Höstdrömmar.

Himlen är lite lagom dramatisk och vi har blivit lovade regn med början idag och ända fram till tisdag. Luften är tung av fukt och lite kall, sådär som när man kallsvettas. Ingen härlig beskrivning tänker jag nu när jag läser den, men så känns det och jag känner mig förväntansfull. Jag tar tacksamt emot varje liten droppe regn och hoppas på att det kommer många härliga millimetrar. Jag kommer osökt in på tankar om höst och tänker på allt härligt som ligger framför mig. Inget är som väntans tider! Här är lite av det jag hoppas kunna ägna mig åt framöver:

• mysa med vårt tredje lilla barnbarn som är på ingång och de två som redan är här
• läsa riktiga böcker, jag har en sådan där gammal bokhög i vardagsrummet som jag brukade ha förr i tiden – nu ska det läsas igen
• jag har flera möjliga stickprojekt som jag vill sätta stickorna i
• några av de räddade textilierna från Pingstkyrkan borde få nya möjligheter att glädja människor
• svärmor lovades en Ellinor Nilsen-morgonrock för länge sedan och jag har samlat handdukar i rätt färger till en som behövs
• fortsätta reda upp i familjehistorien och svara på några brev och meddelanden från släktingar jag fått tag på via DNA-testet på Ancestry som gjordes för länge sedan
• måna om mina Stockholmsrelationer och planera in en Stockholmsrunda fast ”bara” sonen bor kvar (har också syrran i Nynäshamn och saknar att hänga med hennes familj som vi gjorde mycket mer då alla tre barnen bodde i huvudstan)
• färga in min Lindex x Carl Larsson-klänning som jag älskar, men som har blivit solblekt på ryggen (mönstrad i ljusblått och vitt, så den kommer att få ett monokromt mönster som jag hoppas blir bra)

Det rusar i skallen, men jag stannar här. Jag vet att tiden rinner snabbt. Igår blev jag färdig med att rensa upp runt häcken (som jag hade lovat göra sedan i måndags då maken klippte den) och nu ska jag ner och städa ut det sista kladdet i kylen efter en druvjuiceolycka (vilken skedde i tisdags). Som sagt, tiden går fort. Jag tänker på ADHD-tipset ”don’t put it down, put it away” och tänker att jag hade haft nytta av att hantera livet så mentalt. Att inte ha en mental hög som bara ligger där i skallen dag efter dag efter dag, utan ha en välsorterad plats ur vilken jag tar fram projekt då det finns utrymme. Kanske är en sådan här önskelista ett sätt att skapa inte ett bord med högar, utan en välsorterad hylla?