Jag är så imponerad av vår yngsta dotter! För tiotalet år sedan hängde hon till slut efter mycket tjat från min sida motvilligt med till yogan längre ner på gatan (som jag älskade och som jag tänkte skulle passa henne). Hon hade hållit på med gymnastik sedan tidig ålder och även om hon vid det laget slutat ta lektioner höll hon på med alla möjliga olika tricks där hemma. Visst hade jag rätt. Hon gillade även dessa övningar, har alltid haft en naturlig fallenhet för att låta kroppen ledas och hanteras. Väl hemma i Sverige fortsatte hon med acroyoga, en stil som är mer lekfull och krävande där man samarbetar två och två. Efter gymnasiet jobbade hon en sväng innan hon läste till yogalärare, spa-terapeut och massör på Axelsons i Stockholm. Jag är så glad att hon hittade sin grej, något som gör henne lycklig. Själv blir jag lycklig bara av att se henne bemästra sin kropp på ett sätt som jag inte ens kunde då jag var barn!
Igår fortsatte städningen av ladan. Än så länge ser det inte ”fint” ut, men det känns ändå jätteskönt att ha kommit så här långt! Första steget var att få alla utrymmen klara för att användas till det de var tänkta för. Dit har vi kommit nu. I denna hästspilta hade vi alla flyttkartonger med prylar från fornstora dagar och sådant som förhoppningsvis kan göra någon annan glad. Kartongerna har packats vid olika tillfällen och faller inom någon av följande kategorier: Elsa och Anton (tidigare ägarna av vårt hem), Snättringe 2012, Orem 2016 eller Bredavik 2018. Sanningen är att vi hade kunnat lämna kartongerna och aldrig sakna något i dem, men när jag nu tar hand om allt drabbas jag naturligtvis av nostalgi om och om igen. (Här ska det för övrigt så småningom målas, men tills dess blir det förvaring av bigrejer och lite annat.)
Efter att ha flyttat grejer till lagerrummet och det nya snickeriet (den andra hästspiltan) var det dags att ta tag i en kartong i taget. Oj, så försiktiga vi är nu så det inte sparas för sparandets skull! Det är dock väldigt lätt att tänka ”den här hade varit bra där”, ”den här kan X få” eller ”den här kan jag göra något med”. Yngsta dottern och jag sorterade, diskade, slängde och tvättade. Just cd-skivor, dvd-filmer och älskade blandband och blandskivor ska inte säljas, utan ska få bo i ett sommarrum som inte finns än. Alla streamingtjänster till trots – jag älskar att komma till Mörtfors och sätta en speciell vinyl eller cd i spelaren, att lyssna på ett helt album. Den känslan vill jag kunna erbjuda här också.
Roligast var såklart blandningarna som gjorts av nära och kära genom åren. Nej, de kan jag faktiskt inte slänga. Utvalt med stor omsorg – hur ska våra barn och barnbarn någonsin kunna förstå detta fenomen? Jag suckade lite och stoppade tillbaka dessa i flyttlådan igen, men lovade att komma tillbaka och lyssna en annan dag.
Tjingeling! Idag hinner jag inte skriva så mycket, men jag vill visa vad jag och dottern såg då vi var på väg hem på bussen igår. Jag förstod inte vad det var, men fick efter lite googling fram att det heter irisering. Här kan du läsa mer om det. Så läckert! På 53 år har jag aldrig upplevt detta, men nu längtar jag redan till nästa gång.
Tack för regn, för musik, för skratt, för gemenskap, för natur, för blomster, för stillhet, för familj, för sömn och för saxar att klippa sniglar med. I mitt hjärta ryms högt och lågt.
