Mamma, syrrorna och jag har två gånger skrivit en ”bucket list”, alltså en lista på tio lite speciella saker vi vill hinna med innan jordelivet tar slut. Listan jag skrev för några år sedan har försvunnit och mitt minne är gott men kort och jag vet alltså inte riktigt vad jag skrev. Listan jag skrev i år tror jag kom med från Sverige, men jag har i så fall lyckats lägga den på något så smart ställe att jag själv är för dum för att hitta den.

Idag började jag tänka ”En dag ska jag…” och tanken fortsatte in i något som jag inte riktigt har koll på. Entusiasmen falnade på en gång då det gällde något jag jobbat på i så många omgångar att det är omöjligt att räkna dem alla. ”Ett Litet Ord” (One Little Word) har i flera år motiverat mig till att medvetet jobba med mig själv, men årets ord Fearless har inte riktigt fått vingar. Antagligen hade jag inte tänkt färdigt då jag bestämde mig, eller också så sitter min feghet så djupt rotad att den kommer att ta betydligt längre tid att utrota än vad jag hade planerat. Summan av kardemumman blev att jag blev lite modfälld, men jag hade inte direkt tid att tänka på det eftersom jag hade jobb att ägna mig åt. Jag stör mig dock på att mina sinnesreaktioner är så infantila ibland. En dag… 😀

Någon bucket list har jag fortfarande inte skakat fram, men vem behöver sådana listor när man har fullt upp med vardagen? Kryddträdgården fortsätter leverera trots styvmoderlig behandling, men persiljan får man numera njuta som ögonfägring istället för som krydda. Bättre går det för vår rosmarin och timjan och vi använder dem flera gånger i veckan. Undrar just hur länge vi kan fortsätta skörda innan det blir till att uppsöka kryddhyllan igen?