Kategori: Kreativitet
DIY, pyssel, scrapbooking, kortmakeri och allt annat som får kreativiteten att flöda
Vante no. 1 klar!
Ja, alltså, jag förstår om du suckar nu. Men åh, det här är väl ändå ingen stickblogg? Jag har mest stickat på mina lediga stunder för att åtminstone få till en vante och idag nådde jag mitt mål! Tummen blev inte perfekt då jag gissade lite på avmaskningen. (Markeringarna för var och åt vilket håll avmaskningen skulle ske var i samma färg som mönstret, så de syntes så klart inte.) Det blev halvbra. Eftersom jag fick riva upp halva tummen när jag var nästan färdig första gången bestämde jag mig för att landa i att detta faktiskt är ett förstlingsverk. Vanten är ändå rätt fin. Lagom för mig, lite för stor för dottern som jag hade tänkt skulle få detta par. Jag får trycka ihop dem när jag blockar…
Med detta vill jag bara peppa dig som kanske har ett mål som känns ouppnåeligt! Det går. Carry on!
Och så var det bara tummen kvar!
Trodde aldrig det skulle bli något, men nu har jag en nästan färdig vante!
Min mönsterstickade halva vante.
Jag fick lägga undan vanten lite då det blev för träligt med stickor som gled ur maskorna och jobbigt att hålla reda på vilken rad jag var på. Efter att ha tänkt lite mer ingenjörsmässigt kom jag fram till att lösningen låg i att kopiera mönstret och uppfinna en mönsterlinjal (en magnetlist på framsidan som hålls på plats med ett par magneter på baksidan). Nu är jag igång igen!
Vintervik.
Sista dagen på året.
Makens mormor Britta stickade dessa vackra vantar till mig då mitt förra par hade stulits i en bokhandel i Philadelphia. Detta par har aldrig varit riktigt lagom tyvärr, men jag har använt dem ändå. Nu är de håliga tummarna stoppade och vantarna har givits bort till en mycket glad dotter.
Själv har jag äntligen tagit mig för att mönstersticka ett par vantar. Ja, eller jag har åtminstone stickat början på en tvåfärgad vante. Det här projektet blir spännande. Det osar i mitt huvud kan jag säga…
Jag vill önska dig ett fint slut på 2020 och ett riktigt bra 2021! Vem vet vad detta år för med sig?
Soluppgång.
Sockervaddsludd och krinolinfluff,
Pasteller som tar plats och fyller sinnet med ro
Vi bidar vår tid
Väntar på det nya, kanske något magiskt rentav,
Medan tiden rinner
Stunden fångas av ivrigt greppande fingrar som samlar på minnen
Nu. Nu. Nu.
Ett nytt år
Vi skriver bokslut och väver drömmar
För dagar som ännu ligger framför oss
Och så går livet
Smällkarameller och nejlikapelsiner.
Här har du två pyssel som alltid finns med till jul här hemma. Jag gillar de mindre smällkaramellerna utan inblandade toarullar. Doften av nejlikor och apelsiner är otroligt hemtrevlig och säregen. Vilka julpyssel är dina favoriter? (Dessa är alla dotterns skapelser.)
Ajajaj.
Jag bestämde mig för att göra två enekransar till våra verandadörrar och köpte därför halmstommar på Blomsterlandet för flera veckor sedan. Min faster skickade en bild på sin fina och jag blev inspirerad till att äntligen ta tag i det eftersom vi ändå var ute i skogen i lördags. Då var det bara problemet med hur illa enris sticks!
Efter att ha testat ett par olika trädgårdshandskar landade jag i att det nog var bäst att använda mammas gamla läderhandskar som maken har ärvt. De visade sig vara ogenomträngliga. Efter att ha knipsat lite mindre bitar, ca 8 cm långa, klädde jag den första ringen efter instruktioner på nätet. (Det finns massor av tips.)
