21 apr

Det kacklar inte så mycket här längre.

I går fick jag ett spännande samtal. Det var min granne som bor rätt över gatan som ringde och det är inget konstigt med det. Vi ringer till varandra lite då och då. Hennes början på konversationen var dock lite mystisk.

N – Hur många hönor har ni nu?
Jag – Vi har tyvärr bara en av tre kvar. Härom natten blev vi av med vår andra. Jag gissar på att det var en tvättbjörn som tog henne. Hon hade gjort sig ett eget rede utanför hönshuset sedan någon vecka tillbaka och vägrade gå in och skyddas bakom nät och lås om kvällarna, så…
N – Ja, det förklarar saken. Jag hittade nämligen en grej på gräsmattan här. Ett svart kycklinglår med ben och fot och allt. Stort. Och vi har flera irriterande tvättbjörnar bakom huset som försöker äta upp våra fåglar, så det är säkert en av de galningarna som tog henne.

Efter detta ojade vi oss lite fram och tillbaka och pratade lite om kvällens kommande yoga och en liten tripp vi ska göra med några andra grannfruar i nästa vecka. Livet. Så kan det gå.

21_1

In loving memory… Våra vackra hönor Poe och Jezebel, kidnappade och uppätna av tvättbjörnar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *