Bröllopet mellan min lillebror och hans sambo fru blev sommarens höjdpunkt! Till och med vädret samarbetade! (Idag är det höst och ute ösregnar det.) Min brorsa kallas inte för ”räkmackan” utan orsak.

Familjen jobbade hårt och det betalade sig bra. Maken och min extrasysters man var de enda av familjens vuxna som saknades, men K var med på facetime och var också speaker på filmen som var en del i syskonens tal till brudparet. Du som känner mig har också min mejladress. Känner du lillebror skulle det kanske vara roligt för dig att se filmen. Skriv bara och säg att du vill ha länken så fixar jag det!

I kväll åker vi vidare mot Kastrup och i morgon åker vi till SLC via Paris. Tänk vilken bra tajming att jag kommer perfekt lagom för att hinna fira den 20-åriga bröllopsdagen med älsklingen. Tänk så fort tiden går när man har roligt!

Ps: Här är den fantastiska feelgoodlåt som Far avslutade sitt tal till brudparet med. Att vara tacksam gör sannerligen livet bättre.

Jag önskar jag hade skrivit dessa ord själv… Grattis på bröllopsdagen, min fine lillebror och min härliga svägerska! Den här dagen blir fantastisk.

i carry your heart with me

here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that’s keeping the stars apart

Grattis på födelsedagen så här i efterskott. Jag uppskattar din vänskap efter alla dessa år och tycker att det är smått fenomenalt att vi fortfarande har kontakt. Hade Hillerød inte legat så långt bort hade jag kommit förbi med en tårta i går, men jag hade fullt upp med att besöka amerikanska ambassaden och köra från Stockholm till Karlskrona och förbereda bröllopet. Kram!

… tog jag med Far, dottern och syskonbarnen på utflykt. Vi ställde bilen på andra sidan spat i Nynäshamn och njöt av sommarens sista vindar och vackra stenar överallt omkring oss och Östersjön framför oss. Ibland känns världen mindre än annars och snart, snart är vi hemma igen.

För övrigt sörjer jag Robin Williams allt för tidiga död. Depression är verkligen en dödlig sjukdom, en sjukdom som inte kan botas genom att någon ”rycker upp sig”. Vila i frid, mr Williams.

Efter en trevlig bilfärd med Far och äldsta dottern, hon vars fingeravtryck ambassaden så gärna vill få tag i, kom vi fram i lagom tid till att syskonbarnen skulle sova. Syrran och vi tillresta åt ost och kex i lugnan ro och Far fick gå husesyn. Nu är det dags att sova i några timmar så vi orkar ta itu med byråkratin i morgon. Jag har inte kört bil i Stockholm särdeles mycket de senaste åren, men Strandvägen förnekar sig icke och strålar säkert extra för tillresta lantisar. Låt oss hoppas att även personalen som hjälper oss i morgon är på strålande och hjälpsamt humör!

För övrigt ber jag om ursäkt över mitt usla sommarbloggande. Nu längtar jag tillbaka till vissa rutiner även om sommaren varit superfenomenal!

Om du varit inne här de senaste dagarna har du nog märkt att bloggen varit ”parkerad hos loopia”. Nu är det fixat. Jag har inte kunnat lägga upp något eller ens förbereda något då ingenting har kunnat sparas.

Vi har haft strul med amerikanska ambassaden då det gäller äldsta dotterns pass. Nu har det löst sig, men hon måste åka upp till ambassaden i Stockholm för att lämna fingeravtryck och vi vet fortfarande inte om vi hinner få passen tills på fredag då vi måste ha dem för att hinna hem. Var gärna med och håll en tumme för att det ordnar sig… Administration, alltså. Och tänk så tokigt det kan bli om elektroniken inte funkar som den ska!

Gladhammars kyrka är supercool. Jag blir alltid fascinerad av konst med många år på nacken. Detta träsnideri gjordes på 1400-talet!