Planttant, samtalsterapeut och samhällsbetraktare
Rör vid mig
Se mig lysa i det ljus du sprider
Låt mig vila i skuggan av mina utmaningar
och läka i natten under stjärnhimlen
I varje tår växer liv
I varje skratt växer hopp
Du omfamnar mig
medan jag tyngs av själva livet
och vaggar mig till sömns
medan mina drömmar växer
som spindelnät en dimhöljd morgon
När makten och härligheten inte längre skrämmer mig
kan jag möta regnbågen
utan att behöva leta efter skattkistan
Den bor redan i mitt hjärta
Min fina vän har haft så många handarbeten i sina händer att de säkert inte går att räkna. Igår hade jag nöjet att få se några av dem, framför allt dukar virkade med det finaste garnet och den nättaste virknålen. I en annan låda låg broderade alster som knappt sett dagens ljus sedan de fållades och pressades. Där såg jag den här lilla duken i Hallandssöm, en av Sveriges vackraste landskapssömmar. Jag hann knappt uttrycka min beundran över detta mästerverk förrän det låg i mina händer och nu är alltså duken min. Här kan du läsa om Hallandssömmens spännande historia.
Jag hittade en vacker äggfärg som är helt naturlig och är såld! Här är resterna av gårdagens omelett blåbärsfärgade och jag är sugen på att skaffa nya ankägg och blåsa ur för att färga på liknande sätt. Hoppas att du njuter av det fina vädret och äter många ägg. Eller choklad. (Tack för tipset, Trendenser!)
Min fina väninna hade batterivatten hemma, så nu har jag kunnat spä ut mitt guldbläck! Det är jätteroligt att skriva på svart papper och jag testar med de olika spetsar jag har i mina gömmor. I mitt svarta block hittade jag det här citatet som jag måste ha skrivit för ungefär fem år sedan. Det skimrar så fint i guld, vilket är nästan omöjligt att få fram på foto. Detta är skrivet i ”fuskkalligrafi”, alltså med en vanlig, rund metallicpenna. På nedåtgående drag har jag fyllt i dubbelt för att få en fyllig kalligrafikänsla.
Det är roligt att skriva och för mig är själva hantverket ett slags terapi, precis som stickning eller matlagning. Tekniken börjar komma tillbaka i handen igen. Det handlar om rytm, tryck, flöde och avvägning av avstånd. Det blir väl bättre och bättre tänker jag. Carry on!
Ännu ett par sockor färdigstickade, så nu kan maken åka till Dalarna och skida för kung och fosterland! Skönt att de hann bli färdiga innan säsongen tog slut. Någonstans på vägen kändes det inte helt självklart…
Snart klart. Tänk ändå vad två händer, två stickor och lite garn kan åstadkomma! Jag är sugen på nya sockor. Det finns garn till många olika projekt i min låda här hemma, men lite för lite av allt. Jag skulle vilja testa vantar. Det kanske är dags?
Nu har lillasyster flyttat söderut, men hennes palettblad bor kvar hos mig. De här färgerna passar kanske inte precis hemma hos oss, men jag är ändå så fascinerad av kombinationen att jag inte kan låta bli att ge denna planta lite extra kärlek. Snart är det också dags att dra igång försådden. Med tanke på att ett rådjur idag drog upp ungefär hälften av tulpanerna (vilka knappt ens visat topparna) och smaskade i sig dem är det dags att verkligen få till ett viltskyddat trädgårdsland om det ska vara någon mening.
Det var länge sedan jag delade något handpysslat här i bloggen. Yngsta dottern ville uppmärksamma bibliotekskvinnorna som varit så fina mot henne under gymnasieåren som kanske inte varit så roliga annars. Hon har tillbringat många timmar på det där biblioteket och tycker att det känns lite som hemma. Jag vill påminna om tyngden i att använda någons namn, även om det inte är ens bästa vän eller någon man direkt umgås med. Att bli sedd är oerhört viktigt för människan!
Hur som helst, min syster hade gett S en gammal notbok i födelsedagspresent med tanken att hon skulle kunna göra något roligt med den. Det vackra papperet blev alltså till tranor som sattes i en mobil. Eftersom papperet var av det lite större slaget blev våra vanliga mobilpinnar lite korta, men jag tycker att den färdiga mobilen ändå blev jättefin.
Enligt utsago uppskattade bibliotekspersonalen gåvan. Skam vore det annars. ?
