Lördag och så där.

Jag känner att det är viktigt för mig att leva mer i nuet för att inte oroa mig om framtiden som inte ännu är här. Någon sa klokt att man kan missa en massa liv om man hela tiden ska analysera varje ögonblick och det är ju alldeles sant. Att leva i nuet för mig är mer som att njuta av att knåda en deg just när man håller på istället för att hela tiden låta tankarna vandra. Det är skönt att fokusera på något som omedelbart ger tillbaka, särskilt när man som jag har tankar som just nu inte alltid är särskilt guldkantade.

Just idag har bjudit på så mycket tacksamhet! Sovmorgon. Alltså, det är underbart att då och då slippa stressa, inte ha något som väntar, ligga kvar i värmen under täcket i ett kyligt sovrum. Jag skuttade till slut upp och gjorde amerikanska pannkakor lördagen till ära. Själv åt jag ett perfekt stekt ägg med flingsalt från Laesø och lite fruktsmoothie till efterrätt. Mums. Jag har hittat fina, ekologiska ägg till okej pris. Visst är det stor skillnad på ägg och ägg? Just de ekologiska äggen jag har hittat har tjockt, fint skal, vacker färg på gulan och de är helt klart godare än ”vanliga”.

En av de bästa grejerna med att bo här är att posten kommer på lördagar också. Idag fick vi ett paket från mina föräldrar och ett utökat julkort från min syrra. Sverigealmanackan med bilder av Erkers Marie Vad-hon-nu-heter ska få hänga i jobbalkoven i köket, saffranspåsarna ska få jobba redan i början av veckan och de hemliga God Jul-påsarna innehåller salmiakpulver som vi ska använda till lakritsglass. Mums. Tack mamma och M!!

Snart fyller vår yngsta dotter tolv år. Tolv. Jag kan inte fatta hur snabbt tiden har gått. S är fortfarande väldigt mycket lillasyster. Jag får kämpa med att inte dra ner henne, utan lyfta och putta på. Jag har förstått att det brukar bli så med minstingarna. Min morbror tycker det är lite surt att hans storasyrror fortfarande behandlar honom som en pojkspoling fast han är både morfar och farfar och ganska vuxen. Närmare bestämt 54 år gammal. Hahaha! Hur som helst lär födelsedagsbarnet bli väldigt glad över att få reda på att hon får ridlektioner i present. Tjoho! Hon har drömt om att få börja rida länge nu, så jag hoppas att hon verkligen tycker det är så roligt som hon har drömt om. Lilla damen är inte helt okunnig. Hon har ridit flera gånger, fast inte med regelbundna lektioner, och var med på ett veckolångt ridläger, så hon vet ungefär vad hon har att vänta sig. Hösten har hon ägnat åt att lära sig hela hästskötarvokabulären på engelska också. Engagerat! Önskematsedeln bjuder på dumplings, så jag fick förbereda degen i kväll. Den ligger nu uppdelad på 48 små bollar som i morgon ska kavlas ut och fyllas med läckerheter. Har du inte provat att laga egna dumplings och den fantastiska dippsåsen som man har till så tycker jag att du ska prova! Lite pilligt, men väl värt besväret.

Maken och jag åkte på date efter lunch. Eller ja, vi åkte i alla fall iväg till IKEA utan barnen, så det kan väl i det närmaste kvalificera? Dessutom delade vi på en kanelbulle och ett glas dricka efter att ha plockat på oss följande, det sista som behövdes till huset: en stor Paxgarderob till hallen, varsin hurts till G och S, en byrå till E, en spegel till E, två köksstolar till oss alla, en arbetsstol till K (på fyndet, likadan som vi köpte till mig förra gången fast nu ännu billigare), galgar till nya garderoben, stearinljus och diverse annat smått och gott. Nästa inköp blir pingisbord, men sedan har vi nog allt vi känner att vi vill ha. Huset behöver få lite mer karaktär, men när väl grunden är på plats är det lätt att fylla på med tavlor, textilier och annat som gör oss glada.

Lägg nu på minnet precis hur det såg ut innanför dörren när vi kom hem från ”utflykten”. Hade vi fått gäster just i kväll hade de nog trott att vi är världens slarvputtar och det är vi faktiskt inte! I morgon kväll kommer det att se mycket finare ut här.

