När våra grannar installerade ett vackert blyglasfönster ovanför sin ytterdörr bjöd de på vernissage. Jag som älskar blyglasfönster var nog mest entusiastisk av alla gäster och jag blev väldigt rörd över all omsorg som gått in i tankarna bakom motivet och själva skapandet av det. Jag var väldigt mjuk i själen vid denna tidpunkt. Vi hade precis varit på ett hundraårsfirande, men hemma hade mamma fått en palliativ cancerdiagnos och beslutet att jag skulle hem med barnen var taget. Det var så många känslor i omlopp, kanske är det därför jag minns denna dag så tydligt. Hur som helst uppfattade flera av mina vänner hur berörd jag var av konsten (Bigelow hade även tagit med sig några av sina lösa verk). När de några veckor senare hade avskedsfest för oss fick vi ”löftet” om vår avskedspresent, nämligen ett eget fönster som några av mina vänner och konstnären hade designat. Det skulle rymmas i ett handbagage och skulle fraktas hem av maken då han skulle till Sverige och hälsa på oss lite senare. Gissa hur överväldigad jag kände mig?
Så här jobbar Mark Bigelow. Motivet behöver rensas från distraktioner och för små detaljer. Alla träd i motivet finns på riktigt, även om de inte är ”true to size” och andra träd och hus rensats bort. Vid den här tidpunkten hade allting ”spikats” i samråd med våra grannar/vänner och Mark letade rätt bitar bland sitt glas. Motivet föreställer vår utsikt från sovrumsbalkongen, så för att få rätt bilder att utgå ifrån hade det smugits och smusslats och fotograferats i hemlighet. Hahaha, vilken grej!
När allt var klart kom Mark och lämnade över fönstret till maken. (Blyförgiftning är en grej, det gäller att inte komma åt lödningarna mellan glasbitarna.) Han fick också en genomgång av processen och lite bakgrundshistoria.
Vi var i Bredavik då maken packade upp sin dyrbara last. Jag var så lycklig och tacksam, inte minst för att transporten hade gått bra. Längst upp ser du mig, minst sagt mosig. Kunde fortfarande inte fatta att vi verkligen hade fått denna gåva. Fönstret hängdes upp så fort badrummet blev färdigt. Vid det tillfället stod fortfarande byggställningarna längs hela baksidan och fönsterkupan med övre toan och ”gästskrubben” höll på att byggas, så vi hade inte flyttat in än. Så fantastiskt perfekt i storleken för att bli ett insynsskydd. Jag hade mina funderingar över att ha ett konstverk av den här klassen på toa, men tycker faktiskt att det är perfekt! De flesta besökare får möjlighet att uppleva det i lugn och ro och själva får vi njuta av konstverket under alla tider och årstider, dag efter dag. Jag älskar det.
Lämna ett svar till Sara i Barcelona Avbryt svar