Ljuvligheter och fina tapeter.

Jag fick läsa en ansökningstext häromkvällen och sa att personen ifråga kanske skulle undvika metaforer som ”jag brinner för”, men idag ångrar jag mig. Undvik inte alls stora ord! April kräver ord som är allt annat än lagom. Jag brinner för denna tid, men det brinner också i knutarna. Det finns så sjukt (för att citera alla Love is Blind-deltagare) mycket att hinna med, det finns ingen rast, ingen ro och ingen ände på allt som ska göras. Jag får lyssna på lillastesysters råd att verkligen bara ta en sak i taget. Jag hade kunnat strunta i bloggen, men det vill jag inte. Den här stunden vid datorn är verkligen värdefull för mig!

Igår ville jag fånga citronfjärilen på violerna och det blev en lite vinglig live-bild som här presenteras som en video. Hoppas du får känna samma glädje som jag. Underbart ögonblick.

Påsken närmar sig och mamma var alltid så duktig på att hålla efter gravarna då hon levde. Det känns viktigt att se till att det alltid ser fint ut vid hennes grav också. Precis då man satt vårblommorna brukar det se klent ut, men de här små penséerna kommer snart att blomma friskt. Med tanke på hur rådjuren ser kyrkogården som sin personliga delikatessdisk är det enda raka att spreja allt noggrant med Trico Garden. Det hjälper inte alltid på tulpanerna här hemma, men penséerna brukar de faktiskt låta bli. Jag satte likadana penséer på svärfars grav. Hans sten börjar se grön ut, så jag ska dit någon dag och tvätta den ren med lite såpa (efter tips från svägerskan som jobbar på kyrkogård).

Efter kyrkogården var det dags för en uppdatering gällande brorsans fina hus. Just nu håller han på att tapetsera. Det blir så fint! Älskar allt med det där huset. Återvunna dörrar och fönster beställda efter gamla mått (våra) för att ge huset känslan av att ha varit med längre än vad det faktiskt har. Samtidigt är det så praktiskt planerat, med en riktigt rejäl groventré/tvättstuga, fint inbyggt skafferi i köket och eget badrum borta vid stora sovrummet. Återbrukad braskamin i vardagsrummet och utgång därifrån ut i trädgården, en halv minut till busshållplatsen och lite smått och gott i trädgården som säkert går att plocka fram. Ett fantastiskt boende.

Fint, inte sant?

Hemma hade jag fullt upp med att fylla på tomatjord, skola om den sista tomatsorten, chili och paprika och så ta hand om allt det som jag fick av mammas väninna. Allt har tvättats och gåtts igenom. Tyvärr var en del i för dåligt skick, det ska tydligen läggas i textilåtervinning trots att det inte längre är helt eller fräscht enligt vad jag förstår. Vet du mer om detta får du gärna berätta. Jag går till min föränderliga julros varje dag och förundras över detta mästerverk. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle bli en sådan här planttant… Kan man inte kalla denna för ljuvlig?