Hemma igen.

Det känns som att jag har varit borta i flera månader, men det är bara dryga två veckor. Under den tiden har jag fått chansen att göra en hel del annat än jag vanligtvis gör, haft fem olika jobbkontor (tack och lov för ett flexibelt arbete), hängt med personer jag sällan träffar eller aldrig hade mött förut och haft det jättebra. När jag vaknade i min egen säng imorse blåste det rejält här utanför, men under täcket var det varmt och skönt. Mina gammelvanliga rutiner har jag egentligen inte riktigt haft sedan innan jul pga olika orsaker, men nu var jag sugen på att stiga upp, göra mig en god kopp te och knalla upp för vår knarriga, smala trappa för att sätta mig och blogga. Min arbetshörna stod redo precis som jag hade lämnat den (inklusive ett protokoll från ett möte som jag klämde in precis innan jag åkte vidare från min mellanlandning). Uttrycket ”borta bra, men hemma bäst” – så tacksam jag är för att jag känner så!

Jag tar efter dessa veckor med mig många nya intryck in i januarivardagen. Idag sitter jag här hemma och jobbar igen, men i eftermiddag bryts redan rutinen då det är det dags för begravning för någon som var en viktig del av min barndom. Ibland stannar tiden upp av olika anledningar. Det är lätt att tänka att någon eller något ska fortsätta som de alltid varit för att man själv lämnar för en kortare eller längre stund, men så är det inte alltid. Den påminnelsen tar jag med mig in i denna blåsiga dag och med det önskar jag dig välkommen tillbaka till en av mina viktigaste vardagsrutiner.