Mamma. Åtta år utan dig på jorden. Att vilja berätta om spännande och sorgliga och roliga och livsomvälvande händelser, att få dig och far att känna er stolta – det går aldrig över. Vi kämpar på. Eller kämpar och kämpar. Somligt är tungt just nu och det är jag glad att du slipper. Jag vet att du hade förstått och kunnat guida oss igenom en del av livets vedermödor som jag aldrig hade trott skulle hända. Annat tror jag att du hade känt upprättelse över! Och det finns också så mycket glädje och härligheter i överflöd. Jag är glad över att detta också är Joelinas förlovningsdag, att detta är en dag som har guldkant trots allt. Så tack mamma. Tack för livet, tack för de enorma mängder mentalt livskapital du lät oss barn ärva. ”Du behöver inte vala ololig.” Vi håller varandra om ryggen.
Lämna ett svar till Anette Avbryt svar