Happy National Handwriting Day!
Jag borde kanske ha suttit och övat på att skriva dagen till ära, men se, det gjorde jag inte. Jag städade, hade Jane Austen och Charlotte Brontë-maraton med nya stickningen i knät och hann sticka upp en dryg tredjedel. Jag brukar mest sticka till andra, men eftersom jag räknar med att nästa 40-årssjal först behöver påbörjas i februari passar jag på att fixa en lila tantmössa med krokusmönster till mig själv. Garnet heter Madelinetosh Pashmina och bjuder på en extra trevlig stickupplevelse och mjuka och härliga plagg när man har stickat klart. På östkusten har de världens snöstorm just nu, men här känns det som vår. Trots det är det skönt med en mössa på huvudet under morgonpromenaderna.
Duktiga och söta Sofia Talvik har en ny musikvideo ute. Så snyggt filmad!
Förresten var yngsta dottern barnvakt i går, men jag fick rycka in och trösta lite. När Lillan fick spela piano blev det genast lite muntrare tongångar. 18 månader gammal och kan mest säga ”No!”, men sjunga med kunde hon minsann! Musiken kan läka, peppa, trösta och hjälpa på så många sätt och vis. Jag är så tacksam över att jag har också det språket att ta till när orden inte riktigt räcker.
Ja, så är det med musik. Det är därför jag är mån om att våra flickor fortsätter att spela sina instrument, även de perioder när det känns motigt och de hellre vill spela något annat. Fin bild ♥
Åh, finns det något jag är lite ”hård” med så är det att inte ge upp. Det har jag själv gjort för många gånger och försöker förklara för ungdomarna här hemma hur tacksamma de kommer att vara gentemot sig själva om de orkar hela vägen. Yngsta dottern är helt klart mest ambitiös. Hon har svårast för det mesta, men hon ger nästan aldrig upp. På så sätt har hon bemästrat flera olika ”konster” som andra med hennes förutsättningar antagligen aldrig ens hade bemödat sig om att klara av. 😀 Och tack!