Äsch.
Läste just det här i ett julmejl från sonens mentor samtidigt som jag lyssnade på Cradle in Bethlehem och kände hur tårarna började rinna:
”Efter avslutningen i kyrkan går vi till klassrummet för traditionell högläsning och sedan betygsutdelning. Vi slutar kanske kl 11. Ses vi inte då, önskar jag er en riktigt God Jul och ett härligt nytt år! Sedan är det bara en termin kvar. Läskigt. Terminen startar tis 10/1 kl 08.15 enligt schema.”
Jag är officiellt en blödig smörhjärna. Och mina barn blir stora så snabbt så jag hänger inte med! Nyss satt jag ju där själv och vaggade min bebis. Kanske inte i Betlehem och någon vagga hade vi inte till honom. Men ändå.
Hej vännen!
Tänker på det du skrivit om likgiltighet. Så fint skrivit. Håller helt klart med dig. Jag jobbar i skolvärlden och vi försöker beröra detta men det är svårt. Kärlek däremot är lättare att tala om och helt underbart att känna.
Kramar till dig!
Storebror får sitt första betyg denna jul och det känns stort. Tror jag ska stanna upp och fånga ögonblicket, det verkar som om åren bara går fortare och fortare, trots att han sov i vagga…….
Jag håller med dig om vad som är lätt och svårt. Det svåra måste också lyftas fram ibland även om det naturligtvis inte är lika trevligt… Lycka till Storebror! Hoppas att han blir nöjd med sin insats och lärarnas bedömning. 🙂 Kram.
Åh lille lille Gusten! Liten blir stor. Kan inte fatta att Sebbe ska bli så stor…
Nej, det är så svårt att se det framför sig då de är små. Kram!