Ditten och Datten

Påskpyssel med Batman och Pysselprinsessan.

6 april, 2023 2 kommentarer

Igår eftermiddag anlände jag till brorsans hem med symaskin och pysselförråd i beredskap. Familjens yngste medlem mötte med stora kramar och frågade om vi måååååste hålla på med projekt eller vad det nu heter, eller om vi bara kunde gå upp och leka fövöae? Naturligtvis lämnades packningen på nedervåningen, den ljuva modren lämnades åt sitt hemarbete och vi andra två gav oss ut i böljan den blå.

Vi sjömän införskaffade snabbt varsin hjälpredare, dinosaurierna Dino och Bullen. Dino hade vissa problem med att nafsa oss andra lite överallt, men hans husse fick snart pli på honom. Då blev han istället världens bäste spion.

”Kom” och ”Klart slut” användes lite oklart, så jag hade svårt att hålla mig till rätt walkie talkie-vokabulär. Trots detta lyckades vi lura den läskige sjörövarkaptenen. Du ser honom väl där, enbent, i det som synes vara en simpel soffa men som är Havets Skräck, det största sjörövarskepp du någonsin skådat.

När Sjörövarkaptenen var besegrad var det dags att svida om och påkalla hjälp som funkade bättre på torra land. Batman tillkallades och var redo på två minuter blankt. Vissa problem uppstod när musklerna var ut och in, men det var relativt lätt åtgärdat. Sällan har denne superhjälte flugit fram lika snabbt!

Du kanske inte visste det, men Batman har en giraff till assistent. Han för en blygsam tillvaro i skuggan av Robin och Batman, men han jobbar hårt. Hoppar högt, sparkar hårt och vet precis när insatser behövs och Batman själv inte har möjlighet att rycka in. Batman var lite svettig efter insatserna och kallade på den hemlige agenten som spanade på diamanttjyven under tjyvens eget matbord. Lagom till att det stora tillslaget skulle ske slog det i dörren och storasyster var hemma från skolan.

Lillebror var fortfarande inte sugen på ”projekt” (haha, han är ett barn av sin familj), så han sysselsatte sig med att bygga koja i soffan medan vi andra gav oss i kast med Helena Lyths vackra kaffefiltersblommor.

Det finns ingen som är så duktig på kojbygge som Storasyster. Hon ryckte in och stabiliserade bygget och passade på att göra det estetiskt tilltalande. Lillebror fick fria händer att hjälpa till, men han fick inte sätta sig på taket.

Blommorna målades med flödiga färger och blev så fina! Det här påskpysslet blir verkligen vackert för dig som inte satsar på lika färgglad påsk som jag till exempel.

Jag glömde ta kort på de färdiga blommorna, men som sagt, de blev mycket vackra. När jag packade pysselväskan passade jag på att skära ut ett gäng påskägg i blekgult. Med briljans fixade sedan Storasyster en vacker påskgirlang i present till sin mormor. Jag gissar att mottagaren kommer att glädjas över den fina gåvan. Själv var jag mycket nöjd efter mina timmar i det vackra huset när jag tog mig hem för ett jobbsamtal med stort djup. Jag älskar mitt jobb. Det är i sanning en ynnest att få möta människor på det sätt jag gör som samtalsterapeut.

Ditten och Datten

Klämda bröst i vacker konstmiljö.

5 april, 2023 Inga kommentarer

Lasarettet är inte precis mitt favoritställe. Det är ju sällan man är där för att hitta på något roligt. Just den här gången var det dags för mammografi, något som jag ändå föredrar att tacka ja till framför att låta bli. Jag älskar dessutom konsten som man bjuds på i den relativt nya byggnad 46 på lasarettet. Direkt när man stiger in genom dörrarna möts man av klättrande, starka kvinnor.

Jag älskar allt från symbolismen till utförandet. Dessa skulpturer är fantastiskt vackra.

Skulpturerna är placerade på olika ställen i trapphallen. Det de har gemensamt är mänsklig interaktion och vikten av att hjälpa och stötta varandra. Hopp!

Ibland behöver man sitta en stund i fred och kontemplera livet.

Kanske kan man hämta kraft hos varandra när situationen man står inför ter sig likt ett bråddjup.

Andra gången får man lita på att andra tar emot om man vågar kasta sig ut.

