För i musiken finner jag tröst.

Någon hade lagt upp den här vackra Lalehsången på min mammas Facebooksida idag. Jag älskar texten, jag älskar trösten sången ger mig. Musik är verkligen uttryckta känslor. Eller hur?

3_1
Kortet lade jag upp i You Do-bloggen idag.

Vårens först dag
och jag vill va’ med,
och jag vill va’ så med,
så att jag kan se
att jag är en del av allt.

Vårens stora dag
och jag vill va’ med.
Låt mig leva längre
nu när jag kan se.

Kom våren, kom skratten,
kom tårarna om natten.
Låt mig vara, låt mig vara
litet till, jag är,
jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig att finnas,
litet mer, jag är,
jag är inte beredd att dö än,
inte än.

Nej, jag är,
jag är inte beredd att gå än,
inte än.
Nej, jag är,
jag är inte beredd att gå.

På din stora dag
ville jag va’ med.
Jag bad: Låt mig leva längre.
Men genom dina ögon
såg jag barnen, jag såg skratten,
jag var tårarna om natten.
Jag såg barnen, jag såg skratten,
jag var tårarna om natten.

Låt mig vara, låt mig vara…

Låt mig finnas, låt mig finnas…

Nej, jag är…

På din stora dag
då ville jag va’ med,
då ville jag va’ med.
Där.

Låt mig vara, låt mig vara
litet till, jag är,
jag är inte beredd att gå än.

Låt mig finnas, låt mig finnas,
litet mer, jag är,
jag är inte beredd att dö än,
inte än.

Nej, jag är,
jag är inte beredd att gå.

På din stora dag
ville jag va’ med,
ville jag va’ med.

Continue Reading

Copeland – Ixora.

Största musikaliska upptäckten. Det skulle jag svara på i min tillbakablick på 2014, men kunde inte komma på en enda. Kanske är jag alltför bekväm och lyssnar på det jag redan vet är bra? Kanske är mitt problem att jag hittar enstaka låtar och sedan lyssnar sönder dem och liksom glömmer bort dem? Jag var tvungen att fundera en stund till och kom fram till en platta med en inte-särskilt-ny grupp som jag lyssnade på lite innan julmusiken tog över. Varsågod!

Erase (Erbarmligt sorglig, men vad gör man?)

Sweetest, taste your armor
I can never mold.
Feel it. Hold your honor, bright as fallen snow.
Now your heaven keeps me honest, but you can see my grey has faded, and you can’t erase it.
Never know you’re waiting, listening to your heart.
No one seems to notice
that all my broken parts get mended, but I feel alone,
and you can’t erase it again.
And from my words your will was broken, knowing I’ll never get it back.
Feeling all your worries, I can never know.
Bleeding for your kindness,
but I cannot control heaven
or your hell, when I have nothing
to offer you now,
and you feel alone,
and you can’t erase it again.
You’re still a breeze upon my skin, close my eyes, breathe you in.
I’m still the shadows in your night, taking over, until I fade into your light.
But you won’t erase me.
Heaven or hell will have to wait.
You won’t erase me.
So you just color me from grey.
“Hello” through the crowd
when I thought I saw your face.
Ever I was searching, endless all these days, but you didn’t know my name, now I…
I can’t help this awful feeling
that I can’t erase you.

Continue Reading

Carol of Joy.

Sådan här musik vill jag också kunna skriva. Tack Dan Forrest! Idag hörde jag jag Orem High Schools kör sjunga den mitt ibland massor av högljudda Temple Square-besökare och jag tappade greppet lite. Så vackert!

Continue Reading

Pie and Jam.

Varje fredagskväll dagen efter Thanksgiving har våra grannar ”Pie and Jam” hemma hos sig. Alla tar med sig en paj av lämpligt slag, några fällstolar om man har sådana och ett instrument eller två. (”Jam” syftar alltså inte på sylt utan på att man ska jamma tillsammans.) Vår familj var lite dåligt förberedda då det gällde önskelåtar (nästa gång, om vi blir bjudna då också, ska jag kopiera upp texter och ackordanalyser till de som vill ha), men det hade andra tagit hand om. Vi spelade och sjöng av hjärtats lust. Underbart! Alla var med utefter sina förutsättningar och vi hade allt från barn-utan-någon-musikalisk-erfarenhet till proffsmusiker i orkestern. Instrumentsammansättningen var också kul. Oljefat, ukulele, fiol, gitarr, blockflöjt, saxofon, piano, maracas, claves, tvättbräda, trummor av olika slag, trumpet, rösten… Det fanns något för alla! Jag kan varmt rekommendera detta upplägg. Glöm förresten inte pajerna när du spelat klart.

28_1

28_2

28_3

Continue Reading

Månadens klädesplagg är givetvis…

… min systers sjal som äntligen är färdig efter att jag har haft stickningen igång i över åtta månader. M fyllde 40 i mars och det var för att fira denna högtid som jag satte igång med projektet från början, men efter ett tag började jag misstänka att det skulle dra ut på tiden. Det var bara jag som var seg och jag fick inte till någon stickrutin förrän för någon månad sedan. Jag måste säga att om jag inte hade haft som mål att slutföra projekt innan årets slut så vet jag inte om den ens blivit klar till hennes 45-årsdag. Nu har hon den förhoppningsvis till jul i alla fall. Problemet är att jag fortfarande inte gjort något fint till min bror som redan hunnit bli 42 och jag har flera syskon till som så småningom ska firas. Det kanske finns något annat hantverksprojekt jag kan satsa på? 😀

Jag tycker alltid det är något av magi när man har tvättat upp något stickat och sedan sträcker på det till rätt form.

24_6

24_7

Min dotter fick pausa från att läsa på inför slutprovet i Accounting som hon hade senare på dagen för att hjälpa mig med modellandet.

24_4

Sådär blev den. DROPS Lace heter garnet och mönstret (+de sista 5 varven som jag struntade i efter att ha tappat två maskor och blivit tvungen att dra upp ett par varv när jag bara hade två varv kvar, fast jag tycker det blev okej ändå) hittar du här om du längtar efter efter ett utmanande stickprojekt. Garnet är alldeles underbart, består av alpacka och siden och skimrar knappt märkbart i olika färger

24_5

Tacksamhetslista 24 november 2014

jag hann med allt som jag skulle idag trots att schemat var smockat
Gs master class på Drum Labs fick jag vara med på fast jag bara ville lyssna på Bachduetterna som han och hans lärare skulle spela upp mot slutet – kul att jamma i en trumcirkel
tacksamhetstema på familjekvällen
hårt arbetande barn som försöker göra sitt bästa också när saker och ting ”suger”
kardemumma
ivägskickade paket
mitt ord för året , REACH, som har hjälpt mig framåt på så många sätt
att lyssna på en 80-årig trumpetare (sonens gamla klasskompis pappa) spela med sådan känsla som Jan Allan

Continue Reading