Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Allt flyter
Jag släpper tanken och svävar bort i alltings oändlighet
Långsamt kommer jag tillbaka till mig för att jag vill och för att jag kan
Känslan av lättnad, en stunds viktlöshet och djupa andetag väcker mig, får mig att öppna det tillstängda och bortglömda
Vem fångar mina skimrande blåsbubblor, tankarna som lever sitt eget liv?
Allt landar
Lätt som en fjäder, utan att studsa
Styrkan ligger i mottagningen
Lyssnar du?
Fredag morgon från Carterville Road.
Utanför min morgonpromenadkompis hus står ett gäng docksängar. C är scoutledare och just nu håller hennes små adepter på med rätt avancerad träslöjd. Jag kommer ihåg hur gärna jag ville vara bra på just träslöjd, men det ville sig inte riktigt. Dessutom hade och har jag dåligt tålamod, så tänk bara hur fort jag tröttnar på att slipa något som ska slipas i tre timmar för att bli så fint som jag egentligen vill ha det. Hm. Det går inte riktigt ihop. Fast just de här sängarna fick mig faktiskt att fixa en grej som jag har funderat på rätt länge…
… nämligen trådrullebrädan som maken gjorde till mig för länge sedan. Han hade inte bättre doningar än grillspett och varken han eller jag kom till skott att fästa dem med lim. Till höger ser du ”före” och till vänster ”efter”. Jag borrade lite större hål och använde limpistolen för att fästa minirundstavarna som blev över efter mobilmakandet, avknipsade till mer lämplig storlek naturligtvis.
Inga grillpinnar på sniskan! Allt sitter där det ska och även om det aldrig är snyggt med ”spillträ” så blev resultatet precis så bra som förväntat. (Tyvärr ser man strukturen också om man målar, så det tänker jag inte bekymra mig om att göra.)
Förresten kan man hitta Asias nya album Gravitas på Spotify nu. Jag vet vad jag ska lyssna på i helgen. Lite nostalgivibbar vid snabbt igenomlyssnande. Bättre än den demo som Metallica släppte i går som jag inte gillade alls.
Det finns alltid plats för fler mobiler i ett hem. Jag älskar mobiler! Ja, inte nödvändigtvis de där elektroniska prylarna som tar upp alldeles för mycket av människors tid, utan de lättsvävande dekorationer som man kan utforma mer eller mindre hur som helst.
I november bad jag yngsta dottern vika ett gäng tranor med origamipapper. Dessa vackra skapelser har sedan legat i en påse tillsammans med ett gäng rundstavar (eller vad de nu kan tänkas heta om de har en diameter på bara några millimeter) på golvet i vårt arbetsrum sedan dess. Synd och skam! Idag fick jag äntligen tummen ur och på en halvtimme sisådär så var mobilen klar för upphängning. Vi funderar lite på var den ska få sin plats, men den kommer nog att hamna i ett hörn i matrummet för att göra sig bäst. Jag tycker S lyckades mycket bra i sin färgbalansering. Maken hjälpte till att balansera själva fåglarna eftersom det är svårt att klara det med bara två händer.
Det här inlägget är ett av mina favoritinredningsinlägg någonsin. Så många vackra mobiler folk har filurat ut. Vår tranmobil kanske inte är den lyxigaste eller den mest fantasifulla, men jag tycker den är så fin! Ännu bättre än bilden jag hade i huvudet… Jag får visa den då den har fått sin riktiga plats också, men så här ser den ut då den hänger i dörrposten mellan hallen och köket:
To reach – to extend as far as, som i att utmana mig själv till det yttersta.
En av mina systrar fyller snart jämnt och jag har lovat henne en spetsstickad sjal. Det är tur att det är långt kvar till höstens kyliga vindar, för den här skapelsen kommer att ta ett tag att göra färdig! Jag stickade en annan sjal för några år sedan som jag använder jämt och garnet jag stickade i sist, Drops Lace, var så skönt att jag bestämde mig för att göra något liknande till M. Hm. Efter att ha läst igenom beskrivningen ordentligt, plockat fram rätt stickor och nystat upp härvan känns plötsligt projektet långt svårare än då det bara var ett hjärnspöke. Jag tror det blir roligt i alla fall och får jag bara fart på stickorna och kommer ihåg att markera var jag är i mönstret ska det nog gå bra.
Vad har du gjort för att utmana dig själv på sistone?
Idag har jag dragit en vinnare av den söta miniboken som E har gjort. Stort grattis till…
Boken får åka till Malmö. Adressen har jag, så håll koll på brevlådan Annette! Nu för tiden tar posten ca två veckor på sig att åka över Atlanten. Tack till dig som var med och gjorde tävlingen lite spännande.
… med ett kreativitetsinlägg. En etikett som kanske får bli ett kort till någon. Maken såg tjejen med hopprepet och bidrog med de passande orden.
… kan man göra meningsfulla saker. Eller roliga saker. Eller spännande saker. Eller så kan man pyssla lite och fotografera det man gjort i dassigt vinterljus.
Det mesta material jag har använt kommer från You Do så klart. Etiketten med paraplyet har jag klippt från en av de vackraste reklamkampanjer jag sett: Be Sombody’s Umbrella. Den gjordes av National Suicide Prevention. Det är viktigt att vi tänker på vad vi säger till andra människor. Det är lätt att vara stark och självsäker på andras bekostnad, men ibland kan det man säger ge stora skador beroende på hur mottagaren kan hantera det som sägs.
Snart är det tack och lov vår igen. Efter jul och nyår är vintern bara en lång väntan på att mörkret ska skingras och snön smälta bort. Lyckligtvis har vi inte fått så mycket snö och här i Utah får vi mycket mer dagsljus än i Sverige.
Washitejp är fortfarande väldigt roligt. Det här kortet var svårt att fota, men du kanske kan se att det glittrar ordentligt.
För att göra dagen lite roligare passar det alltid bra med hjärtan. Inte sant? Puss och kram.
Redan utslagen
Vacker och stark
Målmedvetet sökande ljuset förbi alla hinder
Sträcker sig uppåt och tar emot
Växer
Äldsta dotterns senaste projekt, en rutig klänning. Alla som har sytt vet att det är hemskt klurigt att mönsterpassa rutor, men E gav sig inte. Hon hittade detta snygga reatyg och ett mönster som kostade en dollar och bad mig hjälpa henne. Hon har lagt många timmar på att få allt rätt. Hon har också morrat då jag sagt åt henne att sprätta, men hon har också kommit på att sprättar man då det inte blir bra så blir slutresultatet så mycket bättre! Jag är mycket stolt över att de sömmerskeambitioner jag hade i dotterns ålder liksom verkar ha gått i arv. Jag har nämligen inte andats en suck om att jag tyckte att hon skulle prova ett lite större projekt. (Dessutom är jag rätt nöjd över att jag lyssnade då både syokonsulenten och mina föräldrar bad mig tänka en runda till när jag ville söka till en sömnadsgymnasielinje. Inte för att jag egentligen tror att Natur var något självklart val för mig, jag skulle nog ha gått Humanistisk linje, men jag tror inte jag hade trivts med att slava vid symaskinen dagen lång. Förresten, om jag hade läst språk hade jag ju inte träffat min vän Å och det hade varit en ren förlust!)
Kolla in den rätt grymma mönsterpassningen!
Söt, söt, söt.
Taylor Swift II.
Jag längtar
om och om igen
och låter mig förundrat fångas
av kärleken
Jag faller
om och om igen
och låter mig sakta omslutas
av kärleken
Jag reser mig
om och om igen
och låter mig tacksamt lyftas
av kärleken