Skuggan av pandemin faller fortfarande över mig då och då, men jag har gått vidare på många sätt. Jag är glad över att spriten igår mest påminde mig om Gullbernatiden för länge sedan då jag jobbade extra som vårdbiträde. På den tiden gillade jag att sprita händerna efter att jag hade jobbat hårt. Känslan av att svalka av händerna efter ett svettigt nattpass var något jag verkligen uppskattade.

Efter att brösten hade klämts och genomstrålats åkte jag vidare till Maxi för att fixa påskbestyr. Vilken tur att vi köper ägg från våra vänner på Fridhem Farm och har lagt en förbeställning, för annars hade jag blivit bestört. Det är tufft för äggproducenter just nu.

Ditten och Datten

Hur går det med den där fastan?

4 april, 2023 2 kommentarer

Nu är det fyra dagar kvar på årets fasta. Jag har verkligen försökt offra klagomålen, har påmint mig om att inte bara klaga bara för sakens skull och har även månat om hur jag pratat om andra. Makens reaktion när jag talade om vad min fasta skulle handla om var ”men du har ju inga problem med det här”. Man måste inte ha problem med något för att vilja kunna hantera det bättre och jag vet själv att det var ett perfekt fokus för mig! Efter bara en vecka gav jag upp det där med att ha ett armband som fick byta arm varje gång jag kom på mig själv. Vid det laget insåg jag nämligen att det sannolikt skulle ta längre tid att nå 21 klagomålsfria dagar på raken än vad jag hade tänkt mig.

Så vad har jag lärt mig under den här korta tiden?

jag klagar ofta på vädret
det är givande att lyfta andra personer också när de inte är närvarande
att skifta sin basinställning kan bidra till en märkbar skillnad på välmåendet
brist på något i en ända kan ge ett överflöd av något bättre i den andra
trots en enorm skillnad på hur jag hanterar mina tankar nuförtiden än då jag var yngre påmindes jag om vilket fantastiskt fenomen vår plastiska hjärna är
jag är tacksam över den väg jag slagit in på och önskar vara kvar på den också när fastan och projektet officiellt är över

I andan av mitt klagomålsfria liv vill jag dela med mig av Lalehs senaste singel. Den gör mig lycklig, särskilt då den spelas på repeat och på hög volym.

Det sista jag vill dela med mig av är det senaste avsnittet från min nya favoritpodd med dr Andrew Huberman. Stress är något som verkligen kan bidra till frustration och klagomål. Detta program om olika slags stresskontroll tror jag skulle kunna hjälpa många. Lev väl!

Ditten och Datten

Låt livsandarna återvända!

2 april, 2023 2 kommentarer

Äntligen lite sol! Egentligen har det varit fint väder lite då och då den senaste tiden, men mest kortvarigt och alltid i sällskap av kyla och regn. Mer regn. Och ännu mer. Jag är tacksam, men svältfödd på D-vitamin, liksom många jag känner. Det bästa med detta är att det känns desto bättre när man får en toppendag.

Vi tänkte bjuda in till växthusbyggesdag, men insåg snart att det var viktigare att hjälpa brorsan att få in tillräckligt med ved inför nästa vinter. Man vet inte hur läget ser ut då gällande elkostnader, men risken är att det fortsätter vara dyrt att värma upp husen här i Svea rike. Därmed bestämde vi oss för att åka till Klackamåla och göra en insats där. Fars björkhage var extra fin under den blå, blå himlen.

Den kluvna veden till höger tog herrarna hand om för ett tag sedan, nu hade maken och jag ansvar för björkklabbarna till vänster. Maken agerade förste klyvare medan jag staplade.

Syrran var också på plats och jobbade i sin trädgård medan hennes man och vår bror hade städdag med jaktlaget. Vi passade på att göra det som är lika viktigt som att jobba hårt, nämligen att fika och ta en stund till återhämtning.

Lagom till att vi hade fikat klart kom faster B förbi på promenad, så då följde jag och syrran med henne. Hon hade tänkt ta korta rundan eftersom inte hennes man var med. Varg och lodjur känns inte helt oproblematiskt om man är på egen hand, så jag förstår henne. Med sällskap blev det istället en promenix bort till blåsippsbacken.

Det blåa havet uteblev dock, så vi fick nöja oss med den här lilla vännen som inte ens hade slagit ut. Bättre jaktlycka blev vi då faster upptäckte fälld sälg, så vi fick alla med oss sälg med fina videkissar hem lagom till påsk.

Då vi kom tillbaka hade svågern anslutit en stund under sin lunchpaus. Efter det var det dags för mig att åter hugga i. (Maken älskar Lidl. Jag tror det är den enda butik han går in i frivilligt. Svärmor gav honom denna jultröja och uppenbarligen funkar den utmärkt även under andra tider på året.)