För övrigt är det jul om åtta dagar. December har försvunnit i något slags dimma för mig, men det är okej. Vi har det mysigt nu. Så här ser det ut på köksbänken:

Mysigt, eller hur? Maken är inte helt nöjd med min nyinköpta juldekoration. Han tycker den är deppig. Själv tycker jag den får vara en påminnelse om att man faktiskt kan styra sina känslor till en del. Det finns ingen gräns uppåt utom den jag sätter själv…

Till slut vill jag berätta att vi var på en jättetrevlig 40-årsfest hos en av våra gamla Phillyvänner. Han råkar också vara en av Ks chefer här. 🙂 Tänk att man kan lyftas så av att skratta, dela minnen med vänner och äta väldigt god mat! När vi kom hem blev jag alldeles överraskad då jag såg mig själv i spegeln och såg att mina ögon var – glada. Det har jag inte sett på väldigt länge. Nu passar jag på att hälsa dig God Jul med mycket kärlek och önskar dig ett fantastiskt år med all den glädje jag hade i mig sent i går kväll och som faktiskt fortfarande dröjer sig kvar. Gör något fint för någon annan. Gör som min syster och hennes familj gör varje år. De väljer ut en familj som har det svårt ekonomiskt och överraskningsjular för dem utan att familjen får reda på vem som lämnat gåvorna. Vi har inte kommit igång med det än, men… Happy söndag, hör du. Jag lämnar dig med den här inspelningen av en något överförfriskad, men glädjespridande, Kim Wilde. Mer musik till folket!

Continue Reading

Det vänder.

Det känns lite konstigt att skriva en blogg som är som en dagbok men ändå inte. Jag skriver och berättar vad som händer i vardagslivet för släkt och vänner. Jag skriver om mina tankar till alla som vill lyssna. Jag skriver nyttigt och onyttigt och ibland skriver jag bara av mig. Egentligen borde jag kanske slänga inlägg som har uppfyllt sitt syfte precis som jag brukade riva ur dagboksblad som liksom var för mycket eller som gav en sanning som var för mycket eller inte alldeles tillräckligt då jag höll mig med vanliga pappersböcker? Å andra sidan hade bloggen blivit väldigt hattig då, för allt som står här har samband på ett eller annat sätt. Vissa dagar tänker jag högt med bokstäver och somligt skriver jag innan jag har tänkt färdigt. Vissa tankar får jag hjälp att komma vidare i och ibland hjälper det att se sig själv genom någon annans ögon.

Idag fick jag en kommentar från dig som aldrig skrivit något här förut. ”Måste bara säga att jag är upplyft av din argt rungiga blogg! Mkt glöd och styrka.” Jag blev alldeles förvånad. Är min blogg argt rungig? Visar jag glöd och styrka? När jag har känt mig mer förvirrad, ledsen och svag än någon gång förut? Det har hänt så mycket i mitt liv det senaste året. Jag har gått igenom saker jag aldrig hade förväntat mig skulle hända just mig, just då och just nu. Jag har blivit stark, jag har känt mig svag, jag har känt kärlek, jag har upplevt sorg, jag har stått emot, jag har dragits med, jag har vuxit. De senaste månaderna har jag känt hur jag trillat ner, ner, ner utan att hitta hålet i isen, jag har velat hjälpa utan att kunna göra något och hur illa det nu än har varit så har jag vaknat varje morgon.

Jag har fått så mycket stöd och hjälp av min fantastiska familj. Med alla korten på bordet är det naturligtvis lättare att veta vad man ska säga. Tack till dig som har peppat och kramat och uppmuntrat genom cyberrymden utan att veta annat än att jag har varit ledsen. Jag uppskattar det verkligen! Min resa fortsätter. Jag är starkare idag än i går och jag är framför allt gladare. Jag har sett ljuset. I morgon är en annan dag och man blir glad av rött.

Innan jag lämnar den fantastiska texten av Bjørn Eidsvåg till dig – Tack Annette! – vill jag säga att jag är tacksam över livet, även om det inte riktigt uppför sig som jag hade önskat. Jag samlar styrka inför det som ligger framför mig. All kärlek till dig.

