Idag är det dags för en ny kortskiss. Ibland är det enda jag också behöver höra ”The only way is up”, men det här kortet är på väg till någon annan.
Dagens tips!
Jag tycker att ni ska ta en titt in till Fiffi. Numera går hon under namnet Sofie Rolfsdotter och hennes nya hemsida är hur läcker som helst. Själva hemsidan må vara snygg, men det är hennes konstverk som verkligen är något att ta en titt på. Passa på att fyll på presentförrådet med några vackra tryck! Sofie är otroligt talangfull och hon bjuder på flera olika stilar. Jag är säker på att ni alla hittar något ni gillar. Här är min nya favorit, men jag gillar verkligen den här också. Och den här. Och den här. Och… Den här visades i Family Living för ett tag sedan och blev poppis. Jag såg inne på Signerat att den sålt väldigt bra! (Jag har bara länkat till A4-tryck, men som ni ser finns det både A3-tryck och annat smått och gott i vänstermarginalen.)
Jag ser att länkarna heter annat än trycken som jag ser, men jag hoppas att länkningen funkar som den ska. Bild från Sofie Rolfsdotter.
Ropa inte hej. Eller?
Tja. I går var det vår för en stund. Idag vaknade vi till ett rätt fint snötäcke. Sådana snötäcken ser fina ut inifrån, men ska man ut och köra är det bara att bylta på sig kläderna och ge sig ut och skotta. Det tog en timme att klara av vår uppfart, grannens uppfart och lite extra trottoar. Jag tror det gick på ren vilja.
”Jag är jättetrött”, sa sonen när mamman väckte honom. ”Inte mitt problem. Det var inte jag som var uppe alldeles för länge”, var den arga mammans replik. Hon satte på hårdrock i lurarna och fick extra skottarkraft. Av det hårda arbetet rann hennes arga humör av och hon bytte musik till Doris fantastiska Did you give the world some love today. Efter det kändes det som att dagen skulle kunna bli rätt bra ändå.
Idag ska jag lämna in lövet som ska vidare till Liljevalchs så småningom. Det blev färdigt runt midnatt ungefär. Min smarta dotter frågade i bilen på väg till tåget varför jag hade börjat så sent då jag hade haft mallen hemma i flera månader. Tja, vad skulle jag svara? Jag drog till med sanningen. Jag skjuter ofta på saker och jobbar bra under press. Min ursprungliga plan var jag dessutom tvungen att överge och jag tror att jag är nöjdare med det här resultatet än jag hade varit om jag börjat tidigare än jag gjorde. Å andra sidan hade det varit trevligt att ha lite bättre framförhållning. En viktig detalj funkade inte som planerat och då var det rena turen att jag och maken kunde lösa det på annat sätt. Nu ska jag bara komma på hur jag ska transportera åbäket in till stan utan att skada det. Förhoppningsvis klarar jag att slutföra det jag lovat, nämligen att leverera ett pimpat löv till lokalerna vid Sabbatsbergs sjukhus under eftermiddagen. Efter det är det bara att släppa det här. Jag inser att vi kommer att se 1 999 andra löv och att de flesta med all säkerhet kommer att vara snyggare/bättre/mer välarbetade/mer genomtänkta/blablabla, men jag behöver inte skämmas allt för mycket för mitt. Japp. Så är det med det.
Ps: Glöm nu inte att lyssna på Doris låt.
Kortskiss no. 162.
Utmaningen var att man skulle ha något i trä på det här kortet. Här är allas härliga bidrag.
Tittar ni lite extra noga på skissen ser ni kanske att jag flippade den ett steg åt höger och dessutom har jag bara en dekoration istället för tre.
Kortskiss no. 158.
Jag glömde alldeles av Kortskissen i måndags. Här kommer mitt kort. De andras hittar du här.
Hej på ett tag!
Idag börjar vi bygga Formexmonter. Formex och Creative World innebär några veckors antagligen rätt sporadisk uppdatering av bloggen. Vill ni träffa mig så ses vi i hörnet vid 7-Eleven. Nej förresten, i monter C08:18 på Stockholmsmässan i Älvsjö ska det ju vara.
Jag suger på marimba.
