Norah Jones, vilken känslig själ. Hennes ord i musikalisk form verkar uttrycka allt hon inte säger i tal. Maken överraskade mig i julas med biljetter till Norahs enda spelning i Sverige under denna turnén. Vi har hunnit lyssna in oss på den nya plattan, något som alltid förbättrar konsertupplevelsen då man förknippar en turnerande artist väldigt mycket med sitt äldre material.

Det här var ingalunda en spelning med tryck, explosioner eller överraskningar. Norah sjöng och spelade oklanderligt, liksom hennes medmusikanter. När det gällde mellansnack kammade vi noll. Ett ”Tack, thank you!” var allt hon sa efter varje låt. Jo, en gång sa hon att hon inte gillade sommarvärme och därför uppskattade det svenska vädret. Kanske borde hon flytta hit? Publikjubel. Nästa låt.

Efter en otroligt god hotellfrukost på Radison Blu Metropol dagen efter blev det ett besök till Söderåsens Nationalpark. Fantastisk natur, väl omhändertagna turister. Efter allt regnande dagen innan då vi besökte Mölle och konstaterade att den svenska synden knappast är värd att höja ett ögonbryn för kändes det fint med en utflykt som gav valuta för den spenderade tiden. Till Söderåsen åker jag gärna igen! Maken har som mål att besöka alla svenska nationalparker, men jag ligger redan efter.

För övrigt lämnar jag en gråtvarning för dagens Sommar i P1. Tommy Ivarsson, tack för ett känslosamt och varmt skildrande om att leva i dödens väntrum under en lång tid. Peace.