Här kom jag också med på kort. Det här arbetet är terapeutiskt på något sätt. Från början kändes det som att högen som skulle klyvas var ”oändlig”. Det var bara att mata på, flytta, lyfta, stapla, men doften av träet, solen och omgivningen gjorde att det inte bara var uthärdligt, utan härligt!

Till slut var våra kroppar rätt möra, men tillfredsställelsen att se det här var större. Härliga timmar!

Jag hade tagit upp några bitar torsk och lax, så hemma blev det favoritsoppan med saffran som går på tjugo minuter från start till mål. Det blev slickade tallrikar. Aldrig känns det så gott att äta som när man är riktigt hungrig.

Egentligen var kroppen så mör att jag hade tänkt om gällande tangokonsert som våra dansanta vänner bjudit in till, men efter soppa och dusch kände jag att det fanns precis så mycket energi som behövdes för ännu en runda från ön. Med en sådan här vacker skylt vid entrén visste jag att jag hade valt rätt.

Tango Blekinge hade gjort så fint i IOGT:s lokal och dagen till ära (tioårsjubileum) bjöds det upp till dans till liveorkester. Quarteto Tangarte var helt fenomenala! Vi bjöds inte bara på underbar musik, utan även på undervisning om tangons historia. Jag trodde att tangon kom från Argentina, men sanningen är att den utvecklades i de fattiga kvarteren i Rio de la Plata-området, alltså både i Argentina och Uruguay. Jag har aldrig direkt uppskattat tango förrän jag såg min väninna och hennes man dansa tillsammans på sin bröllopsfest. Det var konst! Att nu få njuta på riktigt duktiga musiker presentera all denna smärta och passion live var mycket känslosamt. Jag fick till och med gråta en skvätt och lyssnade sedan på Astor Piazzolas musik på hög volym i bilen.

Efter skålande i (naturligtvis) alkoholfritt bubbel var det dags för mig att dra vidare. Hela kroppen var mör och efter en hel dag i solen blir man trött. Jag missade att se vacker dans och fortsätta lyssna på den härliga musiken, men vet att jag gjorde rätt val.

Innan jag åkte hem tog jag dock en tur längs vattnet för att njuta av det vackra ljuset och det upplysta kruthuset på Ljungskär. Jag har anmält mig till en kurs för att bli världsarvsambassadör, så det är väl dags att jag lär mig mer än att min hemstad grundades 1680 och att Trossö innan dess ägdes av Vittus Andersson. Jag känner mig pepp! Första kurstillfället går av stapeln i maj. Lite häftigt är det allt att betrakta ett byggverk som stått pall i närmare 270 år och fundera över hur det var att leva då, för länge sedan, men ändå så nära i tiden. Nu måste jag byta tango mot Poulenc, för idag ska vi köra långrep inför långfredagens framförande. Detta ska blandas med påfyllning av själen, så jag förväntar mig ett gott slut på denna vecka.

Ditten och Datten

Städa i frys och skog.

30 mars, 2023 2 kommentarer

Jag är nere hos mina tulpaner nästan varje dag och hejar på dem. Det går inte fort och jag tror inte de mår så bra i att ha det så blött runt fötterna, men förhoppningsvis reder det sig ändå. De här skönheterna köpte jag på Willys för en trettiolapp och de är helt magiska! Köp av storköpstulpaner ger inga garantier. Ibland slår de inte ens ut ordentligt innan de torkar ut, andra gånger blir de såhär. Jag ställer ut dem på verandan på natten så de får ta igen sig lite. Det verkar funka utmärkt.

Naturen satsar verkligen nu! Det är som att tonen i allt det bruna börjar förändras. Det går inte att ta på, men märks tydligt då jag är ute och promenerar.

Just nu städas det upp runt Uttorpsrundan. Det blir nog jättefint och öppet då det är färdigt!

”Skördemaskinen” som används är otroligt fascinerande. Den kvistar och barkar av stockarna som vore de plockepinn. Snabbt går det! Brorsan berättade att de är mycket tekniska, drivs med datoriserade paneler inne i hytten.

Krokusdiket är i full blom! Det är så fint på den här delen av rundan. Njutbart!

