Kategori: Kreativitet
DIY, pyssel, scrapbooking, kortmakeri och allt annat som får kreativiteten att flöda
Fotograf-Monnah vill ut!
Jag har fotat rätt länge nu. Första riktiga försöket till att lära mig mer om exponeringarnas spännande värld gjorde jag på högstadiet då jag och mina kompisar fotade och framkallade svartvitt under skolans FA (Fria Aktiviteter). Jag tyckte det var roligt redan då och började längta efter en systemkamera. Efter att ha passat barn under rätt lång tid under vårt första år som gifta blev jag uppvaktad med min första systemkamera, en Nikon, av barnens föräldrar. Då började jag fota lite mer seriöst eftersom kvaliteten på fotografierna blev väldigt mycket bättre. Så småningom var det dags för den digitala revolutionen att göra intrång i även mitt fotograferande och då övergav jag Nikon eftersom jag fick en Canon 350 D i present av min familj. Photoshop blev min nya bästa vän i samband med bytet till en digital kamera och fotograferandet blev om möjligt ännu mer roligt!
Under årens lopp har jag sett andra hobbyfotografer utmana sig själva för att sluta som ”riktiga” fotografer. Till deras skara kan man räkna sig då man känner sin kamera utan och innan, när man faktiskt vet vilken skillnad det gör att använda olika slutartider och när man kanske har haft råd att samla på sig några olika spännande objektiv, externa blixtar och en riktig kamera. Till dessa personers skara hör bl a min fantastiskt duktiga svägerska Karin och flera ”gamla” scrappare.
Ibland har jag turen att få utmana mig själv lite mer. I somras bad min kompis mig fota honom och hans fru då de firade 25-årig bröllopsdag och samtidigt passa på att ta familjefoton. Här är några av mina favoriter. (Jag har inte frågat om lov att lägga upp deras ansikten här i bloggen, så det här får duga.) Vår familj har inte ens ett enda vettigt familjefoto, men du vet väl vad de säger om skomakarens ungar…
Tankar.
Allestädes närvarande
Släpper aldrig taget
Håller av, håller om
Vänder ansiktet uppåt
Låter solen vinna
Och vilar i tron
…
Tiden står stilla och virvlar ändå förbi in i oändligheten.
Luften vibrerar av värmen och rinner längs det immiga vattenglaset.
Rakryggat omfamnas nuet och allt lättar för att bli en del av evigheternas evighet.
Orden trillar inte ut i svarta hål, men man måste inte svara för att man lyssnar.
Trollkarlen från Oz-skor.
Äldsta dottern har pimpat ett par skor med rött glitter. De blev väldigt snygga! Vad ska hon ha till dem?
Vad som behövs?
ett par skor som inte används
lim från Martha Stewart som ska vara till just glitter
en stor burk fint, rött glitter
sprejlack
Påskris med ankägg.
Vi har inte kommit på vem av Newman och Bonzai som lägger vita respektive duvblå ägg, men fina är de i alla fall. Vi försökte lämna äggen i fred för att se om de skulle börja ruva, men än har vi inte sett några sådana tendenser. Därför blåste jag ut ett gäng ägg och lade till upphängningstråd samt bad sonen plocka in lite ris efter de senaste veckornas trädgårdsrengöring. Resultatet har du här:
Jag tror att de flesta vet hur man blåser ut ägg. Själv stack jag hål uppe och nere med en äggpickare. (Fick den för många år sedan av svägerskan och har inte fått några sprickor i kokäggen sedan dess!) Med det lilla hålet som guide stack jag sedan i en syl för att göra hålen lite större, uppe bara så pass stort så en tandpetare kunde komma igenom och nere lite vidare för att göra själva urblåsningen lättare. Så här såg själva sytråden och tandpetaren (klippt i ca 1,5 cm långa bitar) ut innan jag tryckte ner träbiten i det övre hålet:
Medvetenhet.
Allt flyter
Jag släpper tanken och svävar bort i alltings oändlighet
Långsamt kommer jag tillbaka till mig för att jag vill och för att jag kan
Känslan av lättnad, en stunds viktlöshet och djupa andetag väcker mig, får mig att öppna det tillstängda och bortglömda
Vem fångar mina skimrande blåsbubblor, tankarna som lever sitt eget liv?
Allt landar
Lätt som en fjäder, utan att studsa
Styrkan ligger i mottagningen
Lyssnar du?
