”Nej, men usch, vilka sluskar de är de där Håkanssons!” Ja, så tänker nog vem som helst som får se den här bilden. Musgnagt skåp med diverse matvaror i en salig oröra, inte inbjuder det till några kulinariska drömmar precis… Nu vill jag bestämt dementera vår familjs sluskighet. Vi är förvisso alla begåvade med olika känslor för vad som är viktigt då det gäller renlighet och organisation, men inte någon av oss skulle ha det så här frivilligt i ett matskåp. Som den kvicktänkte säkert redan har räknat ut är det våra (o)vänner mössen som har tagit sig friheter igen. Tydligen hade vi inte tillräckligt med musfällor och då diverse släktingar lider av kattallergi har Milla i år inte fått bo i huvudhuset där köket finns. Det räckte med att vi alla flyttade hem till sitt eller bort till någon annan för att de små gnagande gästerna skulle fixa sig en riktig brakfest. Jag är lite intresserad av vad de tyckte om kakaon. Jag förstår att de gillade ostkex, popcorn och marsansås, men kakao var lite mer otippat. Nu är köket hur som helst storstädat och det finns inte en smula kvar till kräken. Vår familj bor i huset tillsammans med Milla (Go Kitty!) fram tills vi flyttar, så det blir nog bra det här.

Man skulle kunna tro att vi inte bara är sluskar, utan att vi också har väldigt annorlunda inredningssmak. Hur ska man annars förklara den groteskt stora ljusstaken med de psykedeliska paraffinljusen i fönstret? Jag ska bjuda på fler inredningsdetaljer en annan dag så kanske du förstår varför vissa personer i vår närhet tycker att vi slarvar bort vårt drömläge här på Storkön. De har nog aldrig suttit med under en av våra långa, trevliga pratkvällar heller. Tja, eller så har de det, men tycker ändå att vi borde Sköna Hem-ifiera stället lite.

Varje sommar brukar far köpa en massa flak med nyvärpta ägg. Vi bakar och lagar äggamat i långa banor och är väldigt tacksamma. Då vi ändå städade köket gick vi också igenom de tre kyl-frysarna. Vi hittade ett helt flak orörda ägg, så idag bjöds det på tunna, nystekta pannkakor med moster Ms goda blåbärsmarmelad. Sämre mat kan man äta.

Jag måste berätta att jag fick den skönaste timmen på hela sommaren i eftermiddags! Jag lade mig i solen och njöt av värmen, doften av gräs och hav och då och då lyfte jag blicken för att kika på utsikten som inte är helt olik den på fotot här. Vilken ynnest det är att kunna ha det så här… Jag lagrar alla mina fina stunder inför utlandsflytten – inte bara för att grotta ner mig då saker och ting känns eländiga (för sådana stunder kommer, det vet jag av erfarenhet), utan mest för att bygga på kapitalet i min må-bra-av-tacksamhet-till-livet-bank.

En av mina favoriter, Imogen Heap, i sin alldeles fantastiska Hide and Seek. Är du med? (Lyssnar du färdigt så upptäcker du nog varifrån Jason Derulo snodde med sig ”Whatcha Say”…) Jag gillar Imogens texter. Känner du mig ännu lite mer vet du att jag också gillar Eric Whitacre och hans spännande musikaliska projekt. Därför förstår du kanske att jag tycker att jag borde vara här nästa onsdag. Ännu surare är det att jag åker till Birmingham dagen efter och således nästan liksom är där…