Jag fortsätter utgå från frysmat och utmanar mig så smakerna inte blir exakt samma hela tiden. Igår blev det squashsoppa med fetaost och rostade pumpakärnor och sedan rabarberpaj med custard till efterrätt. Soppan blev god, men pajen ännu bättre. Kardemumma och rabarber är en ytterst lyckad kombination. Jag följde detta recept, mixade havregrynen och följde kommentaren som ”Jacob” gjorde: det var bara att smälta smöret och blanda ihop med allt det andra och sedan platta ut degen över rabarbern. Faktiskt en av de godaste pajer jag ätit! Jag önskar bara att rabarber inte alltid krävde så mycket socker, men det är svårt att komma runt. Nu är det bara veckor kvar tills vi kan skörda kirskål och kanske färska rabarber. Jag längtar!

Ditten och Datten

Våffeldagen, himmelska under och odlingshets.

25 mars, 2023 Inga kommentarer

Igår kväll kom jag hem till något som liknade det här, men var väldigt mycket vackrare. Nymånen var bara en liten skära. Tittar du närmare på månen ser du själva nymånen lysa lite starkare, men resten av den oupplysta himlakroppen fångades även den. Det borde vara Mars som är planetkompisen på bilden, men jag tycker alltid att den ser lite rödare ut. Jag rekommenderar dig i alla fall att leta upp en klar kväll och ställa dig med näsan riktad uppåt. Om du är som jag behövs även ett par glasögon för att till fullo kunna uppskatta skådespelet. Det är alltid lika fascinerande!

Tanken på oändligheten är ett sätt för mig att hantera ren ondska, fånerier och dumheter som sker i vårt samhälle på daglig basis. Konsekvensanalys verkar vara något som inte riktigt praktiseras av särskilt många personer i beslutsfattande position. Personer upp till 25-årsåldern måste jag ge lite svängrum, deras hjärnor är ju inte riktigt färdigkonstruerade. När sedan äldre medmänniskor ger denna ungdom upphöjd status och fullt utrymme att ta beslut med långtgående konsekvenser, då blir jag rädd. Jag älskar barn och ungdomar, älskar att lyssna på deras klurigheter och öppenhet inför att allt känns så öppet och nytt. Det är något annat. Allt har sin plats. Dessa tankar ska jag nu lägga av mig och gå in i kökets 15,3°C. Några våfflor blir det inte, för jag har dagen till ära lånat ut vårt våffeljärn. Kanske blir det lite crepes med någon god stuvning och Västerbottenost istället? Och fröer på diskbänken! Sedan lååååång tid tillbaka har denna dag varit startskottet för vårbruket. Det var innan Sara Bäckmo och hetsande trädgårdforum där först vinner. Somliga har kanske tomatplantor redo för utsättning, mina har precis börjat sträcka sig mot ljuset. Och så får det vara. Ha en fin helg! Och glöm inte sommartiden om du inte önskar en ofrivillig sovmorgon imorgon.

Ditten och Datten

23 mars 2023.

23 mars, 2023 Inga kommentarer

Här fortsätter vi fira som om ingen morgondag fanns eftersom mars bjuder på en lång radda födelsedagar. Just idag firar vi maken här hemma och hans lillasyster hemma hos sig i Nya Zeeland. Det sjungs visst även födelsedagssånger på flera andra ställen i vårt avlånga land, så grattis till dig som läser här om även du fyller år idag. Årets födelsedagspresent blev Floskelordboken, något som passar maken som hand i handske. Det var min syster som tipsade och bättre present hade jag aldrig kommit på själv. Mycket uppskattad!

Vi får inte plats med så många gäster till sittande bord, men svärmor och svägerskan med 3/4 av sin familj var med och firade in den femtiotredje födelsedagen med rökt lax, potatismos, frallor och pannacotta igår kväll. Det var gott att få glömma vardagsbekymmer för en stund och låta den krämiga sötman lägga sig som en tröstande kudde i magen. Av hälsoskäl vill jag helst låta bli att äta socker, men att sitta och gnaga på dadelbollar till födelsedagar känns inte värdigt. Min kompis gör läckra rawtårtor som jag brukar få avnjuta då hennes familj inte ens vill smaka. De är jättegoda, så nästa gång vågar jag mig kanske på en sådan. Hur som helst, vi må ha samlats runt maten, men det var umgänget som var det viktiga. Jag fortsätter glömma att ta fram telefonen eller kameran för att föreviga stunder, men kanske ska jag bara se det som hälsosamt?

