I morgon är barnen lediga från skolan trots att det är ”skoldag”. (De har lektioner på Provo High varannan dag.) Orsaken är det här landets största och viktigaste familjehögtid, nämligen Thanksgiving. Själva högtiden är på torsdag, men då många familjer reser den här helgen får barnen en extra ledig dag, precis som våra barn brukar få i samband med jullovet. Vår familj har firat sedan K och jag bodde i Kalifornien första omgången och på torsdag är det första gången på tolv år som jag inte lagar någon Thanksgivingmiddag. Vi är bjudna till min kusin och hennes familj och har fått i uppdrag att ta med oss en massa svenska köttbullar och en god sallad. Det blir alltså till att trilla runda och lagom tjocka godisbitar i morgon! I vanliga fall steker jag mest biffar av köttfärsen eftersom det går mycket snabbare, men köttbullar är köttbullar. Folk som beställer köttbullar vill väl ha just det.

Apropå Thanksgiving och tacksamhet… Innan vi for iväg till Hawaii fick jag en fantastisk present av min svägerska. Den där presenten var ett objektiv till min nya kamera som tack för att jag fick henne att börja fota och hitta en ny livspassion! Tyvärr har jag inte hunnit fota så mycket som jag hade önskat. Dagarna har sprungit ifrån mig på många plan vilket kanske inte är så konstigt med tanke på hur mitt liv har sett ut sedan i maj ungefär. Tja, eller sedan förra hösten egentligen. Sidospår… Jag är så otroligt tacksam för allt jag har och för att jag har det så fantastiskt bra. Vissa dagar känns det som att jag dansar fram, men andra gånger undrar jag hur jag ska orka en endaste timme till. Jag lever fortfarande med ett ben i vår familjs nya och friska vanor, men det andra benet står i gyttja. Jag har inte tränat på hur länge som helst. Ju tröttare jag blir, desto längre ifrån träningen kommer jag. Storheten i att äga kontrollen över sitt eget liv är ogreppbar, i alla fall för mig. Jag förminskar mig själv för att slippa ta tag i saker som tynger mig och förskjuter sådant som känns jobbigt. Det är som de där ”viktiga högarna” med papper som jag tenderar att samla på mig. Det är sådant som inte är så viktigt att man måste göra något omgående, som räkningar, viktiga möten och så vidare, utan snarare information om försäkringar som man kanske borde byta till eller något kanonerbjudande som går ut först om flera månader… Är det bara jag som gör så, eller finns det fler? Vilket system kör du med för att inte missa tåget? Hur gör du för att komma igång med något som du borde göra, men inte absolut måste?

Yngsta dottern passade på att hoppa över en storlek över sommaren. Nästan alla hennes för stora höstkläder vi packade ner i somras är nu för små. Numera delar hon samma storlek som storasyster, så arvegods är inte längre aktuellt. (Buhu för oss föräldrar, kul för S.) På fredag är det Black Friday, årets stora shoppingdag här. Är man lite smart, som jag, tar man reda på vilka butiker som har erbjudanden redan innan fredag och shoppar när ingen annan är i butikerna. Vi tog oss till GAP eftersom dottern gillar de kläderna och vi behövde faktiskt inte gå någon annanstans. Vi shoppade kläder för sammanlagt $331,95, men betalade bara $168,26. Dottern är mycket nöjd med sina nya, fina och sköna kläder och mamman är mycket nöjd med att ha sparat tusen spänn. (Va? Är det inte så man räknar? Joho. Så gör man i vår familj. Man räknar ut vad allt skulle ha kostat och så jämför man med vad man har betalat. Att man sedan kanske inte hade köpt allt det där till ordinarie pris ska man inte bry sig om.)

Jag rekommenderar ”dagens ord”. Givande på alla sätt. Håller du koll på alla ie och ei i engelskans snåriga skog?

Biblioteket här i Orem är fantastiskt. Mitt favoritställe så här långt… Idag lånade vi nitton böcker tillsammans, jag och barnen. Härligt! Och nu ska jag faktiskt lägga mig och läsa i en av dem. Ha det gott, korvkompott.

Edit: Läs vad min syster skrivit i sin blogg så kanske du också känner dig lite extra tacksam!

Jag älskar WordPress och alla sparade utkast som räddats då något gått snett, men den här gången blev det fel, fel, fel. Jag hade skrivit ett långt inlägg och ingenting utom det här Honolulufotot blev sparat då jag helt plötsligt kastades ut och var tvungen att logga in igen. Ja, ja. Värre saker har hänt. Vi har fyllt på huset med arbetsbord och diverse annat, både smått och gott, idag. Efter att ha blivit rätt trötta på alla dessa ställen med begagnade möbler till överpriser hamnade vi återigen på IKEA. Vi hittade det vi behövde, eller det vi ville ha i alla fall. Det innebär att jag från och med i kväll (eller i morgon) kan breda ut mig vid mitt nya arbetsbord utan att få ont i ryggen. Tjoho! På begagnatstället kunde man köpa kontorsstolar för cirkus $349/st. Min röda, fina IKEA-stol kostade $80 (bara den röda, nedsatt från $139). Det var säkert så att den begagnade stolen var av en alldeles ypperlig kvalitet, men min stol kan ställas in i sitthöjd, i ryggstödshöjd och i ryggstödsdjup, så jag ska nog klara mig.

Jag har gillat de här små nätta Stockholmsstolarna sedan de kom. Dessvärre gillar jag inget av överdragen de kommer i, men idag slog mig snilleblixten och jag kom ihåg min syrras tips om Bemz. Vi köpte därför två vita stolar till ”audiensrummet” och ska nu ta oss tid att fundera ut vilken klädsel de ska få så småningom. Vilken tror du blir snyggast? Det måste vara en varm färg då golvet, mattan, soffan och björkmöblerna alla har varma brytningar och jag tycker att det behövs lite mönster också så det inte blir för tråkigt. Jag ber om ursäkt för de ÄCKLIGA väggarna som alltså inte är ommålade än. Du får tänka dem vita och oblanka. Tyvärr blir det för dyrt att bredspackla, så ”medelhavsstrukturen” kommer dessvärre att hänga kvar. Det finns det som är värre än det också.

I morgon ska vi hem på middag till mammas kusin som inte bor så långt härifrån. Det ska bli jättekul att träffa henne och hennes familj! Innan jag lägger mig ska jag släcka fiskspölampan och sitta en minut i den gröna soffan och njuta av att livet i sällskap av Oasis. Hoppas du har det fint…