I kri(g)stider.

Jag vet att kriget i Ukraina fortfarande pågår, precis som det finns väpnade konflikter på många andra platser i världen. Människan är en maktgalen/frihetstörstande varelse och så har det väl varit i alla tider. Jag har bara så svårt att acceptera att så många personer har kortslutning i sitt tänkande. Kan vi inte bara vara hövliga mot varandra? Det som känns skrämmande just nu är att topplocket har gått på Trump och Netanyahu och att det bombas friskt i Mellanöstern. Detta är ingen politisk blogg och jag vill inte gå in på detaljer gällande allt som lett upp till striderna, men jag känner mig så ARG. Inte arg så att jag skickar drönarbomber, utan arg så jag tar tid en måndagsmorgon för att ondgöra mig över den del av människan som jag inte vill acceptera. Jag önskar att det inte skulle behöva vara så. Och jag ska göra vad jag kan för att fortsätta sprida ljus där jag har möjlighet att göra det.