt välbefinnande, sina känslor, sin hantering av livets vedermödor och glädjor är något som jag har djupt inpräntat i mig. Jag är även pliktstyrd och tar oombedd ansvar för andra. Här har jag valt att ”jobba” med mig själv. Pliktkänslan är jag otroligt tacksam för, kan bara konstatera att den inte förekommer hos alla. Att försöka landa i acceptans för att det är så fortsätter vara hjälpsamt.
• MÅL – jag är rätt dålig på att sätta mål, men inser att jag har en tendens att bli stillasittande på grund av detta. Då menar jag inte bokstavligt, utan bildligt. Mental rörelse är jätteviktig för mig, jag vill och behöver träna mer på annan rörelse. Detta kan målsättningar hjälpa till med. Och jag har insett att det hade varit bra för mig att drömma lite mer!
• TID – åh, jag vill bli bättre på att ta vara på tiden. Jag känner stor mening både med och i livet, men jag slösar onekligen bort tid precis som de flesta andra jag känner. Balansen mellan arbete, familjetid, vila och annat jag vill ha med i livet behöver jag fortsätta justera trots att jag lägger ALIGN (justera) bakom mig nu.
• RESURSER – mina, jordens, andra… Somligt tar jag för givet, men inte det faktum att jag har det väldigt bra. Jag är så rik! Inte på pengar (förutom att det ju faktiskt är så att vi har det mycket bättre rent generellt här i Sverige än på de flesta andra ställen på jorden), men på kärlek, gemenskap, erfarenheter, kunskap. Och prylar… Rensa är ett av orden som varit på tapeten inför 2026, men dels har jag ett pågående arbete med detta sedan lång tid tillbaka och dels ville jag ha ett helt annat fokus gällande nästa årsord.

Under året har jag flera gånger stannat upp och verkligen känt stor tacksamhet i de märkligaste situationer. Jag vet inte säkert att det kom sig av de filosofiska rundor jag kört mot mig själv, men jag tror faktiskt det. Du som läser här och/eller känner mig IRL vet att jag är en stor förespråkare av medveten tacksamhetsutövning. Trettio tacksamma dagar är en fantastisk boost att gå in i vintern med. Den här tacksamheten har dock varit något annat. Jag ser det som något slags bekräftande av mig själv. Inte bara att jag känner stor förnöjsamhet i livet, utan att jag äntligen, efter 55 år verkligen har mig själv i min egen ringhörna. För någon annan kanske detta är rappakalja, men för mig är det stort att landa i denna känsla. Och med det knyter jag ihop säcken för ALIGN och tackar för sällskapet. Det har varit ett ord som jag ska bära med mig med glädje, stor ödmjukhet och tacksamhet.