Jag har gjort midsommarkransar förut, men detta var min första julkrans. Jag var nöjd ända tills jag hade gjort krans nummer två klar. Du behöver inte titta särskilt noga på den här bilden för att förstå varför. Alltså, jag gillade den första kransen också, men tillsammans såg paret lite udda ut.
Jag rådfrågade lite olika familjemedlemmar om vad jag skulle göra åt saken och fick bra tips, men maken var rak. ”Gör om, annars kommer du att reta dig på den.” Japp, han känner mig. Jag repade upp krans nummer ett och band om den. Eftersom riset redan blivit lite tillplattat blev den inte riktigt lika ”fyllig” som tvåan, men det blev i alla fall mycket bättre. Nu ska jag bara bestämma mig om hur de ska hängas upp.
Julgransmatta av juldukar.
Idag har jag sytt en julgransmatta av en jutematta och ett gäng dukar som jag fått av svärmor.
Svärmor skickade med mig materialet hem när jag var där för några veckor sedan. Hon gav mig fria händer och en inspirationsbild.
Jag klippte, mätte och sydde utan någon särskild plan annat än att det skulle bli någorlunda symmetriskt.
Strykjärnet fick jobba hårt som sig bör då det handlar om lappteknik. Det gäller att hålla sömsmånen jämn och isärpressad.
Till den här mattan gick det åt fem dukar i olika storlek och en kvadratisk golvduk i jute. Jag sydde helt enkelt upp ett lapptäcke och kviltade sedan upp det på stadig juteväv. Kul projekt!
Låtsasvinter.
Underbara Clara ”håller inte tillbaka en dag till”. Jag hade redan tjuvstartat julförberedelserna som du kanske märkt. Kanske är det coronavirusets fel, kanske är november bara extra grådassigt, kanske har jag bara fått sämre impulskontroll. Hur som helst vill jag inte heller vänta på att bjuda in julmyset. Vissa blir stressade av sådant här, men i år torde väl julstressen bli minimal om man bara fokuserar på det rent praktiska. Inga julkonserter, inga lussetåg, inga adventsfikor, ingen shopping på stan. Åtminstone om man ska lyda smittskyddsexperterna. Vad jag har hört har inte några begränsningar angående julpyntet basunerats ut.
När jag satt och pysselrekade hittade jag den här bilden:
Snöflingor på en tråd, så fint! Det där kan ju inte vara helt svårt att fixa själv tänkte jag och berättade för min pyssliga syrra. När hon var här i helgen satt vi därför och klippte snöflingor på löpande band. Det var ruskigt roligt och jag kände nostalgiskimret kicka in så till den grad att jag vägrade städa upp stöket på golvet på två dagar. Utan småbarn i huset är det ju så städat jämt!
Längst fram i bild ser du dotterns ”jag vill testa själv”-försök. Det blev som du ser inte godkänt resultat på att vika en kvadrat två gånger.
Jag och syrran följde Martha Stewarts instruktioner. Det funkade utmärkt. Här hittar du den tutorial vi följde.
Jag fick ut två stjärnor på varje papper. Vi använde vanligt billigt A4-kopieringspapper. När stjärnorna var färdigvikta gällde det att vika om så att vartannat veck gick upp och vartannat gick ner (se ovan). Jag bestämde mig också för att slå en öljett i varje stjärna för en lite annorlunda uppsättning.
Jag fäste mina stjärnor med vanlig sytråd, knöt fast varje stjärna runt ett tunt jutesnöre som jag fått av syrran.
Här går det lite lättare att se hur stjärnorna hänger på snöret. Jag valde det här sättet för att stjärnorna inte ska vända sig, utan hänga som ett halsbandshänge.
Och här är det slutliga resultatet! Det är 10°C ute, men inne har vi vinter.
Min syster följde inspirationsbilden lite mer troget. Hon fick ut fyra stjärnor på varje A4 och fäste varje stjärna med gluedots längs snöret. Jättefint och nätt!
Så Anja, här har du två exempel på att man kan sätta upp sitt eget julpyssel hemma! Och snart åker sonens julkrubba i fimolera fram. Då är det jul på riktigt, hehe.