Jag möter många klienter som behöver öva på att stanna i nuet för att inte stressa ihjäl sig. Inte älta det förgångna om och om och om igen, inte detaljplanera en framtid som faktiskt inte går att styra på det sättet. Jag är definitivt påverkad av detta och vet de stora fördelar som mindfulnessövningar kan ge. Det finns ändå något stort och härligt i längtan! ”Mitt hjärtas fröjd och eviga längtan” från Love is Blind – kommer du ihåg? En evig längtan som man aldrig får komma fram till är väl bara frustrerande, men lite längtan här och där har ingen dött av. Just under denna tid har jag en del förväntningar gällande hösten och så vill jag att det ska vara. Jag vet att mycket inte kommer att bli av, men också att annat blir det. Tre veckor i oktober kommer jag/vi ha svärfar under vårt ansvar på heltid då svärmor åker till Australien. Det krävs en del rutiner som vi vanligtvis inte längre behöver ta hänsyn på eftersom vi lever det fria ”barnen har flyttat ut och vi är fortfarande friska och energiska”- livet, så under de veckorna blir det nog en hel del stickning.
Sånt här längtar jag efter:
- putsa loppisblomlåda, gardinstänger och annan mässing
- sticka
- beta av projektlådan i syrummet
- bjuda in hösten i vardagsrummet, sy nytt kuddfodral och fixa kudde till ett handbroderat mästerverk (också från second hand)
- såpskura trägolv
- skriva kalligrafi
- gå härliga höstpromenader
- gå igenom de sista digitala fotona (från 2019 fram tills nu) för att bli klar med det mastodontiska fotoprojektet
- hänga med familjemedlemmar i olika konstellationer
- fika med vänner
- sjunga
- gå på bio
- läsa
Sånt jag inte kommer att ägna mig åt är bl a att göra äppelpajer, pumpasoppa eller göra en massa inläggningar av egen skörd. Detta är hela vår Ingrid Marie-skörd och sorgligt nog blev det inte en enda liten pumpa i år. Jag har fortfarande inte förlåtit mördarsniglarna och fortsätter trampa på dem då jag kommer åt. Jag behöver renovera fönster, men är kanske inte så pepp på det. Förhoppningsvis kan jag och maken samarbeta. Jag kommer inte heller att resa utomlands eller gå någon kurs. Jag fick lite mersmak efter att ha spelat fiol på systersonens bröllop, men med tanke på hur det ser ut för övrigt tvivlar jag på att det blir mycket med mina storslagna planer att ta upp felandet igen. Jag kommer inte att gå någon fortbildning vad jag vet, men när det gäller detta kan det bli förändringar.
Jag är en rätt enkel människa och kräver inga stora åthävor. Att längta lite och lägga annat åt sidan är dock sådant som gör mitt liv bättre och håller mig på rätt kurs, hjälper mig att inte köra för nära diket och ser till att hålla discokulan på rätt plats så solen kan träffa den och sprida lite glitter!
Lämna ett svar