Nu har vårduken åkt på och tonerna går åt lite mer grönt och blått för att fira in våren. Snart ska jag ta mig till stenladan för att plocka in glasäggen till ljusgrenen, men också resten av påskgrejerna. Jag gillar verkligen den stora äggahönan i pressglas och försöker komma på något roligt pyssel att göra för att komma i stämning. Vi får väl se om jag kommer från sticksoffan eller växer fast där.

Ditten och Datten

Födelsedagsfirande!

22 mars, 2023 Inga kommentarer

Igår fyllde lillasyster år. Jag tror att jag myglade in mig och maken till firandet och är mycket nöjd med detta. Hjortgryta, prinsesstårta och tre sorters finkakor, jag är fortfarande mätt så här dagen efter.

Jag var 3,5 år gammal då lillasyster kom till familjen. Igår reflekterade vi över minnen och att jag inte kommer ihåg detta. Däremot har jag minnen kvar från nästa lillasysters ankomst, något som verkar rimligt eftersom jag då var 5,5 år. Syrran är en sådan som kan precis allt. Hon är dessutom väldigt uppmärksam på andras behov och stöttande i alla stunder. Igår fick jag en så omtänksam present inför min pilgrimsvandring senare i vår, en liten faksimil av en pilgrim som hittats i Växjötrakterna av vad jag förstår.

Kakorna är värda ett eget foto. De där apelsinsnittarna med mandelmassa är faktiskt mina absoluta favoriter. Så omtänksamt att bara servera sådant som jag kan äta (fast detta är verkligen ingenting jag förväntar mig). Biskvier är en given vinnare och apelsinsnittarna har M förfinat tekniken på så jag tycker att den här glutenfria versionen kanske är ännu godare än alternativet. Mums. Fira livet, hör du. Det är det väl värt!

Ditten och Datten

Egendag med faster.

21 mars, 2023 6 kommentarer

Den här unge mannen var liiiite putt på att hans storasyster hade fått en egen dag med faster, så jag erbjöd honom en lagom till vårdagjämningen. Sålunda anlände han i arla morgonstund med sin fader. Den senare hastade iväg till sitt jobb, Lilleman drog upp dinosaurluvan och var REDO. Vi drog igång med pyssel som första aktivitet. När det finns klistermärken i mängder är det bara att välja fritt. Kanske börjar man med ett ganska fult grönt papper med två hål i , hål som passar perfekt att spionera på någon genom. Den man spionerar på kommer säkert inte att tycka att det är det minsta misstänksamt att ett grönt papper fullt med färgglada Dr. Seuss-klistermärken följer efter hen.

Jag har alltid ett gäng bubbelburkar hemma för oförutsedda händelsers skull, som till exempel att någon behöver blåsa blåsbubblor JUST nu. Denna krissituation uppstod igår! Vi hade blåsbubblekrig, lekte Blixten Handboxare, tävlade om att få flest bubblor på ett blås och, tja, jag tror att vi var instängda i vårt lilla badrum i sammanlagt närmare två timmar över dagen, lille Stig-Helmer och jag. Två hela burkar tog slut och vi fick torka golvet med jämna mellanrum för att inte drutta på ändan.

Näringsdepåer är viktiga. Jag vet inte hur det hände, men den här unge mannen har den uppfattningen att minst en måltid kommer att bestå egenvispade pankisar när han besöker oss i Uttorp. Snart kan han vispa ihop de här delikatesserna helt själv. Lite mer jobb krävs dock med äggknäckningen. Naturligtvis blev det pannkakslunch, detta med jordgubbar och morotsstavar (ett av få grönsaksalternativ som går hem). Vi hann även arbeta oss igenom banan, frallor, kött och potatis och en ansenlig mängd vatten.

Att det regnade efter lunch innebar inga hinder för Sjörövar-Kalle och Blixten. Vi intog campingens lekplats och den förvandlades på ett kick till en exotisk ö med sjörövarskepp och illvilliga pirater. Det fanns både fängelsehålor och galopperande hajar (fråga inte) på plats och vi lekte tills tant Sjörövar-Kalle hade så mycket blött grus i dojorna att det inte längre gick att ösa ur det. Vid det laget var vi ändå rätt utmattade, så vi drog fram våra välkamouflerade walkie-talkies och satte flygmotorerna på ryggen. Min motor innehöll lite mer bränsle, så jag fick bogsera Blixten, men när vi hittade skräp i naturen blev vi med ens naturhjälpsjägare och räddade stackars små djur som annars hade kunnat få glassplitter i tassarna. Det tog helt enkelt en stund att ta oss hem och då kändes det skönt att värma benen med hårfön!