Jag har lovat mig själv att vara mer öppen, att våga prova på nya saker och göra det jag känner för mer ofta. Hm. Nu kan jag i alla fall säga att jag verkligen förstår hur duktig sonen har blivit på sitt förstainstrument. Alla hans övningstimmar har gett resultat. Jag blev ombedd att köra en andrastämma till honom, men efter en stund ”behövde han inte längre min hjälp”. Jodå, jag vet när min hjälp är önskad och när den är överflödig.
Dotterns photoshoppande, del 2.
Ni som läste den långa artikeln i inlägget jag skrev tidigare idag kommer ihåg att det stod att man skulle ”steal like an artist”. ”Steal things and save them for later. Carry around a sketchpad. Write in your books. Tear things out of magazines and collage them in your scrapbook. Steal like an artist.” Dottern har lärt sig detta på alldeles egen hand. Hon läser en massa tutorials, samlar bilder, intryck och idéer och gör något eget av dem. Dagens Photoshopalster ser ut så här. En tredjedel av äran går till citatetskribenten, en tredjedel till konstnären som gjorde glassen och en tredjedel till dottern som gjorde sitt eget konstverk av dessa två. Jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten. Bilden gör sig mycket bättre som bakgrund i lite större format!
Kreativ vishet.
Idag har jag ännu en present till er. Jag tror att de flesta har något att hämta där, men ni som är det allra minsta kreativa på något plan i livet kommer med säkerhet att få nytta av både ett och annat vist ord. Jag blev faktiskt så inspirerad av den långa artikeln att jag gick och bäddade sängen på stört och satte fast några bokstäver i ett minialbum som ska med till mässan.
Jag har så svårt att skapa något ”på kommando” om jag inte är inspirerad innan, eller under tiden. Det gäller nästan allt. Man måste till exempel äta middag varje kväll, och jag vägrar helfabrikat (om det inte gäller Dafgårds kåldolmar, fast det är ju ingen familjefavorit precis)… Hur många maträtter ploppar upp i huvudet då man mest behöver dem? Tja, i mitt fall brukar jag hamna på ”spagetti med köttfärssås”, ”indisk linssoppa” eller ”ugnsrostade grönsaker med något till”. Alla tre rätter är goda och lättlagade, men just då allt känns tråkigt behöver man lite utmaning och något spännande! Nu när jag har gjort saker till mässan har jag blivit så missnöjd med många av sakerna jag har gjort att jag bara slängt dem i soptunnan. Det hade jag aldrig gjort för några år sedan, utan då hade jag vridit och vänt på saker och ting tills det blev som jag ville. Jag vet inte vilket som är bäst. Det känns nog som att tiden jag spenderar på varje färdig sak som går att använda är ungefär densamma, men jag har börjat ge upp i stället för att utmana mig själv att skapa något bra av något dåligt. Jag är inte säker på att jag är nöjd med den utvecklingen!
Just nu står jag inför två veckors mässarbete. Det ska byggas monter, jag ska tala för produkter, tipsa och inspirera, resa, umgås med L mer än familjen och försöka ha något slags balans och lugn under tiden. Det är roligt, spännande och utmanande och jag hoppas att jag kan ta med mig budskapet i artikeln då jag sätter igång med min vardag igen.
Nu är det dags att ”be boring”. Lördag med familjen skulle ha inneburit svärfar med familj på middag, men satte sjukdom käppar i hjulen för det. Vi fick snabbt göra nya planer.
1. (Jag) och maken lagade dammsugarslangen så vi kan bli kvitt allt grus i hallen (det sprider sig snabbt liksom dammråttorna).
2. 3/5 av familjen bakade chocolate chip comfort cookies till den femtedel som just nu känner att skolan är ett berg som hon inte orkar bära. Att gå i sjuan och ha fem stora läxor/prov över helgen känns sådär, det förstår jag. Min plikt som mamma är att hjälpa till att styra upp negativa tankar, bidra med instuderingstips och försöka lätta på ”duktig flicka”-bördan…
3. En liten bebis ska få ett kort som jag behöver pyssla ihop.
4. Vi tänkte försöka hinna gå på Johnny English Reborn eller Real Steel då vi har ett gäng företagsbiljetter som går ut den 25 januari.
5. The Never Ending Story, aka tvätthögen, ska omhuldas och eventuellt få sig en strykning.
Ha en fin helg!
