Solen smyger inte längre in i vårt hem. Den rinner in genom buckliga rutor och vackrast blir det då den hittar vägen genom de röda små dekorationsrutorna i verandan. Allt känns varmt och hoppfullt. Verandan är inte längre genomkyld och det är dags att städa ur den. Samla ihop skräp och sortera ut och bort sådant som bara blivit stående där. Ölburkarna har nått bäst före-datum för länge sedan eftersom vi inte dricker ölen, utan använder den till snigelfällor. Är sniglar känsliga för gammalt öl? Det tror jag inte, jag tror de är precis lika glupska om de möter det äckliga, gammalt-gubbkissfärgade bubblet. Påsen med trasigt porslin och obrukbar elektronik har hamnat här på väg till miljöstationen. Jordpåsen med gammal såjord som torkat så mycket att den inte kan ta till sig vatten behöver väckas och under lilla svarta bordet står sådant som borde ha stått frostfritt under vintern. Jaja. Man kan inte vinna alla slag. Det ingår i livets spelregler. Vi har fortfarande en hel del lök kvar efter förra årets skörd, så den får flytta ner i nedersta lådan i kylen nu. Mössen har smaskat av fågelfröerna, men de verkar inte ha byggt bo här i år som de gör ibland. Efter den där gången då jag satte foten rakt ner i musboet som hade byggts i min gummistövel under vintern är jag mycket uppmärksam. Tänker lite som jag hade gjort om det hade funnits skorpioner i verandan. Våren är en märklig tid. Mångas favorit. Jag blir alltid lite vemodig innan allt drar igång. Vet inte vad det är, men kanske är det krocken med all längtan som blir så tydlig i ljuset, det där ljuset som solglasögonen inte riktigt heller kan hantera. Jag tar ändå tacksamt emot, matar på med nya uppgifter och försöker känna acceptans för att det som blir gjort blir gjort. Och imorgon är en annan dag.
Imorgon är en annan dag.
14 kommentarer
Ert hus är så vackert.
Din veranda som ett smycke.
Brukar ni sitta där och fika ibland, eller läsa, eller bara vara?
Så fint ställe för allt ovan.
Vet vet, jag har också en massa bråte att ta hand om som samlats över vintern både i täppa och på deck.
ÅÅÅÅÅ du klev rätt ner i musbo, fy fy fy!!! MÅ inga möss ha byggt ngt där i vinter.
Jag är som du, blir lite vemodig när det våras och kan inte förklara varför. För det är ju en så vacker tid nu. Märkligt det där. Jag är, konstigt nog, mer tillfreds när det blir höst. Kramar till dig och ha en fin helg.
PS, Whitney och nationalsången … jag är sååå glad att du fick höra den, för det är en sort för sig. SOM hon kunde sjunga. Jag saknar henne, jag tyckte sååå mkt om henne. Och på den videon är hon vacker som en dag och har en pipa som är i en klass för sig. Såg henne på Globen en gång på 80-talet. DET var underbart.
Brorsan gjorde ett fantastiskt arbete då han väckte detta hus ur sitt ide! Jag är så glad över att vi får bo här och tar det inte för givet alls.
Verandan är som en lagerlokal och extrakyl på vintern, men på sommarhalvåret är det förvaring i bänkarna och en härlig sittplats. Närmare ut i trädgården det hållet också. På kvällarna kan vi tända fotogenlampan och riktigt mysa. Verkligen toppen. Jag funderar fortfarande på hur jag ska kunna förbättra förvaringen dock. (Platsbyggda bänkar där vi lägger grejer är jättebra, men det finns annat som jag inte vill öppna sittlocken för som nu bara står under ett litet bord i hörnet.)
Senvår och fram tills frostnätterna inte längre är ett problem får pelargoner och annat stå i verandan i ett mellanläge, som något slags växthus kanske.
Du förstår också vemodet… Jag är mycket gladare under hösten och älskar både färger och det lugnare tempot. Det kanske handlar om det. Men nu måste jag maxa, för att det sedan ska bli bra under resten av odlingssäsongen!
Och Whitney! Dolly Parton var min första idol, men Whitney min största. Tänker fortfarande att det blir svårt att hitta en bättre röst, någonsin. Förstår att det var fantastiskt att se henne live. Kram!