Yngsta dotterns Schleich-djur åkte så klart fram. Denna gång sorterades de upp i djungel, savann, bondgård och djur som gillar att bo på ett isberg. Lille herr Dinosaur fångade upp något jag sade om polishundar och sedan började han dressera schäfern till stordåd. Jag tror hans mamma hade kunnat anställa honom redan imorgon vid polisen! Vem vill inte ha en polishund som kan hantera gummipistoler på egen hand och lura tjuvar att tappa bytet genom att nafsa dem på knäna?

Slutligen gav vi oss ut på expedition upp i fjällen där vi fällde byten, sålde kött och tog med oss pälsar hem. Det blev även en hel del kurragömma och av någon märklig anledning var det alltid jag som skulle räkna… Jaja, så kan det bli. Vi fastnade i spelhörnan och körde några omgångar Back to Back och försökte spela ett par lite för avancerade kortspel. Memory däremot, där behövde jag inte göra mig ett skvatt för att förlora stort. Och det var den dagen. 7.30-18.30 i högt tempo och med långt över 10 000 steg. Jag vet att det inte är såhär det går till att ha barn. Dagarna som småbarnsmamma kräver vanligtvis multitasking, men dagar som de här är faktiskt typ det roligaste jag vet. Min fantasi dog för länge, länge sedan och att få vara med i en så fantastisk värld som den Lilleman lever i gör mig gott.

Ditten och Datten

Lördagstips.

19 mars, 2023 Inga kommentarer

De närmaste månaderna kommer det att vara skitigt på riktigt här hemma. Jord åker in och ut när jag sätter fröer, planterar om krukväxter, skolar om småplantor och allt vad det är. Näring ska tillföras, det ska klippas och ansas, den starkaste ska vinna och framför allt ska plantorna som drivs upp bli starka och motståndskraftiga mot allt från sniglar till röta. Naturen bjuder på starkt motstånd då den är på det humöret, så det gäller att få den på sin sida…

Maken håller på att filurar över hur det kommande växthuset ska konstrueras. Det ska bli en mycket enkel modell, som ett byggskelett med byggplast. Samtidigt ska det klara livet på landet, framför allt kraftig vind (som ju vårt köpta lilla växthus förra året faktiskt inte var konstruerat för). Jag drömmer om ett estetiskt tilltalande orangeri, eller växthus för den delen, men i nuläget är jag mycket tacksam bara för funktionen. På denna plats finns det tillgång till brunn och då det kommer att ligga nära det inhägnade trädgårdslandet blir det ett naturligt läge. Jag undrar om inte också tomaterna kommer att få någon typ av byggplasttak i år på sin lilla konstruktion vid ladugårdsväggen. Inte är det snyggt, men vill man maxa funktionen måste det estetiska ibland få lägre prioritet.

Efter meckande med jord, planering och lite rensning i trädgårdslandet var det dags att ta hand om hemmet. Lite lördagsstädning och förberedelser inför gäster på kvällen. Nu är det bara ett par veckor kvar till Poulenc-konserten och jag försöker lyssna mycket passivt för att verkligen få in harmonierna i ryggraden. Jag hittade förresten ett gott basmatiris som blir väldigt fluffigt då jag var på ÖoB häromsistens. Behändigt med en dragkedja på påsen. Själva riset ligger i en plastpåse som man sätter en klämma på. Annars är ibland storpack stökiga när man börjat ta något ur dem.

Kvällens gäster hade med sig lille Ture, en söt cockerpoo som har en stor personlighet och är väldigt väluppfostrad. Han ville gärna leka, så kanske tyckte han att det var lite trist att de vuxna bara satt och tjatade och tjatade. Han blev dock glad då han fick slicka tallrikarna rena från den väldigt gräddiga fläskfilégryta (glöm inte att salta och peppra fläskfilén då du steker den, det står inte med i receptet men hade gjort grytan ännu godare) som stod på menyn tillsammans med kokta morötter och tomatsallad. Jag kan längta så efter just något riktigt gräddigt och salt ibland och denna rätt fyllde just ett sådant behov. När gästerna kom serverades en tranbärsdrink med lime och så lite Västkustchips till det. De chipsen vill jag dock inte rekommendera. Jättegod smak, men ingen trevlig konsistens. Jag gillar spröda chips, inte hårda. Så testa gärna grytreceptet, men håll dig undan chipsen får bli dagens tips.

← Föregående 1 … 49 50 51 52 53 … 251 Nästa →