Eg ser

Eg ser at du er trøtt
Men eg kan ikkje gå alle skritta for deg
Du må gå de sjøl
Men eg ve gå de med deg
Eg ve gå de med deg

Eg ser du har det vondt
Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg
Du må grina de sjøl
Men eg ve grina med deg
Eg ve grina med deg

Eg ser du vil gi opp
Men eg kan ikkje leva livet for deg
Du må leva det sjøl
Men eg ve leva med deg
eg ve leva med deg

Eg ser at du er redd
Men eg kan ikkje gå i døden for deg
Du må smake han sjøl
Men eg gjer død til liv for deg
Eg gjer død til liv for deg
Eg har gjort død til liv for deg

Continue Reading

På min kusins Facebooksida hade någon hälsat…

…Min Gud, ett vet jag som består när år och dagar fly
Det är din nåd för varje år och varje morgon ny

Jag tror jag ska börja varje morgon där hädanefter. Jag läste det en gång, sedan en gång till och så en tredje gång. Jag tror faktiskt att jag måste bli lite mer tacksam. Särskilt efter att ha hört de senaste dagarnas berättelser från kvinnor som har råkat ut för så hemska saker så din mage skulle korva ihop sig om du hade hört dem. Jag har gråtit och gråtit och gråtit. Det var väl jag som skulle vara stödet? Jo, det var bestämt så. Det var det jag skrev på för i alla fall. Ett vet jag dock, och det är att alla de andra sjutton mentorerna, och alla de andra volontärerna som varit med, gråtit lika mycket som jag. Vi har också skrattat och känt hopp. För det finns ljus också i slutet på långa tunnlar. Det finns sol efter regn. Och tro det eller ej (jag måste jobba lite med det här), det kommer en dag då allt känns helt okej igen.

Flera av ”inspirationskvinnorna” talade om vikten av en tro. Tro på Gud, tro på universum, tro på något eller någon som är större (och svårare att förstå sig på) än du själv. De talade om vikten av förlåtelse för att kunna gå vidare. Du kanske är en av dem som själv brukar be eller har hört bönen ”och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro”? Jag är av den starka övertygelsen att en stor del av vårt mentala välbefinnande har sitt upphov i detta. Men fy sjutton. Ibland är det svårt. Och nu måste jag jobba istället för att bearbeta känslor.

Continue Reading

Skit i familjen.

Tja. Det HÄR är nog min favoritinsändare någonsin. För föräldrar ska väl inte ta hand om sina barn och barn ska väl inte ta hand om sina föräldrar? Fy, sådana dumheter. Och varför kommer inte någon och tar hand om min tonårsson?

Ibland blir jag så arg så jag blir alldeles matt. Efter de två WoW-dagarna, vardagslivet med min familj och diverse annat så känner jag mig just så. Matt. Kom och ta mig långt härifrån, snälla. Och nästa gång du ser en kvinna misshandlas, fysiskt eller mentalt, av sin könsmaktsordningsopåverkade idiot till muppgubbe (jag pratar alltså inte om min egen man om du undrar) så samla ihop ett gäng och slå honom med ett basebollträ i huvudet från mig. Jag känner verkligen att mitt ord för i år, lyfta, inte riktigt har fått chansen. Jag har låtit mig dras ner i gyttjan i stället för att lyftas till nya höjder. Det är dags att välja ett nytt ord. Man kan inte välja samma två år på raken, eller hur?

Glad Lucia, förresten.

Continue Reading

WoW-dag ett.

Jag vill bara påminna mig själv och andra om att en del människor verkar ha superkrafter. Vem är jag att klaga på mitt liv? Idag har jag träffat kvinnor som upplevt hemska saker. De lever fortfarande och de är tacksamma, inspirerande och fantastiska… Jag lovar att berätta mer om några dagar. Omtumlande, ögonöppnande, skrämmande – den här upplevelsen är något utöver det vanliga.

Continue Reading

Tack!

Omtänksamhet från vänner, bekanta, familj och främlingar lyfter även om det fortfarande känns ruttet. Det här går liksom inte att riktigt glömma bort. Vissa saker gör det lite lättare att bära. Att lyssna på den här killen spela marimba till exempel. Han har dragit ut sitt instrument i ”audienssalen”, så nu har vi ruggigt bra akustik. Det blir nog en fin julkonsert om alla hinner öva färdigt!

Amerikanerna kör oftast med inredningsstilen ”the more, the better”. Vår stil är något försiktigare. Granen är inte färdigklädd, men ljusen sitter i liksom de flesta kulorna. Kanske får du en känsla av vart den är på väg? (Vi måste skaffa en ”tree skirt” ser jag. De amerikanska julgransfötterna är supersmarta, men inte så snygga. I stället för julgransmattor har de därför julgranskjolar.)

För att få något att jämföra med kommer här årets gran från makens arbetsplats.

Jag ska ta kort med fina kameran igen, men nu är det telefonen som har fått rycka in några dagar på raken. Så blir det ibland och det funkar ju faktiskt det också. Ha en fin Nobeldag idag, hör du.