Trådrullebräda och andra viktigheter.
Fredag morgon från Carterville Road.
Utanför min morgonpromenadkompis hus står ett gäng docksängar. C är scoutledare och just nu håller hennes små adepter på med rätt avancerad träslöjd. Jag kommer ihåg hur gärna jag ville vara bra på just träslöjd, men det ville sig inte riktigt. Dessutom hade och har jag dåligt tålamod, så tänk bara hur fort jag tröttnar på att slipa något som ska slipas i tre timmar för att bli så fint som jag egentligen vill ha det. Hm. Det går inte riktigt ihop. Fast just de här sängarna fick mig faktiskt att fixa en grej som jag har funderat på rätt länge…
… nämligen trådrullebrädan som maken gjorde till mig för länge sedan. Han hade inte bättre doningar än grillspett och varken han eller jag kom till skott att fästa dem med lim. Till höger ser du ”före” och till vänster ”efter”. Jag borrade lite större hål och använde limpistolen för att fästa minirundstavarna som blev över efter mobilmakandet, avknipsade till mer lämplig storlek naturligtvis.
Inga grillpinnar på sniskan! Allt sitter där det ska och även om det aldrig är snyggt med ”spillträ” så blev resultatet precis så bra som förväntat. (Tyvärr ser man strukturen också om man målar, så det tänker jag inte bekymra mig om att göra.)
Förresten kan man hitta Asias nya album Gravitas på Spotify nu. Jag vet vad jag ska lyssna på i helgen. Lite nostalgivibbar vid snabbt igenomlyssnande. Bättre än den demo som Metallica släppte i går som jag inte gillade alls.
Mobil med tranor.
Det finns alltid plats för fler mobiler i ett hem. Jag älskar mobiler! Ja, inte nödvändigtvis de där elektroniska prylarna som tar upp alldeles för mycket av människors tid, utan de lättsvävande dekorationer som man kan utforma mer eller mindre hur som helst.
I november bad jag yngsta dottern vika ett gäng tranor med origamipapper. Dessa vackra skapelser har sedan legat i en påse tillsammans med ett gäng rundstavar (eller vad de nu kan tänkas heta om de har en diameter på bara några millimeter) på golvet i vårt arbetsrum sedan dess. Synd och skam! Idag fick jag äntligen tummen ur och på en halvtimme sisådär så var mobilen klar för upphängning. Vi funderar lite på var den ska få sin plats, men den kommer nog att hamna i ett hörn i matrummet för att göra sig bäst. Jag tycker S lyckades mycket bra i sin färgbalansering. Maken hjälpte till att balansera själva fåglarna eftersom det är svårt att klara det med bara två händer.
Det här inlägget är ett av mina favoritinredningsinlägg någonsin. Så många vackra mobiler folk har filurat ut. Vår tranmobil kanske inte är den lyxigaste eller den mest fantasifulla, men jag tycker den är så fin! Ännu bättre än bilden jag hade i huvudet… Jag får visa den då den har fått sin riktiga plats också, men så här ser den ut då den hänger i dörrposten mellan hallen och köket:
Reach – Projekt 5.
To reach – to extend as far as, som i att utmana mig själv till det yttersta.
En av mina systrar fyller snart jämnt och jag har lovat henne en spetsstickad sjal. Det är tur att det är långt kvar till höstens kyliga vindar, för den här skapelsen kommer att ta ett tag att göra färdig! Jag stickade en annan sjal för några år sedan som jag använder jämt och garnet jag stickade i sist, Drops Lace, var så skönt att jag bestämde mig för att göra något liknande till M. Hm. Efter att ha läst igenom beskrivningen ordentligt, plockat fram rätt stickor och nystat upp härvan känns plötsligt projektet långt svårare än då det bara var ett hjärnspöke. Jag tror det blir roligt i alla fall och får jag bara fart på stickorna och kommer ihåg att markera var jag är i mönstret ska det nog gå bra.
Vad har du gjort för att utmana dig själv på sistone?
Vinnare av dotterns minibok.
Idag har jag dragit en vinnare av den söta miniboken som E har gjort. Stort grattis till…
Boken får åka till Malmö. Adressen har jag, så håll koll på brevlådan Annette! Nu för tiden tar posten ca två veckor på sig att åka över Atlanten. Tack till dig som var med och gjorde tävlingen lite spännande.