Ljuset, så viktigt och visst påverkar det tankarna och drömmarna. Älskar när ljuset rinner in genom fönstren, men snart kombineras det med värmen som vi vill stänga ute. Så därför passar jag på att njuta extra mycket nu! Kram
Ja, visst är det en härlig tid innan ljuset betyder att det blir för varmt? Vi har sovrum och vardagsrum med söderfönster och tapeter och soffa har blivit blekta på de här snart tio åren. Känns som att vi kanske hade behövt stoppa ljuset ibland, men jag har det hellre solblekt än mörkt… Det är ju lite annorlunda med vår värme här. Förstår att du njuter! Kram.
Go’morron Anna! Bönder mår ofta dåligt på våren och inte på hösten när mörkret faller, har jag hört. Kanske beror det på allt jobb de har framför sig. Precis som du har med din veranda och tomt. Sen på hösten är det bara att skörda och njuta av det vackra! Våren kan sätta press också på att man ska kvittra och vara glad som en fåglel. Det gör ont när knoppar brister!
Du, snart sitter du på farstutrappan med en kopp kaffe! Ta det lugnt! Allt behöver inte fixas på en gång.
Trevlig helg och KRAM till dig! Anna
Ja, det är mycket att göra i vårbruket och man är beroende av att saker och ting funkar som de ska. På hösten knyter man ihop säcken på ett annat vis och kan ta med sig det som varit bra under säsongen och får lägga det andra bakom sig.
Krav på kvittrande, spot on. Det är som att man SKA känna sig glad och pigg och härlig, men mest kanske känner sig blek och orkeslös. När jag väl kommit igång med vårbruket blir jag genast starkare, musklerna väcks efter vintervilan…
Jag längtar efter min kopp te på farstutrappan, fin målbild. Och jag vilar i tanken på att allt varken behöver eller kan fixas på en gång. Tack! Och detsamma önskas dig!
Go’morron Monnah så klart!!! Anna Virrpanna🥰🌷
😂
Gomorron Monnah!
Jag har alltid älskat årstidsförändringar just för alla känslor det ger mig, både det vackra och pirriga, men också det lite melankoliska och vemodiga. I Sverige kunde jag stressas av våren pga att man ville hålla i varje sekund och nånstans visste att det går ack så fort…här kan jag mer känna en slags sorg över att allt snart är bränt och brunt av den heta solen som sen kommer bränna i flera månader, men som sagt.. jag uppskattar ändå känslan av förändring i luften, det ger mig en känsla av liv☺️
Din altan med buckliga munblåsta (?) fönster låter ljuvlig!
Kramar!
Ja, det är ju det! Melankolin är ständigt närvarande i våren för mig, men inte för att den snart är över. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som orsakar det. Kanske är det att det känns lite ”överväldigande” efter att man varit i viloläge så länge? Eller jag, inte man. Fint att du kan känna livet i dig, låter underbart!
Precis, munblåsta glas. Älskar verkligen det!
Kram, kram.
Detta är ju bästa ljusknarkartiden. I alla falla här där det sen blir så varmt i samband med ljuset. Låter utmärkt att vara tacksam för att det som blir gjort blir gjort. Försöker anamma det själv. Kram
Verkligen, toppen att försöka samla D-vitamin så gott som det går innan det blir jobbigt att vara i solen. Att leva i tacksamhet är min bästa superkraft, försöker vara där för det mesta. Kram!
Du nämner musbo i stöveln och jag har aldrig känt mig så mycket som stadstjej som nu. Jag hade behövt flytta efter en sån traumatisk stövel.
Du nämner också skorpioner. Min systers man var ju från Sydafrika. Som tolvåring fångade de skorpioner, satte dem i tändsticksaskar och sen radade alla upp sina skorpioner och tävlade om vem som sprang snabbast.
Faktiskt sa Mikael och jag härom dagen att det är märkvärdigt ofarligt i Sverige. Varken jättehemskt väder eller giftiga djur. De djur vi har räcker gott åt mig. Inne hos mig ska det helst vara sterilt. Det där om hälsosamma hus köper jag inte. 😅
Hahaha, vilken tur det är att du bor i lägenhet och att det var jag som fick råka ut för musboet! Jag har lyckligtvis noll traumatiska känslor kvar. Numera skulle en mus kunna springa över golvet utan att jag skulle rycka på axlarna. Igår fick vi höra att det sprungit en VARG över bron till Tjurkö dock och då blev jag orolig! Känner inte att jag vill ha vargar i närheten nu när vi har inkommande barnbarn.
Alltså, de där skorpionracen låter fruktansvärda, får höjd puls av att bara läsa om dem.
Jag håller med om det där som Mikael sa. Jag gillar allt lagom som jag omges av. Samtidigt är det att jag ibland känner mig ”för mycket” som gjort att jag känt mig så hemma i USA…