Continue Reading

Kaskadkräkningar och lussefirande.

Lördagen bjöd på middag hos vänner från förr, mycket nostalgi och kaskadkräkningar från två nysjuka ettåringar. Maten var fantastiskt god, så jag försökte avskärma kräkningarna då de kom. Flickorna blev sjuka precis innan vi kom dit, så ingen hann ställa in träffen. Efter middagsprat, köttbullar, potatismos och chokladfondant åkte vi i osamlad trupp till Olympus High School där vi bjöds på ett riktigt fint Luciafirande. Barnen och ungdomarna var jätteduktiga och det var många som hade lagt ner en massa arbete på att få till den här festen! Nu kan jag fira Lucia med lussekatter och Sveriges Televisions Lucia nästan precis som vanligt på torsdag. Hur firar du?

Dansen runt granen var det full fart på! Där satt minsann varenda dansvisa. Jag tvivlar på att svenska barn ens kan alla de där visorna med rätt verser och allt. Tjohej!

Det enda i ”showen” jag inte riktigt gillade var Midvinternattens köld är hård på engelska. Mannen som läste till det vackra bildspelet var i och för sig jätteduktig och kunde hela dikten utantill, men den gjorde sig inte riktigt på engelska…

Continue Reading

Julgodis utan ljus sirap…

… är ju inte möjligt att göra! Jag hade glömt att köpa med mig ljus sirap fast Stephanie hade tipsat mig. Vi testade lite med corn syrup eftersom någon i ett bakforum hade föreslagit det som ett fullgott alternativ. Vi bakade jordnötsbitar, även kallade Snickerskakor, i första testomgången, men tyvärr räckte den där fusksirapen inte hela vägen. Ingen klagade på kakorna. De blev rätt söta ändå, men de fick inte den rätta knycken! Vi bestämde oss för att hålla oss till pepparkakstryfflar, jordnötsbitar, marsipangubbar och vuxen-Rocky Road idag. När vi fixat sirapen kör vi en omgång kola och knäck. I morgon kan det hända att vi hittar rätt grejer på Swedish Heritage. Annars har jag hittat ett ställe på nätet där man kan beställa, så vi reder oss!

Godast i dagens godisskörd blev pepparkakstryfflarna. Gör en god chokladtryffel av grädde, lite smör och en favoritchoklad. Låt stelna till lagom rullvänlig konsistens och forma små bollar som rullas i pepparkakssmulor. Det där med ”små kulor” är viktigt. Det blir för mastigt om man drar till med stora godisar med så mycket smak i.

Barnens och de vänner de är med mest. Deras familj påminner mycket om vår, så vi känner oss rätt bekväma tillsammans. Det känns skönt att vi redan har hunnit få en liten bas av släkt och vänner här. Det hjälper mycket. Tänk vilka trevliga människor det finns! Alla är inte självklara, men livet blir mer spännande då det inte är så förutsägbart.

Den här nötknäpparen alltså. Vilket fynd! Ja, eller inte. 1 400 kr! Men då funkar han å andra sidan både inomhus och utomhus och dessutom är han lika ståtlig som vilken människa som helst. Ibland undrar jag vad det är som får folk att köpa sådana här saker. Ljus är min grej. Jag hade nog kunnat tänka mig lägga ner så mycket pengar på fina ljusslingor även om vi nu inte har gjort det just i år, men uppblåsbara tomtar och blinkande renar… Nej, det är liksom inte min grej.

När familjen var ute i skogen och valde gran hade de svårt att bestämma sig. De kom hem med det här muskedundret. Inte för att maken är särskilt lång, men han är inte särskilt kort heller, så utgå från 175 cm så får du kanske en uppfattning om hur hög den är! Det roliga är att granen faktiskt funkar där i hörnet där vi har så högt i tak. Det är fint och när vi köpt två ljusslingor till och hängt på dem tillsammans med våra ihopskrapade och ihoppysslade och fyndade dekorationer så kommer granen att bli riktigt tjusig.

Det bästa med julisen är dess kottar. Visst är de fina?! Äkta kottar i julgranen har vi aldrig kunnat stoltsera med förut.

För övrigt har den här dagen varit lite bättre. Jag vet att saker och ting ordnar sig, men ibland tar det lång tid och ibland önskar man att det inte fanns något att ordna till. Så önskar jag just nu till exempel. Ha en fin helg, hördu. Det är andra advent på söndag och kanske är just du en av de lyckliga, eller mindre lyckliga, som fått vacker snö lagom till lussefirandet.

Continue Reading