Ja, se det blev en redig midsommar med alla klassiska tillbehör utom nubben. Jag tror jag räknade in 76 personer. Två av mina syskon med familjer, diverse släktingar, vänner och en ströfransos som pussade mig på kinderna så jag genast ville åka till Frankrike. Allt blev så lyckat! Det försiktigt vackra vädret gav dessvärre några rejäla solbrännor, men de tillhör också. Knytisbuffén var god och blomstersyrran strösslade sina händers vackra verk i allt från blomsterarrangemang till tårtdekorationer. Med så många som tar socialt ansvar behövde vi inte oroa oss, det blev helt enkelt trevlig stämning överallt!
Alltså, du förstår. Vår Mimsa, hon kan! Så vackert.
Bästa E fick rycka in och sy ett tak till uteserveringsbordet av våra gamla gardiner och Thailandstyger. Detta hade hon nog inte planerat för midsommar, men åh, så bra det blev! Alltså, varför tog jag inte kort då hon satt på yttervinden i soffan med symaskinen på en stol och löste ett spännande världsproblem?! Tack för vänner som liksom är helt självklara!
Vår coola rockstjärna till kusin passade på att fira sin 40-årsdag med oss. Hans brorsbarn hade missat delen i hans liv då han hade musikaliska ambitioner och imponerades storögt av de tongångar han trots allt bjöd på. Jag älskar hans röst!
Brorsonen och hans hjälpredor bjöd barnen på en strålande lekshow och jag fnissade över hans inlevelse. Bästa!
Något av det jag uppskattar mest är kärleken för musiken bland alla syskonbarn. Undrar om mamma och far (han ”slapp” visst sånglektionerna) applåderar i himlen?! Systersonen och hans tjej spelar så fint tillsammans och svägerskans mamma hängde med på sång och fiol. Dansen runt midsommarstången bjöd på skönsång och fall ner i diket och allsången med ”Sommaren är kort” och ”En vänlig grönskas…” klingade vackert. Det badades visst också, men huuu så kallt!
För vår danske svärson var det vanlig arbetsdag, men han åkte från Hillerød i tid för att hinna smaka lite midsommarmat innan han högg in i dessertbuffén och fick introduceras för kung och fosterland.
Det skapades ljuvliga kransar under blomstersyrrans överinseende. Titta, så fina hon och maken är!
Vi gamlingar övervakade kvällens midsommarsolnedgång i sällskap av nöjda och solbrända midsommarfirande. Maken och min kusin tog sista diskpasset, så detta var min mest sociala midsommar på många år. Jag gillar att vara köksboss, men det är mysigt att få prata med folk också. Gissa vem som har sovit gott inatt? Nu fortsätter vi denna sociala helg, men först ska jag spruta bort spinnkvalster på gurkorna. Är det inte det ena så är det det andra! Hej hopp!
Jag hoppas att du får en sådan där helg som blir minnesvärd på ett behagligt sätt. Jag ser fram emot att träffa släkt och vänner från när och fjärran. Vi inleder med stort midsommarfirande, fortsätter med släktträff hemma hos moster och morbror och avslutar med ex-svägerskans 50-årsbaluns. Dessutom får vi äntligen chans att hänga med yngsta dotterns danske fästman, och hur roligt ska det inte bli att träffa morbror och moster som vi inte träffat sedan vi flyttade från USA?! Klackarna i taget!
Ps: Inte för att vara en party pooper, men sommarsolståndet skedde igår kväll. Nu går vi mot kortare dagar igen. Tiden är värdefull. Slösa inte bort den på ältande, trånande, dumheter, ånger eller att vilja ha annat än det du har. Tricket är inte att vilja ha mindre, utan att se det fina i det man redan har. Gör vad du vill med den påminnelsen, själv tackar jag för livet och träder in i big köksboss-rollen.
Imorgon är det midsommarafton. I vanlig ordning blir det full rulle i Bredavik. Jag har funderat över olika flödesscheman, velat mellan att använda porslin och rejäla papperstallrikar och övat sånger att sjunga runt midsommarstången. När jag matat brorsans kycklingar efter att ha spelat Codenames med maken, sonen och yngsta dottern såg det ut såhär. Lugnet före dan före dan, dags att vila innan allt praktiskt som går att förbereda ska tas omhand. Månen blir inte full förrän på midsommardagen, men det mjuka ljuset som gårdagsmånen spred över gården viskade god natt, sov gott. Somliga sover illa av fullmåne, själv somnade jag ovaggad.
