Efter en härligt vardagligt festlig födelsedag kom fina vänner med en cyklamen i en ovanligt vacker färg och fika till ett helt kompani, överraskning av bästa slaget. Plaketten från svärmor fick jag för många år sedan då ord i inredningen var poppis. Numera är det tydligen ute, men jag lägger mig inte. Jag älskar den här påminnelsen som har varit så viktig för mig de senaste åren. Gör mer sådant som gör dig lycklig. Mitt liv är så fint i all sin enkelhet, och även om jag inte kunde ringa mamma och tacka för livet som traditionen bjuder tände jag ljuset i hennes ängel och gjorde just det. Himlens telefon funkar bra den också.
Det blev lite symboliskt att de absolut sista luktärterna för säsongen fick påbörja mitt femtiotredje år på jorden. Vi som vägrar ge oss, som inte ber om ursäkt för oss själva fast säsongen egentligen är över.
Den här synen gör mig orimligt glad. Murarhinkar redo för odlingssäsongen 2023! Fast först ska de få sova gott i stenladan. Det har de verkligen gjort sig förtjänta av.
Snart är det dags att plocka upp dahliaknölarna och låta dem hämta sig innan det är dags för nya stordåd. De kommer nog att få byta plats nästa år, jag tror att jag utökar perennrabatten åt det här hållet istället. Rosa, blått och vitt åt alla håll och kanter tänker jag mig, precis som nu fast mer.
Detta är en av rea-dahliorna, står i kruka vid verandatrappan och vinner blomtävlingen för året (förutom Sven-Eriks och Blombergs klassiker som antagligen är så rikligt blommande då de inte är lika hårt drivna som de moderna sorterna). Jag gillar hur de skiftar svagt i rosa för att sedan bli helt kritvita. Jag tror att namnet har trillat ner mellan jord och hink, men kan tänka mig fler av den här sorten.
Grönkålen har tagit riktig fart. Jag gillar grönkålschips, så det laddar jag för nu! Härligt sätt att muntra upp den mörka, kalla tid som är på väg. Än så länge är det väldigt njutbart utomhus. Det blåser hiskeligt, men det är tydligen bra för elpriserna. Från att ha kostat upp till många kronor per kWh får vi betalt för att använda el?! Minuspriser… (Maken muttrar något om att det också beror på att det är fel på elledningarna till Tyskland, men vad vet jag.)
Amalia gillar sällskapet av orkidéer. De här två blommade båda när jag fick dem, sedan har de stått tråkiga och väntat i mååååånga månader. Jag förlorade lusten då alla mina fina orkidéer fick spinn och jag fick slänga dem och sedan kom jag ifrån rutinen att ge näring vid rätt tid och så vidare. Nu känns det bättre och den här duon har fått mycket bättre omsorg sedan en tid tillbaka. Det visade sig vara bra både för dem och mig, för nu har fem blomstänglar av fem börjat växa igen! Hurra.
Så här ser det ut i vårt gräs på flera ställen. Den otäcka grävlingen fortsätter utmana oss och skiter i att vi erbjuder läckerheter i buren som gillrats och som den lyckats ta sig ur en gång. Jaja, det ger sig väl till slut.
Jag vill inte sluta med något så deppigt, så här kommer istället hopp! Nästa års tulpaner är i jorden, den här gången på ett nytt ställe! Jag valde att fylla på med sorter som har stor chans att komma tillbaka år efter år. Detta ger mig chans att göda ”Lilla Amsterdam” och se hur stor återblomning det blir där om de lökarna får både benmjöl i höst och blodmjöl till våren. Tulpaner och luktärter passar bra som rabattkompisar tänker jag. Även om inte tulpanerna helt gett med sig då det är dags att sätta ut luktärterna så är det lätt att sätta ner dem mellan lökarna. Hoppas att du får en fin dag. Det tänker jag ha!