Förra året drabbades gurkorna i växthuset av mjöldagg. Med förhoppningen att slippa detta valde jag i år den motståndskraftiga minigurkan Iznik. Det var ett bra drag! Det visade sig vara goda och krispiga snacksgurkor som vi gärna smaskar i oss både till maten och till mellis. Flera omgångar frilandsgurka har utrotats av sniglar, så jag är tacksam över plantorna med Västeråsgurka som jag fick av min faster. Jag satte dem på ett annat ställe för att lura de glupska slemhögarna. Än så länge växer dessa plantor bra och jag hoppas att lite längre fram i sommar kunna fixa några burkar inläggningsgurka.
Här är del två i projekt ”ställ ladan i ordning”. Jag vet inte om detta golv någonsin såpskurats, men nu har det hänt. Det visade sig att det längst in i denna del behöver bytas golvplankor, men jag och sonen har ändå fortsatt till del tre, att städa ut och flytta om grejer för att ge allt rätt plats. Vi kommer att få ett lager, ett snickeri, en festlokal (som under några dagar ska få agera loppis som en del i allt detta), förvaring av möbler och förvaring av byggmaterial. Det som så länge kändes oöverstigligt börjar faktiskt visa sig vara genomförbart.
Forskning visar om och om igen att kvaliteten på ens relationer betyder oerhört mycket för välbefinnandet. Det är alltså viktigt att göra plats för tid och energi för att både skapa och upprätthålla goda relationer. Hur gör man detta? Ja, inte är det helt lätt eftersom livet innehåller så många andra borden och måsten. Relationer handlar inte bara om vänner, utan även om lilla och stora familjen, arbetskamrater, grannar och människor som vi möter i andra sammanhang. Var drar vi gränsen mellan bekant och vän? Och hur gör vi med relationer som är obalanserade? Vilket ansvar bör vi lägga på oss själva och när, om någon gång, är det på sin plats att avsluta en relation? Dessa frågor får jag ta mig an någon annan dag.
I lördags träffade jag tre grundskolevänner som är mycket viktiga för mig. Under alla år då jag inte bodde i Karlskrona såg vi till att träffas i denna konstellation varje sommar då jag var hemma på besök. Sedan jag flyttade tillbaka 2016 har vi dock inte fått till så många träffar – jag bor väl för nära, haha! Först var det en massa med mina sjuka föräldrar, men vi fick till en träff innan pandemin slog till. Efter covidåren har det dock inte blivit av. När vi nu äntligen kom till skott blev det precis lika avspänt som det brukar bli när vi träffas. När man känt någon sedan fem års ålder finns en stabil grund att vila på. Att vi utvecklats åt olika håll under vuxenåren är helt okej. Vi har följt varandra hit, har mött varandras väl och ve och vill fortsatt varandra gott. Jag ser oss fortsätta träffas hemma hos varandra medan åren vidareutvecklar våra anletsdrag och nya erfarenheter får stötas och blötas med fler insikter och förhoppningsvis gör oss ännu mer ödmjuka. Vi sprejar vår vänskap med lite mental 5-56, fortsätter visa att vi finns där för varandra och tar med oss den vackra regnbågspinne som vi fick njuta av tillsammans denna regniga lördag. Tack för det, livet.
Ja, för nog myser brorsan nu när son nummer två har nått den stora dag som studenten ändå är.
Tiden går så fort! Det känns mer intensivt sådana här dagar, då parvlar som vuxit upp mitt framför näsan på en plötsligt visar sig vara vuxna. De kör bil, har flickvänner, jobb och lägenhet och innan man vet ordet av är det de som är föräldrar till små parvlar. Jag njuter av att fira allt som firas kan. Grattis Edvard!
